Bota ångesten med vila

November 30th, 2012

När allting börjar kännas jobbigt och det minsta lilla orsakar ångest, då är det inte världen som håller på att gå under utan det som behövs är lite vila. En stund ifrån tankarna, en stund ifrån livet, ett ögonblick med annat fokus och en tid med sig själv. Våga glömma, våga drömma, återhämta dig och vakna en ny dag redo att ta nya tag.

Idag har jag ångest, men inte ångest över maten. Jag har ångest över att jag krånglat så förbaskat när jag skulle beställa cheerskor, och nu när de äntligen kom så var storleken för stor. Jag har en enorm ångest över att jag beställde fel skostorlek(!). Med lite eftertanke inser jag att jag faktiskt suttit kvar på skolan till middagstid de senaste tre dagarna, i morse började jag kl 08:00 och kom hem 19:00. Kanske beror den överdrivna ångesten på trötthet? Kanske berodde ångesten av anorexin på trötthet ibland också. Man mår bättre när man är utvilad och håller en bra kost. Man tänker bättre när man mår bra och “små saker” blir inte en lika stor börda.

Tags: , , , , ,

Snart kanske jag är frisk…

November 29th, 2012

Om jag varit frisk… – ett inlägg som jag publicerade över ett halvår sedan.

När dansen inte längre var en tillräckligt stor motivation för mig så tappade jag nog lite hopp. Vägen tillbaka var för lång. Men idag finns det ingen för lång väg tillbaka. Det finns vägen framåt eller sidospåret ner för kullen.

När jag blir frisk nog så ska jag träna och dansa som aldrig förut. Jag kommer inte bara dansa med hjärtat utan jag kommer dansa med livet!
– 27/03/12

Dessa ord har JAG skrivit. Detta har JAG skrivit i en period då jag stod med vilja 50% i anorexin och 50% i livet. Då var jag osäker på om jag kunde ta mig tillbaka, om jag ens ville ta mig tillbaka och om jag faktiskt kunde ta mig tillbaka till livet.

Jag tror att det finns en viss gång som man bara måste ta sig igenom för att kunna se ljuset. Man måste tveka, man måste vela, ångra sig, falla, kämpa, brista och ta nya tag. Alla framsteg har betydelse i det långa loppet och alla bakslag ger en lärdom.

Dagen som jag skrev det inlägget hade jag tårar i ögonen över vad jag gått miste om. Hur kunde jag välja svälten framför cheerdansen och allt annat jag brann för i livet? Svaret är förmodligen att jag hade bränt ut mig själv. Jag hade brunnit lite för mycket för alldeles för många saker.

Jag citerar igen När jag blir frisk nog så ska jag träna och dansa som aldrig förut. Jag kommer inte bara dansa med hjärtat utan jag kommer dansa med livet!“. Har jag ens förstått hur långt jag har nått idag? Jag tränar inte bara cheerdans, utan jag har fått chansen att bli riktigt duktig på cheerleading! Denna chans tänker jag inte sumpa!

Som sagt, man har lärt sig en hel del på loppet – svälten är inte bättre än det man tidigare brunnit för. Denna gång ska jag inte brinna för för många saker, i detta liv ska jag brinna för mig själv och det jag verkligen älskar!

Tags: , , , , , , , ,

Jag bara gör, också blir det bra!

November 28th, 2012

Ikväll lyckades jag återigen förvåna mig själv över min matlagning.

“Så, vad har jag i kylskåpet? Har jag något i frysen? Kyckling.. kycklingburgare, kycklingfilé, kycklingkorv..Nej, jag behöver variation i min kost. Men titta: ett paket isterband! PERFEKT! Jag som har mjölk som går ut idag och massvis med morötter..”

Med lite trolleri så tror jag att jag lyckade koka ihop en ultimat husmansmiddag!

laga, laga mat

Recept:

  • 1 Gul lök – hacka och fräs i matfett i kastrull
  • 5-6 normalstora morötter – skiva, lägg i och låt koka i lite vatten
  • 2-4 dl mjölk – töm i och red med vetemjöl
    OBS: det tjocknar mer efter ett tag, när det kallnar
  • 1 röd chili, salt och peppar – krydda efter smak

Servera gärna med stekt isterband! 😀

Morotsstuvning och isterband

Tags: , , , , ,

Newsflash!

November 27th, 2012

Visste ni vad?…

..det är inte snyggt att vara mager! Det är verkligen inte snyggt att vara spinkig!

Varför har man tyckt det? Varför har man trott det?

Man strävar efter att se ut som andra. Andras kroppar som alltid är snyggare. Men då är ju ens egen kropp snyggare i andras ögon också?

Okej, så detta inlägg blir lite diffust. Det jag egentligen vill lyfta fram är hur min syn, rätt så plötsligt, faktiskt förändrats på kroppsideal. Innan sjukdomen strävade jag efter en välformad kropp. När anorexin kom på besök så var det mager och skelettig som var målet. NU när jag omringas av andra vältränade cheerleaders så ser jag hur jag egentligen “vill se ut”.

Jag känner mig inte snygg som mager. Jag känner mig inte snygg i mina smala långa armar, eller mina beniga knäskålar. Jag känner mig snygg med lårmuskler och en FIT kropp. Detta handlar inte om sjukdomens träna, bryta ned, och tro att man ska nå ett lyckat resultat. Detta handlar om att jag faktiskt vill bygga upp min kropp, som den MÅR BRA av att vara. Det som jag upplever som “fett” idag, är långt ifrån tjockt i andras ögon. Jag vill se stark ut, för jag är stark och då ska jag ta mig fasen också ha lite fett på min kropp. 😉

Sammanfattat: Jag vill bara träna, äta och må bra nu! Jag är less på ätstörningen. Jag känner mig inte sjuk på riktigt längre, så vad är den att hålla sig kvar i?

Btw, eftersom detta ändå blev ett random-inlägg så vill jag tillägga att jag ätit HELT normalt idag, ändå kom jag hem efter träningen och åt en äggmacka och är fortfarande hungrig! 😀 haha, undra vad jag ska hitta på? En choklad bit kanske?

Tags: , , , , , , ,

No one can control me

November 26th, 2012

Muskler på låren – bygg och ät.
Fett på magen – träna och svält.
Muskler på rumpan – ät och bygg.
Fett på ryggen – svält och träna.

En hälsosam kropp – träna och ÄT!

GOD KVÄLL! nu ska jag programmera hela kvällen

Träningen är nog det som håller mig vid livet mest! Samtidigt är det den som är farligast för sjukdomen. Tankar kommer, tankar går. Jag är rädd att träna för mycket och äta för lite. Jag är rädd att anorexin gömmer sig bakom hörnen där jag går. Jag är rädd att ätstörningen ska ta detta ifrån mig.

Men rädslan låter mig inte skrämmas! För att övervinna rädslan så måste vi göra det som är mest läskigt. Jag ska bevisa att jag klarar av att ta mig tillbaka till livet. Jag ska bevisa att jag visst kan göra det jag brinner mest för. Jag ska bevisa att jag är starkare än anorexin!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

This is what I'm made of

November 25th, 2012

Idag stod det matlagning på schemat. Idag blev det riktiga portioner hela dagen! 😀

Mellanmålsfavorit: äggmacka med smör, kaviar, gurka och örtsalt + te

Middag: Hemlagat potatismos, kycklingburgare och kryddig beasås + paprika.

Nu känner jag mig verkligen i en bra “cirkel”. Jag vill verkligen äta och träna – känner redan hur den hårda, välformade, utstående, sexiga bakdelen min börjar bli till synes igen. Som min pappa sa “det gäller bara att man ligger steget före”.

 

 

Tags: , , , , , , , , ,

Nattlig hunger då och nu

November 25th, 2012

Jag är tacksam över att jag har alla mina matdagböcker sedan ett år tillbaka. Om ni vill så kan jag börja jämföra dem då och nu? Det var ungefär ett år sedan som jag började skriva, då min behandling kom igång på riktigt.

Idag, för precis ett år sedan så vaknade jag hungrig. Kunde inte sova, hade ätit alldeles för lite under hela dagen, trots att jag varit hungrig.

Det jag gick upp och åt på kvällen då var:

  • 1 tunn skiva av mitt egenbakade rågbröd
  • 1 kokt ägg
  • 1 kopp te

Inatt vaknade jag faktiskt också och var hungrig. Ingen tvekan på att jag skulle gå upp och äta något då! Annars har inte kroppen tillräckligt med energi för att sova helt enkelt.

Totalt igår kväll åt jag:

  • 1 kokt ägg
  • 1 tunn skiva bröd
  • 1 NÄRINGSDRYCK (eftersom jag haft sådan lång träning)
  • 1 tjock skiva bröd, smör, ost och gurka (nattliga ätandet)

Ska man träna, så måste man äta. Och att äta det som anses vara “normalt” är ju för lite när man bygger muskler – man måste äta ännu mer! Jag älskar att träna och jag älskar att äta! 😀

Jag märker skillnaden på mina tankar då och nu. Jag märker vad som varit såå sjukt, vad som sitter kvar av sjukan och vad som blivit friskare. Jag har blivit mycket friskare!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Fem timmar träning

November 24th, 2012

Med två till tre MACK-pauser, enligt tränaren.

Så här har jag laddat upp med en STOR frukost och sedan plockat ihop fika :)

En skinlmacka, en ostmacka, en banan, ett äpple och en chokladmilkshake! :D

Idag sägs det att vi ska få koreografin till dansen! Gissa om jag längtat? Det bara MÅSTE gå bra för mig. Gammal cheerdansare som jag är. 😉

Tags: , , ,

Optimering

November 23rd, 2012

Jag börjar bli KTH-skadad. Vad det nu innebär? 

“Om 15 minuter stänger vi”, utropas i skolan bibliotek. Då inser man att klockan snart är sex, och att man fortfarande sitter och pluggar matte PÅ EN FREDAG! Vi satt cirka 3 timmar och löste kanske två uppgifter på våra seminarium. Vad säger det om en själv? eller vad säger det om uppgifterna?!

Förstår inte hur mina klasskamrater inte blir hungriga! Själv hann jag med två mellanmål under eftermiddagen, men dom rör inte en bit mat. Verkar inte ens ha en tanke på att de kan vara hungrig, och att det kanske är det låga blodsockret som gör det så svårt att fokusera? Skillnaden på att vara HELT frisk, lyckligt omedveten och nästan frisk men väl medveten.

Trots min oro över dessa skolveckor så har det flutit på ganska bra. Det är nästan onödigt att oroa sig över vad komma skall, för det går alltid bättre än man tror och VIPS så har tiden flugit förbi en och lidelsen är över. Saker löser sig och livet fortsätter vidare.

Idag fick jag inse att jag kanske inte är en sådan hemsk person som jag ibland tycker. Folk kanske tycker om mig trots allt?  :

Världens mest perfekta present! PRECIS vad jag velat ha hela terminen!

Jag kanske har världens bästa klasskamrater ändå! BARA för att de fick kopiera mina anteckningar ifrån några föreläsningar (när de var iväg på fest-färja), så hade de köpt mig en present! De lyckades verkligen optimera den. När man låter gränsvärdet av min glädje gå mot ∞ så blir garanterat summan < 3

I’m happy!

Tags: , , , , , , , ,

Lita på kroppen och sluta mät maten

November 23rd, 2012

Hur gjorde du/vågade ta steget när du slutade att mäta/väga upp dina portioner till middag/lunch. Har själv kommit till det stadiet, men jag har så svårt för att lita på mig själv så att det inte blir ”för mycket”. Tänker alltid att jag ska LÅTA BLI, men backar i sista sekunden. Känns även som om jag aldrig blir mätt och det stärker rädslan för att ta för mycket mat. Om jag inte blir mätt på matlistans mängd och vill ta mer känns det som om jag överäter och kommer att gå upp en massa i vikt… Hur gjorde du? Tack för daglig peppning i kampen! Stor kram :)
Otillia

Till en början är det bra att mäta lite. Då ens syn på portionsstorlekar är något förvriden. Men det bästa är att utgå ifrån tallriksmodellen. En normalstor tallrik ska vara fylld med ungefär en tredjedel av vardera “område” (t.ex. ris, köttgryta, gurka). Om man känner sig inte riktigt nöjd efter en måltid, fast man vet att den inte varit för liten så kan man ta ett extra knäcke bröd och en frukt.

Det är inte konstigt att vara mer hungrig efter en svält. Kroppen har fortfarande mycket att ta igen. Det är inte farligt att äta lite mer än matlistan om man är hungrig. Däremot kan det vara oerhört läskigt, för man är så rädd att det ska bli för mycket. Blir det “för mycket” så kommer kroppen att säga till om det. Vill man äta mer ibland så behöver man förmodligen det också!

Istället för att hålla dig ifrån att ta mer, då du faktiskt inte är nöjd, så vore det väl skönare att mätta kroppen och kanske slippa känna samma hunger vid nästa måltid?

Jag hamnade i situationer där jag helt enkelt inte kunde mäta maten. I skolan ville man inte direkt plocka fram ett decilitermått när man lade upp pastan. Istället uppskattade jag det, men uppskattningarna gjorde ofta så att man tog lite i underkant “för säkerhetens skull”. Vilket i sin tur ledde till att jag trodde att jag åt enligt matlistan, och blev förvånad över att jag aldrig blev riktigt nöjd. 

Efter ett tag började jag lita på att en full tallrik var en tillräcklig portion, och jag insåg att om jag verkligen åt som jag skulle så blev jag inte lika hungrig. 

När jag även insåg att det krävs extra tillskott för att man ska gå upp i vikt så försvann rädslan över att jag skulle äta för mycket vid måltiderna. Om jag skulle gå upp utan näringsdrycker så MÅSTE jag äta mer än matlistan.

Nu har min kropp kommit i fas. Jag känner inte konstant hunger, utan de dagar som jag blir extra hungrig är de dagar som jag lyckats ätit för lite eller tränat hårt innan. De dagar som jag är extra hungrig på äter jag mer – utav slutsatsen att jag ätit för lite innan.

Man lär sig sin kropp, så ni som känner att ni vill ta mer. Tänk igenom om ni verkligen ätit tillräckligt innan? Och prova ät lite mer och känn om det kanske är DEN mängden som ni behöver äta för att nöja kroppen? :)

  • Känns det alldeles för läskigt att ta mer mat, så ta ett extra knäckebröd eller en frukt till måltiden.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp