Stackars liten tjej…

September 20th, 2016

Stackars tjej som liten är och alldeles för stora kläder på kroppen bär.

Vikten går bara ner och ner, men hennes fina leende ser jag inget mer.

Hon är helt utan vänner, för ingen kan riktigt förstå hur hon känner.

Allt har bara blivit så fel – går det någonsin att bli hel?

När sjukdomen har makt, gäller det att vara på sin vakt.

För ack så snabbt det kan rasa! Var dag blir något att fasa…

Även om hon frisk skulle bli – skulle hon någonsin känna sig fri?

Klorna sätter sina spår och varje dag fäller hon en tår.

Alla säger “sluta mesa”, men det är så mycket mer till i denna resa.

Så mycket hon inte vet ju, och lite av det ska jag säga nu.

Kampen kommer vara värt, inte bara för dig utan också för allt du håller kärt.

Varje dag må vara en pina, men det är inte genom att svälta, spy och skära oss som vi blir fina.

Kärlek till dig själv är svaret på allt, även om det inte låter särskilt ballt.

Jag har gått i hennes skor, och så mycket från dig sjukdomen snor.

Visst, livet är inte alltid lätt, men att ständigt må skit är heller inte rätt.

Vi måste lära oss att bredda våra vyer, bortom mått, vikt och kalorier.

Livet har så mycket mer att ge, du måste bara öppna ögonen och börja se.

Titta dig nu runt om kring, se alla dessa olika ting.

Det är helheten som spelar roll, och till den behövs inte någon mega-super-kontroll.

Det må kännas omöjligt i stunden, men det är spöket i ditt huvud som håller din bunden.

Se till alla oss som lever nu, en dag kommer det också att kunna vara du.

Ingen kommer att kunna göra det åt dig, så det är ta-mig-fan dags att börja säga nej.

Skit i alla andra och gör din grej, för den enda du ska leva med resten av ditt liv är dig!

Stackars tjej som liten är, tänk om du bara visste hur mycket vi alla håller dig kär.

crying-girl

Tags: , , , , , ,

Vi kör igång igen – kom med tips!

September 19th, 2016

Hej, alla trogna bloggläsare som hängt kvar trots de senaste månadernas inaktivitet här. Det glädjer mig att få lämna besked om att denna blogg kommer leva vidare och jag ser fram emot att komma med regelbundna uppdateringar varje vecka.

Till detta behöver jag er hjälp, så kommentera gärna nedan önskemål på vad jag ska skriva om. Om ni inte lyckas skapa ett konto för att kommentera så kan ni lämna en kommentar på hälsosoffan (under valfritt inlägg) istället alt. mejla [email protected] .

Redan imorgon kommer ett nytt inlägg upp – så håll utkik!

Kram,

Soelas

Tags: , ,

I choose life

July 12th, 2016

Hej alla kära,

Det känns på tiden att göra en uppdatering här.

För fem år sedan var min viktnedgång i full rulle. Runt 10 kg tappade jag mellan våren och hösten, och sedan ytterligare enstaka kilogram till min bottenvikt. För ungefär fem år sedan började jag passera den vikt jag stabilt ligger på idag. Jag tappade kontrollen och det handlade inte längre om att jag ville bli smalare för att se snyggare ut. Jag blev sjuk i anorexia, och mer om den sjukdomen kan ni läsa på bloggen.

När jag läste om och fick höra om att vägen tillbaka kommer att bli lång trodde jag inte på det. Ett långt tag gick jag och själv trodde att det bara var att börja äta mycket igen, bara jag ville… Så var inte fallet. Anas tankar blev djupt inpräntade och att gå emot dom lämnade en med en enorm ångest som i sin tur lockade fram ännu sjukare beteenden.

På den här bloggen har ni kunnat följa med mig genom min resa från och med då jag bestämde mig för att försöka bli frisk. Många gånger har jag berättat för er om hur mycket mer glädje jag känner och hur mycket friskare jag upplever mig vara, för att senare i efterhand göra tillbaka blickar och kunna identifiera kvarliggande sjuka beteenden. Jag har aldrig ljugit för er. Likt som många andra ting i livet behöver man ibland gå igenom vissa saker flera gånger för att verkligen lära sig i det långa loppet. Att förändra sina tankemönster och sitt beteende sker inte över en dag, men däremot kan man under en dag ha förändrade tankemönster och beteenden. Det är vad jag har valt att fokusera på; de perioder som fått mig att känna mig stark och levande.

Att ha varit sjuk i ätstörningar gör det också svårt ibland att skilja på om det är sjukdomen som får en att må dåligt, eller om det är andra faktorer som lockar fram sjukt beteende för att man mår dåligt.

Jag gick ett år i behandling på SCÄ för något år sedan, medan jag i efterhand förstår att det egentligen rörde sig om utbrändhet och en skadad relation med min partner. I en sådan period blir det lätt att tappa sig själv, och att återgå till sjukdomen.

Om jag idag tillämpar sjuka beteenden så bottnar det sig oftast i någon form av osäkerhet. Oftast gör jag det mer eller mindre medvetet. I stunden kan jag ta beslutet att det är okej, det är okej en gång att kräkas när jag proppat i mig godis tills jag blivit illamående. Det är okej i en stressig eller känslomässig period i livet att isolera mig lite extra och lägga stort fokus på mina träningsresultat. Det är heller inte hela världen om jag i någon period känner att jag vill räkna kalorier för att jag känner mig osäker över hur mycket jag äter. Jag dör inte. Jag faller inte tillbaka i skiten för gott. Det jag gör är att jag tillämpar gammalt beteende som varit metoder för att hantera jobbiga känslor. Det är definitivt inte de bästa metoderna, men det är inte alltid vi har kapaciteten att välja de bästa utvägarna. Det varje varje dag som man orkar ta itu med motgångar. Framför allt, är inte ätstörningen (för mig) längre ett sådant stort problem att det alltid är värt att prioritera. Det finns andra saker i livet som påverkar mig och mitt välmående i betydligt större utsträckning.

Är jag frisk nu? Mitt svar blir att det är relativt. För varje år som går ser jag mig själv som friskare och att identifiera mig som sjuk i ätstörningar känns ganska långt bort. Däremot har jag varit det och det har självklart påverkat min livsstil idag. Jag tycker hälsofrågor är oerhört viktiga, jag älskar verkligen att träna (det är jag-tid), jag tycker det är intressant med hur mat påverkar oss och jag förstår att det är en själv som måste ta tag i sina problem – ingen annan kan göra förändringarna åt dig. Och nu när vi ändå kom in på det, skulle du vilja att någon annan gjorde det? Jag är hellre stolt själv över det jag åstadkommit på egen hand. Det stärker mig!

Så fem år senare.. Jag har fått erfarit en hel del. Gått från sjuk i anorexia, till utbrändhet, till funderingar om att vara bipolär eller bara fullständigt knäpp i huvudet, till att i slutändan inse att jag är fan en helt jävla normal människa och jag väljer själv hur jag ska leva.

Varje gång jag kommer på mig själv automatiskt göra friska val infinner sig någon form av stolthet. Jag gör det för att det känns så självklart, för att det är det jag vill i stunden, inte vad jag borde utan vad jag vill.. och helt utan ångest – bara ren och skär stolthet. Ja, det är så jag väljer att leva.

I choose life.

Kramar,
Soelas

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Filmrecension: Min lilla syster

March 4th, 2016

I helgen var jag hemma på grund av förkylning och tog mig äntligen tiden att titta på filmen “Min lilla syster” som släpptes på bio tidigare i höst.

I filmen får vi följa med Stella i sin tonårsdebut i samband med att hennes storasyster Katja insjuknar i anorexia. Katja, som spelas av artisten Amy Diamond, tävlar i konståkning och har hög press på sig själv. Föräldrarna fattar ingenting och lillasystern Stella, trots sin egen vilsenhet in i vuxenvärlden, är den som i mina ögon är ängeln i filmen. Trots okunskap så fattar hon vad som är “normalt” och inte.

Filmen i dess helhet är absolut sevärd och den lyfter fram en hel del “klyschor” vad det gäller anorexia. Jag tror att många som har/haft anorexia eller är närstående till någon med liknande ätstörningar kan känna igen sig i flera av filmens scener. Dock vill jag höja ett finger för att det kan vara känsligt att se denna om en själv befinner sig i en situation likt Katjas i dagsläget.

En sak som är väldigt bra med att detta problem får återspeglas på filmduken är att det kan nå ut till många utomstående som inte alls är medvetna om hur denna typ av problematik ter sig. När jag såg filmen reagerade jag på hur dumma föräldrarna verkade vara. Totalt blinda för problemet och okunniga för att hantera det. Tyvärr är det nog så det är i många fall även i verkligheten, men dock är dem inte till att skylla på. De flesta föräldrar vet nog lika lite om ätstörningar som jag vet om… låt säga schizophreni. Man känner till sjukdomen och vet vad det handlar om, men inte mycket mer än så. Den här filmen kan nog få många föräldrar som har/haft eller kanske kommer stöta på barn och unga vuxna med ätstörningsproblematik att reflektera över sin egen roll i det hela. Även syskon och andra närstående kan få upp ögonen för situationen på annat sätt.

Det som känns trist med filmen är att den lyfter fram ett sådant typ exempel på hur anorexia utformas. En ung tjej som tävlar inom en till synes utseendefixerad sport. Och det som syns på duken är enbart beteendet men ingenting om den faktiska kaoset som ligger bakom och ständigt försiggår innanför pannbenet på den drabbade. Dock tror jag att det är tillräckligt för att utomstående ska förstå “typ-beteenderna” och kunna vara observant på tecken om ätstörningar. Sedan måste ju filmen också vara underhållande och följa en spänningskurva – det är ju trots allt en spelfilm, så känn dig fri att både skratta och gråta!

 

Tags: , , , , , , ,

Frisk idag och sjuk imorgon

February 26th, 2016

Nu för tiden blir det inte många uppdateringar här på bloggen. Jag skriver nu mera mest på hälsosoffan, men det jag vill säga idag faller sig bättre in på denna bloggs tema.

Tror ni att man kan vara frisk resp. sjuk fast i olika forum? Tror ni att i vissa sammanhang i livet kan man tyckas vara helt frisk från sin ätstörning, medan i andra situationer verkar den träda kraft som om den aldrig försvunnit? Som om det inte vore någonting man bar med sig hela tiden utan snarare någonting som formas beroende på omständigheterna…

Dessa omständigheter kan vara sådant som finns både inom- och utanför sig själv. Det kan vara ens egna tankar, känslor och föreställningar som framhäver ätstörningen likt väl och/eller i samband med vardagssituationer och omgivningens agerande.

Kan man vara frisk (på riktigt frisk) i vissa tillfällen, men sjuk i andra? Kan man vara lite av både och men bara i olika situationer?

Vad tror ni?

Tags: , , ,

Online-utbildning för ökad kroppsacceptans

January 15th, 2016

På Karolinska Institutet genomför de ett projekt där tjejer i åldrarna 15-20 kan delta i en internetbaserad utbildning med målsättning att öka acceptansen för kroppen och må bättre oavsett hur man ser ut. Tidigare har detta visat sig ge goda resultat och minskat antalet som får en framtida ätstörning (läs mer om projektet här).

Om du är tjej i åldrarna 15-20 skulle jag uppmuntra er till att ta chansen och delta i utbildningen (klicka här). Det är alltså ingen behandling i sig, men jag tror att utbildningen kan vara väldigt givande och om inte annat en erfarenhet. Tyvärr har jag själv inte åldern inne längre för att delta, men skulle absolut ha tagit chansen annars! Hoppas att fler känner sig manade till att greppa tag i möjligheter som denna.

 

 

Tags: , , , , , , ,

Nästa steg framåt

January 1st, 2016

Ett nytt år. En ny tid. Och nya erfarenheter.

De senaste åren har jag skippat att göra löften och istället sätta upp mål för det kommande året.

Förra året handlade mina ambitioner övervägande kring kosten. Det gör de inte idag. För ett år sedan var jag mitt upp i behandlingen på Idun, sålunda är det inte konstigt att många tankar fortfarande snurrade kring mat och träning. I somras beslutade jag att avsluta behandlingen och ta stegen på egen hand mot den riktning i livet som jag ville vandra. Det har inte alltid varit en dans på rosor, men det var helt rätt beslut för mig att ta.

Avslutet på 2015 och början på detta nya år tillbringar jag på andra sidan jordklotet och i ett land där hälsohetsen till synes är icke-existentiell. Att spendera tre veckor i denna värld har givit mig en uppsjö av insikter. Men jag ska vara uppriktig med er och säga att denna resa har inte varit lika underbar och rogivande som planerat. Livet blir ju inte alltid som man tänkt, eller rättare sagt blir livet nog ytters sällan som man tänkt. Det innebär ju inte att resan varit misslyckad för det. Det innebär inte att livet är misslyckat för det. Nej, jag ser det som att så som det mynnat ut var så det var meningen att bli. De upplevelser man fått kanske inte varit de man förväntat sig, men de erfarenheter de bringat dig tror jag varit nödvändiga för att ta med sig till framtiden.

Så, vad innebär ett nytt år för mig? 

Jag har snart drivit den här bloggen i fyra år. Den startades i och med mitt beslut att anta kampen mot Anorexian och kommer även att avslutas i samband med att kampen nått sitt slut. Men likt som allt annat i livet inte är svart eller vitt, är heller inte en person enbart sjuk eller frisk.

För att kunna gå vidare i livet tror jag också att det är nödvändigt att släppa taget om de saker som ständigt håller oss tillbaka och påminner om oss det vi tappert försöker frigöra oss från.

För en liten tid sedan slog jag fast vid saken och började lansera en ny bloggportal halsosoffan.se för att skapa möjligheten att fortfarande kunna skriva om det jag brinner för: hälsa, utan att ständigt ha ätstörningen som utgångspunkt.

Sålunda, kommer det nya året innebära för mig ett nytt hälsofrämjande arbete framför allt för mig själv och förhoppningsvis även för andra. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med mig på resan framåt genom hälsosoffan, annars kommer soelas.se forfarande att ligga kvar för obestämd tid framöver.

Jag får passa på att önska er alla ett gott nytt år och massvis med nya givande erfarenheter!

 

Happy new year! #happynewyear

A photo posted by Sofie Asp (@halsosoffan) on

Tags: , , , , , , , , ,

Thailand – fjärde gången gillt!

December 13th, 2015

Först var det magiskt. En fantastisk upplevelse fylld med spänning och festligheter. Det fanns värme, det fanns ljus och det fanns hopp. Då var jag glad, fri och på väg mot något stort.

Sedan var det tufft. Kallt. Där fanns ångest, krav och ett tungt hjärta pulserande i låg frekvens. Inget var kul. Det var en plåga.

Därefter var det något helt annat. Inte riktigt som förväntat, men med både glädje och sorg. Det blev en erfarenhet att lägga i ryggsäcken.

Nu, ja nu vet jag inte vad som väntar. Men jag hoppas på att finna ett lugn. Egentid. Och inre lycka.

thailand123

Imorgon inleds resan till Thailand för fjärde gången. Den här resan kommer inte bli likt någon annan. Den här resan gör jag med mig själv och för mig själv. Jag ser fram emot att sitta på stranden, vittna solnedgången och förundras över tidsvattnet. Jag ser fram emot att båda inleda och avsluta dagen med härlig färsk frukt, och däremellan allt annat gott som Thailand har att erbjuda. Jag ser fram emot att promenera längst gatorna för att finna det ena efter det andra värt att spendera pengar på. Samt att ligga blickstilla i solstolen och bara lyssna på vågorna när de stjälper mot strandkanten. Jag ser fram emot att bränna fötterna i sanden och förundras över den galna trafiken. Jag ser fram emot att lägga mig i sängen efter en lång dag ute på äventyr. Och jag ser även fram emot att sitta vid poolbaren och avnjuta en cola light i samband med mina tappra försök att tentaplugga.

Jag tror den här resan kommer bli fantastisk – även om det förmodligen inte blir alls som jag föreställt mig!

Tags: , , , , , , ,

Fitnesshets och alla vältränade tjejer på gymmet

December 9th, 2015

Ibland tränar jag för att det är “snyggt” med muskler. Men ibland när jag kommer till gymmet och ser alla dessa andra tjejer som är där och verkar träna för precis samma sak blir jag trött. Jag vill inte vara precis som alla andra. Jag vill inte slita asset av mig för att försöka konkurrera muskulärt med personer som har helt andra förutsättningar och liv än jag själv.

Jag vill inte vara en i mängden som blivit förblindad av dagens fitnesshets.

Ni vet väl att det ändå bara är ett “mode”? Precis som med allting annat så är det en trend som så småningom kommer att förändras till något helt annat. Snart är ju varenda människa man stöter på någorlunda välbyggd och hur snyggt blir det till sist? Det var ju som snyggast när det var speciellt.

Varför vill då så envist eftersträva att likna alla andra, när det är det som gör oss unika som faktiskt skapar attraktion? 

Den eviga strävan efter att passa in. Det är mänskligt. Även jag själv har fallit för det, och gör säkerligen än idag. Det behöver inte vara fel, men fråga dig själv: till vilket pris?

När jag kommer in där på gymmet och omringas av mycket mer vältränade tjejer än jag själv, frågar jag mig: är det verkligen det där jag vill träna för? Har jag tagit mig tiden att åka till gymmet, prioriterat bort skolarbete, hushållssysslor och vänner för det där? För att jag vill se ut precis som dom? Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har aldrig viljat vara en i mängden; inte när jag var liten på dagis, när jag började i skolan och inte i sociala sammanhang; och det vill jag heller inte vara idag.

Då förstår jag att jag tränar inte bara för att “bli snygg”, för det skulle jag inte tycka att det var värt. Det är nästan så att jag vid dessa tillfällen vill sluta träna i ren protest!.. men det gör jag inte, för jag älskar det för mycket och jag skulle inte kunna låta något sådant hindra mig från att göra det jag älskar.

Att träna enbart för hypertrofi känns för mig som något av det mest bortkastade man kan göra av sin tid och energi. Att träna för att stärka sitt självförtroende, för att det är socialt, för att det minskar stress och att de sedan även slipar till figuren lite som bonus – de är exempel på anledningar jag köper alla dagar i veckan! Men enbart för utseende… nej, då känns det som att man har felprioriterat vad som är viktigt i livet.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Det är viktigt med flexibilitet i träningen

December 5th, 2015

För några veckor sedan började jag testa PTO (Private training online). Målet var just då att se och testa vilka rekommendationer den tjänsten skulle ge gällande kost och träning utefter mina målsättningar. Nu har jag testat tjänsten i några veckor och har både ris och ros att ge.

De första veckorna var det riktigt roligt att få testa en annan form av träning, med mer struktur och även dokumenterade resultat. Det samma gällde kosten, det var bra med ett kostschema för att hålla en bra regelbundenhet. Men så småningom kände jag hur motivationen började avta. Det blev inte roligt längre. Träningsglädjen försvann och det kändes snarare som ett måste att gå till gymmet och träna just de muskelgrupper som stod på schemat, exakt antal set och reps. Att äta just de livsmedel som låg i schemat och att proppa i mig olika kosttillskott som rekommenderats. Nej, det kändes inte som den relation jag ville ha till träning.

Jag är väldigt tacksam över att få komma till den insikten. Det är nyttigt att prova nytt ibland, för det får en att förstå vad man egentligen vill och mår bra av.

För mig är det viktigt att få ha flexibilitet i träningen; att få träna utefter lust och dagsform. Det finns inget syfte att strikt och kontrollerat genomföra pass efter pass, set efter set och reps efter reps. Inte för mig längre. Inte nu när jag litar mer på mitt eget omdöme och lyssnar mer på min kropp.

Däremot tycker jag att tjänsten i övrig är väldigt intressant. Jag tror att personer som har svårt med att veta vad man ska köra på gymmet eller lägga upp ett bra träningspass med övningar för olika muskelgrupper kan dra nytta av detta. Den är smart sålunda att man kan ha den direkt i telefonen för att se träningsupplägget och registrera träningen.

Mitt mål med träning är att må bra både i kropp och psyke. Det är en svår balans, men som inte kunde lösas med mitt första träningsschema. Det gjorde att jag efter ett tag började köra lite som jag ville ändå. Jag bytte plats på träningspassen och hoppade över vissa övningar jag inte kände för, la till andra jag saknat osv. Det innebar att jag kanske inte fick de resultat som var avsett, men det gav mig verkligen mer insikt över vilket förhållningssätt jag vill ha till träning.

Jag tänker att konsultation i alla former är nyttigt att prova på, för det ger en insikt om vad en själv faktiskt trivs med och inte. Jag kommer att testa på tjänsten lite mer, men med ett annorlunda upplägg och sedan se hur det känns. :)

 

Tags: , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp