Bidra till bloggen

September 30th, 2013

För två år sedan erkände jag min sjukdom. Även om jag fortsatte rasa i vikt några veckor efter att anorexin upptäckts så påbörjades arbetet mot att bli frisk. Jag ville ju inte vara sjuk.. fast ändå så ville jag det. Hur kunde det vara så ambivalent? Kanske var det inte så allvarligt ändå, eller så var det det..? Det var svårt att greppa hur sjuk man faktiskt var, vilket gjorde det ännu svårare att bemöta ätstörningen. Jag behövde insikt, hjälp och något som gav mig perspektiv.

Januari 2012 startade jag upp denna blogg, i samband med att jag aktivt ville kämpa för att övervinna sjukdomen. Syftet var att ge svar på frågor jag själv hade under sjukdomen (t.ex. går man verkligen inte upp i vikt av matschemat? vad händer om man går upp några kilogram? syns det? mår man bättre?). Naturligtvis hade andra redan gett en svaren på dessa frågor, men det var inte desamma att höra det från en behandlare eller föräldrar än om man fick höra det från någon som faktiskt upplevt det. Jag behövde uppleva det, för att jag ville ge andra svaren. Och detta motiverade mig att faktiskt bemöta ångesten och ta kliven framåt.

Bloggen innehåller över 1000 inlägg om det mesta kring hälsa, ätstörningar och livet. Det är mycket tid som lagts ned, men allt har gett mig mycket energi tillbaka och det är tack vare all energi som jag får från er, mina läsare, som fått mig att fortsätta så här länge. Det har verkligen blivit ett starkt intresse för mig att hjälpa andra genom att skriva. Här sitter jag med en massa erfarenheter i ryggsäcken och då är det inte mer än rätt att ta tillvara på dessa och skapa någonting som kan nå ut till andra. Vi lär oss av varandra och jag har fortfarande mer att lära.

Jag har idéer och visioner inför hur jag kan gå vidare med mitt arbete mot ätstörningar i framtiden. Trots ett betydande mängd läsare tjänar jag inga pengar på att blogga. Jag försöker hålla mig undan allt för mycket reklam, för syftet är inte att provocera och tjäna pengar på läsare. Jag vill nå ut med budskap och göra förändringar.

Att driva en blogg kräver arbete, tid och pengar. Känner du att du blivit hjälpt av min blogg, eller vill stödja bloggen så finns det nu möjlighet att lämna ett bidrag via Pay Pal. Jag är inte ute efter att kräva er på pengar, utan detta är en gåva. Pengarna går först och främst åt att ersätta de utgifter som finns (webbhotell, domännamn osv.) en kostnad som just nu tas ur den egna plånboken. Om bidragen uppgår i större summor kommer de naturligtvis användas till vettiga saker som gynnar er läsare (beror på vilken summa vi kommer upp i). 😉

(Se denna knapp till höger i sidomenyn)


 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Pannkaksrecept på förfrågan

September 29th, 2013

Idag kom det flera förfrågningar efter recept på mina enkla och mumsiga specialitetspannkakor. Det blir problematiskt att ge exakta receptet eftersom jag endast uppskattar måtten i min matlagning och går på känn. Blir smeten för lös så tar jag i mer mjöl och likaså mer mjölk om den blir för tjock. Ingredienser med ungefärliga mått följer nedan:

  • 2 ägg
  • ca 1½-2 dl sojamjölk
  • 1 tsk kardemumma
  • 1 tsk kanel
  • 1 nypa salt
  • 1-3 dl mjöl+fiberhavregryn (ungefär hälften-hälften)
    Vispa med mixer och stek i stekpanna med matfett.

Servera med önskad yoghurt (jag hade yoggis äppel, kanel och vanilj nu) och sylt.

Varsågod att göra er ett försök nu! 😀

Tags: , , , , , , ,

Hur kan andra friska människor äta så lite under dagarna?

September 29th, 2013

Hur kan andra friska människor äta så lite under dagarna?

Svälter man är kroppen hungrig. Förråden töms för att få energi till att upprätthålla kroppen i ett levande tillstånd, men samtidigt vill kroppen fortfarande ha näring. Den vill äta och kunna fylla på förråden igen. Därför är det inte konstigt om man upplever ett konstant sug när man bryter svälten och börjar äta igen. Även ett bra tag efter att man börjat återfå normala matvanor kommer man vara känslig för blodsockerfall och förändrade måltidsupplägg. Det tar ett tag för kroppen att återhämta sig till fullo. Det tar tid att bygga upp förråden, och speciellt om man hela tiden vill ligga i underkant.

En frisk människa som aldrig genomlidit en längre “bantningsperiod” har i de flesta fallen sina energiförråd fyllda. Då klarar kroppen av oregelbundna matvanor mycket bättre, för att den har någonting att leva på i väntan på mat. En frisk person lider inte särskilt mycket av att inte äta tillräckligt under en dag. Blodsockret kan bibehållas på en relativt stabil nivå ändå. Men den friska personen kommer också behöva “äta ikapp” det den missat under dagen. På kvällen kanske man äter fleera portioner och en del “gottigott” för att fylla på förråden som man levt på under dagen.

Jag kunde få blodsockerfall om det gick mer än 3 h innan jag åt för ett år sedan. Idag klarar jag mycket mer än så, men då blir jag också tvungen att “äta ikapp” den missade måltiden. Det är ändå ett bevis på att min kropp har återhämtat sig så pass bra att den har extra energi att ta av om det behövs. För mig är det en frihet att inte vara fast i speciella matvanor, utan att kunna lyssna på kroppen och äta som den vill utan ångest.

OBS: detta är ej en rekommendation till att inte äta under flera timmar. Det är inte optimala matvanor!

En förklaring till varför andra verkar klara sig på så lite mat under en dag är alltså för att de fyller på förråden vid andra tidpunkter och sedan lever på dem under dagarna. Men visst är det svårare att fokusera även för dessa personer om de inte ätit på länge. Det sliter ju mycket mer på kropp och själ. Det är vetenskapligt bevisat att regelbundet och varierat ätande är fortfarande bäst för hälsan.

Igår åt jag för lite under dagen, vilket ledde till att jag åt två rejäla portioner lasagne och två äpplen sedan på kvällen. Det var gott och behövligt! För mig kändes det kanske inte sunt att äta så, men det kändes friskt! Äter man för lite under dagen så får man äta mer på kvällen.

Tags: , , , , , , , , , ,

Stödja arbetet mot ätstörningar i samhället

September 27th, 2013

Ett av mina huvudsyften med denna blogg är att motarbeta samhällets påtryckningar om att vi ska äta och se ut på ett visst sätt. Jag vill motarbeta ätstörningar, och även om det inte går att göra revolution så går det att nå ut till och påverka en liten del av skaran. Jag vill stötta alla andra som är med mig i detta, alla andra som ser hur påfrestande uppmaningarna är och hur hemskt många som insjuknar i ätstörningar.

Idag fick jag upp ögonen för föreningen frisk&fri som ideellt arbetar mot ätstörningar i samhället. Innan visste jag inte om att denna organisation fanns, men nu när jag gör det, vill jag självfallet hjälpa till att sprida detta.

I framtiden kan jag se mig själv jobba med något liknande. Redan idag vill jag hjälpa andra personer med ätstörningsproblematik, men för att få vara mentor i frisk&fri ska man ha varit frisk i minst två år. Dock tar ideellt arbete mycket tid, och den tiden har jag inte utrymme för just nu. Ni kanske har märkt att bloggen uppdateras mer sällan också (?). Visst är det sunt att fokusera på andra ting i livet, men jag får enormt mycket glädje och energi tillbaka av att hjälpa andra. Det är någonting jag önskar att få mer tid att arbeta med i framtiden. Allt stöd till de som gör det idag!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Bli smal och lycklig genom att underäta hela dagen och hetsa på kvällen

September 27th, 2013

Hejsan!

Du kan ta en titt i spegeln så kan jag bara få berätta för dig att du har äckligt mycket fett på fel ställen av din kropp. Det är riktigt fult och jag hoppas du tänker över dina matvanor. Du är smart om du slutar äta ordentliga måltider, för då kommer du att bli smalare. När suget efter mat kommer ikapp dig senare så kommer du vilja äta upp kylskåpet om och om igen. Men då kommer du att bli FET igen och ännu äckligare. Det ska jag se till att du inte glömmer! För nu måste du kompensera, annars kommer du förbli stor som ett hus, ett stort äckligt misslyckat fetto.

Nej, äta ordentliga måltider får du inte göra och när koppen signalerar att den fått för lite näring kommer jag att straffa dig om du faller för suget. Jag finns här för att göra dig perfekt mager, men lyssnar du inte så är du värdelös.

Jag är en ätstörning, en del kallar mig Bulimia, några kallar mig olika former av Anorexia och andra kallar mig UNS. Jag ska se till att du inte lyssnar på kroppens signaler, jag ska se till att du inte äter en mumsbit under hela skoldagen för att sedan överrumpla dig med ångest när du på kvällen äter ur skafferiet. Du har önskat mig i ditt liv för att göra dig smal och lycklig, då är det väl det du skulle bli om du bara kunde disciplinera dig till att lyssna på mig?

Det är extremt vanligt att personer känner ångest när de på kvällskvisten proppar i sig en stor mängd mat och kalorier. Det känns som en överätning, och i vissa fall är det även det. Ångesten får en att vilja kompensera detta överätandet på olika sätt. Framför allt ställer man in sig på att äta betydligt mindre dagen efter för att kompensera ner kaloriintaget (man vill ju inte gå upp i vikt).

Det som många blir blinda för i ångestens ögonblick är det logiska förklaringen till överätningen, vilket i många fall är att man ätit för lite tidigare under dagen. Kroppen signalerar att den inte fått den energi som den gjort av med och blir hungrig/sugen. Försöker man sedan kompensera den “ikapp ätningen” så leds man in i en ond spiral. Genom att äta ännu mindre dagen efter kommer kroppen fortfarande att få för lite under dagen och därmed leder det till ännu en kvällslig överätning.

Det bästa är att äta ordentligt från början av dagen! Då lägger man en god grund och man blir inte lika känslig för förändringar. Det är bättre att man på kvällen känner att man ätit tillräckligt mycket under dagen och kroppen kanske signalerar att den inte alls behöver ett kvällsmellis. Kroppen ljuger inte för en om man lärt sig lyssna. Den är hungrig av en anledning, och det är inget misslyckande att äta när kroppen säger till! Det leder snarare till en lyckligare människa, än den person ätstörningen vill att man ska vara.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Uppskattar mitt liv efter inläggning och 24h fasta

September 26th, 2013

Det fanns tillfällen i sjukdomen som man inget hellre önskade än att bli inlagd för omvårdnad. Ätstörningen hade en vilja om att bli så pass sjuk att inte kunna hjälpa sig själv, och vid vissa tidpunkter kändes det som att anorexin hade tagit all livsvilja och lämnat en  hjälplöshet. En inläggning kunde vara den enda räddningen, för inte förrän då skulle man tro att man var tillräckligt sjuk för att tillfredsställa ätstörningen. Man visualiserade sig en trygghet på en avdelning. När orken inte längre fanns så skulle det optimala vara att låta andra ta hand om en. Allt man behövde göra var att ligga i en säng och bli tvångsmatad. Lycka?

Det hände en olycka i måndags på träningen, vilket resulterade i att jag blivit inlagd på akutvårdsavdelningen de två senaste dygnen. Skadan i sig var inte särskilt allvarlig, men de ville ha observation så att det inte försämrades, innan jag kunde åka hem. Detta fick bli mina första nätter inlagd på sjukhus och ni som läst mina instagram-/twitter inlägg kan förstå att det inte var en rolig upplevelse. Jag må säga att jag aldrig blivit så pass bra bemött av personal inom vården som jag blev på Capios St: Görans sjukhus akutavdelning, men trots det kan jag inte påstå att vistelsen var rolig.

Nålstick här och där, 24 h utan mat, dropp, sjukhuskläder, sjukhussäng, undersökningar, väntan.. Inget kunde man göra. Inget orkade man göra. Det värsta var utan tvekan dygnet i droppställning. Det var mentalt påfrestande att inte få äta mat eller kunna röra sig fritt på flera flera timmar. Jag kunde naturligtvis inte undgå att relatera till hur en inläggning pga anorexin hade kunnat se ut. Detta fick mig verkligen att uppskatta mitt liv! Man mår inte bättre av att ligga inne och bli behandlad som en sjuk patient, det är psykiskt påfrestande och jag fick små panikattacker på slutet. Jag mår bra av att få röra på mig och äta mat! Lycka hämtas inte i sjukhusbädden, utan den hämtas i det vardagliga livet. Allt man kan göra är saker som ger en energi, och energin behövs för att leva, energin behövs för att känna glädje! Instängdhet och hjälplöshet äter upp en inifrån, på en avdelning blir livet inte bättre än det kan bli ute i friheten.

Efter att ha levt bunden i droppställning ett dygn och ytterligare timmar på AVA har jag insett hur illa det kan gå, när man i en sjukdom aktivt strävar efter en liknande vardag. Jag levde så några dagar och började bokstavligen klättra på väggarna och bryta ihop i korridoren. Det oroar mig över hur illa man bör må efter att leva så en ännu längre period. Kanske vänjer man sig, kanske klarar andra det bättre, men jag kan garanterat säga att det inte kan göra mig lyckligare än att leva mitt liv. <3

Frukost, lunch och middag. Droppen fick mig att aldrig vilja sluta äta igen!

Frukost, lunch och middag. Droppen fick mig att aldrig vilja sluta äta igen!

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När hälsan inte tas på allvar i vardagen

September 23rd, 2013

I dagens samhälle förespråkas det på många håll och kanter om hur viktigt det är att hålla en god hälsa. Ett gott välmående för med sig en gladare människa som kan ge mer energi till omgivningen och prestera bättre i vardagen. Ens yrke utgör en väsentlig del av vardagen och det är en betydande del för integrationen i samhället. Mer och mer talas det om att arbetsplatser ska fokusera på arbetsmiljö och säkerhet för de anställda. Och i Sverige har vi till och med lagar kring hur en arbetsplats ska jobba med att främja de anställdas hälsa.

Trots detta förekommer det i stor utsträckning att personalens hälsa missgynnas i arbetet och trots dess rättigheter sker ingen rehabilitering på ett resonabelt sätt. En del branscher är värre än andra, men ohälsa inom arbetet uppstår inom de flesta yrkesrollerna. Varför? 

Det är skillnad på fysiskt- och psykisk ohälsa, men inget utav dem behöver vara “mer okej” än den andra. Däremot när de framträder kombinerat med varandra håller det inte länge. Det ska inte heller pågå länge. Det är en plåga som ingen människa ska behöva genomlida. I viss mån känner vi alla stress, upprymdhet, illvilja och misshandling i vardagen. Dock finns det gränser som inte bör överskridas, för varken arbetsplatsen eller den anställde gynnas av ett dåligt välbefinnande. Ett utslitet psyke leder minst sagt ett lika fördärvat arbete som en utsliten kropp gör. Genom att pusha sig själv med att göra någonting som får en att må rent ut sagt åt helvete gör varken en själv eller arbetsplatsen en tjänst i längden. Framför allt gynnas inte en själv utav det. Det finns ingen glädje att hämta i ohälsans värd, så varför tas det inte på större allvar?

Restaurangbranschen  är överlag löjligt dålig på att se till personalens hälsa. Det är en bransch med mycket ung arbetskraft och hög rullans. Det krävs sällan många tidigare kunskaper för att avklara det stressfulla jobb som ställs på den anställde, vilket gör det lätt att tillsätta tjänster. Dock blir personalen sällan långvarig om restaurangen inte sköter sig och är mån om dess anställda. Ingen klarar av att jobba under stress, press och dåliga villkor under särskilt lång tid. De som klarar det är förmodligen de som mår som sämst i slutändan.

Stressens om präglar ens sinnen både innan, efter och under jobbpasset. De långa timmarna utan rast eller matpaus. Ständiga klagomål från kunder och chefer. Hur ska man göra ett bra jobb? Detta sliter på både kropp och själ, ens egna viktigaste ägodelar i livet. Är de värt att offra dem? 

Bara för att arbetskraften är mer lättillgänglig inom en del yrkesområden gör det det inte mer okej att vanvårda personalen. Varje person på en arbetsplats är en människa som dedicerar timmar av sitt liv till att utföra ett jobb. Leder detta jobb till ohälsa är det inte värt att utsätta sig för. Det är naturligtvis inte ens eget fel att en organisation missköter sig eller att arbetssysslorna är överbelastande, men det blir ens eget ansvar att säga ifrån för ingen annan kan göra det åt en. Hälsan ska komma först, och prioriterar inte arbetsgivaren den så måste man själv göra det som krävs för att upprätthålla den.

Rent ut vill jag kasta skit på de arbetsplatser som vanvårdar sina anställda och hänvisa till både forskning och lagar som gör det tydligt att arbetsmiljö och hälsa är essentiella faktorer för en arbetsplats som vill behålla sin personal och ett gott rykte. En stressig bransch där ens arbetsinsats inte uppskattas sliter ut en i längden. Om chansen finns så sätt det egna välmåendet framför karriären och gör det som gynnar hälsan i längden. En långvarig och god hälsa kommer ge en mycket mer framgång i livet än en utbrändhet.

Tags: , , , , , , , , , , ,

Kärlek på riktigt

September 22nd, 2013

Två månader med honom. Det har gått två månader bara. Tiden har gått snabbt, men ändå har det hunnits med väldigt mycket. När vi är ifrån varandra känns det som evigheter och när vi är med varandra känns det som för alltid. Eftersom det inte gått särskilt lång tid känns det vågat att säga att det verkligen går att skymta en framtid tillsammans. Jag har aldrig upplevt en kärlek så naturlig – precis som det ska vara.

Vad är en sådan här kärlek i jämförelse med ätstörningen? 

Anorexin utlovade trygghet, skydd och närhet. Genom att lyssna på Ana skulle man bli nöjd med sig själv och inte längre behöva känna sig värdelös. Man skulle bli bäst – bäst på att vara smal! Ana behövdes för att kunna sluta äta. Utan ätstörningen skulle inte svälten uthärdats, för utan ätstörningen skulle kroppens egna överlevnadsinstinker träda fram. Anorexians närhet behövdes för att lyckas. Dennes uppmaningar blev regler att följa för att få den välbehövliga kärleken ätstörningen kunde ge. Missnöjet med sig själv fick en att göra allt för att känna tryggheten med Ana. Hon skulle skydda en och med hennes kärlek skulle man bli lycklig.

Det var all förfalskad kärlek. Man finner inte lycka i en kärlek som förstör en själv. Man kan önska, hoppas och tro, men lyckan finns inte där. De saker som skadar en gör en inte gladare i livet. Äkta kärlek får en att må bra. Kärlek ska inte omringa en med regler, utan det ska vara en frihet. En frihet att tillsammans med någon annan känna tillfredsställelse och lycka i livet – utan krav och förväntningar! Kärlek är ett lyckorus och i närheten av den älskade känner man alltid trygghet. Det är inte en självplåga, utan kärlek är en njutning.

Kärlek är äkta glädje och när äkta glädje upptäckts i ens liv finns det knappast behov av den förfalskade kärleken från ätstörningen.

Två månader med min älskling, och det firades med thailändsk BBQ buffé.

Förrätt

Förrätt

Thailändsk BBQ buffé

Thailändsk BBQ buffé

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Min politiska ståndpunkt

September 21st, 2013

På tal om personlighetsförändringar som skett de senaste åren, märks även stora förändringar i värderingarna. Jag har aldrig brytt mig så mycket om andras välmående och hälsa som jag gör nu, efter sjukdomen. Ibland krävs det att uppleva någonting själv innan man riktigt kan förstå vad det innebär och vikten i att ha det bra. Ytliga faktorer som status, pengar och andra kvantiteter är inte lika stora glädjegivare som mjukare faktorer kan vara. En lycklig människa är en människa som mår bra i sin tillvaro, och där spelar hälsan stor roll.

En del av er kanske känner till att jag engagerat mig politiskt tidigare. Jag kan utan tvekan påstå att jag är liberal, vilket kanske inte är konstigt med tanke på så mycket jag talar om frihet. Men genom att göra detta politiska kompass upptäckte jag att jag var mer till vänster än förväntat. Jag har utvecklats till en social liberal, och det är intressant att lära sig mer om vad det innebär.

 

Några av mina politiska åsikter:

  • Varje individ skall själv bestämma själva över sitt liv
  • Alla ska ges samma möjligheter och ingen ska bli dömd efter förutfattade meningar
  • Vi är alla olika och har olika förmågor och intressen, vilket ska uppmuntras och tas tillvara på
  • Ju bättre man mår, desto bättre kan man bidra till samhället

 

Utifrån detta kan man se att mina åsikter faller sig i lika med Gandhis, vilket inte chockerade mig med tanke på att jag faktiskt citerat honom ett flertal gånger, inte minst här på bloggen.

IMG_0460redquote

 

Tags: , , , , , , , , ,

Utmaningen med att besöka farmor

September 20th, 2013

Det tillhör det friska livet att vid tillfällen bege sig ut på resa eller övernatta på nya ställen. Det medför också att det inte är en själv som bestämmer över maten, vilket kan upplevas extremt svårt om man lider av ätstörningar. Ett tydligt särdrag hos ätstörningssjuka är just kontrollen, kontrollen över maten och kontrollen över kroppen. Den kontrollen blir svår att upprätthålla när man gör besök hos andra. Det är andra som tillagar maten, det är andras mattider att anpassa sig efter och det är andras livsmedel som man stoppar i sig.

Är inte det fantastiska tillfällen att släppa ätstörningen ett tag? Om de andra är friska från ätstörningar och äter på deras sätt så är det bara friskt att anpassa sig efter det. Naturligtvis har alla olika matvanor och man kan alltid önska att få det på ett sätt som tillfredsställer sina egna behov och det kan hända att de man är på besök hos faktiskt har osunda matvanor. Om så nu vore fallet, så varar denna förändring inte särskilt länge. Kroppen förändras inte av att äta på ett visst sätt över en helg, och inte heller påverkas man i det stora hela av förändrade matvanor en vecka eller två.

Vid situationer där en själv inte längre har kontrollen över vad, när och hur maten ska tillagas och ätas kan det vara bra att fokusera på annat. Avdramatisera maten och ta måltiden för vad den är. Det är gott, socialt och faktiskt instinktivt att äta.

 Vi har nog alla stött på en far-/morförälder som envisas med att vilja göda upp en när man är på besök. Det är hur normalt som helst att farmor vill bjuda på mycket mat till sina barnbarn. Dock verkar det uppjagande för ätstörningstankarna och ett besök hos farmor är inte längre roligt, utan det blir ett ångestmoment. Man vet att det kommer bjudas på mycket mat och ätstörningen skriker i huvudet hur fet man kommer att bli. 

På besök hos pojkvännens farföräldrar dukas det fram en hel frukostbuffé på morgonen. Här förväntas det att man ska äta, vilket självklart sätter lite press på en själv och ätstörningen. Det är lätt att gripas av panik, men det mest sunda man kan göra är att äta det man vill ha och eventuellt lite till. Allt farmor vill är ju att man ska vara nöjd och belåten, och det blir man bäst genom att äta som sin kropp vill. Det blir man inte fet av! =)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp