Svar; hjälpen mot ätstörningen

July 31st, 2012

sv: Var så lite så! :) Du verkar som en riktigt vettig tjej. Hur fick du hjälp? Och varför valde du att låta dig hjälpas? Har du något inlägg om din resa? :) Tack för din omtanke, du har rätt i det du säger. Jag vet att även fast jag börjar bli besatt måste det finnas någon gräns. Dock svårt att sätta den…
dicipline to succeed

Hejsan! Tack återigen!

Du får ursäkta mig men jag kände verkligen ett behov av att svara på kommentaren i ett inlägg:

Jag anade nog en risk att falla in i en ätstörning i ungefär mitten av min viktnedgång. Vid det tillfället kunde man dock inte tro att det var möjligt att det skulle hända en själv “det var ju bara börja äta igen!”. Men när min pappa uppmärksammade min viktnedgång och jag insåg att jag inte lyckades vända så kom rädslan. Rädslan om att man kanske hade fastnat där ändå.

Farsan bad mig först att göra ett besök hos hälsocentralen, men där fick jag grönt ljus konstigt nog. “BMI 17 – inte så farligt. Lite lite men föräldrar kan vara så oroliga i onödan”. Det triggade verkligen ätstörningen! Sedan började jag väga mig hos skolsyster en gång i veckan, men jag fuskade ju så klart och drack vatten/la tunga grejer i fickan. Men hon insåg ju vad det handlade om och då hänvisade hon oss till att ta kontakt med länsenheten för ätstörningar.

Det var runt den perioden som jag insåg att jag började tappa kontrollen. Trots att jag fått träningsrestriktioner till att endast träna på friskis&svettis så gymmade jag flera gånger i veckan och åt mindre än någonsin. Jag ville verkligen ha hjälp nu. Jag var så pass påläst att jag förstod konsekvenserna av anorexi att jag var rädd för mig själv.

Jag skulle åka bort på utlandspraktik i två veckor i England, vilket blev en mardröm för mig. Jag tror aldrig att jag varit så trött och kall(!) som jag var de veckorna. När jag kom hem mådde jag sämre än någonsin och jag fick påbörja min öppna behandling.

Mer om min resa kan läsas om under kategorin “min historia” och scrolla ned lite där. Här länkar jag ett inlägg.

DU måste uppmärksamma ditt beteende nu. Jag ångrar att jag inte gjorde något åt det den dagen som farsan samtalade med mig om det för första gången. Det finns så mycket som hade sluppit gått förlorat om jag bara kunnat vända då. Men som du kan läsa om så kunde jag inte det…

I ätstörningens värld finns det ingen gräns. När du når ett mål så får du ett nytt bara, ända tills hon har tagit greppet om dig helt och hållet. Då är du tragiskt nog antingen stillaliggande med sondmatning på ett sjukhus och inväntar den dagen ditt hjärta inte orkar mera, eller så är du redan död. Det finns ingenting som heter “för frisk för hjälp”. När dina tankar kretsar kring mat och träning på ett sätt som upptar hela din vardag så har hon kommit. Gör du dig inte av med Ana nu så kommer hon för att stanna. Stannar hon så drar hon dig genom helvete.

Jag har kanske ingen rätt att ställa en diagnos om ätstörning på någon, men jag har erfarenheten utav den och känner igen alla tecken. BMI under 19 är i de flesta fallen inte hälsosamt, 650 kcal på en dag äter inte en frisk människa och DESSUTOM motionerar på det. Kroppen svälter då!

Förlåt om jag är hård, men det är de hårda orden som får en att inse allvaret.

Tags: , , , , , , ,

Kroppens förbränning förbrukar energi

July 31st, 2012

I svälten hade man ork. Samtidigt som man var helt utmattad. I svälten spelade tankarna sådan stor roll att man inte kunde känna efter själv. I svälten fick man energi av minsta lilla matbit. Bara för att man visste att det var just det den innehöll.

I tillfrisknandet blev jag trött. När jag började äta igen blev jag utmattad. Var det tankarna som vände eller en själv som började känna efter?

Idag känner jag fortfarande ibland samma utmattning efter jag har ätit. Min slutsats är att det tar energi av kroppen att ta hand om födan. Att bryta ned den och omvandla näringsämnena, samt transportera, fördela och omsätta energin. Det tar helt enkelt energi att sköta ämnesomsättningen. I en liten kropp som inte är van att behöva ta hand om mängder med mat blir detta en stor process.

Jag tror att detta är en bidragande anledning till att det är så svårt att gå upp i vikt efter svälten. Kroppsliga funktioner som ämnesomsättningen drar igång, och i sin tur omsätter den energi som den ska ta hand om. Kroppen går plus-minus-noll.

Anledningen till att jag skriver detta nu är att jag just fick en sådan enorm trötthet över mig. Efter jag ätit mitt mellanmål: en portion mannagrynsgröt med sylt, jordgubbar och kanel + ett äpple.

Tags: , , , , , , , , , ,

Mättnad ≠ viktuppgång

July 31st, 2012

En klok tjej sade en gång till mig:

För att gå upp i vikt måste man äta fast man är mätt.

Till en början trodde jag henne inte riktigt. Sedan har jag insett att jag tolkade det på lite fel sätt. I anorexians öron lät det som att man går upp i vikt om man äter när man är mätt. Så är självklart inte fallet!

Det var inte förrän jag själv började äta så att jag inte gick runt hungrig som jag insåg att jag ändå inte gått upp i vikt. Det är svårt, riktigt svårt för en med anorexi att äta trots att man inte känner hunger. Mättnaden upplever nog jag som det mest ångestframkallande symptomet.

Idag har min morgonhunger gått ned sig något enormt! Men frukosten är den viktigaste måltiden på dagen, den tänker jag inte börja hoppa över eller minska på.  Jag äter en standardportion oavsett om jag är hungrig eller inte. Är man riktigt hungrig på morgonen ibland så tar man självklart något mer. Det finns det utrymme till.

Idag vet jag också att om man bara skulle äta när man är vrålhungrig så går man aldrig upp i vikt (så vidare man inte äter väldigt energitätt och näringsdrycker osv). Bara för att kroppen inte alltid säger till om mat betyder det inte att den inte behöver det. Det är extra viktigt när man varit i svält och har rubbade hungerkänslor att man äter som man SKA, och inte försöker lyssna bara på kroppen. Kroppen och knoppen kan vara svåra att skilja på ibland.

Standard: En portion havregrynsgröt med en rejäl matsked äppelmos och mjölk. En macka med bregott, en skiva ost och gurka. En kopp te. Helst en frukt eller ett glas juice till också =)

Tags: , , , , ,

Enormt mycket till mellanmål?

July 30th, 2012

Dagens eftermiddagsmellanmål:

13:55 – Ett stort rött äpple

14:20 – En leverpastejsmacka med smörgåsgurka
– En TILL leverpastejsmacka med smörgåsgurka och en kopp te

17:30 – Ett stort grönt äpple

Jag tror att någon ätit lite för lite igår? Idag attackerade hungern mig, och jag vägrade att hålla mig ifrån den. Två mjuka mackor till mellis är ju HUR mycket som helst! Haha, bevisligen inte när jag lyckades få i mig det OCH två stora äpplen.

Min behandlare föreslog faktiskt att jag kunde börja äta två mackor för att få viktuppgång. Då tänkte jag att det kommer jag aldrig att få i mig. Nu har det blivit bevisat – det går och det är inte på tok för mycket! 😀 *stolt tjej*

Tags: , , , ,

Svar på kommentarer

July 30th, 2012

Härligt att ditt BMI gått upp bra,
vad ska du ligga på, jag råka stirra mig blind på BMI tabellen.. när jag såg att jag låg på 18-19 som var normal när jag googlade runt, läkarn sa att under 19 var det undervikt och på nätet stod det 18… men min kropp fungerar faktiskt ändå inte om jag har 19.. jag behöver 20, det är mycket som man inte kan förstå..
kram going!
– S 

Ja, det går dock lite väl långsamt för mig. Men jag tror att det får mitt psyke att hinna med bra. Dock finns chansen att kroppen hinner vänja sig vid att ligga på lågt bmi. Min största rädsla är jag väljer att lära mig leva med anorexin istället för att bli frisk ifrån den. För så fort vågen visar att jag gått upp så slår det om i huvudet och tankarna om att sluta kämpa för viktuppgång angriper.

Jag stirrar mig också blind på sådana tabeller ibland. De flesta visar faktiskt olika över vad som är normalvikt (de flesta 18,5). Jag tror man får kolla lite på sig själv, hur stor man är, ålder, anlag, hur mycket man tränar som frisk och hur man låg till viktmässigt innan ätstörningen.
Jag har inte fått någon specifik vikt eller bmi som mål. Det är lite upp till mig vart jag mår bra, men att det inte är anorektiskt. I min familj är vi rätt så små och jag var alltid minst i klassen när jag var liten. Det var inte förrän jag började gymnasiet och började gymma, träna och äta ohälsosammare som jag drog på mig en viktuppgång. Visserligen fick jag fortfarande höra att jag var liten.

Min behandlare sa att för hon spelar det ingen roll om jag väger något kilo över eller under gränsen för normalvikt, bara jag har fått tillbaka mensen och mår bra annars.

Du kommer säkert klara ditt mål galant!! Vad ska du plugga för nåt? Kram
– Em

Tusen tack! Dock har jag bara två veckor på mig, och förra viktuppgången var stor så risken finns att jag står still nu.

Jag hade en enorm beslutsångest när det första antagningsbeskedet kom. Det var min behandlare som fick mig att inse vad jag faktiskt ville och vad som därmed var det rätta beslutet för mig: det som gav mig ett jäklar anamma att bli frisk! Jag kommer att läsa Civilingenjör Öppen ingång (COPEN), men 95% säkerhet (slutgiltiga antagningsbeskedet kommer om en vecka). Min ambition är att komma in på industriell ekonomi i åk 2.

Tags: , , , , , , , , , ,

Mål att kämpa för

July 30th, 2012

Tänkte dela med mig av lite konkreta mål som jag satt upp för mig inom den närmsta tiden:

  • Väga mig på vågen här hemma MAX 2 gånger denna vecka
  • Väga över 40 kg när jag flyttar till Sthlm
  • Ha ett BMI på minst 16 (40,5kg) när studierna kommer igång
  • Går jag inte upp i vikt ska jag börja med 1-2 näringsdrycker om dagen
  • Inte minska på frukosten bara för att jag har sämre morgonaptit
  • Se till att jag aldrig lägger mig hungrig eller med ett sug i magen
  • Äta fikabröd/efterrätt/glass tre gånger i veckan

Vad tycks? Dessa ser väl rimliga ut att uppnå? 😀

Det är saker som jag faktiskt måste kämpa för. Varje gång man säger emot ana uppstår en stolthet. Det är dock ingen annan än en själv som vet hur duktig man nyss har varit. Det är svårt att stå emot frestelserna när Ana försöker hitta på alla olika anledningar om att det inte skadar att t.ex. väga sig en gång till. Men vad förväntar man sig att få ut utav det? Förmodligen har inte vikten ändrats över en natt. Om den skulle visa mindre – vad händer då? Om den skulle visa mer – vad gör man då? Oavsett så är det ändå för lite, lika mycket för lite som dagen innan och dagen efter. Att väga sig en gång till triggar bara Ana. Det är vid tillfällen som detta som man måste stampa med foten i golvet och säga: NEJ!

Tags: , , , , , , , ,

Kommentarer som gör en lycklig

July 29th, 2012

Återigen – din blogg är bäst!! :) vad har du för bmi nu? kram
Em

Jag har fått så fina kommentarer på sista tiden. Det spricker upp ett leende varje gång det plingar till i mobilen och jag får ett mail om att någon har kommenterat. De värmer verkligen. Känslan att bli uppskattad på riktigt! Så tack!

Mitt BMI just nu ligger faktiskt runt 15,5. När jag fick mensen första gången så låg jag strax under och nu så är det strax ovanför. Jag närmar mig sakta med säkert 16, vilket är mitt mål tills jag börjar studera på KTH. :)

Tags: , , , , , , ,

BMI 17 försvann den – 15,5 och den kom tillbaka!

July 29th, 2012

Mensen! Jag fick en till period! Wiho! Konstigt hur glad man kan bli över att få mens. Men jag måste väl bara älska min kropp egentligen.

Eftersom jag hade gått ned ett kilo sedan förra perioden så trodde jag inte att den skulle komma tillbaka nu, men det gjorde den och jag tror att den har kommit för att stanna också. 😀

Det är mysko det där med mensen och vikten. När jag gick under 44 kg så upphörde den helt. När jag gått upp till cirka 39 kg så kom den tillbaka. Jag tror inte att den är så viktrelaterad egentligen då. Det måste vara så att när jag vägde 44 så åt jag ju helt enkelt för lite, då svalt kroppen. Den fick inte tillräckligt med näring samtidigt som man tränade dessutom. Nu när jag äter regelbundet och varierat så måste kroppen känna att den får det den behöver. Funktionerna som den tidigare prioriterat bort kan nu sättas igång igen, tack vare att jag äter så pass bra.

Bevisligen behöver man inte komma upp till normalvikt för att få mens. Kroppen kan må bra ändå? 

Tags: , , , ,

Livet är dramatiskt

July 29th, 2012

Jag tror att allting hände igår. Det känns som att jag tog med mig mitt liv, hoppade ned i en matberedare och satte på mixern. Det blev inte riktigt som man tänkt, bra på ett sätt samtidigt som saker gick åt helvete.

Förfesten hos mig blev riktigt lyckad! Det kom fler folk än jag trodde och allting började skakas om redan där. Det ser rätt så intressant ut i mitt hus just nu. Så fort bakfyllan lagt sig så blir det dags att ta en runda med soppåsen och sortera flaskor. hehe

När vi väl kom in till staden så skakades inte bara livet utan nu blev det rejält omruskat:

  1. Jag missade Loreen! Vakterna sa att jag var för full för att komma in.
  2. En av mina närmaste vänner avslöjade att han älskade mig.

Därmed slutade kvällen i en hel flod av tårar och dramatik. 

Jag gjorde det ruggit bra i morse och lyckades få i mig en fullständig frukost! Magen är inte riktigt med mig idag….

vaniljyoghurt med musli och rostatbröd med ost

Tags: , , , , ,

Idag är det fest i staden och jag leker livet

July 28th, 2012

Hudikkalaset, en fest i stan. Jag var in nu på förmiddagen och kikade på gulltrollet Ulrik Munter.

Ikväll slås det på rejält med förfest på hemma plan. Jag kör ut föräldrarna och styr grillning. Där efter bär det av in igen och då blir det LOREEEN! 😀

För en kväll som denna behövs det rejält med laddning. Både sömn och mat. Sömnen brister dock för mig, men då är maten extra noga!

Tags: , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp