En ny resa för ett liv i frihet

February 27th, 2014

Inse, förstå, kämpa, bli friskare, förtränga, falla tillbaka, inse igen, kämpa igen, bli ännu friskare.

Från sjukdom till friskhet vandrar vi längs en vacklande väg, som kan komma ur balans utav några små tryckningar på de rätta trigg-punkterna. Blir vägen felbelastad kommer den så småningom att tippa. Det vi kan göra för att rädda oss från att falla ner i skiten är att gripa tag i kanten och sedan kämpa för att orka dra upp oss själva. Men ibland har vi kommit lite för mycket ur balans eller har inte riktigt samlat på oss den styrkan för att möjligen klara av att stabilisera vägen själva.

När belastningen blivit alldeles för tokig och bördan för tung är det inte mer än rätt att ropa på hjälp. Alternativen är att släppa taget, hålla ut så länge det går  eller faktiskt acceptera situationen, svälja sin stolthet och försöka skaffa hjälp. Släpper vi taget så ger vi upp. Hänger vi kvar så kanske vi klarar oss från fallet ett tag till, men vi kommer inte att orka dra oss upp utan rätt verktyg. Fortsätter vi kämpa så visar vi en vilja att återigen komma till rätta. Tar vi hjälp ger vi oss även större förutsättningar till att faktiskt kunna klättra upp igen från det svajande räcket på sidan av livets vacklande gång.

Efter att vägen har tippat en gång får vi inte glömma bort att balansen fortfarande är viktig. Även om allt verkar se stabilt ut och vi är starkare än innan så måste balansen upprätthållas för att undvika framtida fall.

Det är klart att vi alla kommer ut balans då och då, men små svajningar klarar de flesta av. Problematiken uppstår då belastningen antingen landar fel eller blir alldeles för stor. Fortsätter livet att befinna sig ur balans en längre tid är det inte mer än rätt att söka hjälp. Det är nog den bästa tjänsten man kan göra sig själv. Det indikerar på att man själv faktiskt väljer livet!

Den viktigaste lärdomen som jag hittills vill dela med mig av till alla er som kämpar med ätstörningar är att inte nöja sig halvvägs. “Man kan inte ha bara lite ätstörning“, utan det är friskhet eller sjukdom som man väljer. Vägen är olika lång och olika svajig för alla. Vi har alla olika trigg-punkter och klarar att hålla oss uppe olika länge. Vi upplever alla välmående olika och har olika beteenden samt tankar som upplevs “friska” och “sjuka”. Jag valde, mer eller mindre omedvetet och frivilligt, att inte gå hela vägen. Jag mådde ju så mycket bättre; gladare, sundare, starkare och friare. Detta har dock fått sina konsekvenser och nu vill jag inte annat än att observera det faktum att:

Det är en sak att må bättre och en annan sak att faktiskt bli frisk.

 

Ser fram emot en ny resa med fler erfarenheter och lärdomar. Återigen väljer jag livet och friheten. Fortsätt gärna följa med, så fortsätter jag att dela med mig. :)

Ser fram emot en ny resa med fler erfarenheter och lärdomar. Återigen väljer jag livet och friheten. Fortsätt gärna följa med, så fortsätter jag att dela med mig. :)

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

“Du ser ut att ha gått upp i vikt”

February 25th, 2014

Du ser ut att ha gått upp lite i vikt den senaste veckan.

Ofelia, som är sjuk i anorexia, har svårt att hantera denna kommentar. Hon vet att personen i fråga egentligen menade väl. Hon vet att hon behöver gå upp i vikt. Men Ofelia mår inte bra av att höra det, speciellt inte när hon verkligen försökt att inte träna lika mycket. Det innebär bara att hon blir tjock så fort hon inte tränar, enligt ätstörningen. Ofelia får ångest. Ätstörningen vill inte gå upp i vikt och får Ofelia bekräftelsen på att hon ser ut att ha gjort det, utan att ens riktigt ätit sååå mycket blir det bara ångestfullt.

Frida fick höra av en närstående att hon ser ut att ha gått upp lite i vikt under den senaste tiden. Frida som alltid varit en liten tjej glädjs åt detta. Hon känner sig lite gladare inombords, lite mer energifylld. Frida vet att hon skulle behöva lite mer fett på kroppen för att vara en riktigt hälsosam “kvinna”. Det är ju fantastiskt!

Tags: , , , , , , , ,

Ännu ett lyckat “ihop-smock”

February 24th, 2014

Receptet för en lyckad pastagratäng bör inte undanhållas! Det var middagen som jag tillagade och bjöd på i lördags, men den räckte även till en och annan portion dagarna efter. Och just gratänger brukar få en mycket bättre konsistens (och smak) när de har fått stått ett tag.

Kryddig pastagratäng med korv

  • Färgade pastaskruvar – koka tills nästan färdiga, häll av i durkslag

  • 1 gul lök – hacka och fräs i kastrull med matfett
  • 1 jägarkorv (ev. falukorv) – skär i bitar och lägg ned i kastrullen
  • 1 morot – riv och stek med det andra i kastrullen
    Krydda med svartpeppar, sambal oelek, salt och ev. chili

  • 2,5 dl creme fraiche – blanda med pastan i en bunke
    Fördela pasta och korvblandningen i en ungsform
  • 1 tomat – skiva och placera ovanpå
  • ca 100 g ost – riv och strö över
    Krydda med lite pizzakrydda (alt. oregano)

  • 3 ägg – knäck i en bunke
  • ca 4 dl mjölk – vispa tillsammans med äggen
    Töm över gratängen
  • Övrig matlagningsgrädde eller dylikt  som finns i kylskåpet 😉 – töm över gratängen

    Grädda i ugnen på ca 200 grader i ca 20 min, eller tills önskad färg/konstistens.
    Låt den gärna stå ett litet tag innan servering.

IMG_1758 IMG_1759

Det är alltid lite nervöst att bjuda på något “ihop-smock”, men konstigt nog är det oftast det som blir godast! 😀

IMG_1767

Looking yummy?

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Stressa eller chilla?

February 23rd, 2014

Stora mängder av stress, i häftiga perioder, är någonting som har en tendens till att trigga fram osunda tankar och beteende hos personen i fråga. Stress har oftast en negativ inverkan på sömnen, och dålig sömn bidrar i sin tur till sämre välmående. Även matvanorna kan påverkas under stressiga perioder. Fungerar inte maten och sömnen som den ska är det inte konstigt att ohälsan börjar smyga sig på.

Stressens påtaglighet förvärras ofta då..

  • skolarbetet börjar samlas på hög och dead-linen börjar närma sig med racer-steg
  • tävlingen närmar sig och antalet träningar för att klara av det som krävs minskas
  • arbetssituationen blir häftig och tiden för fritid och andra nöjen försummas
  • hemmet ser ut som en katastrof; dammråttor i alla hörn, fläckar på alla speglar och tvättkorgen jäser över
  • det börjar bli knapert med pengar och marginalerna för att unna sig något gott minskas

Det finns många anledningar till att känna sig stressad och oftast är det inte bara en sak i vardagen som blir påtaglig, utan det är med förekommande att en kombination utav flera blir det utlösande faktorn till ökad stress (t.ex. mycket på jobbet och stökigt hemma). Hanteringen utav stressen ser olika ut från person till person. En del har lärt sig att lugna ned sig själv, medan andra istället stressar upp sig själv ännu mer.

Själv har jag en rätt så stressig vardag, och för mig triggas nästan alltid ätstörningstankarna igång extra mycket under värre perioder. Det blir som en undanflykt från det som egentligen ligger och gror. Ätstörningen är “lättare” att tillfredsställa kraven hos än de krav som finns i ‘verkligheten’. Jag har däremot lärt mig väldigt mycket om stress och hur ens egna tankar kring situationen kan påverka stressnivån något så enormt. När jag inser att det verkligen inte kommer att göra mig någon nytta att stressa, när jag inser att det får mig att må dåligt, då gör jag det aktiva valet till att ta en paus och bara vara lat ett tag. 

Det är intressant att se hur olika personer i ens omgivning hanterar stress, och det märks oftast om de är mer eller mindre erfarna. Dock är det ledsamt att se hur vanligt det är att man stressar upp sig själv ännu mer, istället för att ta ett steg tillbaka, acceptera situationen som den är och bara göra sitt bästa. Går det inte vägen denna gång så gör det inte det. Livet är betydligt mycket längre än vi tänker oss, och under den tiden hinner det komma flera möjligheter att prestera. Vad gör det om man inte lyckas prestera på topp just nu? Det är väl bättre att man mår bra? :) Det är så mycket sundare att prioritera sitt eget välmående än att låta stressen driva en till sjukdom och ohälsa. Det handlar inte om att fullständigt skita i det som måste göras, utan att inte låta de stressande faktorerna ta över allt annat i livet.

Har du till exempel väldigt mycket i skolan en vecka och egentligen behöver du hela helgen till att plugga för att hinna med det, så gör inte det. Det är inte värt att slita ut sig på ett sådant sätt. Plugga fredag kväll och lördag förmiddag, men tacka inte nej till att hänga med vännerna en lördagskväll för att plugga. Återhämtningen behövs för att vi ska orka prestera i längden! Gör ditt bästa, men stressa inte upp dig om du inte kommer att kunna lägga all den tid som “behövs” på det som måste göras. Ibland hinns det inte med, och det är inte hela världen. Nästa gång kanske vi har lärt oss att planera det på ett annat sätt redan från början.

När stressen och pressen börjar bli allt för påtaglig och riskerar att påverka hälsan negativt är det dags för avkoppling. Istället för att stressa upp sig, behöver man unna sig lite tid för att samla energi. Gör något roligt! Gör något som får dig att må bra! :)

I en fullspäckad period som denna tog jag tag i att bjuda över lite vänner på middag..

I en fullspäckad period som denna tog jag tag i att bjuda över lite vänner på middag..

..och spelkväll! =D

..och spelkväll! =D

Nog tror jag att vi alla mår så mycket bättre efter en trevlig kväll tillsammans, än om vi hade tillbringat lördagskvällen med näsorna i böckerna. 😉

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ofelia kan bli som Frida

February 22nd, 2014

Ofelia är missnöjd med sig själv. Hon trackar ständigt ned på sig själv och tror att ingen tycker om henne. Kompisarna i skolan bara låtsas vara hennes vänner, men egentligen vill de inte vara med henne, tror hon. Killen hon är förtjust i skäms hon bara för. “Aldrig att han kommer att älska en äcklig värdelös person som mig”. Hon tycker att hon är tråkig, ful och framför allt fet! Ofelia känner sig bara som en belastning. Hon är “tjejen med psykiska problem” som folk bara är snäll mot för att de tycker synd om henne.

Frida är en glad prick i vardagen. Visst har hon sina sämre dagar och slänger iväg “snäsiga” kommentarer ibland. Hon är inte perfekt, men hon är sig själv och det verkar räcka. Frida tycker om att göra roliga saker med sina vänner och ibland flörtar hon med killar. Det är ju roligt med bekräftelsen, men hon känner inget behov av att ha en pojkvän just nu. Hon har tillräckligt med andra saker som hon tycker om.

De flesta av Fridas vänner skulle nog beskriva henne som ganska konstig egentligen. Frida är lite konstig, men på ett härligt och eget sätt! Frida är ingen annan än sig själv, och det tycker de flesta av hennes vänner om.

Ofelias vänner vet att hon inte mår bra just nu. De försöker finnas där och vara uppmuntrande, men Ofelia slår ifrån sig deras komplimanger och lyckas inte ta in deras välvilja. De ser inte Ofelias sjukdom som någon belastning, de önskar bara att de kunde hjälpa henne att återgå till en glada och energisprudlande brud hon var innan ätstörningen föll sig på. 

Ofelia skulle kunna bli precis som Frida, för det är så hon är när hon är fri från ätstörningsdemonerna.

Det var ett tag sedan jag drog en berättelse om friska Frida och sjuka Ofelia. De är två fantastiska tjejer och det som egentligen skiljer dem åt (förutom sjuk/frisk) är deras inställning till sig själv och livet.

trevåningredredquote

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Analys för förändring och förändring för utveckling

February 20th, 2014

Med tiden genomgår vi alla förändringar. Allt ifrån omgivning, beteende, yttre- och inre egenskaper förändras – de utvecklas. Vi genomgår en utveckling som inte enbart beror utav tiden, utan utav de saker vi lär erfara under tidens gång. En del personer får uppleva stora förändringar inom en del områden, medan andra knappt märker någon skillnad. Vi utvecklas alltså i olika takter, men vi är alla konstant under en utvecklingsfas.

Det jag delar med mig av här på bloggen grundas i den resa utav förändringar som jag har upplevt hittills. Min syn på livet och alla dess ting är fortfarande under utveckling, vilket medför att det även sker förändringar just nu, och så kommer det nog alltid att vara. Ingen människa är fullbordad med kunskap om livet och så kommer det alltid att vara. Det är en fantastisk sak att se vilka förändringar som skett i ens liv och man kan blicka framåt med en ovetande nyfikenhet över de förändringar som kommer att ske.

Analys är grunden till förändring.

En del saker och ting förändras utan att vi själva direkt kan påverka dem, t.ex. att kroppen växer, rynkorna blir flera och sommar blir till vinter. De är typiska yttre faktorer som automatiskt förändras med tiden. För att däremot inre förändringar ska ske måste vi själva genomföra en analys. Det räcker sällan med att någon annan berättar det för en, eller att man läser någonstans om hur det kan vara. Vi måste själva komma fram till den förståelsen i våra tankebanor för att verkligen kunna ta till oss kunskapen. När vi väl har analyserat oss fram till en ny kunskap kan vi äntligen dra slutsatser och genomföra den förändring som för oss vidare i utvecklingen.

Det är olika hur pass stor analytisk förmåga varje person har. En del behöver längre tid på sig för att förstå sig på förändringar och anpassa tankesätten utefter dem, medan andra kan vara väldigt kvicka med att dra slutsatser utifrån sin analys. Det viktigaste är att vi låter förändringarna ta den tid som krävs och att vi inte medvetet slutar utveckla vårt inre. Ju öppnare man är för ny kunskap, desto lättare blir det att ta till sig den.

Ibland kanske man tänker “tar det aldrig slut!” och då kommer någon tröstande själ som säger till en att det kommer att bli bra i slutändan – håll bara ut. För att vara helt ärligt så skulle jag påstå att “det tar aldrig slut”, inte så länge vi lever (och vem vet vad som händer sedan). Men det viktigaste är att veta att det är inte så att “lidandet” eller “nedstämdheten” aldrig tar slut, utan det är den utveckling som vi alla befinner oss i som aldrig tar slut. Lidandet och nedstämdheten vill jag påstå endast är en del utav den utveckling som vi genomgår. Vi får alla uppleva olika situationer i livet, olika saker förändras, och det är dessa erfarenheter som vi bör analysera för att vidare utvecklas.

Bara för att jag genomgått en sjukdom som anorexia och lärt mig att reflektera över hälsa och livet på en högre nivå medför inte att jag är allvetande eller fullärd. Det är många förändringar som ska ske i mitt liv och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas. Ibland är det tuffare perioder och ibland är det lättare. Jag har lärt mig att se till varje situation som ett nytt tillfälle att inhämta ny kunskap som kan ta mig vidare i min utvecklingsresa.

Om vi vid 80-års ålder blickar tillbaka på det liv vi levt kommer vi knappast att tänka att 2-5 år varit en lång tid utav vårt liv, till skillnad från vad man kanske gör i ungdomligare åldrar. Med tiden utvecklas vi, och ju bättre vi blir på att analysera, desto snabbare kan vi genomföra de nödvändiga förändringarna för att vi ska må så bra som möjligt. Det finns ingen kunskap som är så pass trovärdig som ens egna erfarenheter. Lär dig analysera och våga lär!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Uppladdat med pizza och piroger

February 19th, 2014

På tal om att det inte alltid är det hälsosammaste att äta så “nyttig” mat…

Detta har jag jag laddat upp frysen med: 6 st pizzor och 3 st piroger.

Detta har jag jag laddat upp frysen med: 6 st pizzor och 3 st piroger.

Vad gör man inte när det är extrapris? Det är ju fantastiskt praktiskt att ha några sådana maträtter i frysen till de dagar man inte riktigt hinner med att laga ordentlig mat. Detta kanske inte rekommenderas att ätas dagligen, men jag är övertygad om att det fullständigt ok att äta några gånger i veckan. :) Hoppas att de smakar! Någon som ätit dessa tidigare?

Tags: , , , , , ,

Det som är “normalt ätande” för dig

February 17th, 2014

Jag har nu jobbat på Hemköp i lite mer än en månad och jag har upptäckt vad lite alla äter. Många kvinnor käkar bara en lotten yoggy +en banan till lunch. Få tar raster för mellis. Själv äter jag en redig lunch och behöver fylla på med lite mellis senare. Att de inte hungrar ihjäl tänker jag. Får samtidigt lite dumma tankar att: “tänk om jag äter för mycket, eftersom att jag käkar mycket mer än dom…”
Detta är ju såklart jobbigt och undrar nu om du kanske har något tips hur jag kan ändra tankarna.
Jag har en bra vikt och ätit bra och regelbundet i över två år nu. Får jag inte i mig exempelvis mellis blir jag helt skakis. Det hände aldrig innan ÄS, vad kan det bero på?! Jag börjar tvivla på mig själv, kanske äter jag för mycket? Och fel! Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men du brukar ju lyckas komma med bra saker som får en att bli gladare och känna sig säkrare … Så varför äter jag så mycket mer? Och varför behöver jag så mycket mer trots bra vikt? Och varför blir jag så osäker jämt?

P.s.
Bra mellanmålsförslag
– dessi

När man en gång har kommit ifrån allt vad “normalt ätande” innebär, blir det svårare att greppa det igen. Det man får lära sig i behandling är den generellt sett bästa kosthållningen. Matlistor visar ofta en regelbundenhet och måltidssammansättning som lägger en grund för en optimalt balanserad och sund kost. Det kan i vissa sammanhang bli missvisande att kalla det för “normalt ätande”, när det förefaller sig sådant att de flesta människor inte alls äter som en “matlista”.

Varje person finner sig dock sina rutiner och måltidssammansättningar. En frisk kosthållning skulle jag hävda är en sådan där maten går på rutin och man lyssnar på sin kropp. Det ifrågasätts inte varför eller funderas över när eller hur mycket. Det är någonting som man instinktivt vet om när man lärt sig känna och lita på sin kropp.

Tills dess finns dessa fantastiska riktlinjer att ta hjälp utav. De är, som tidigare nämnt: generella, och är inte exakt utformad till varje enskild persons behov. Det är ju fantastiskt mot kroppen om man äter enligt dietisternas rekommendationer, men det behöver inte alltid vara det “sundaste” för en själv. Rekommendationerna är endast riktlinjer, och riktlinjer är inga regler som inte får överskridas eller möbleras om. Utifrån dessa riktlinjer är det sundast om man formar sina egna “normala matvanor”. Normalt ätande behöver inte alltid vara det mest hälsosamma, men det är i min uppfattning, det mest sunda!

Ex1. Det är hälsosammast för min kropp att äta 3 huvudmåltider och 3 mellanmål per dag, men det kanske är sundare för mig att äta 2 huvudmål, 2 mellanmål och sedan ett extra stort kvällsmål med extra mycket choklad, för att det är det jag är sugen på.

Ex2. Det är hälsosammast för mig att äta fullkornsbröd med massa fibrer i, men det är sundast för mig att äta det bröd som jag tycker är godast (vilket vanligtvis är grovt bröd i mitt fall).

Ex3. Det är hälsosammare för min kropp att äta en medtagen matlåda varje jobb-lunch, men det sundaste är att göra som alla andra och köpa McDonald’s mat för halva priset ibland.

Ex4. Det är hälsosammast att äta en macka/yoghurt eller frukt till mellanmål, men för mig är det sundast att äta en proteinbar som jag tycker är så fantastiskt god!

Det finns även situationer där det sundaste kanske också är det hälsosammaste. Det viktigaste är att vi inte jämför oss för mycket med alla andra i vår omgivning. Jag vet att jag mår mycket bättre av att äta en normalstor frukost, mellanmål och inte så mycket “snabba” kolhydrater, än att äta som många utav mina killkompisar gör dvs. inte mycket till frukost, inte mycket fram till lunch, och sedan flera hamburgare, dricka flera liter mjölk och en pizza med öl efter träningen. 😉 Det finns även många studenter som lever på en bulle med kaffe till frukost, vilket totalt skulle paja min blodsockernivå.

Min poäng är att vi har alla olika “normala” matvanor, och det är inte konstigt att man börjar ifrågasätta sina egna när man jämför sig med andra. Sanningen är att vi som genomgått en behandling utav ätstörningar ofta har en mycket mer hälsosam kosthållning än många andra. Problematiken uppstår när det då verkar som att “vi äter mer än andra“, men sanningen är den att vi äter mer regelbundet och väljer ofta mer “hälsosamma” livsmedel. Tack vare en näringsrik och ordentlig frukost behöver vi inte kasta i oss en bulle och latte från pressbyrån på vägen till skolan/jobbet. Och äter man mellanmål håller sig blodsockernivån stabil och man förebygger “kvälls-hetsen” med choklad och allt vad det kan vara. Jag sitter inte på bussen efter träningarna och suktar efter en stor fet pizza, för att jag har ätit ordentligt innan.

Vi bör inte haka upp oss på att “äta rätt” enligt någon “standard”. Vi måste hitta det som fungerar bäst för oss själva och inte försöka jämföra oss med personer som har totalt andra förutsättningar.

Jag förespråkar alltid en bra frukost, för jag vet hur gott det gör mig. Men samtidigt respekterar jag att alla inte finner det lika tilltalande att äta mycket på morgonen.

Jag förespråkar alltid en bra frukost, för jag vet hur gott det gör mig. Samtidigt respekterar jag att alla inte finner det lika tilltalande att äta mycket på morgonen, utan kanske hellre äter en större lunch. Dem gör deras val och jag gör mitt!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Vilan gör en starkare!

February 15th, 2014

Hej! Jag har åkt på världens förkyldning nu och inte kunnat träna klokt på snart en vecka. Får panik i hela kroppen då man bara äter och ligger i soffan och man känner sig lat. Kan du inte göra ett inlägg om de. När man blir sjuk. Hur du ser på de och hur de funkar med mat o så då? Och vad ätstörningen säger till dig. Håller den sig lugn eller gör den sig starkare? De gör min. Allt blir jobbigare. Äter alla mål men känner mig lat och tjock. 
Du är så klok! Så snälla dela med dig av din syn på träning och mat och hur man ska tänka när man blir sjuk. Kram
– Ida

Tidigare har jag nämnt någon gång att jag drabbats utav ländryggssmärta, men sedan inte sagt så mycket mer om det. Det har under vintern blivit bättre och jag har kunnat återgå till att träna fullt ut under cheerleadingträningarna. Dock attackerade smärtan mig nyligen igen, som ett blixtnedslag från ovan. Efter ett läkarbesök har jag nu fått piller på recept, som ska hjälpa… Detta är någonting som självklart påverkar både min fysiska- och psykiska hälsa.

Att vara sjuk/skadad gör en mycket mer begränsad i vardagen och det är svårt att må fullt så bra som man egentligen skulle göra. Skadan bidrar till att det inte går att träna på den önskade nivån, vilket ätstörningen skulle finna ångestfullt.

Tränar man mindre så måste man äta mindre.

Det är nödvändigtvis inte sant. Kroppen fungerar inte sådant att den lagrar på sig massa fett bara för att vi är sjuka och mindre aktiva under ett antal dagar. Bara för att man inte tränar några enstaka dagar så behöver den inte mindre mat. Skulle man sluta träna helt så kanske förbränningen skulle sänkas, men om man nu planerar att fortsätta leva en aktiv livsstil efter sjukdomen/skadan gått bort så är det så man ska äta. Vi äter inte för en dag i taget, utan vi äter för hela vårt liv. Det enda som händer är att man förmodligen har mycket mer kraft och energi när man väl kryat på sig, och det är väl helt fantastiskt skönt! 😀

Nu har jag under ett antal dagar tagit det mycket lugnare och dragit ned på gymbesöken. Jag jobbar på att ge min kropp mer vila och det visar sig inte vara underskattat alls! Dagar som jag haft ont i ryggen har lett till viss opepp inför träning. Men, som i onsdags, när jag väl kom igång så gick det 1000 gånger bättre än förväntat. Vilken kraft jag hade! Och smärtan försvann! Det var en helt underbar känsla och jag är övertygad om att det är tack vare mer vila. :)

Det är riktigt svårt att acceptera att kroppen behöver vila ibland, men när man väl gjort det så inser man hur nödvändigt det är. Ibland blir kroppen sjuk för att den helt enkelt kräver vila och återhämtning. Ge den det den behöver så att du kan fortsätta leva med energi i kroppen! =)

Tags: , , , , , , , , , , ,

En dag för kärlek, ensamhet eller företagen?

February 15th, 2014

Undergårdagen flödade flertalet kärlekshälsningar runt i världen. Alla-hjärtans-dag är ett fint påfund för de som har någon att dela med sig kärlek till, eller bara ett tillfälle att älska lite extra. Dagen bidrar till många leenden och extra mycket röda färger. Det kan vara mycket trevligt med den extra värmen såhär i vinterslutet.Dock tror jag att dagen i sig bidrar till fler tårar än leenden i slutändan. Det är många förväntningar/förhoppningar som krossas och risken är stor för att ensamhet blir den dominerande känslan hos allmänheten, istället för kärlek.

Alla-hjärtans-dag är en dag där företagen har möjlighet att tjäna extra pengar på “romantiska” krimskrams och sättet för blomsterbutikerna att gå runt i ekonomin. Jag tror inte att vi älskar mer bara för att det finns en utsatt dag på året där vi enligt “tradition” ska visa uppskattning till vår partner eller annan kärlek. Personligen gillar jag söta nallar, fina middagar och naturligtvis choklad. Men det uppskattas så mycket mer när det är “spontant” än påtvingat, som jag anser att denna dag får det att bli. Jag vill inte ha en bukett med rosor och en ask med choklad utav någon, bara för att det förväntas utav den. Jag vill ha kärlek utav någon då den personen känner för att ge den till mig, inte för att det finns en dag på året som säger att man ska visa den.

Jag tänker även på alla de som inte har någon partner att dela tillbringa denna dag med. Det får en ju att känna sig extra ensam! Men sådant behöver inte vara fallet. Förra året hade jag inte pojkvän och inte heller hade jag något intresse i att skaffa mig någon. Jag jobbade med att älska mig själv och därmed gav jag även kärleken till mig själv. En del personer kanske finner det tragiskt, att ge sig själv kärlek, men jag anser att det är bland de finaste presenterna man kan ge sig själv. Du kommer att leva med dig själv resten av livet, och fram tills du finner någon att leva vid din sida är det väl fantastiskt att ge kärleken till dig själv. Det är inte bara någonting att göra på “kärlekensdag” utan det är någonting vi bör göra varje dag.

I år såg situationen annorlunda ut. Nu ger jag inte bara kärlek till mig själv, utan även till min älskade pojkvän. Mina förväntningar på alla-hjärtans-dag var verkligen inte höga. Jag må vara en utav få tjejer som faktiskt inte vill ha rosor och chokladask på alla-hjärtans-dag. Vilken annan dag som helst skulle jag finna det romantiskt, men på en dag som denna skulle det bara kännas stelt. Det är inte “äkta” uppskattning för mig när det tas för givet. Uppskattning känns äkta när den är spontan och utan någon formell anledning. Det ska vara “bara för att jag tycker om dig” och inte för att “det är alla-hjärtans-dag” (av principskäl).

Hela dagen hoppades inte över bara för att jag inte gillar konceptet. Kvällen skulle naturligtvis tillbringas med pojkvännen och nog kunde vi unna oss en finare middag ute. (Tog med mig kameran för att få fina bilder, men typiskt nog glömmer jag minneskortet i datorn). Iphone är värdelös på att knäppa bilder i mörker..

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp