Från 2013 till 2014 – gott nytt år!

December 31st, 2013

Varje nyår sätts det många löften och mål inför det kommande året. Kanske lovar man att äntligen genomföra någonting man under en lång tid villat men aldrig riktigt tagit sig i kragen att göra. Kanske blir löftet någonting man kommit på samma dag vore bra. Kanske lovar man sig själv flera saker, eller kanske funderar man och funderar men kommer inte på något nyårslöfte.

Oavsett vilket löfte man gör så finns det en väldigt stor tendes till att det spelar stor roll de första dagarna på det nya året, för att sedan glömmas bort och man faller tillbaka i gamla vanor. Det är bra att sätta upp mål med vad man vill förändra eller genomföra i livet, men det gör ingen nytta att sätta ribban för högt. Lova inte dig själv saker du vet att du kanske kommer att glömma bort eller inte klarar av just nu. De kan absolut vara långsiktiga mål att sträva efter, men utforma ditt nyårslöfte sådant att det faktiskt är någonting du vet att du kan klara att genomföra under det kommande året – och påminn dig själv om det!

Förra året satte jag upp ambitioner som jag skulle sträva mot 2013 (läs inlägget här). De glömdes naturligtvis bort rätt så fort, men nu när jag gör en återkoppling till dem kan jag se att de flesta faktiskt har uppnåtts!

  1. avklara alla kurser på Öppen ingång
    Allt utom 1,5 hp.
  2. åka utomlands
    Finland i alla fall
  3. hoppa upp en nivå i cheerleadingen
    har hoppat upp 5 nivåer
  4. göra något revolutionärt
    höga krav här? kan väl säga att jag aldrig trodde att jag skulle välja civ. o lärare, samt jobba på McDonald’s
  5. aldrig väga under 40 kg
    har hållit mig viktstabil runt 45 kg hela året
  6. aldrig ge mig in i ett förhållande jag inte verkligen vill vara i
    kan garantera att jag aldrig haft något förhållande jag vill vara i så pass mycket som det jag har nu! <3
  7. överväga helt nya framtidsplaner, vara öppen för möjligheter
    detta gör jag konstant! framtiden är oskriven! vad som helst kan hända! livet är spännande 😉

Jag är riktigt stolt över de val jag gjort under 2013. Den inre och yttre resa jag gjort har lett till en enorm personlig utveckling. Jag kan inte vara annat än tacksam för 2013. Det året har bringat mig mycket skratt, glädje, en del tårar, styrka, självinsikt, erfarenheter och framför allt kärlek. För ett år sedan skulle jag aldrig kunnat föreställa mig att mitt liv skulle se ut som det gör idag – undra hur det då kommer att se ut ett år från idag? 😉

Imorgon kommer en tillbakablick på det gångna året med bilder, följt av ambitioner inför 2014. Ikväll ska det firas!

HAPPY NEW YEAR 2014!

Tags: , , , , , , , , ,

Ett annorlunda kvällsmål, men ack så gott!

December 30th, 2013

Sedan mitt tillfrisknande har det snarare blivit ett intresse att mixtra med maten och prova nya smaker än att hålla mig till de bekväma, trygga och vanliga alternativen. Jag tror att det har gjort mitt nytta att äta sådant jag inte “vet”, för att då kan inte anorexian ha den kontrollen som den begär. Dock kan det också vara panikartat om kontrollbehovet är starkt. Det är inte lätt att bryta sig ifrån de trygga matvanorna, men jag tror att det kan vara nödvändigt för vissa, i verkan att bli frisk. Det är en frihet!

Som kakan på tårtan till detta bidrar nog faktumet att jag är student och ensamförsörjande ganska mycket. Jag älskar att handla på extrapris! Det är inte bara för att det är billigt, utan även för att det är spännande att se vad som finns och hur kreativ man kan vara med det. 😉 Men livsmedel jag verkligen gillar har jag inget emot att kosta på mig även om de är extra dyra. :) Livet ska ju vara gott!

Kvällsmål:

  • Pågen julvört
  • Lätta (extrapris Coop)
  • Kalvsylta (30% Lidl)
  • Smörgåsgurka (extrapris Hemköp)
  • Grönt te
  • Julfil (30% Lidl)
  • Müsli
  • Kanel

IMG_1597

IMG_1601

Ett juligt kvällsmål

Vem hade kunnat tro att detta skulle bli en ny favorit-macka? 

Glatt överraskad över att kombinationen fungerade så pass bra.. men det kanske är min konstiga smak på mat som talar bara. Prova? Det är inte minst ett juligt kvällsmål. Hade magen tillåtit hade jag garanterat mumsat i mig en till, men detta var rätt så mastigt ändå. Med lite extra örtsalt på mackan så blev det hur gott som helst! Det gäller att våga prova! 😀

Tags: , , , , , , , , , , ,

Sluta spela och börja leva

December 29th, 2013

Heeej! Jag har en fråga till dig som jag skulle bli jätte glad över om du svarade på de på din blogg!:) Jag har anaroxia. Och är en jävel på att ljuga:( jag hoppar alltid över måltider när jag får chansen och brukar tex till frukost skrapa lite gröt i en skål och smula brödsmulor på en talrik och säga att jag ätit. Men jag vill egentligen ha frukost. Men det vill inte ana. Hur ska jag bevisa för mamma att jag KAN göra detta. Jag vill göra henne stolt. Men de vill som sagt inte ana:( hur ska detta ljugande kring “jag har redan ätit” försvinna och alltid försöka ta de kalori snålaste!!
– beatana1 (@Instagram)

1. Vad är det som får en att ljuga?

Anorexia Nervosa är en sjukdom som använder sig av olika sätt för att kontrollera mat och vikt. Ana är smart. Hon framhäver sig gärna som en trevlig prick i vardagen som kan ge en tillfredsställelse. Anorexian hittar lätt på lögner som man kan dra både för sig själv och för omgivningen. Hennes påhitt och argument är ofta rätt så finurliga och blir därmed väldigt tilltalande att tillämpa. Det blir som ett spel, eller en lek, där man testar hur länge Anas knep fungerar. När Ana styr spelar det sällan någon roll om man vet att det hon får en att göra är fel eller inte. Hon har makten och då är det hon som bestämmer. Spelar man Anas spel så kommer man aldrig att vinna.

2. Varför lyssnar man på anorexians lögner?

Både du, jag och Ana vet att om hennes lögner avslöjas så förlorar hon och då blir det slutspelat. Spel och lek är ju roligt, eller hur? Så vem vill sluta spela? Ännu roligare blir det ju om man vinner också. Varje gång man kommer undan viskar Ana i örat att man fått sig en liten vinst, men det är fel! Det är inte du som har vunnit – det är anorexian.Så länge man låter sig övertalas av ätstörningens lögner kommer spelet att fortsätta. För varje lögn man drar, desto mer blir det ens egen sanning. Om anorexian säger “späd ut det med vatten, så blir det mindre kalorier och föräldrarna tycker att det ser mer ut”, så låter ju det riktigt finurligt – inte sant? Detta blir lätt en vana/ovana som anorexian sedan inte behöver uppmana en till att göra för att man gör det frivilligt. Vem har vunnit? Är det du som skulle behöva äta dubbelt så mycket mat för att må bra, eller är det ätstörningen som vill hålla dig kvar i helvetet?

3. Hur ska man vinna spelet?

Vinna? Spelet? Det är inte lek! Det är för sjutton ens eget liv som man mer eller mindre ofrivilligt lämnat över till ett monsters händer. Det handlar inte om att tillfredsställa någon annans behov än sina egna. Omgivningen finns där som ett stöd, de kan ge en perspektiv när saker och ting verkar skeva eller uppmuntran när tiderna känns jobbiga, men den kan inte vara anledningen till att man själv blir frisk. Föräldrar, vänner, släkt, behandlare osv. kan absolut vara en bidragande faktor till ens motivation att tillfriskna, men det går inte att bli frisk om man inte vill det själv.

Det är ditt liv som står på spel – är det verkligen någonting du vill leka med? Om inte så är det dags att sluta försöka äta som föräldrarna vill och börja äta som din egen kropp vill. Är det du som vill äta den där grötfrukosten så ska du göra det för din skull. Sedan kan det vara uppmuntrande att få beröm från ens föräldrar om det. Men inte tror jag att ens en frisk människa skulle må bra av att äta en måltid för att göra någon annan nöjd – har jag fel? Det dina föräldrar vill se är att du mår bra, inte att du äter som de tycker. Bra mår man när man äter det som ens egen kropp vill ha och det är knappast att äta som anorexian försöker få en till.

4. Är det verkligen bara att börja äta som man vill?

Det kanske är hårda ord som ges, men enligt min erfarenhet kan det också vara mycket nödvändigt. Allt för många i ens omgivning är blyga för att konfrontera och ställa krav. Visst krävs det ofta en ödmjukhet, men de gånger som jag verkligen har förstått hur allvarlig min sjukdom var, var när personer gav mig de brutalt ärliga kommentarerna som “du ser ju ut som en vandrande pinne”, “det där skulle inte ens en myra bli mätt på”, “skojar du med mig? tar du inte smör på mackan?!”, “du väger ju ingenting, du får ta och äta upp dig!”, “det syns verkligen att du inte mår bra”, “det är för fan bara en smakbit! tror du att du får upp i vikt av det eller?!” osv. Vid stunden kan frustrationen bli överväldigande, men vid närmare eftertanke kanske man inser att det ligger någonting i det som andra säger. De ljuger inte för en! De är faktiskt ärliga! Och ibland är det den ärligheten som man behöver höra, gång på gång, för att till sist själv förstå vad som krävs.

Jag menar inte att det är lätt, för det har det verkligen inte varit för mig heller. Att sluta ljuga är egentligen nästan samma sak som att börja äta ordentligt, för när lögnerna är borta finns det inte många andra utvägar. Därför går det inte att försöka äta för andras skull, för de kommer aldrig att se allt som du äter och andra går alltid att lura. Men du själv kommer alltid vara medveten om du stoppar i dig maten eller inte.

5. Hur slutar man ljuga?

För att sluta ljuga måste du börja tillåta dig själv att äta mer. Det är du själv som förlorar på att fuska och det är du själv som kan bestämma dig för att sluta. Ana kommer att straffa en med ångest när man slutar att spela enligt hennes spelregler – men straffen avtar med tiden, så våga bryta mot hennes regler och gör som du vill!

När jag började tillåta mig att äta mer så ville jag faktiskt inte äta inför mina föräldrar. Inför dom kände jag mig dömd, men själv kunde jag njuta och känna mig stolt över att jag åt tillräckligt och det jag ville äta. Jag kunde vara stolt över att jag åt för mig, inte för ätstörningen, inte för mina föräldrar eller behandlare, utan för mig själv. Det var utifrån detta som jag lärde mig att stå på egna ben (se Flytten för friheten). Men det var ingen dans på rosor, och fortfarande nu, två år senare kan jag komma på mig själv att falla för lögner eller använda mig av Anas trix. Det finns ingen annan än jag själv som förlorar på det, vilket jag gång på gång har behövt påminna mig själv om. Kampen är svår, men det går att sluta spela Anas spel och börja leva sitt eget liv. Kämpa på!

fighting

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Smaken är som baken – mitt favorit protein

December 28th, 2013

I höstast fick jag hem ett paket fån fitnessguru med olika smakprov på protein.

IMG_1192red

 

Till en början var det inte tilltalande att dricka protein shakes. Jag föredrog att hellre avnjuta en chokladig proteinbar efter ett träningspass. Sedan när jag började prova fler och fler smaker så insåg jag att de var faktiskt riktigt goda! På köpet gör de en gott på vägen hem efter ett gympass. Sådana protein shakes är ju riktigt enkla att ha med i väskan och ger en bra påfyllning med proteiner. Speciellt då matlusten inte är på topp så blir dessa lätta att få i sig. Dock är det viktigt att vara medveten om att dessa är kolhydrats-fattiga, så att man ser till att fylla på med kolisarna så fort man kommer hem!

Portionspåsarna  finns i totalt 16 st olika smaker. De går att beställa hem här för 9-12:- /st.

 

Top 5 smakerna:

  1. Mango
  2. Pistacho coconut
  3. French vanilla
  4. Chocolate mint
  5. Chocolate hazelnut

french vanillachocolate hazelnutmint chocolatepistachio coconut

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Att veta om sin egen kropp är hälsosam

December 27th, 2013

Hur syns det om ens kropp ligger på en hälsosam vikt?

Anorexia medför en förvriden kroppsuppfattning, men det är inte bara personer med sådana ätstörningar som har det problematiskt med att se på sin egen kropp ur ett realistiskt perspektiv.  web4health lyfter fram situationen som att vi har två kroppar:

en kropp som andra kan se och en kropp som vi själva upplever att vi har. En person kan alltså vara tjock men uppleva sig själv som smal och därför inte se någon anledning att minska i vikt. Eller så kan man vara som Karin 16 år. Hon vägde bara 28 kg när hon skrek till sin terapeut: Jag är för fet och jag måste banta! (Hämtat 27/12/13)

Låt oss spinna vidare på detta när vi nu ska föra en diskussion kring hur man själv kan se om ens kropp är hälsosam?. Först måste vi dock klargöra att en bidragande faktor till att den egna kroppen kan upplevas så skevt beror på ens kognitiva fördomar kring den. En person med ätstörningar lägger självvärdet i kroppens utseende. Äter man inte på ett visst sätt, ligger på en viss vikt, har ett visst mått eller ser ut på ett speciellt sätt så anser ätstörningen att man inte värdig. Utifrån dessa krav på mat och utseende formas olika självstraff och restriktioner i en strävan att uppnå ätstörningens mål.

Vid en inte allt för djup inblick i psykologin kan detta enkelt förklaras sådant att ens egen syn på kroppen påverkas framför allt av sina tankar kring den. Tankarna i sin tur påverkas av känslorna. Känner man sig ångestfull över att ha ätit mycket så leder det ofta till att man upplever sig tjockare, eftersom att då tänker man “fan vad jag har ätit mycket, nu kommer jag att bli asfet.”. Däremot under lugnare omständigheter blir den egna kroppsuppfattningen mer realistisk, för då finns det inte massvis med ätstörningstankar som påverkar känslorna.

IMG_0370red

En del dagar kan tankarna om hur smal jag fortfarande är slå mig och då vill jag verkligen gå upp i vikt. Medan jag andra dagar kan känna mig mer än normalviktig och önska att jag kunde äta mindre. För det mesta känner jag mig faktiskt nöjd med min kropp, sedan försöker jag vara noga med att inte låta stickspåren påverka mig och fortsätta leva mitt liv!

Här om dagen lämnades en kommentar som ifrågasatte om jag verkligen ligger på en normalvikt för min kropp, då jag ser rätt så tunn ut. Mitt svar kan inte bli annat än att jag vet inte, men jag vet att jag mår bra på den vikten jag ligger på nu. Min bästa vän sade en gång något klokt som jag lagt på minnet. “Kom ihåg att andra ser inte på dig som du ser dig själv.”, och hon har rätt! Vi är oftast mycket hårdare på oss själva än omgivningen, vilket sällan leder till annat än missnöje med sin egen kropp. Vi ser alla fel, medan andra ser helheten. Jag vet inte själv om jag tycker att jag är för smal eller inte. Det kanske låter konstigt för en person som aldrig lidit av ätstörningsproblematik när man säger att vid olika dagar och tillfällen upplever jag min kropp olika.

Har man haft en liknande problematik och kanske inte blivit helt färdig i sitt tillfrisknande så blir det svårt att se sin kropp med rättvisa alla gånger. Jag kan tänka logiskt och förstå att jag inte alls är tjock, men även jag kan få känslor som ibland får mig att se min kropp som mindre smal än den egentligen är. Men att se om den är på en hälsosam vikt eller inte? Hur gör man det?

Mitt förslag är att sluta kolla så mycket! Sluta känn, kläm och inspektera kroppens alla former. Det en själv ser och känner är inte densamma kropp som andra gör. Allt kontrollerande leder endast till ett eget missnöje över sin egen kropp och det gör en inte till rättvisa. Kroppen är hälsosam när man mår bra fysiskt. Det innebär att den håller sig frisk och har energin att utföra de aktiviteter man utsätter den för i vardagen. Mer eller mindre kan man avgöra om en annans kropp är hälsosam eller inte genom dess utseende, men vi själva, som ser vår kropp annorlunda bör snarare känna efter hur den mår istället för att titta på den.

Vi kan använda oss av mått och tabeller hit och dit för att försöka avgöra om vi ligger på en hälsosam vikt eller inte. Men allt sådant är riktlinjer och är inte avgörande i alla fall. Vi måste vara ärliga mot oss själva och fråga oss “ger jag min kropp den näring den vill ha? mår jag bra?“, och samtidigt vara öppensinnad för vad andra tror, för det är dem som ser på ens kropp objektivt.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Framsteg som bevisar att livet är bättre utan ätstörning

December 26th, 2013

Många av er kanske ser mig som helt frisk från anorexian, men jag har fortfarande ätstörningstankar att tampas med och det ska jag inte låta vara någon hemlighet. Det friska tänket är lyckligtvis dominant och det hjälper mig att resonera sunt kring mina livsval och min hälsa. Dock har även jag utmaningar att bemöta i livet.

Det är nästan otroligt hur givande denna vecka har varit. Nog var jag beredd på att det skulle kunna dyka upp en del utmaningar i matväg, men aldrig trodde jag att de skulle bemötas med sådant lugn. Jag är förmodligen inte den enda som gjort framsteg denna jul, och visst är det en frihet att känna att man faktiskt klarar av att lita på det friska?! Det blir ett bevis att det faktiskt går att äta så mycket utan att bli tjock, avstå från träning utan att musklerna försvinner eller att faktiskt lyssna på det friska tänket utan att få ångest. Man bevisar för sig själv att livet faktiskt är så mycket bättre utan ätstörningen!

Framsteg för mig:

  • Äta mig riktigt mätt utan att känna behov att kompensera
  • Äta chokladpraliner så fort jag varit sugen på det
  • Smaka av deg och smet under bakning utan en gnutta ångest
  • Endast tränat en gång under en hel vecka, och det var inte ens ett effektivt träningspass
  • Dricka en större mängd alkohol utan att noja över kalorier
  • Natt-äta bland annat korv, chips och mackor!
  • Känna mig nöjd över min kropp trots att jag ätit mycket och inte tränat

Det som uppskattas mest av allt under denna julsemestervecka är att få njuta av livet på fler sätt än bara maten. Jag har fått ha en riktigt mysig jul tillsammans med min älskling och dessutom tagit del av några fantastiska festligheter. Det har varit en riktigt givande jul på många håll och kanter. Jag hoppas att ni kan känna desamma, och om inte så vill jag meddela er att det kommer fler tillfällen att njuta av livet – ta vara på dem! :)

IMG_1561red

Lek med pojkvännens julklapp: drinking chess!

IMG_1579red

Utgång på juldagen – en fantastiskt lyckad kväll!

IMG_1581red

Förrätt på grekisk restaurang

IMG_1585red

Fantastiskt god mat för två

IMG_1590red

Och jag lyckades få plats med ALLT detta (och lite till) i magen. En rejäl måltid som avslut på “semestern” :)

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Julegott hela julen

December 25th, 2013

Nu var det slut på julen.

Slut? Det är ju ta mig sjutton juldagen; the Christmas day! Julen är inte slut! Njutningen fortsätter även om själva julaftonen är förbi. 😉 Det är nu det finns tid att leka med julklappar och mumsa i sig resten av julmaten.

IMG_1554

Julmat hos farmor och farfar

IMG_1555

Lutfisk med mycket sås, ärtor, potatis och ännu mer salt och kryddpeppar! MUMS

 

Några chokladpraliner och en kopp kaffe på detta så var juldagen gjord. 😉

Tags: , , , , , , , ,

Julens goda ting

December 24th, 2013

Julen kan bestå av glädje, stress, umgänge, överraskningar, vila, mat, nervositet eller för en del kan det rent ut vara en pina. Vad vi firar spelar sällan lika stor roll, nu handlar det snarare om att fira. Är det fel? Nej, att ha julen att se fram emot när mörkret faller sig på gör mänskligheten gott i det stora hela. Efter en kämpig hösttermin behövs det en jul att vila upp sig under. Det behövs avnjutas godsaker och trevligt umgänge. Julen är en tid för återhämtning, och det är inget annat än sunt att ta vara på den.

Julaftonen är en den stora dagen vi så länge förberett oss inför, med klappar och matlagning. Dagen har höga förväntningar på sig, men väldigt ofta utmynnar den inte som man trott och ibland blir besvikelsen dominant. Julen kan anses vara förstörd när maten eller presenterna inte nådde upp till förväntningarna, och för en del kan det upplevas som världens undergång.

Ätstörningar ställer till det för många. Ätstörningen har en tendens att förstora oron över julmaten och panikartat sända ut utropstecken för alla kalorier man ska tvingas äta. Pressen blir enorm och ångesten kommer på besök. Hur ska den tacklas? Många är starka och antar utmaningen, de bestämmer sig för att ätstörningen banne mig inte ska få förstöra julen. Rätt vad det är har man proppat i sig det som ätstörningen anser är “för mycket” och ångesten slår till som ett åskmoln. Julen har blivit förstörd.. man nådde inte upp till sina egna förväntningar.

Nu ska jag komma här som en allvis talesperson och förmedla budskapet om att sådant inte alls är fallet. Ett barn kanske inte får den julklappen den önskat sig mest, maten som man så länge sett fram emot kanske inte serveras på julbordet, eller allt gott man planerat att äta kanske inte alls gick att göra ångestfritt. Oavsett vilka besvikelser man fått uppleva är det viktigt att påminnas om att det är inte världens undergång. Julafton är egentligen en dag av alla de dagar i vårt liv, bara det att vi ställer extra höga förväntningar på den. Vi är inte mer än en människa och det vi presterar idag bör bedömas med samma ödmjukhet som alla andra dagar.

Visst är det fantastiskt om saker och ting kan vara lite extra bra, vilket de säkerligen har varit om man egentligen tänker efter. Nog fick barnet sig någon fin julklapp, nog fanns det god mat på julbordet, och personen som bestämt sig för att trotsa ätstörningen har garanterat gjort framsteg i sitt ätande. Hur ni än tillbringar er julafton har jag en önskan om att vi alla ser till de bra saker som faktiskt finns runt om kring oss. Vi har en tendens att ställa orimliga krav på speciella dagar, och dessa krav mynnar oftast ut i missnöje. Vi gör alla det bästa vi kan och det förtjänas att uppskattas!

Min julafton började med att hela dagens planer blev förändrade. Men det gjorde inte mig någonting, jag njuter av dagen ändå och även om allting inte har varit perfekt så kan vill jag dela med mig av ett antal saker som varit bra!

IMG_1541red

Jag och pojkvännen fick tid till att bygga färdigt vårt pepparkakshus. (Ganska oskillade på det dock)

IMG_1549red

Så mycket som jag tjatat inför killen om att jag varit sugen på Aladin mörkchoklad den senaste veckan – fick äntligen min låda! (Av morsan i julklapp, hon känner mig allt för väl). Har redan plockat 3 st ur den.

IMG_1550red

Bästa julklappen av bästa pojkvännen. Ett länkarmband med tur & kärlek. <3

Kommentera gärna några rader om vad som varit bra denna julafton för dig! :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Perspektiv på kaloriförbränning

December 23rd, 2013

Åtminstone en dag under semestern kunde jag och pojkvännen pallra oss till gymmet för lite träning. Senare fällde han en kommentar som ja tror kan vara nyttig att dela med mig av till er läsare.

Jag blev förbannad när det var kalorimätare på cross-trainern, när jag värmde upp. Jag bara såg kalorierna förbrännas och tänkte “nej, sluta! Nu behöver jag definitivt en cheesburgare!”.

Värt att tillägga är att han kanske förbrände 80 kcal. Efteråt käkade han två cheeseburgare och en bearnaise dippsås, följt av hemlagad pizza när vi kom hem.

En del av er kanske ställer er kritiska till detta och tänker “han är ju kille, förbränner mer och kan därför äta mer utan att bli tjock“. Visst är det så, till viss del, men framför allt lever han utan det som vi kallar för anorexia. Han går inte till gymmet för att förbränna kalorier för att få äta mycket – han går till gymmet för att bygga upp sin kropp och ge den byggstenarna till att göra det. Det blir en sådan kontrast till det ätstörda tankesättet “jag måste förbränna” att få höra hur en del friska människor istället fruktar att förbränna kalorier.

Naturligtvis behöver inte alla helt och hållet sluta förbränna kalorier, men det kan vara sunt att få höra andra perspektiv på träning, speciellt om det finns en tendens till överdriven kalori-/förbränningsfixering. Våra kroppar behöver redan en massa mat, och genom att ständigt förbränna en massa extra måste vi proppa i oss så sjukt mycket för att öka i vikt. Genom att förbränna mycket försvårar man kroppens chanser att bygga. Tankesätten skiljer sig väl i grund och botten i att anorexian vill bryta ned, medan pojkvännen vill bygga upp. Vad vill du? Hur vill du tänka?

mysexybby

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Review – nötig proteinbar

December 23rd, 2013

I födelsedagspresent fick jag en rejäl proteinbar av en nära vän. Den var tilltalande att smaka, så igår kväll när chokladsuget kom krypande framför så ska det låta, mumsade jag gott och väl i mig hela den. Det var en rejäl bar med massvis av jordnötter. Så för alla nöt-älskare skulle jag definitivt rekommendera denna, då är den nog rent ut fantastisk! Men är ni mer som mig; lagda åt choklad-hållet, så kanske denna inte är något att hänga i granen.

bar ohyeah

Tags: , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp