Att våga äta mellanmål – hur stora? är de onödiga? behövs de varje dag?

June 30th, 2014

Jag tycker att mellanmålen är onödiga, då jag oftast aldrig känner någon hunger då jag bara någon timme innan ätit ett stadigt mål (det som matschemat hänvisar) och därav kan jag aldrig äta det som man egentligen ska. Har du några tips på hur man trots allt vågar äta de mastiga mellanmål som rekommenderas? Känner mig så äcklig och tjockare än någonsin annars när jag äter när jag är mätt.. Men jag kan ju inte äta mindre på huvudmålen heller då jag inte ens nu äter 100 där. Älskar din blogg, tacksam för svar!
My

En vanlig tanke som sätter hinder för mellanmålen är just “jag är inte hungrig än” – du kanske känner igen dig? Men, anledningen till att vi rekommenderas att äta mellanmål är inte nödvändigtvis för att vi ska dämpa hungern. Det finns flera olika skäl till att vi behöver mellanmål bland annat för att hålla blodsockernivån i schack, hålla igång förbränningen, lättare få i oss den näring kroppen behöver och inte behöva äta så enorma huvudmåltider. Tyvärr är det inte vanligt av idag att äta ordentliga mellanmål. Många friska personer slarvar med det, och det är för att det behöver inte tänka på det. De får inte ångest om de sedan äter en portion extra till middag eller nafsar i sig en godispåse till efterrätt. Kanske stannar de förbi McDonald’s på väg hem från jobbet och köper en cheeseburgare trots att middagen står serverad hemma, för att magen skriker efter mat nu. Magen kommer alltså ur schack om man hoppar över måltider. Mellanmål är riktigt bra för att hålla regelbundenheten och undvika oförutsett “sug” eller hunger.

Att det uppstår en ångestladdad mättnadskänsla är för att kroppen är van med mindre mat. Äter man mer så kommer kroppen också att anpassa sig efter det och ganska snart blir man hungrig vid mellanmålen och om man inte äter helt hundra vid måltiderna. :)

hur ska man komponera ett mellanmål så att det blir bra och tillräckligt? Behöver man äta tre st? FÅR man äta tre st?
Scäs mellanmål är generellt ganska stora. Är det meningen att man ska ha tre av dom även när man är normalviktig? :S
/kroniskt hungrig 😉
– Alexandra H

Det finns inget måste att äta mellanmål för att bli frisk, men det underlättar något enormt, nästan så att det blir ett måste. Det rekommenderas att äta tre stycken, så ja det får man absolut göra! Däremot beror det lite på hur ens vardag ser ut. Har man väldigt långa dagar, eller tränar mycket, kan det behövas fler mellanmål eller större. Men vaknar man kl 10 och har lunch runt 12-13 så blir det svårt att klämma in ett mellanmål på förmiddagen. Tre stycken är standard, det är nödvändigt.

Att SCÄs mellanmål ska vara större än normalt vet jag inte om det är riktigt sant. För mig är ett mellanmål gärna en proteinbar, dubbelmacka och kaffe, en glass eller en risifrutti. Personligen är jag dålig på att äta frukt, annars är det någonting som rekommenderas till de flesta måltiderna, i någon form. Det gäller väl att hitta någonting som fungerar bra för en själv, men om du är hungrig så behöver du förmodligen äta större mellanmål och minst tre stycken – eller hur? Det är ju ingen vinst i att äta mindre än det som rekommenderas och gå runt och vara hungrig. Det finns ju de som har problem med att äta mellanmål för att de inte är hungriga alls, och då kanske det är lättare att välja frukt och fil framför mackor och gröt. Det finns många förslag på mellanmål för att man ska hitta det som känns bäst för en själv. :)

IMG_2048IMG_2049

 

Hej,Mina frågor om mellanmål. Behövs dom varje dag eller beror de på om man är hungrig? Jag äter frukost, lunch, mellis(gärna någon bars) sedan middag och ett kvällsmål på vardagarna. Jag mår bra av att äta så annars hinner jag bli skit hungrig innan middagen.Sedan kan du tipsa om bra mellanmål och är de fel att ta något kvällsmål? Jag tycker inte om att lägga mig hungrig så jag tar oftast en skål med keso/kvarg eller yoghurt ca 2dl med lite musli 2 msk och en frukt eller bär. Sover bra på de. Men är de för mycket?
– Jeanette

Mellanmål är som sagt inte bara till för att mätta, utan även för att hålla blodsockret och förbränningen i schack. Äter man bara mellanmål ibland så ger de inte samma funktion och kroppen kommer lättare i obalans. Att äta frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmål låter helt okej i mina öron, men om det är tillräckligt måste avgöras utifrån hur din dag ser ut i övrigt; är du stillasittande? tränar? äter stora/små huvudmål? Allra helst ska mellanmål ätas varje dag och gärna vid samma tidpunkt, annars blir det som du säger: skit hungrig innan middagen. En riktlinje som kan hjälpa är att är det längre tid än 3 h mellan huvudmålen så behövs det ett mellanmål där i mellan.

En skål med 2 dl yoghurt, 2 msk müsli och en frukt/bär är ganska ok. Jag skulle snarare säga att det är för lite än för mycket. Om 2 msk müsli skulle uppgå till 1 dl istället så skulle du nog känna dig mer tillfredsställd i magen under natten. Personligen har jag nog ätit ganska liknande förut, men om jag skulle sova gott på ett sådant kvällsmål gäller det att jag ätit en stor middag eller väldigt bra tidigare under dagen. Det är verkligen inte för mycket till kvällsmål och om det känns bra för dig, så kör på det!

Lite exempel på mellanmål/kvällsmål för mig:

  • 2 mackor med makrill i tomatsås, gurka, örtsalt och en kopp te
  • 2 mackor med smör, jordnötssmör, gurka örtsalt och en kopp kaffe med mjölk
  • 1-2 mackor med smör, kaviar, ost, gurka, örtsalt och en kopp kaffe/te
  • 1 sk lingongrova/gottgräddat med smör, kaviar, ett kokt ägg, gurka, örtsalt och en kopp te
  • 1 dubbelmacka med skinkost, skinka, gurka, örtsalt och 1/2 flaska vitamin well
  • 1-2 port. havregryns gröt med russin, kardemumma, kanel, yoghurt/mjölk, äppelmos, ett ägg och en kopp te
  • 250 g kvarg med lite müsli, ev. bär och massa kanel
  • en liten skål yoghurt med müsli och kanel + en macka med smör, leverpastej, smörgåsgurka och en koppe te/kaffe
  • 1-2 st proteinbars
  • 100-200 g naturgodis (ibland vanligt godis)
  • ett 4-6-pack nuggets med dippsås
  • en frappé (och ev. en proteinbar)

mellanmål

Mina mellanmål varierar mellan stora och små beroende på hunger; ibland äter jag en macka och ibland tre. Jag vet att jag oftast inte håller mig mätt på en macka, medan tre kanske kan kännas lite för mycket. Sedan är en påse godis kanske mer kaloririkt än en skål yoghurt med flingor, men i längden spelar det ingen roll. Är man mer sugen på lite choklad en kväll så är det kanske ett alldeles lagom stort mellanmål då. Medan en annan kväll som man inte är så sugen nöjer sig med något lättare. Det viktigaste är att inte hoppa över och sluta äta mellanmålen bara för att man inte känner sig hungrig. Då kommer kroppen ur balans och det blir lättare att råka ut för hets/överätning framöver. Det gäller att lära sig anpassa sina mellanmål efter sina behov, och det gör man genom att prova sig fram så att man lär känna sin kropp. :)

Lycka till med mellanmålsätandet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När Frida ska äta mellanmål

June 28th, 2014

Nu kommer uppföljaren till När Ofelia ska äta mellanmål.

Äntligen är första lektionen för dagen avklarad. Frida och hennes vänner rusar iväg kvickt till cafeterian för att slippa stå i kö. Där laddar de på med kaffe och någon godbit. Idag valde Frida en delicatoboll. De är perfekta att sitta och mumsa på under den kommande kemilektionen. Lite socker och koffein behövs varje onsdagsförmiddag för att de ska överleva kemilektionen. Andra dagar kanske Frida köper några frukter eller en macka, men dagar som denna vill Frida ha sin chokladbit!

Efter en 75 minuters lång lektion blir det äntligen dags för lunch. Åh, vad gott med mat i magen nu! Jag har ju inte ätit sedan klockan 07:30 i morse, tänker Frida.

Tags: , , , , , , , , , , ,

När Ofelia ska äta mellanmål

June 28th, 2014

Klockan slår 10:00 och Ofelia vet att det är dags för mellanmål nu. Hela den sista timmen har hon stirrat på klockan från och till. Hon har försökt att känna efter om hon är lite hungrig i alla fall. Kanske lite, men nej, hon vill inte äta mellanmålet. Om cirka 2 h är det dags för lunch, en ordentlig måltid. Om hon äter nu är hon övertygad om att hon inte kommer att hinna bli hungrig till lunch. 

Medtaget som mellanmål har hon en frukt och en macka. Hon är säkert den enda i hela klassen som fixade i ordning ett mellanmål till skolan. Det är inte normalt, tänker Ofelia. Det är bara för att hon ska gå upp i vikt som hon måste ha det, alltså är mellanmålen ren viktuppgång! Hon vill inte äta dem. Hon vill äta normalt, som alla andra. Hon vill äta ordentliga huvudmål istället.

Klockan blir 10:15, 10:30, hungern börjar att smyga sig på och när klockan närmar sig 11:00 kurrar det till i magen. Nu är Ofelia hungrig! Men nu är det ju för sent för att äta mellanmål (?). Hon hade ju kunnat ätit frukten i alla fall, men nu känns det alldeles för tätt inpå lunch. Nu får hon pina sig. Sen ska hon äta massvis med mat! Eller? Hur mycket har hon utrymme att äta? Och VAD ska hon äta?! Usch, nu blev allt jobbigt..

I nästkommande inlägg kommer ni att få läsa om hur det är när Frida ska äta mellanmåldärefter kommer jag att besvara lite frågor om just mellanmål. Har ni några nu, så ställ de gärna i kommentarsfältet.

Se även tidigare berättelser om Frida&Ofelia

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Tekniska problem

June 27th, 2014

Jag beklagar om det uppstått problem när ni försökt surfa in på min blogg. Det är inte på frågan om att bloggen lagts ned utan det beror på tillfälliga tekniska problem. Problem uppkommer fler gånger, det är bara att prova igen senare eller dagen därpå så brukar det vara åtgärdat.

Nu är det lite uppdateringar som ska tas igen, så var redo på lite läsning i helgen! :)

Vänliga hälsningar,
Soelas

Tags: , , ,

Hur gör man för att bryta mönstret och få lust till livet igen?

June 24th, 2014

Här kämpar vi med matångest. Hur gör man för att få den drabbade att förstå att det här är skit. För mig känns det som min dotter valt att bli kvar i ätstörningen. Hur gör man för att hon ska ta klivet och bryta mönstret, få lust till livet igen. Just nu är det tungt mest för henne men även för mig och resten av familjen. Det känns som vi aldrig kommer ur den här skiten.
– Carina

Hej Carina!

För en del händer det någonting som får det hela att slå om. För en del finns det en tidpunkt där man bara bestämmer sig för att lämna skiten, också tar man tag i det och gör alla förändringar. En del har en tydlig vändning och det kan vara olika saker som orsakar den. Men de allra flesta måste bestämma sig flera gånger. Viljan att leva kommer inte bara genom en händelse eller ett tillfälle som gett en motivation. För de allra flesta tar det tid, tålamod, och flera fighter innan man börjar se att man faktiskt har kommit någon bit på vägen tillbaka till livet.

Som en nära släkting till mig påpekat flera gånger så handlar det mycket om att låta det få ta sin tid. Ju mer man hetsar över att bli frisk så fort som möjligt, desto mer besviken och frustrerad kommer man att bli över att det inte går framåt. Även om det faktiskt gör det, det går framåt, även om det också går bakåt ibland. Jag ser det som att varje bakslag även är ett steg framåt – makes sense?

Som min behandlare påpekade så blir de allra flesta faktiskt friska från sin ätstörning – det tar bara oftast väldigt lång tid och man behöver jobba med den flera gånger. Jag tror inte riktigt att man som utomstående kan göra så mycket mer än att visa stöd och ge kärlek. Det är viktigt att man som drabbad får känna sig älskad och omtyckt. Det är viktigt att veta att man inte är ensam. Däremot är det omöjligt att ge någon annan livslust – den motivationen måste man hitta inom sig, och det kommer inom sin tid, så länge det finns stödet för det i omgivningen.

Jag förstår att de flesta av er önskar att höra något annat. Kanske finns det förhoppningar om att jag eller behandlare sitter med facit i hand, bara det att ingen riktigt överlämnat det. Om det nu fanns någon knapp att trycka på eller ett piller att ta för att bli frisk och fri från denna förbaskade ätstörning är jag övertygad om att vi hade blivit tilldelad den för länge sedan. Anledningen till att det är så kämpigt är för att det finns ingen exakt “såhär gör du”-manual för att bli frisk. Det vi gör är att stötta och vägleda varandra framåt och förhoppningsvis kan våra erfarenheter och lärdomar leda oss på rätt väg.

Kämpa på! Det här har vi!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur ska man våga gå upp i vikt när man inte ser hur smal man faktiskt är?

June 22nd, 2014

Snälla om du har några tips på hur man ska våga gå upp alla de där oändligt och skrämande många kilona ens ätstörningsenhet “kräver”? Jag har anorexia men kan inte alls förstå det. Visst, jag förstår att mitt tänkande inte är normalt men jag tycker inte alls jag borde gå upp i vikt då jag anser att min kropp är normalbyggd och om inte större. Det spelar ingen roll vad min behandlare säger om BMI hit och dit, jag hör ju vad han säger att mitt BMI är för lågt, men det spelar liksom ingen roll. Jag ser ju vad jag ser, och i jämförelse med andra tjejer i min ålder är jag inte ett dugg mindre än dom. Faktum är att många är mindre. Och detta får mig att tvärt tvivla på att en viktuppgång är “måste”. Vill även passa på att säga att jag ÄLSKAR din blogg, den är ett sådant enormt stöd! ♥ Har också en egen blogg där man kan följa min kamp mot anorexin-http://nattstad.se/mynu Hoppas du svarar, för är känner mig helt uppgiven. :( Kram!
– My

Hej käraste!

Jag förstår att det känns frustrerande att höra alla anledningar till varför du måste gå upp, men att inte riktigt känna det eller se dem själv. Kanske kan du använda din förståelse för att din syn har blivit förvriden och våga lita på de personer i omgivningen som kan se detta från utomstående perspektiv (inte ätstörningens)?

Jag har nyligen besökt din blogg och det syns tydligt på bilderna där att du är långt ifrån lika stor som andra tjejer i din ålder. Visst är många tjejer smala av idag, speciellt i tidigare tonåren, men du är faktiskt MAGER. Jag känner inte till vilket BMI du ligger på, men jag är övertygad om att det är alldeles för lågt för att din kropp ska fungera optimalt. Detta säger jag inte för att peka ut dig eller kritisera, utan detta säger jag för att du förhoppningsvis kommer att inse det själv snart. I alla fall våga lita på det som andra säger.

Jag vet inte hur länge du följt min blogg men ovan kan du se en bild på mig från innan och under anorexian. Den första var en frisk tjej som aldrig skulle tänka tanken om att hon var för tjock. Den andra bilden var en tjej som hela tiden ville bli av med mer och mer magfett. Det spelade inte roll vad BMI:t visade på, men hon var inte tillräckligt smal. Varför? För att hon var sjuk. För att hon var så underviktig så hon kunde inte se sig själv och tänka normalt. Den andra tjejen är den smalare och ändå är det den första som tänker att hon inte kan bli tjock. Säger inte det någonting om hur anorexia, näringsbrist och undervikt kan påverka vår syn på kroppen?

Idag är jag inte hela vägen i mål, jag har fortfarande en viss undervikt att ta bort och det är svårt, speciellt när man inte ser hur smal man är. Det går inte att gå runt och vänta på att man ska se det, för jag har väntat snart i 3 år och hade jag inte börjat lita på siffrorna och andras kommentarer hade jag inte haft någon insikt alls och skulle förmodligen ligga inlagd på sjukhus med dropp. Jag hade inte flyttat hemifrån, klarat av 2 års civilingenjörsstudier, tävlat VM i cheerleading, träffat min bästa vän, kunnat jobba eller blivit tillsammans med min pojkvän. Det går inte att vänta på att konkret vilja gå upp i vikt för det kommer man aldrig vilja med anorexia, utan det gäller att hitta motivation till att vilja bli frisk (och därmed vilja ta bort undervikten).

Jag har varit i en liknande plats där du verkar befinna dig idag, och jag har tagit mig såhär långt. Det gör mig övertygad om att du också kommer att ta dig ur detta. Jag hoppas att även detta inlägg lyckas ge dig stöd. Du förtjänar ett lättsammare, friskare och lyckligare liv!

Varma kramar!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Ångesten över överätningen löser vi med regelbundna måltider

June 19th, 2014

Det är inte maten som är problemet egentligen. Äta kan jag. Det är ångesten som jag behöver jobba med. Det är den som får mig att inte må bra.
 Anorektikern

Det här problemet kan nog jämföras lite med ungdomsarbetslösheten:

  1. Problemet som lyfts fram: det inte finns tillräckligt med jobb.
  2. Problemet grundas i: ungdomarna inte har tillräcklig kompetens för de jobb som finns.
  3. Politikernas förslag på lösning: skapa fler jobb på alla dess olika sätt.
  4. Den egentliga lösningen: satsa på skolan!

Slutsats: Ta tag i problemet där det bottnar och inte där det mynnar ut.

Problemet hos en person med ätstörning:

  1. Vi tänker att problemet är: överätningen som orsakar ångest.
  2. Problemet grundas egentligen i: överätningen sker pga. tidigare oregelbundna/otillräckliga måltider.
  3. Hur vi tänker att vi ska lösa problemet: sluta äta för mycket eller kompensera.
  4. Den egentliga lösningen: börja ät ordentligt!

Det är inte ovanligt att vi ser just överätningen och ångesten som problemet med ätstörningen, men ofta är det andra faktorer som bottnar i att vi överäter och får ångest. Det är ju där vi måste lägga krut på att genomföra förändringar.

Någonting som upplevs vara en överätning behöver inte nödvändigtvis vara onormala mängder mat, utan det kan vara en mängd mat som för personen i fråga upplevs vara större än den egentligen skulle tillåta sig. För mig känns det som att jag överätit när jag blir fruktansvärt mätt. Då slås jag av tanken “shit, nu blev det för mycket” och det är då ångesten kommer på besök. Det är den tanken som jag behöver få bort och det gör jag inte genom att sluta äta “för mycket” utan genom att börja äta mer vid andra måltider, eller fler måltider. Anledningen till att man ibland äter “för mycket” är oftast för att det gått lång tid mellan tidigare måltid och blodsockret har blivit lågt, vilket gör det svårare att känna mättnadskänslor. Det kan även bero på att man ätit för lite mat vid tidigare måltider och då suger kroppen efter mer senare.

Många kanske ifrågasätter varför det är så viktigt att äta regelbundet och varierat för att bli frisk från sin ätstörning – de flesta andra friska personerna äter ju inte så? Och det är för att de inte behöver göra det. De får inte ångest om de äter tre portioner till middag för att de inte hunnit med mellanmål på eftermiddagen. De ställer sig inte och hulkar upp chokladkakan de mumsat i sig framför TV:n på kvällen och de känner inte ett tvång att förbränna 300 kcal för att de inte kunde låta bli att ta en extra macka till frukost. Men en person som har en ätstörning är känslig för att äta “för mycket”; det kan bli ett rent helvete och hela dagen kan förstöras.

Därför är det viktigare för oss att hålla en regelbundenhet i vårt ätande.
Därför kan vi inte alltid jämföra oss med alla andras matvanor.
Därför rekommenderas vi av alla ätstörningskliniker att äta 5-6 måltider jämt fördelat över dagen (varav 3 huvudmåltider och 2-3 mellanmål).
Därför tycker jag att det är värt att försöka följa det också.
För det är där vårt problem kan bli löst.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Krämiga crêpes

June 17th, 2014

Idag stod jag för matlagningen i köket och bjöd min pojkvän på en fantastiskt god måltid (om jag så må säga det själv). Receptet för denna mumsiga måltid bara måste delas med.

Crêpes med bacon- och champinjon- fyllning

1. Grundsmet för pannkakor

  • 3 st ägg
  • 1 liter soja mjölk
  • 5 dl mjöl
  • en nypa salt
  • Vispa samman allt i en bunke och stek sedan lite tjockare pannkakor i smör i stekpanna.

2. Fyllningen

  • 1 paket bacon
  • 1 låda färska champinjoner
  • 2-3 dl grädde + ev. redning
  • salt, svartpeppar och lite oregano
  • Stek bacon i småbitar, skär/hacka champinjoner och stek tillsammans. Krydda och töm på grädde + redning. Låt koka upp och sedan svalna av.

3. Crêpsen

  • Smörj en form
  • Lägg fyllning i pannkaka och rulla ihop
  • Lägg över en ostskiva
  • Fyll formen med så många det går
  • Ställ in i ugn på ca 175-220 grader i ca 15 min (ta gärna på grillvärme på slutet)
  • Låt stå några minuter innan servering

Ät och njut!

IMG_2538red IMG_2542red

Tags: , , , , , ,

Det hjälper att söka hjälp

June 17th, 2014

Det är lätt att glömma, lätt att förtränga, lätt att undvika att erkänna och samtidigt lätt att bli utsatt. Det är svårt att se, svårt att hantera, svårt att uppmärksamma och svårt att undvika.

Ibland slår det en hur många det är som mår dåligt i sitt liv. Det värsta är nog att det är svårt för andra att se, och om man någon gång tror sig se så är det svårt att uppmärksamma. Att se men inte veta vad som kan göras, må vara en utav det tyngsta belastningar en människa kan bära. Känslan av maktlöshet och samtidigt sympati för den drabbade.

Om vi är uppmärksamma så finns det en växande tillgång på hjälp i samhället. Tyvärr är vi av någon anledning skygga för att vända oss till okända för att få vägledning. Men vad finns det för anledning att upprätta alla hjälpmedel om ingen ändå vågar ta del utav dem? 

Jag själv har i en del mörka stunder slagits av tanken att vända mig till någon stödtelefon, men i slutändan har man inte känt sig befogad att ta den hjälpen. Man är även kritisk och tror inte att det kan hjälpa. Men hur kan man veta det innan man har provat? Är det inte bättre att vi tar tillvara på det stöd som finns runt omkring oss för att förbättra både vårt eget och andras välmående?

Det behöver inte handlar om att söka professionell hjälp inom vården, utan ibland behövs det bara en stödjande röst som visar förståelse och den kan man få på många sätt av idag.

Hjälp och stöd via nätet:

Någon som har erfarenhet av stöd ifrån någon ideell organisation och vill dela med sig av?

Tags: , , , , , , , , , ,

Sommarlov och frihet

June 16th, 2014

Nu har jag sommarlov på riktigt. Den sista rapporten är inlämnad och alla obligatoriska lagträningar med cheeleadingen har nått sitt slut. Dock har jag fortfarande jobb några dagar i veckan, men det är nödvändigt för inkomsten. 

Igår kändes det som att jag hade min första riktiga sommarlovsdag. Det var fint väder, solen sken och jag var i parken med ett gäng killar och stuntade. Jag fick flyga hela tiden och det gick riktigt bra. Återigen klarar jag av mer  avancerade stunt och självförtroendet steg några nivåer.

Efteråt käkade vi sen lunch på en thairestaurang. Hela dagen hade försvunnit. Det här är sommar och glädje för mig. Dagar som denna skyddar en från ätstörningen. Här vill jag inget annat än att njuta av frisk- och friheten!

Det får mig att inse hur viktigt det är att ha tid till att bara tramsa runt en hel dag. Och hur viktigt det är att inte vara så pass uppbokad att man inte hinner med att bara vara. För stunder som denna, där man bara gör någonting för att det är kul och utan tvång, det är stunder som man tar tillvara på livet på riktigt! Och utan dem blir livet bara massvis med tvång och måsten. Vad är livet utan friheten? 

Ska det verkligen behövas ett sommarlov för att få tiden till att bara vara och ha roligt, eller kan vi ändå försöka forma oss en vardag där vi faktiskt har tiden till det också?

stunt2

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp