Jag är inte rädd längre

May 31st, 2012

Eftersom jag turligt nog inte behövde skriva kursprovet i matte E så fick jag lite tid över. Tid till att träffa vänner, tid och energi att lägga på det sociala livet. Jag tror att det är värt det i längden.

Så idag blev det fika på stan igen.. hehe, jag tror jag har hittat ett sätt som kan få mig att äta mer: fika på stan <3
Helt fantastiskt när jag kommer på mig själv att inte bry mig om hur “nyttigt” eller hur många kalorier det är i fikat. Jag tänker mer “är det tillräckligt” och vad vet jag att jag tycker om. Jag älskar kyckling curry mackor, så totalt utan att Anas tankar i vägen så var det en sån jag beställde. Ingen ångest, ingen panik och denna gång ingen beslutsångest heller. Jag kunde njuta <3

omnom, så värt 48:- ! Skulle lätt äta en sådan extra varje dag om jag hade råd ^^

Kunde njuta av både sällskapet OCH fikat. Det kändes friskt!

De två senaste dagarna så har jag helt accepterat att ta någon enstaka chokladgodis också. Jag fascinerar mig själv. Jag börjar lära mig att det är okej och det påverkar inte vikten något. Man KAN äta av allt!

 

Tags: , , ,

Fika med anorexia

May 30th, 2012

Fika på Wayne’s tillsammans med en brud som kämpat sig igenom anorexins onda krafter. Tiden bara svep förbi och innan vi ens sagt hälften av allt vi ville prata om så hade det gått tre och en halv timme. Man kan inte få nog om att tala om hur en ätstörning påverkat ens liv. Det är så himla skönt och roligt att kunna utbyta upplevelsen och erfarenheter med andra som faktiskt förstår. Man är inte ensam, vi stöttar varandra – det behövs och man tar lärdom utav det. :) Jag fick mig verkligen en trevlig eftermiddag.

Men fika på café … ja, det är nog en liten utmaning i sig. Det jobbigaste här var ju beslutsångesten som skulle besöka en. Det gick inte att bestämma i förväg eftersom jag aldrig fikat på Wayne´s förut.

Jag följde mitt egna råd och tog samma som andra. Jag var ju trots allt hungrig. Dessutom åt jag detta UTAN några ätstörningstankar som begränsade en. Wonderbart <3

Trodde att detta skulle vara alldeles för mastigt, men tro mig; det var precis vad jag behövde. Blev lagom mätt, och trots detta blev jag bra hungrig till middagen också :O Jag tror jag börjar inse och lära mig hur mycket min kropp faktiskt vill ha. Är den hungrig så behöver den mera! PUNKT

Tags: , , , , ,

Jag har en ätstörning

May 30th, 2012

Hur/när visste du att du hade en ätstörning och behövde hjälp?
S

Det var under förra sommarlovet som jag drog på mig min ätstörning som mest. Jag var väldigt duktig på att läsa på nätet om allt om hälsa, viktnedgång och dess konsekvenser. På något vrickat sätt trodde jag aldrig på att man inte kunde vända utan det skulle ju bara vara “att börja svulla allt gott igen”, så min tanke var “ofta man kan få anorexia. Jag läste om kriterierna för en ätstörning, samtidigt som jag höll koll på mitt BMI.

Jag blev lite orolig över mig eftersom mitt beteende började stämma överrens med det jag läste. När jag kände att jag inte ville gå ned något mer, när jag kände att jag började bli riktigt mager så sa jag åt mig själv att det var dags att börja med mitt “svullande”. Det gick ju självfallet inte.

Det var nog mina föräldrar som började ta det på allvar inför skolstarten. Farsan gav mig någon varning och jag var bombsäker på att jag skulle börja gå upp i gen när skolan började. Då skulle mina dansträningar komma igång igen också. Jag fick en tid hos hälsocentralen, men där sa de att det inte var något fel. Men jag blev utesluten från träningarna tills jag gått upp till 45 kg, enligt farsan. Så länge fick jag träna på friskis o svettis.

Därefter vägde jag mig varje vecka hos skolsyster, men manipulerade vågen med vatten och tunga kläder och trodde att jag stod stilla i vikt- vilket jag inte gjorde.

Inför en praktikresa till England fick jag inte gå ner om jag skulle få åka. Jag fick nu första kontakten med länsenheten för ätstörningar i Gävle, ifrån skolsyster. Det kändes lite allvarligt, men det var ju det allvarliga som jag var ute efter, eftersom jag mådde så skit.

Englandsresan var nog det värsta under min ätstörning. Då insåg jag hur jäkla sjuk jag börja bli, så ville bara hem och få hjälp och behandling. Jag ville förstå hur allvarligt det började bli, men man gör ju inte det. Jag insåg i alla fall att jag behövde hjälp och att Ana verkligen började klistra sig. Jag klarade det inte själv och jag var riktigt orolig över mig själv.

Nu svarade jag nog på lite mer än din fråga, men hoppas det var givande i alla fall ^^ puss!

Tags: , , , , ,

Beslutsångesten

May 29th, 2012

Något som jag tror att de flesta med en ätstörning känner igen är i alla fall beslutsångesten. Velandet; ska jag, ska jag inte, vad ska jag, hur mycket, vad vill jag, vad borde jag, ska jag verkligen??? Det är något som tar enormt mycket energi utav en. Att behöva argumentera med sig själv, det kan gå flera timmar innan man kommer fram till ett beslut.

Det primära sättet att bli av med beslutsångesten är att ge kroppen den energi den vill ha dvs. äta mer än tillräckligt och hamna på en normalvikt. Då fungerar hjärnan som bäst och man kan tänka mycket klarare samt får lättare att bestämma sig.

Men innan man har lyckats kommit så långt i sitt tillfrisknande finns det en del andra knep  man kan ta till:

  1. Det vanligaste tipset är att håll dig till samma. Samma frukost, maträtter som du vet hur mycket du ska äta av, några få mellanmål att variera sig emellan.
  2. Det kan även underlätta om man bestämmer i förväg. Idag ska jag äta det då, och sen det där då osv.. Då har man ett “schema” framför sig och det är bara att följa. Man slipper allt velande precis innan, som ofta kan leda till att man hoppar över måltiden helt istället. Not good!
  3. Ta samma som andra. Om du t.ex. är ute och äter med vänner eller släktingar så kan det ibland vara lättast att välja samma på menyn som de gör. Istället för att stå där och läsa alla 30 maträtter om och om igen och fundera på vilket som ger minst kalorier.
  4. (om du klarar av det) tänk på vad som det var länge sen du åt. Som du kanske älskade innan ätstörningen, också ge de sakerna ett försök. 😀

Till en början var jag emot att äta samma, jag tyckte det kändes tråkigt. Men nu i efterhand har jag insett hur mycket lättare det kan bli. För det första så blir det en trygghet, jag vet att jag får i mig tillräckligt och ändå inte för mycket (inget behov av att räkna kcal). Men självklart ledsnar jag ibland också, och då hittar jag andra alternativ som känns bekväma att variera sig emellan.

Presterar-dagar, som skoldagar eller dylikt försöker jag att hålla mig till det vanliga för att vara säker. T.ex:

Standard frukost: Havregrynsgröt med äppelmos, kanel och mjölk. Två mackor med leverpastej och smörgåsgurka. Te.

Standard kvällsfika: 2 dl fil + vaniljyoghurt med bär, müsli och kanel. Oftast behöver jag något mer till: macka/ägg/frukt. Te

Mellis i skolan kan jag vara dålig på. Oftast blir det risifrutti/yoghurt/frukt.

Tags: ,

Ladda!!

May 29th, 2012

Nu var det dags att prestera. Kursprov i fysik B väntade mig i morse. Igår kväll övervägde jag först att äta en näringsdryck för att jag kanske skulle kunna tänka ännu bättre idag. Men då skulle jag även behöva äta något mer mättande för att kunna sova gott. Därför beslöt jag att äta lite mer “mättande” saker som kvällsfika:

  • 1½ dl fil + 1 dl yoghurt
  • 1 dl frysta bär
  • 1 dl müsli + kanel
  • 1 ägg

och ja; jag sov gott! Men tro mig, det var inte mycket alls egentligen. Hade lätt kunnat ätit mer 😀

I morse var jag inte lika hungrig, men valde självklart att ladda upp men en rejäl portion av min vardagliga gröt! mums!

Havregrynsgröt med äppelmos, kanel och mjölk. Två nya mackor, men klassiska leverpastej och smörgåsgurkan <3

Under provskrivningen fortsatte jag med min energiladdning, eller nu kanske det snarare var lite påfyllning?? Hursomhelst mumsade jag i mig min favorit risifrutti ifrån Hemköp,ett äpple och kaffe !

Denna laddning ledde till att jag var på topp under provet och det kan ha gått vägen! 😀 håll tummarna!

Tags: , , , ,

För lite av det goda

May 28th, 2012

Ikväll var morsan duktig och fixade middag. Hon hade hittat ett recept i lokaltidningen för någon vecka sedan som hon örsat att hon ville prova laga någon dag. Idag blev den dagen och jag kan bara säga : GOTT!

Egentligen är det mer utav en somrig lunch vill jag påstå. Det går dessutom riktigt snabbt att tillaga.

Så därför tänkte jag dela med mig utav receptet till er mina vänner:

MUMS! Detta visade sig dock vara en alldeles för liten portion, eftersom jag blev riktigt hungrig igen inom en halvtimme! :o

 

Tags: , ,

Det börjar falla på sin plats! :D

May 28th, 2012

Idag fick jag veta:

  1. Jag får MVG i biologi B (trots VG på sista provet)
  2. MVG i projektarbetet
  3. och MVG i Matte E!!

Det sistnämda gjorde min eftermiddag! IIIIIHiiih ! jag tjoar av glädje! Det innebär att jag slipper göra kursprovet på torsdag. Ni ska bara veta vilken ENORM lättnad det är 😀 Jag var helt säker på att jag skulle behöva göra det, eftersom jag trots allt fått VG på två av tre prov. Men turligt nog så kollade läraren på helheten och det var rätt gjort. Nu känner jag mig mycket lugnare och nöjd över hur jag kämpat på med mina betyg trots ätstörningen. 😀

Det var bara att åka hem och ladda om – med en äggmacka – mums! Och sedan ta nya tag inför morgondagens kursprov i fysik B. DET blir INTE kul…

Lingongrova special, smör, gurka, paprika, ägg, kaviar och örstalt spicy <3 omnom

Tags: , ,

Historien med min pojkvän

May 28th, 2012

Hej! som jag har förstått det så har du pojkvän?
Blev du sjuk innan du träffa honom eller när du var tillsammans med honom, hur känner han med din sjukdom? hur drabbar det er?
jag fick min ätstörning ca 1.5år in i vårat förhållande..
lite intressant att veta hur andra har det? =)
S

Hejsan! Ja, det stämmer. Vi började lära känna varandra för två år sedan, innan jag blev sjuk. Det har sedan dess varit känslor och relationer hit och dit med oss. Jag var den som var osäkrast på att jag ville ha ett förhållande.

Förra sommaren var vi på väg in i ett förhållande, samtidigt som jag utvecklade min anorexi som mest. När jag backade ur och “dumpade” honom innan det riktigt blev något stadigt så tog Ana över mitt liv. Jag och min pojkvän hade inte kontakt på flera veckor, jag visste att han blivit riktigt less och sårad så jag lät honom återhämta sig.

Ofta ville jag bli smal så att han skulle få se hur dåligt jag mådde.

Under hösten återupptog vi kontakten som vänner. Under hösten, när jag var som sjukast, så fanns han verkligen vid min sida. Tror nästan inte att det finns så många pojkar i denna värld som försöker vara SÅ förstående som han är. Han verkligen engagerade sig i min sjukdom och jag kunde inte ha behövt honom mer än då. Men jag frågar mig ännu idag om det är pga min sjukdom som jag nu kunde erkänna honom som pojkvän eller om jag faktiskt ville ha honom.

Jag känner att jag verkligen kan säga ALLT till honom. Även om han inte alltid förstår så försöker han, och han är jäkligt klipsk så oftast lyckas han 😉

Det har nog mest drabbat vårat förhållande i att jag känner mig enormt osäker. Osäker på mina känslor, osäker på om jag vill ha honom som pojkvän eller “psykolog”. Jag är osäker över att säga något jag inte menar, eller att han inte får må dåligt inför mig. Jag är rädd över att det har blivit en obalans i vårat förhållande, så att för mycket kretsar kring mig. Han får ju stå ut med en jäkla massa skit, och ha världens tålamod. Vi vandrar ständigt på en skör lina.

Allting blir mycket mer omständigt för att vi ska kunna umgås; jag måste ha orken,  kunna äta bra, få sova bra, rätt mat måste finnas, vi kan inte hitta på att göra vad som helst och mitt humör måste vara stabilt. Det är alltså tålamod och tålamod som krävs, mer och mer lär vi oss hur vi ska hantera allt för att få det att fungera. Och nu med tiden när jag blir friskare så blir det sakta men säkert mycket lättare också :)

Om du vill berätta så vore det intressant att höra din historia också! Puss <3

 

Tags: , , , , , , ,

Förslag på mellanmål

May 28th, 2012

Veckans utmaning för mig är:

  • att öka på och äta större mellanmål

Jag fick en lista ifrån dietisten med förslag på olika mellanmål. Dessa ska vara näringsmässigt jämförbara så att man inte behöver tänka att något är mer/mindre eller farligare än något annat alternativ.

Jag tycker detta är riktigt bra, så nu ska jag försöka variera mig mellan desssa och målet är att ha provat ALLA inom en framtid. Tvek på att jag lyckas med det dock ^^

 

Tags: , , ,

Jag låter inte medierna på verka mig!

May 27th, 2012

Hur mycket har du gått upp? om man får fråga, hur påverkas du av alla medier nu i beach säsong.. jag har jätte svårt att alla runt om mig ska gå ner och bli fit medans man själva ska äta bajs och gå upp haha:P
S

Jag har gått upp 1,5 kg sedan i vintras. Om jag var lite uttorkad innan så är det nog mestadels vätska. Nu har jag stått stadigt på samma vikt i 3-4 veckor och ändå har jag ökat maten som mest.

Jag låter mig inte påverkas så mycket av media, men däremot folk i omgivningen. Nu ska ju folk kämpa för beachbodyn genom att äta nyttigare och träna mer, medan en själv  inte får träna alls och ska äta mängder. Jag tänker också att jag ska skaffa mig en beach-body till sommaren. Men en beach-body för mig är inte ett avmagrat skelett, utan en fit kropp med lite muskler och kurvor. För att kunna bygga upp musklerna igen MÅSTE man ju äta mer än vad man gör av med. Först och främst måste jag äta tillräckligt för att jag ska komma upp till en vikt där jag får träna och faktiskt bygga lite igen. Jag vet att jag blir snyggare om jag lägger på mig lite – Jag vill faktiskt ha tillbaka min snygga kropp 😉 stjärten <3

Sommaren 2011 - sen gick det utför

Tags: , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp