Matlagningstips: pasta och tonfisksås

June 30th, 2013

Tonfisksås á la Soelas (ca 2-3 port.):

  • 1 burk tonfisk i olja – töm i stekpanna på hög värme
  • ½ gullök – hacka och töm i stekpannan
  • ½-1 vitlöksklyfta – hacka och lägg i
    Sänk värmen till mellanvärme
  • 1 burk champinjoner – töm i
  • ½ paprika – hacka och töm i
  • 1 torkad chili, salt, citronpeppar och jalapeño pulver – krydda
  • 1 burk tomatpurré – töm i och rör om på mellan-svag värme

Servera med kokt fullkornsspaghetti.

Middag i fredags och lunch idag.

Middag i fredags och lunch idag.

 

Tags: , , , , , , ,

Det här med att äta onyttigt

June 30th, 2013

Många ätstörningar förbjuder livsmedel så som godis, choklad, glass och chips etc.  Rädslan för “onyttigt snacks” kan sitta i länge, även efter man fått sunda matvanor och en stabil normalvikt. 

På vägen mot ett friskare liv blir man obligerad till att prova äta dessa livsmedel igen. Det går inte att bli frisk och samtidigt ha förbjuden mat. Visst kanske man vågar äta en chokladbit efter maten, men hur mycket vågar man äta på lördagskvällen? Allt det där goda som länge varit förbjudet är nu tillåtet. Det är ju fortfarande gott och hur ska man kunna hejda sig?

Jag upplever fortfarande viss rädsla över att äta mycket choklad. När jag väl äter så nöjer jag mig sällan med bara en liten bit. Det är ju gott och då vill jag äta tills jag inte vill ha något mer! Det är en skrämmande känsla, men på något sätt är det normalt beteende. Friska människor äter tills de inte vill ha något mer, och det enda sättet att nöja kropp och själ är att ge den exakt det den vill ha.

För att undvika överätningen som ätstörningen så brutalt fruktar över är det viktigt att man förebygger med bra mathållning resterande dagar. Börjar man på att kompensera så finns det större risk till hetsätning. (se även Vad är hets?)

Igår kväll var jag på grillfest med ett litet med trevligt sällskap. Jag åt både fläskfilé och det vegetariska: halluomi och champinjoner. Jag åt rejält med potatissallad och var den enda av tjejerna som smakade av bearniesesåsen. Det var trist att påminnas över hur många i detta sällskap som pratar som att de har ätstörningar. Jag var nära på att flippa (!), men valde som jag gjorde senast  (valet att avstå diskussion kring matvanoroch gick därifrån.

På natten åt jag av chipsen och dippen som serverades innan hemfärd och på hemmaplan lade jag mig i sängen med en film och godisskål fylld med choklad. Extremt onyttig kände man sig, men vid detta lag vet jag att den där extra maten, en lördagskväll, knappast spelar någon roll för vikten. Det ska vara njutning. Det är en del av livet att kunna unna sig lite extra “onyttigheter” när man är sugen. Det ska inte behöva gå till överdrift, så länge kroppen får i sig allt den behöver.

IMG_0301

Jag får ångest när jag äter onyttigt ibland, men jag skiter fullständigt i den. Vill jag ha choklad nu, så är det choklad som jag ska äta också! Det är knappast så att jag är på gränsen till övervikt och behöver oroa mig över att äta för mycket egentligen. Det är bara ätstörningen som spökar och den ska inte skrämma mig längre.

Tags: , , , , , , , , , ,

Operfekta matvanor för ett sunt psyke

June 29th, 2013

Vi kan alla prata om sunda matvanor ur flera perspektiv. De flesta drar paralleller till det media påstår vara de bästa kostvanorna. Sedan finns det många som är medveten om livsmedelsverkets eller dietisters rekommendationer. Man kan följa dieter och man kan också välja att äta enligt tallriksmodellen. Det finns många tips för att man ska må så bra som möjligt.

Efter att ha bantat, svultit, ätit enligt matschema och sedan släppa kontrollen på maten så har jag fått andra perspektiv på vad sunda matvanor handlar om. En medveten kosthållning ger en förutsättningar till att hålla hälsan på topp. Däremot ser jag inte att en kontrollerad kost är hälsosamt alls!

Det är knappast någon nyhet att ätstörningar yttrar sig genom osunda matvanor, men det är inte heller en nyhet att det handlar om psykiska sjukdomar. Hur man tänker kring sitt ätande är en grundläggande fråga.

För mig, som har haft anorexi, ser jag det som en friskhetstecken att kunna äta dåligt sammansatta måltider ibland. För mig är det inte sunt att planera och servera exakt som det “bör” vara.  Naturligtvis mår ingen bättre av att äta helgalet dagligen, och nog kan det hända att kroppen absolut mår bäst av att äta enligt rekommendationerna. Men hur tänker man kring detta? Hittills kan vi konstatera att kroppen mår bäst av att äta det som vi kallar för “hälsosam mat”, men en god hälsa grundas på annat än “hälsosam mat”. Hälsan omfattar inte bara hur vi mår fysiskt, utan en väldigt stor del av vårt välmående påverkas av hur vi mår psykiskt. Hur mår vi psykiskt om vi varje dag kontrollerar matintaget eller måltiderna så att de blir så bra som möjligt för vår fysiska hälsa?

Jag tror inte att en överkontrollerad kosthållning är psykiskt hälsosamt. Som jag nämnde tidigare är det viktigt att vara medveten om dina kostvanor och hur de påverkar kroppens välmående. Det är minst lika viktigt att vara medveten om hur tankarna kring kosten påverkar ens mentala välmående.

Jag respekterar att vi alla är olika och har olika synsätt på saker och ting. Vi har alla olika liv. Men det finns en viss likhet mellan de flesta som har lidit/lider av ätstörningsproblematik och jag hävdar att det inte är sunt för oss att tänka “hälsosamt” när det kommer till kostvanor. Det är alldeles för lätt att kontrollbehovet infinner sig och man byter ut en ätstörning mot en annan.

  1. Ät enligt rekommendationer/matschema och anpassa aktiviteter till mattider
  2. Ät enligt matschema men byt ut och prova annat
  3. Våga äta utanför matschemat
  4. Anpassa mattiderna enligt aktiviteterna
  5. Ät regelbundet och utgå ifrån tallriksmodellen, men anpassa efter sug/vilja och tillgänglighet

Jag skulle aldrig rekommendera en person som är i sjukdomen att börja äta galet. Det är viktigt att man behåller en viss kontroll tills man fått perspektiv på vad som är normala portioner och lär sig känna mättnad/hunger vid tillfällen. När man däremot har uppnått de kriterierna och man vet hur kroppen mår bäst av att äta så är det dags att våga släppa fixeringen kring mat. Det tar dock en viss tid innan man kommer till detta stadium.

När det blir dags att ta de sista stegen mot ett liv utan ätstörningar och med sunda/friska matvanor är det dags att sluta försöka äta perfekt. Perfekt hälsosamma matvanor är inte alltid det sundaste. Personer som aldrig haft ätstörningsproblematik äter inte perfekt. Friska människor följer inget matschema och de äter galet ibland. Jag strävar efter att bli en person utan ätstörningar, jag vill bli helt frisk och då anser jag att de operfekta matvanorna är sundast!

Gårdagens lunch: skål med keso, fil, frön, cocos, kakao, vaniljsocker och kanel + sex bitar stekt fläskfilé. Galet men gott! Jag mådde bra!

Gårdagens lunch: skål med keso, fil, smultron, frön, cocos, kakao, vaniljsocker och kanel + sex bitar stekt fläskfilé. Galet men gott och jag mådde bra! Frihet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Alkoholen som en del av det friska livet

June 28th, 2013

Hur förhåller du dig till alkohol? brukar du dricka det när du är ute och så? eller på middagar? kram=D

– Sofia

Detta ämne är jätte bra att lyfta upp nu under sommarperioden. Det är semestertider och sommaren medför ofta en hel del festande. Det är mycket som ska firas och det finns tid att njuta av livet. Alkohol är i många fall med i bilden.

Alkohol ersätter ingen måltid är ett inlägg som jag skrev i julas. Där påpekade jag faktumet att många som drabbas av ätstörningar/anorexia inte längre kan tillåta sig att slappna av på fest med alkohol. Drycken ses som kalorier i flytande form, och inte heller av den bästa sorten. I ätstörningens värld är alkoholen inte en nöjesdryck, utan en onyttig kaloribomb som spränger ångest över tillvaron.

Alkohol – läskigt men okej skrevs en månad som jag druckit alkohol fem kvällar på en månad. Det var roligt men samtidigt skrämmande. Jag har tagit steg tillbaka in i festlivet allt eftersom, och idag skräms jag inte över att festa fem kvällar på en månad. Den här veckan dricker jag alkohol till och med fem gånger på en vecka!

Det är inte sunt att dricka alkohol flera gånger i veckan. Däremot att festa mer intensivt under en viss period, skulle jag inte påstå vara annat än friskt! Visst har alkohol en negativ verkan på kroppen och det är ingenting man ska uppmuntra andra till att förtära. Det handlar inte om att dricka sig redig varje helg eller dagligen smutta på flaskan till middagen. Det handlar om att ta del av det kulturellt sociala livet vi har i Sverige. Det är inte osunt att festa med alkohol och sedan besöka krogen en fredagskväll. Ett glas vin till maten leder inte till en viktuppgång.

Att festa tillsammans med andra och roa sig med alkohol får mig att känna mig friare. Inte endast för onykterheten, utan friheten att tillåta sig själv allt det där. Jag är fri att dricka den “farliga” kaloridrycker, jag är fri att socialisera med alla sorts människor och jag är fri att faktiskt glädjas åt livet. Fester är oftast sociala tillställningar, och mänskligheten mår bra av umgänge! Jag mår bra av att få släppa loss och inse att man förtjänar att njuta.

Mitt förhållande till alkohol idag:

  • Är det fest så vill jag dricka
  • Gratis är gott!
  • 1-2 drinkar på krogen (dyrt!)
  • Kan även ta vin till fin-måltider även om det inte ska festas sedan
  • Jag tänker gärna på kaloriinnehållet i drycken, men inser alltid att jag ändå inte vet och det spelar ingen roll
  • Dricker helst vitt vin eller rom&cola
  • Tycker inte om för söta drinkar eller jättesöt cider
  • Undviker öl (tror att det är från ätstörningen), förut älskade jag öl
  • Får lite ångest av att festa flera gånger samma vecka, och tror att det kan påverka träningen
  • Festar normalt sett 1-2 ggr per månad
  • Kan ha kul utan alkohol
  • I onyktert tillstånd måste jag få dansa, annars är kvällen inte fulländad 😉

Jag vet att det är en del minderåriga som läser min blogg och jag hoppas att detta inte påverkar er negativt på något sätt.

Jag kan festa och ha kul med alkohol, vilket var svårt i anorexin. Det är ingenting jag skäms över. Att dricka sig lagom berusad ibland anser jag tillhör framför allt studentlivet. Det är inget måste och jag respekterar folk som väljer bort det. Men för mig är det sunt att roa sig med alkohol, och då vore det inte friskt att undvika bara för att ätstörningen påstår att det är kalorier och viktuppgång. Jag har roligast på fester med alkohol!

Midsommardagen

Midsommardagen – en intressant kväll!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Valet att avstå från diskussion kring matvanor

June 26th, 2013

Igår hade jag arrangerat grillkväll hemma hos mina föräldrar. Det var en riktigt trevlig kväll med några få personer. Dessa personer står mig alla nära på ett eller annat sätt. Dessa personer vet alla om min anorexi.

Efter middagen kom det på tal om mat, matvanor och vikt. Vid detta lag finns det inte längre någon anledning att bli irriterad, men det går inte att undvika förvåningen över att en sådan nära omgivning har mage att föra något så pass känsligt område på tal i ens närvaro. Av idag är det uppenbarligen ett extremt vanligt samtalsämne och det går nog inte att undvika.

Man kan inte ändra på människors beteende, man kan bara förändra på hur man förhåller sig till dem. 

Med det sagt gjorde jag valet att avstå ifrån den diskussionen och tog glädjeligen på mig ansvaret att duka av bordet. Det gjorde mig mycket mer stolt än om jag hade lagt mig i diskussionen. Det aktiva valet att avstå vill jag se som ett ställningstagande: jag tänker inte bidra till att trigga ätstörningens tankar.

Grillspätt, sallad och tzatziki. Fantastiskt gott!

Grillspätt, sallad och tzatziki. Fantastiskt gott!

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Besked om framtiden

June 24th, 2013

Dagen har varit en speciell dag. Inte nog med att min älskade vän har följt med mig hem till min hemstad och att vi varit riktigt badass och kört både fyrhjuling och motorcykel, så har jag även blivit tilldelad några livsavgörande besked.

  1. Jag kom in i Coed cheerleadinglaget DC6 (level 6), som motsvarar landslaget!
  2. Jag kom in på Civilingenjör och Lärare till hösten, med inrikting matematik och informations-, kommunikationsteknik.

Det är två helt fantastiska besked! Nu kan jag börja på att planera min höst och kommande år. En stor lättnad!

Cheerleadingen är som ni säkerligen har märkt en av mina största energikällor i detta liv. Att i stort sett hoppa upp från level 1 till level 6 på ett år är nog obeskrivligt! Men det gäller att jag jobbar hårt nu också! Jag har mycket att lära mig. För att bli ordinarie i Team Sweden måste jag lära mig stilla flickis under sommaren och förbättra mina hopp. Det ska jag klara! Har jag klarat detta så klarar jag allt. Finns viljan, finns motivationen, finns glädjen så finns det också ett mål att nå.

Det är en lättnad över att jag kommer att fortsätta mina studier på CL (Civ. i lärare) till hösten. Det finns många fördelar med det programmet som jag inte insåg innan jag började på KTH. Jag tror att det kommer att passa mig perfekt!

Jag ville bara meddela er över hur taggad jag känner mig och samtidigt väldigt stolt över att jag kämpat så fantastiskt bra detta år. Allting har inte gått perfekt, jag har faktiskt inte klarat alla kurser, men det gör inget. Man får sin belöning ändå i slutändan. Man gör det val som är mest tilltalande och ser inte tillbaka på det med ångest. Ångest har jag haft så att jag klarar mig. Nu ska jag leva livet och fortsätta kämpa för att göra framsteg inom det som gör mig lycklig och får mig att må bra!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Livet är en njutning

June 23rd, 2013

Ätstörningar kan i många fall ses som ett självskadebeteende, där man själv anser att man inte är värd att få känna njutning på samma sätt som friska människor kan. Varför man utsätter sig för denna plåga finns det många forskningar och diskussioner kring, så det är ingenting som tänks spekulera kring här och nu. Det som ska lyftas fram är hur mycket mer värt det är att ta del av livets goda. På ett eller annat sätt vill nog de flesta människor uppleva njutning i livet. Somliga anser att njutning kan vara sådant som en del upplever som plågsamt, men vi har alla särskilda behov som behövs uppfyllas för att känna tillfredsställelse.

Mat och nöje är ting som med största sannolikhet bidrar till ett njutbart liv. Anledningen till att jag lyfter fram just dessa faktorer är att det ofta gås om miste när det kommer till ätstörningar. Man förtjänar inte maten och man finner inget nöje. Utan mat och nöje tycker anorexin att man ska finna njutning. Logiskt?

När man har provat att finna njutning i ätstörningen tillräckligt länge så inser man i bästa fall att det inte är äkta tillfredsställelse som uppnås. Det är en sjukdom som triggas och stärks. Det är inte njutning att skada sig själv, även om man kan uppleva en viss sådan.

Begreppet njutning är centralt inom moralpsykologi, etik och medvetandefilosofi. Det inbegriper all slags lycka och välmående. Det kontrasteras oftast med smärta och lidande. Filosofer och psykologer har ofta betraktat njutning som någonting uppenbart gott.
Wikipedia

Livet är för kort för att inte ta vara på de njutbara stunderna i vardagen, eller möjligheterna att slå på storfest. Det finns ingen logik i att “spara sig” för att njuta. Det behövs en balansgång där man tillåter sig själv att bland annat äta gott och uppleva spännande saker. Vilket liv vill man egentligen leva? Vad är värt att slåss för? Alla förtjänar att må bra i sitt eget liv! Och att må bra innebär att njuta!

Jag befinner mig idag i ett tillstånd där jag lärt mig finna en inställning som gör mig gott i de flesta situationer. Det handlar om att våga ta chansen, var förväntansfull och se inte tillbaka med ångest. Det finns inga misstag, det finns bara erfarenheter. Har man en riktning så kommer man att ta sig vidare på vägen. Jag är öppen för möjligheter och inte rädd för att utmana mig själv. Det är sommar, jag är ung, smart och snygg – det vore snarare ångestfullt att INTE ta vara på livets njutningar nu!

Fantastiskt gott fisk-spätt på midsommar.

Fantastiskt gott fisk-spätt på midsommar.

Mumsig, gräddig, jordgubbs- och marängtårta till efterrätt.

Mumsig, gräddig, jordgubbs- och marängtårta till efterrätt.

Cheers!

Cheers!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Midsommarångest vs. njutning

June 21st, 2013

Ännu en högtid är kommen. Ännu en utmaning med buffébordet. Ännu fler efterrätter. Ännu mer ångest. Eller ännu mer framsteg?

Ofelia planerade redan igår kväll vad och när hon kunde äta idag. Det var kalorierna som endast fick uppgå till ett särskilt antal, för att hon skulle “ha råd” med midsommarbuffén. Dessutom såg hon till att alla mått hamnar i underkant så att hon har utrymme till oförutsett ätande. Ofelia ville inte få ångest ikväll, så hon såg till att tillfredsställa ätstörningen så mycket som möjligt i förberedelse. Hon vill kunna äta och njuta av maten tillsammans med nära och kära ikväll.

Frida börjar sin midsommar dag  med en förväntansfull inställning. Hon ser hur solen skiner, vilket den sällan gör på svensk midsommar. Det är helt fantastiskt! Frukosten äter hon som vanligt, men med extra mycket frukt och bär! Det tycker Frida känns somrigt.

Ofelia går hungrig större delen av dagen. Hon inväntar den stora måltiden. Den ångestfyllda buffén hos släkten. Hon vet inte exakt vad som ska serveras, vilket gör henne ännu mer orolig. Det går inte att planera hur mycket kalorier och vad hon har utrymme för att stoppa i sig.

Middagen dröjer, den blir försenad. Ofelia har inte ätit på nästan 6 h och hennes blodsocker nivå ligger lååångt under marken. Nu är hon otålig. Tankarna växer sig starkare. När hon ser all mat som dukas fram och hör hur det diskuteras om efterrätt så gror ångesten inombords. Beslutsångest har hon nu. Vad ska hon välja att äta? Hungrig som en varg, men ändå matlust som en myra. Någonting hindrar henne ifrån att ta den gräddiga och salta skärgårssillen, som hon egentligen tycker är helt ljuvlig. Ätstörningen väljer hellre någon bit löksill och omelett. Åh, nej, det serveras vin till maten. Kalorier i flytande form. Måste hon? Nej, det är bra att inte dricka alkohol. Ofelia håller sig till hennes kalorisnåla matportion.

Hon mår illa. Även om hon inte ätit upp det som hon lagt på tallriken. Ofelia får ångest och tror för några sekunder att hon ätit på tok för mycket, men i själva verket grundar sig illamåendet i kroppens hunger. Den fick vara utan mat på tok för länge för att kunna njuta av denna måltid. Ofelia låter det vara. Hon äter hellre för lite och mår illa än att ge kroppen allt vad den skriker efter. Det ska ju bli efterrätt också!

Frida ankommer lite tidigare till midsommarfirandet.  Hon vill börja med lite bubbel i glas redan en timme innan middagen. Hon vet att maten alltid tar längre tid när det är fest, så hon såg till att äta något innan hon åkte hemifrån. Frida är på toppen humör och känner sig riktigt fin i sin somriga klänning. Hon hoppas att hon inte får bärfläckar på den medan hon står och dekorerar tårtan som ska vara till efterrätt. Hon smakar lite av det som kommit på fingrarna. MUMS! Redan nu längtar hon tills det blir dag att ta sig en rejäl bit av den.

När buffén serveras får Frida nästan lite beslutsångest. Det finns så mycket gott! Frida tänker taktiskt och väljer sådant hon inte riktigt kan äta själv. Hon tar rejäla bitar av den dyraste maten och så klart favoritsalladen därtill. Hon väljer även att smaka av det hon aldrig ätit förut. Det är spännande att upptäcka nya smaker! Detta blev en trevlig midsommarbuffé och med vinglaset i handen fick hon många foton som minne. Vilken härlig kväll!

Ofelia hade flitigt lagt ned tid och energi på att spara sig inför midsommarbuffén. Det trodde Ofelia skulle göra den mindre ångestfull och mer njutbar. Frida såg till att njuta av dagen redan från början och även om hennes kväll inte gick exakt enligt planerna så hade hon inga problem att njuta av middagen och dess sällskap!

Förra midsommaren

Då detta var en stor utmaning

Se även:

Pepp inför påsk-ångesten

Varje måltid är en ny – varför ska man spara sig?

Middagsbuffé

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fet och underviktig – logiskt?

June 20th, 2013

Det är lätt att glömma bort verkligheten och låta tankarna styra. Det är lätt att börja tro på ätstörningens lögner då de verkar vara så övertygande.

Titta i spegeln och se fläsket välla överbyxlinningen. Hur kan det vara undervikt? Något är fel på kroppen eller måtten. Ett BMI i undre kanten av normalvikt (eller faktiskt undervikt) bör inte visa massvis med fett på magen. Är det detta fett som kroppen ska ha när man är normalviktig? Det kanske är en själv som är byggd på detta sätt: något underviktig med med fett på magen. Hur kan det vara möjligt? Vilken äckligt ful kropp man måste ha!

Tvivlet växer sig starkare. Var det ett bra beslut att gå upp i vikt? Det finns ingen säker tanke som säger att kroppen är finare med fettet ovanpå. Nej, fettet ska inte finnas där. Det är ätstörningen som bestämmer. Fettet måste bort igen. Nu är det indragning på maten och ökad konditionsträning som gäller. Så här får inte kroppen se ut.

Fortfarande lika konfunderad över hur vikten inte kan visa uppåt trots att fettet blivit betydligt mer synligt. Någonting stämmer inte. Någonstans går inte logiken ihop. Det spegeln visar stämmer inte överens med den bild utomstående försöker måla upp. Hur kan de tycka att detta är smalt? 

Sedan kommer den där kommentaren. Den lilla kommentaren som friska människor inte alls skulle lägga märke till, men som en person med ätstörningar tänder till direkt på och sparar på minneskortet. En kommentar som inte alls har varit riktad eller syftad till att uppmärksamma vikt eller kroppsform, men som lämnar en tankeställare som eventuellt leder till självinsikt.

Det är tur att du är lätt!
och
Du är en jätte bra topp!

Tankarna slår knut, och man förstår fortfarande inte hur det kan gå ihop. Men det som konfunderar en nu är inte hur man kan vara normal/underviktig och ha fett på magen, utan nu blir man ställd över hur en själv kan se så mycket fett på magen men att andra fortfarande upplever en som liten och lätt. Vad är sanning?!

Erfarenhetsmässigt så kan jag dra slutsatsen av att ätstörningens tankesätt är lögnen. Sitter tankarna i huvudet om att man blivit tjock/fet så är det med största sannolikhet det som spegeln visar. Det är väl lagom missvisande för att skapa förvirring hos en, va? Så fettet som man själv ser i spegeln finns egentligen inte där. Hur vrickat låter inte det?! I alla fall syns det inte utåt på samma sätt som man märker det själv. Men är inte detta mer logiskt egentligen? Det är inte vågen som det är fel på. Det är inte andra som ljuger om ens kroppsstorlek. Det är de sjuka tankarna som lurar hjärnan.

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Det är inte alltid en ätstörning, men aldrig sunt för en person med ätstörning

June 20th, 2013

Ibland blir man chockerad över hur mycket omgivningen tänker på mat och hälsa. Det är lätt provocerande med personer som försöker banta eller provar att gå på dieter.

Varför är det så viktigt att gå ned i vikt?

Faktum är att desto oftare vi blir påminda att tänka på ett visst sätt ju viktigare säger vi till vår hjärna att det är. Och av idag går man knappast en dag utan att läsa reklam om “hur man går ned i vikt” eller “tips för att öka fettförbränningen”. När personer i omgivningen blivit influerad av dessa uppmaningar från media, och framför allt av andra personer så sprids detta tankesätt som ett virus. 

Hur ska vi som kämpar med att bli frisk från ätstörningar inte låta oss påverkas?

Det är nu vi måste vara lite extra starka och tro extra mycket på oss själva. Vi måste veta att en bantningsdiet inte fungerar för oss. Man måste kunna separera sig själv från andras beteenden. De flesta personerna som börjar med dieter har ingen ätstörning. Men har man haft en ätstörning så kan man inte börja banta utan att falla ned i lortpölen igen (se “Man kan inte ha bara lite ätstörning“). Därmed är det nödvändigt att vara ödmjuk mot personer som bantar och att vara medveten med hur samhället uppmanar till sundare livsstil med kontrollerad kost och träning. Varje individ får stå för sina egna handlingar. Allt man kan göra som utomstående är att uppmärksamma när det blir tokigt och se till att personen i fråga är medveten om sitt beteende. Därmed är det upp till var person att ta ställning till vilket liv den vill ha. Lika så måste vi ta ställning till vilket liv vi vill ha.

Igår fick jag veta om en person som bevisligen går enligt LCHF-kosten, och ansåg att det var den diet som verkligen gett utslag. Samtalet spann vidare på olika dieter och kostvanor. Jag har hamnat i sådana situationer så pass många gånger nu sedan mitt tillfrisknande började ta fart. Jag orkar inte bry mig. Jag kan säga vad jag anser är fel och rätt, för att klargöra min ståndpunkt:

HanI’m on a low-carb high-fat diet.

Jag – And I’m on a anti-diet.

Enligt hans mening fungerar livsmedelsverkets rekommendationer för de som inte gör ett skit under dagarna. Vilket jag håller med om till viss del. Men det fungerar bevisligen även för de som är fysiskt aktiva! Skillnaden är att om man är väldigt aktiv så behöver man äta större mängd, eller extra mellanmål. Jag tror inte att man behöver införa dieter, restriktioner och kosttillskott bara för att man tränar. Jag tror att en varierad och regelbunden kost får en att må bäst i längden! Om andra personer vill banta så är det deras val. Att gå på en diet behöver inte medföra en ätstörning, men det kan lättare leda till sådant beteende. Människor kan uppleva att deras diet har gjort susen för deras välmående, och det finns ingen anledning att ifrågasätta det. Jag upplever att mina matvanor har gjort susen för mitt välmående och därmed finns det absolut ingen anledning att ifrågasätta DET.

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp