To remember to live every day

February 28th, 2013

Ibland tar livet spurt mot nya höjder. Ibland kan man må riktigt bra. Emellanåt blir det lätt att man glömmer bort att vi lever faktiskt varje dag! Varje dag behöver inte vara en dans på rosor eller kors i taket. Men varje dag kan bringa något gott. Vi har en möjlighet att få varje dag av vårt liv att räknas.

Jag kommer att börja mina dagar med ett måtto – en positiv inställning till vad man kan göra för att komma ihåg att leva. Jag är övertygad om att vårt “sätt” att tänka också är kopplat till de känslor som vi känner. Strävar man efter något bra, något som stärker en så tror jag också att man mår bättre och blir stärkt. Ätstörningen är ett bevis på hur mycket tankarna kan kontrollera ens vardag.

26 februari 2013

Gårdagens måtto

27 februari 2013

Dagens måtto

 

Idag gjorde jag något jag inte trott att jag vågat:

  1. Jag anmälde mig till en innebandy-turnering på lördag för sektionen mot hela KTH
    Jag har inte spelat innebandy på 3 år, men tyckte att det vore roligt att ställa upp som tjej.
  2. Jag åt både en stor yoghurtbägare och en dubbelmacka med leverpastej till eftermiddagsmellis
  3. Jag klarade flickis med bara en pass
    Nu vill jag känna mig säker att prova själv!

Undra vad morgondagen kan bjuda på? 😀

Tags: , , , , , , , , , , , ,

“Lägg inte alla ägg i samma korg”

February 28th, 2013

Lägg inte alla ägg i samma korg. För när du tappar korgen går allt i kras.
– ordspråk

För ett år sedan deltog jag i en intensiv behandlingsvecka (läs mer om här). Sista dagen fick vi fördela vårt liv i kakbitar. En kaka skulle motsvara hur det var idag och den andra skulle motsvara hur vi ville att det skulle se ut. 30 % av mitt liv uppskattade jag då gick åt till att vara smal, att följa anorexin. Men jag önskade mig ett liv helt fri från ätstörningar.

Varför ska jag var bäst på att vara smal?

 

När jag nu, ett år senare, konstruerar ett liknande diagram skulle de se ut såhär:

IMG_8260

Under intensivveckan fick jag lära mig ordspåket ovan. Det menas med att man inte ska satsa allt på en sak, för vad händer om det inte går vägen? Se istället till att dela upp ditt liv i flera olika kakbitar. Om en bit av ditt liv skulle krasha så har du då flera andra saker som betyder mycket kvar.

Fördela äggen i flera korgar”.

Tags: , , , , , , , , , ,

Insikt om viktuppgång

February 27th, 2013

Diagnosen Anorexia nervosa omfattar bland annat stark viktfobi och ett bmi under 17,5.

Tjockkänslor dyker upp varje gång en viktökning har blivit bekräftad. Varje kilo upp ifrån min bottenvikt har fått mig att känna mig “tjockare”. Det är klart att man lägger på sig lite om man går upp flera kilon, men man blir inte tjock! Kroppen får byggstenar till att forma sig, man blir mindre mager men oftast ser man så småningom smalare ut.

För ett halvår sedan, i september, skrev jag “Jag kan gå upp lite lite till..“. Jag gick från 40 till 42 kilon och nådde ett bmi på 16,5. Jag kände mig tjock. Jag ville inte gå upp mer. Jag kände mig “normalviktig”. Liknande tankesätt hade jag när jag gick från 38-40. Varje viktuppgång gav en ångest och man kände sig större. Men större än innan behöver inte betyda stor! Det är ingen annan som ser på en om man gått upp 1-2 kilon. Ingen annan tänker “vad tjock hon har blivit”, det är bara ens egna tankar..

Nu har jag  uppnått ett bmi på 17.8 och därmed har jag lämnat anorexins undervikt.

Man kan tänka att man vill stå stilla i vikt, man kan tro att man blir tjockare och tjockare och inte kommer att trivas i sin kropp. Det är förändringen som skrämmer en. För när förändringen väl har skett så vänjer man sig. Man inser att man inte alls är en sämre människa för att man väger mer, man inser att undervikten inte gör en gladare – utan snarare blind för livsglädjen.

Tidigare var varje viktuppgång ett ångestpaket. Varje viktökning gjorde mig “tjockare” i spegeln. Mindre mager var samma som normalviktig i ens egna ögon. Nu känner jag att det kvittar om jag väger 43 eller 45 kg, jag känner mig varken sjukare eller friskare. Jag känner mig inte tjockare för att jag väger 44 istället för 43. 

Jag har precis överstigit en gräns där vikten inte spelar lika stor roll längre.

Om jag idag skulle väga som jag gjorde i september, och ha ett bmi på 16.5 så skulle jag känna mig riktigt mager! Det är fascinerande hur man inte kan inse det när man först kommer upp till en vikt, men när man senare provar att gå förbi den så ser man på det med andra och mer insiktsfulla ögon. Allt är relativt – särskilt ens egen syn på sin egna kropp.

Jag vill aldrig väga så lite igen!

Tags: , , , , , , , , , ,

Dagens smarriga korvgryta

February 27th, 2013

Igår tillagade jag korvgryta. Till lunch idag åt jag korvgryta. Till middag åt jag korvgryta. Det blev helt enkelt en riktigt god korvgryta! Därmed vill jag dela med mig av receptet på denna enkla maträtt till er. Lätt att bjuda på, lätt att lagra upp med i matlådor!
OBS: måtten är som vanligt när jag lagar mat, endast ungefärliga.

Korvgryta med ris (4 port.)

  • ½ Falukorv – skär i bitar och stek i en kastrull tillsammans med matfett
  • 100 g krydd-salamikorv – skär i bitar och stek lätt tillsammans i kastrullen
  • En burk cremé fraiche – töm i kastrullen och sänk till svagare värme
  • ½-1 dl tomatpurré – töm i
  • 1 torkad chili, paprikapulver och salt – krydda
  • ½-1 dl mjölk – töm i grytan för att få en önskad konsistens (beroende på hur mycket cremé fraiche)
  • Ev. ½ paprika – skär i bitar och lägg i grytan

Låt koka några min på svag värme. Servera sedan med kokt basmatiris och örtsalt.

Korvgryta med ris

Smarrigt!

 

Tags: , , , , ,

Godis ska ätas om man är sugen på det

February 27th, 2013

…Sedan undrar jag hur du tänker om godis och sötsaker. Du skriver att du vill dra ner på chokladätandet. Är det du eller är det ÄS-tankarna som vill det? Av vilken anledning vill du dra ner på godiset? Är det inte en fantastisk frihet att “få” äta det utan ångest. Jag själv längtar tills jag kan äta godis utan att få ångest och känna behov att träna bort intagen kalorimängd. Men för att återgå till frågan, hur tänker du kring godis och sötsaker kopplat till ÄS-tankar och fria tankar? Ett inlägg om detta vore intressant.

Tack och ta hand om dig! 

– Anna Cecilia

Sjukdomen förbjöd godis. Ätstörningen ville inte ha kalorierna. Anorexin var rädd för viktuppgång. Jag åt sällan godis, jag intalade mig att jag inte var sugen på det heller. Sanningen var att jag glömt bort hur gott det var. Jag var rädd att återupptäcka smaken och inte kunna sluta.

Idag vet jag att man inte går upp av godis i sig. Idag vet jag att jag kan sluta när jag verkligen blivit nöjd. Det går att äta mycket godis en gång utan att det påverkar vikten. Det går att äta en chokladbit varje dag utan att det blir ohälsosamt. Jag kan äta lagom mängd och jag kan äta mycket. Ätstörningen kan inte räkna kalorierna och viktuppgången går ändå väldigt långsamt för mig.

När jag nu säger att jag vill “dra ned på chokladätandet” så är det inte ätstörningen som säger det. Är jag sugen på choklad så äter jag det. Det börjar dock att bli ledsamt att dämpa suget med choklad. Jag behöver inte bevisa något för mig själv längre. Jag vet att jag kan äta vad jag vill, när jag vill. Jag vill äta choklad vid tillfällen och inte flera gånger i veckan för att jag får ett sug. Det är inte hälsosamt!

Det handlar inte om att sluta äta choklad och börja utesluta godis ur kosten. Det jag strävar efter är att greppa den grundläggande anledningen till att jag får ett sug. Antingen beror det på att jag kommit in i en “ovana” eller så äter jag för lite av någonting under dagen. Jag vill äta ordentligare mat så att jag slipper dämpa sug med choklad.

Jag är fri att äta vad och när jag vill. Det behöver inte vara sjukt att inte vilja äta godis. Men vill man äta godis och inte gör det, så är det sjukt!

Tags: , , , , , , , ,

Matdag 26/02/13

February 26th, 2013

Åt stora portioner som jag stod mig på länge till en början. Sedan kom suget på kvällen..
Är verkligen less på att äta choklad nu. Men ändå blir jag sugen på det flera gånger i veckan. Är det fel att jag försöker äta upp all choklad som jag har hemma för att inte kunna äta något mer sen? haha

07:00 Frukost – Gröt med russin, kanel och mjölk. En leverpastejsmacka och en kopp te.
Blev riktigt mätt faktiskt. Gröten stod mig länge upp i halsen. (Inte för stor frukost!)

10:00 – kaffe

12:00 Lunch – 6-7 pannkakor med blåbärsyoghurt och sylt. Ett äpple.
Medtaget på tåget. Blev riktigt mätt nu också!

17:15 Mellis – En leverpastejsmacka.
Verkligen inte blivit sugen/hungrig förrän nu.

20:00 Middag – Pasta med köttbullar och uncle Ben’s.
Lite matsugen, men konstigt nog inte hungrig.

22:10 Kvällsmål – Havregrynsgröt med russin, kanel och mjölk. Ett äpple och två chokladtomtar.
Började med en vanligt mellis. Tänkte att jag skulle stå mig på det. Sen sög magen efter choklad.. Vill verkligen dra ned på det.

Middag

Min lite annorlunda kombination med Uncle Ben’s sås istället för ketchup. Mat tager vad man haver och det visade sig vara riktigt gott!

 

Tags: , , , ,

Ett samtal med det svältande jag

February 26th, 2013

Om jag idag skulle samtala med den person jag var för ett år sedan, skulle det låta ungefär såhär:

Vill du bli frisk från anorexin?
Ja, inners inne vill jag ju det..

Vad är det som håller dig kvar under sjukdomens makt?
Typ, tryggheten, kontrollen.. Den ger mig en anledning att må dåligt – den är ett bevis på att jag mår dåligt.

Mår du bättre av att svälta?
Egentligen inte.. 

Vad finns det för bra med att underäta?
Jag känner glädje av att jag lyckas äta mindre. Jag känner mig nöjd när vikten går nedåt.

Vad finns det för dåligt med att svälta?
Väldigt mycket. Trötthet, frusenhet, håravfall, benskörhet…

Det där var mest fysiska komplikationer. Påverkar det ditt psyke någonting?
Jo, jag blir ju som sagt tröttare. Orkar inte tänka lika mycket, känner ingen glädje av att göra saker, hittar ingen mening med livet och känner mig inte med i det sociala livet.

Är det värt allt det där för att få känna den där “lyckan” över att du äter mindre och blir magrare?
Jag vet inte.. egentligen inte. Men för stunden ser jag ju ingen mening med att umgås med vännerna eller orka göra mer saker ändå.

Kan det vara så att det är svälten som påverkar dig ang. det?
Joo, det kan vara svälten som gör att jag inte tycker att något i livet är roligt. Men hur ska jag veta om det vore roligare att leva om jag började äta mer?

Prova!

21 februari 2012

Livet var inte roligt. Nu ser jag att det var skuggan runt om mig som höll mig blind från lyckan.

Tags: , , , , , , ,

Min behandlare gjorde mig riktigt taggad på livet!

February 26th, 2013

Idag var det dags för sista mötet med min nuvarande behandlare, sedan kommer hon att ta tjänstledigt. Det var en månad sedan vi sågs senast och ännu längre sedan jag tog en vikt. Det har hänt mycket i mitt liv sedan dess och jag ville hinna med att prata om allt innan vi sade hejdå.

Viktnojan försvann, trots en tydlig viktuppgång på ca ½ kg. Jag insåg att det inte spelar sådan stor roll om jag väger 43 kg eller 45 kg. Det viktiga är att jag kan känna frihet att tacka nej till godsaker om jag inte är sugen, och sedan äta en påse godis för att jag ÄR sugen (som jag gjorde i fredags).

Nu har jag även planerat in möten med min andra behandlare veckovis hela våren. Även om jag inte känner ett sådant stort behov av behandling, så känns det tryggt.

Dagens samtal omfattade för det mesta val i livet. Jag har många funderingar kring hur jag vill fortsätta med studierna, och vad jag vill satsa på för karriär. Min behandlare har sådana kloka värderingar bland annat är det hon som har utvecklat mitt livsmåtto Det finns inga misstag – bara lärdomar”. Vi spånade vidare på det och diskuterade mycket om vikten i att göra saker man brinner för.

Jag lämnar dagens möte med många nya lärdomar och insikter. Mötet var så otroligt givande och det fick mig att älska mitt liv ännu mer. Det är få människor som upptäcker vad de vill göra. Man måste prova sig fram för att få veta. Jag som tror mig veta vad jag vill göra, skulle göra världens misstag genom att inte ge det en chans.

A och  O är att bli frisk ifrån ätstörningen. Det är något som är planerat för att jag ska jobba intensivt med i vår. Det är skrämmande, men det är nödvändigt för att kunna gå vidare och verkligen satsa på det liv jag vill ha.

Jag är ganska crazy som börjar söka dansjobb - men det kan inte hända annat än att jag får lära mig något nytt! :D

Jag är ganska crazy som börjar söka dansjobb – men det kan inte hända annat än att jag får lära mig något nytt! :D

Livet har så många möjligheter! Varför inte ta vara på dom? Jag menar verkligen det jag skriver. Känner mig nästan euroforisk! Jag är så tacksam för den resa jag har gjort det senaste året. Jag har verkligen fått upp ögonen för livet, vem jag är och vad det finns att leva för!

Tags: , , , , , , , , ,

Former eller benget – kan jag inte bara få vara jag?

February 25th, 2013
Jag längst ned till höger.

Jag längst ned till höger.

I ett skypesamtal med min farsa skickade jag honom ovanstående bild på mitt cheerleadinglag sedan DM. Den första kommentaren löd “vart är du då? du är väl för liten för att synas på bild. Nu ser jag bengeten till höger där”.
Benget? Ja, det är väl något som min farsa alltid har kallat mig. Andra kommentaren löd
“Säger man att du har fått former så tar du väl illa upp. Men du har ju fått tillbaka muskler i alla fall”. Så egentligen var man ingen benget, utan formig. Bara det att han inte vågade säga det först..

Föräldrar vet sällan rätt sak att säga. Det finns inget rätt eller fel att säga heller. Det bästa är väl att vara ärlig, men att undanhålla känsliga kommentarer. Ibland behöver sanningen komma fram för att man ska förstå. Ibland bör den undanhållas för att den orsakar onödiga konflikter.

Musklerna är jag stolt över – det är så jag ser ut, det var så jag såg ut. Jag var muskulös innan svälten. Det är mina benmuskler som får mig att känna mig snygg!

Jag besvarade min farsa med “Eftersom att du inte vet om du ska påstå att jag är tjockare eller smalare, så kan du väl lika gärna låta bli att kommentera mitt utseende och bara låta jag få vara JAG.”

Tags: , , , , ,

Rutin för bra vanor

February 25th, 2013

De dagar som matvanorna är bäst på, är de dagar som man har rutiner. Det är inte bara rutiner med måltiderna utan även rutiner i vardagen. Det finns ett tydligt samband mellan mitt regelbundna ätande och dagar som jag pluggar och jobbar. Emellanåt är det givande att kunna spontanäta, kanske inte äta riktiga måltider  och gotta sig lite extra. Men det är viktigt att ha en rutin att återgå till efter en period i oregelbundenhet.

När jag går i skolan måste jag..
..kliva upp en viss tid och äta frukost då.
..äta mellanmål under föreläsningen.
..äta lunch mellan 12:00-13:00.

När jag jobbar måste jag..
..äta mellanmål precis innan.
..äta middag efter 19:00.

När jag tränar måste jag..
..äta ett extra mellanmål under träningen.

Det är sant att vi mår bättre av en regelbunden kost. När man är inne i sina vardagsrutiner så behöver man inte tänka lika mycket på mat som man gjort tidigare. Man vet när man ska äta, man har packat med sig vad man ska äta och man vet att man behöver maten. (OBS: vi behöver alltid maten, men det är inte alltid som man får att ätstörningen håller med).

Tags: , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp