Vad är viktigast just nu – bli färdig med skolan eller bli frisk?

November 30th, 2014

Hej! Jag ska börja på enheten Iris (scä) imorgon pga ett ganska grovt återfall. Går just nu i ettan på gymnasiet men måste ju lägga skolan åt sidan för behandlingen, precis som du! Vet ju att det löser sig men det är självklart jobbigt att missa skolan, att vara så annorlunda liksom… Nu när det gått en tid, har du några tips på hur man verkligen tar vara på tiden och inte gå och oroa sig? känns som det kommer bli ännu jobbigare när jag bryter svälten och kan tänka klart, som att jag kommer känna mig lat för att jag inte går i skolan då. Hur tänker du? hur stor roll spelar skolan? kram!
– Anonym

Hej vännen! Vad bra för dig att du ska få hjälp med att återhämta dig. Det är säkerligen mer än nödvändigt att ta en paus från skolan ett tag, för att jobba på sig själv och sedan ta sig ann det när man samlat mer kraft och energi till det. :)

Jag förstår att det känns jobbigt att veta att man behöver skjuta på sin utbilning, men det är inte så att din anledning är att du festat för mycket eller bara skitit i att gå dit. Du har en sjukdom som gör att skolan blir svår att handskas med just nu. Hade du fått cancer eller någon annan mer fysisk sjukdom hade skammen över att skjuta på skolan inte alls varit lika stor – det är bara denna psykiska sjukdom som vill ställa till det för en. Du är sjuk och behöver gå i behandling just nu, och det är någonting bra! Tänk hur många det är som skjuter på sin skolgång genom att de sitter hemma och spelar datorspel, är ute och festar för mycket med kompisar, drar ut och reser eller kanske jobbar i några år. Sedan finns det ett antal personer som inte gör något annat än att ligga hemma och aldrig fullföljer sin utbildning, kanske för att de aldrig tog de chanser som fanns till behandling en gång i tiden.

Jag vill inte skrämmas eller tvinga någon till att skjuta på sin skolgång, det är klart skönare att få bli fädig så fort som möjligt, men det är inte värt det alla gånger. Ibland behöver man skaffa sig själv lite bredare perspektiv på tillvaron. Livet är långt men en ätstörning kan lätt korta ned det. Och här sitter vi och nojar över att välja en chans till tillfrisknande och förskjuten skolgång. Det blir ju nästan lite löjligt att tro att ett år av hela ens liv ska vara så viktigt. Kanske kan det ske många saker under ett år som kan vara viktigt för en i längden, men att gå i skolan kommer i princip vara lika viktigt nu som om ett eller tre år. Det har inte sådan stora negativa följder som det kan ha att inte bli friskare från sin sjukdom.

Jag vill även påpeka att det handlar inte riktigt om att kasta bort ett år av lärdom, för det man lär sig av att gå i behandling och jobba med sig själv kan till och med vara mer givande än att lära sig derivera eller alla politiska partier i riksdagen. Nu är sådan kunskap också nödvändig på många håll och kanter, men det är inte ens jämförbart med den kunskap som man få när man jobbar med att bli fri sin ätstörning och psyksiska problem. Det är snarare så att man unnar sig själv ett år med kunskapsinsamlande än kastar bort ett.

Att man känner sig “lat” över att inte plugga/jobba eller dylikt kommer man säkert att göra. Det är ju ett vanligt drag hos anorexin att man hela tiden ska vara “duktig” och effektiv. Jag tror att om man ger sig själv chansen att bemöta de känslorna så kommer man också kunna vänja sig med tanken att ta det lugnt. Jag personligen har verkligen lärt mig uppskatta att bara ta det lugnt, för nu inser jag nödvändigheten med det. Dessutom vänjer sig kroppen rätt så snabbt med förändrande rutiner. Jag trodde att jag skulle få det jätte långtråkigt och bli rastlös, men jag känner mig fortfarande väldigt upptagen och tiden försvinner. Det finns alltid någonting att göra, det svåra är inte att vara upptagen, det svåra är hitta tid till att inte göra ett skit! 😉 Någonting som absolut är nödvändigt att lära sig!

Sammanfattningsvis: Det spelar inte alls någon större roll om man behöver skjuta på skolan ett år. Självklart känns det jobbigt, för man vill ju liksom, men man vill väl bli frisk också och då behöver man ibland göra ett val, och sedan jobba med att acceptera det. Jag tror att det går att vänja sig med allt. :)

Tags: , , , , , , ,

De saker vi oftast ångrar är de saker vi lärt oss mest utav

November 26th, 2014

Har ni någon gång funderat över hur det skulle vara att börja om med att leva sitt liv med all den kunskap man har idag? Visst skulle man då kunna vara värsta underbarnet och bli hyllad från alla håll och kanter, och att leva ett sådant liv kan ju låta helt fantastiskt. Men vid närmare eftertanke skulle man nog trots all kunskap stöta på problem, problem som man inte gjort tidigare. Vi skulle på nytt lära oss saker och återigen önska att vi kunde börja om livet. Ni kanske har sett på filmer om “The Butterfly Effect” och det syftar till att visa hur vi inte kan lösa tidigare hinder i livet utan att stöta på nya problem.

Jag tänker så mycket på det här med att vi ångrar saker vi sakt, gjort eller upplevt (även jag själv) trots det faktum att dessa saker har givit oss den kunskap som vi har idag. Vi lever i rädsla om att göra fel och strävar alltid efter perfektion. Vad är det egentligen som säger att “fel” eller “misstag” ska vara någonting dåligt? För hur mycket skulle vi egentligen utvecklas genom att enbart göra “rätt”?! Vad skulle vi lära oss då?

Visst ligger det i vår natur att vi vill lyckas, men om man inte gör det i första, andra, tredje eller sjuhundrade försöket så behöver inte det innebära att man är dålig. Det innebär att man har lärt sig 700 gånger mer om hur man ska göra för att lyckas – man har samlat på sig massvis med kunskap, och det är den kunskapen som syftar till utveckling.

Vi tillbringar ofantligt mycket tid och energi till att ångra saker vi gjort och att vara rädda för att behöva ångra saker vi ska göra. Vi grubblar över hur vi skulle ha gjort saker annorlunda, och “då skulle allting vara bra”.. Men sanningen är den att det endast hade dykt upp nya situationer som vi skulle vilja ändra på. Det handlar ju inte om att ändra på saker, eller att alltid lyckas för att kunna slippa ångesten. Den måste man bearbeta bort genom att verkligen verkligen inse och acceptera att problem kommer att uppstå, vi kommer att hamna i konflikt, säga fel, eller göra någonting som vi inte gynnat oss i stunden. Livet bara är sånt, och istället för att blicka tillbaka med ångesten i vitögat kan sträva efter att tänka “Aha, det var så det blev när jag gjorde så, det blev ju inte så bra. Nästa gång kanske jag kan prova något annat, eller vänta och se vilka långsiktiga konsekvenser detta får.” och se på det sådant att vi skaffat oss ny kunskap. :)

no-regrets

Motto_words_quote-1b28d85aefb6a611ee5440a1e483d504_h_large

tumblr_mt1tubOMbb1sfv79ho1_500

download

 

 

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Team Sweden Coed 14/15 practice #2

November 24th, 2014

Den här helgen har flugit förbi. Det har varit den andra landslagsträningen och vi har jobbat hårt med att lära oss stuntsekvenser, pyramider och koreografi. Nu har vi hela programmet färdigt! 😀

Personligen tycker jag att flera timmar med koreografi är väldigt segt. Det blir väldigt mycket att stå stilla, så gissa om fötterna sa sitt igår kväll (?) 😉 . Men nu är man i alla fall riktigt taggad på att kämpa för att sätta allting! Det kommer att bli så grymt! 😀

TeamSwedenCoed practice 2

Tags: , , , , , , , , , ,

Så äter jag ungefär på en dag

November 20th, 2014

Hur mycket äter du ungefär på en dag? och så undrar jag även
om du följer matschemat som du fått från idun eller om du äter mindre?
Fortsätt kämpa!
– secretgirla.blogg.se 

Ja och nej, jag utgår alltid ifrån matschemat men följer det inte till punkt och pricka. För mig blir det snarare en belastning än till hjälp att vara så noga med måltiderna. Jag ser matschemat som ett stöd och en bra utgångspunkt, men någonting jag inte kan tillämpa fullt ut i min vardag. Det viktigaste för mig är att jag äter tillräckligt och försöker att hålla det regelbundet under dagen. Men regelbundenheten dagarna sinsemellan blir svårare eftersom jag inte vaknar samma tid varje dag, och det tycker jag är fullt normalt, medan andra kanske hellre känner ett behov av att kliva upp samma tid för att äta frukost samma tid. Det viktigaste är att det inte blir för lite.

För att ge detta någon rättvisa kan jag ge exempel på en “Idun-dag” och en helgdag. :)

idun matdag

Observera att detta är en generell sammanställning utifrån att studera mina matdagböcker. För att besvara på din fråga så skulle nog min bedömning vara att jag snarare äter mer än matschemat från Idun än mindre. Till en början gick jag upp något kilogram, men nu står jag relativt stilla i vikt. Till detta tränar jag även 3-6 gånger per vecka (beroende på hälsotillstånd) och ibland blir det något extra snack här eller där, och ibland kan det faktiskt bli lite mindre också. Det viktigaste för mig är att jag inte går hungrig. Jag har rent ut sagt blivit rädd för att det ska leda till att förstöra min träning. 😀

Tags: , , , , , , ,

Hur går det med behandlingen?

November 19th, 2014

hur går det med behandlingen?
– matlida

Just nu befinner jag mig ungefär halvvägs in i behandlingen. Det känns bra och även om kroppen inte är i svält så drar man stor nytta av att gå där. Varje dag får man nya insikter och framför allt lär man sig så mycket om sig själv genom att prata med de andra i gruppen.

För mig har fokuset legat på mycket annat än mat och vikt den senaste tiden. Jag vet att jag får i mig tillräckligt (om inte mer ibland) och har börjat hitta en lagom träningsdos. Fokuset har istället landat på mer aktuella problem och bakomliggande faktorer. Oavsett vad man har för problem är det väldigt energikrävande att gå på Idun. Det är så många tankar och reflektioner som far förbi i huvudet på en. Det är ett ständigt arbete med sig själv, men väldigt givande.

Någonting som däremot har ställt till det lite för mig är magproblem. Just ju testar jag om det är laktos som jag blivit överkänslig mot, men jag hoppas verkligen inte det. Jag älskar ju yoghurt, kvarg, keso och latte. Dessutom skulle det bara göra plånboken mer lidande, men å andra sidan hoppas jag hellre att det är något sådant än någon annan sjukdom.

Ibland känner jag mig verkligen inte tillräckligt sjuk för att gå i behandling, ibland känns det inte alls som att jag har problem med att äta det jag behöver. Sedan kommer dagar då jag inser hur dåligt man egentligen mår och hur känslig man är. Och ju bättre det går med maten desto lättare blir det att urskilja vad nedstämdheten egentligen beror på. Det är så lätt att tänka “jag är inte tillräckligt sjuk, jag behöver inte sådan intensiv behandling” bara för att det inte syns längre, men sådana tankar är endast ett symptom av sjukdomen. Man kan alltid dra nytta av att gå i en sådan här behandling, det man lär sig kommer man att ha nytta av livet ut.

Tags: , , , , , , , , , , ,

När man lånar energi av sig själv och skiter i att betala tillbaka

November 17th, 2014

I efterhand kan man inte låta bli att fascineras över hur man kunde leva under en sådan ständig press på sig själv. Varifrån fick man energin? Hur orkade man? Och varför utsatte man sig själv för det?

Jag tror att man lånar energin av sin framtida sig själv, och när skulden blir för stor infinner man sig i en total kollaps. När man då blir tvungen att ge tillbaka all energi som man har tagit av sig själv sitter man även där med en stor fet ränta på det totala. Man måste samla på sig mer energi än man har lånat. Det är inte konstigt att man blir tröttare än vanligt. En vanlig dag för mig nu hade i princip varit en vilodag för ett år sedan. Och det är inte konstigt att man efter en svält blir hungrigare än vanligt. Man behöver äta mer än man gjorde innan. Det hela fungerar ganska lika som banklån. Det du har lånat måste du betala tillbaka, plus lite extra, beroende på under hur lång period du har tagit lån.

Ibland blir jag ställd över hur trött jag är eller hur mycket jag vill äta. Men när man blickar tillbaka på hur de senaste åren sett ut är det inte så konstigt längre. Det går självklart att låna lite framtida energi av sig själv i vissa stunder (inför tenta, tävling, resor etc.) men ju  snabbare vi ser till att fylla på energikontot igen, desto mindre behöver vi ladda upp med i längden. D.v.s. att regelbunden återhämtning är oerhört gynnsamt i längden och den är minst lika viktig som att betala sina räkningar i tid. Det samma gäller ju att svälta också. Det är klart att människan klarar av att leva på mindre föda i vissa perioder, men ju längre dem blir desto mer föda behöver man fylla på med för att återställa balansen.

 

Tags: , , , , , , , , ,

Graviditet och ätstörning

November 13th, 2014

Hejsan!

Jag har nu suttit och lusläst din blogg från första inlägget till sista och du skriver så fantastiskt bra och har/är varit så otroligt stark! Jag undrar bara om du kunde ta upp ämnet med ätstörningar och graviditeter? Jag var sjuk först 2006-2008 men lyckades på egen hand ta mig upp, 2012 blev jag gravid och 2013 födde jag min son och efter det har det bara gått utför! Går just nu i behandling men jag hittar ingen motivation och jag blir så arg när jag tänker tillbaka på all vikthets det är kring graviditeter! Redan på inskrivningen hos barnmorskan blir man mantrad av viktheten med förmaningar och broschyrer! Sen att man måste väga sig varje gång man är dit skapar ångest! Sen är det vänner, bekanta, Facebook osv som jämför, kommenterar osv och är man då det minsta skör, som jag, så kommer alla elaka tankar tillbaka och istället för att njuta av sitt nyfödda barn och låta kroppen återhämta sig efter den stora påfrestning som en förlossning faktiskt är så börjar man pressa kroppen… Tränar, äta dåligt, må dåligt och så var vi tillbaka på ruta ett :(

Mvh Sanne

Hej Sanne!

Med en ätstörning i bakgrunden kan jag förstå att en graviditet kan ställa till det för en. Det innebär ju självfallet flera kroppsliga förändringar och en viktuppgång med ett nytt liv i magen. Det är tragiskt att samhället blivit så extremt skönhetsfixerat att vi till och med måste se perfekta ut när vi föder barn. Det har nästan blivit viktigare att behålla en slimmad figur och ha ett sexpack efter graviditeten än vad som är hälsosammast för både mamman och fostret. Dessa föreställningar om att vi måste vara smala och vältränade blir viktigare än det vi egentligen är menad att bry oss om – att skaffa familj och föra generationen vidare.

Jag har personligen inga erfarenheter av graviditet, men mina erfarenheter av att leva med en ätstörning kan ge mig en relativt god uppfattning om den problematik som kan uppstå. Så, vad gör man? Hur motstår man dessa krav på en perfekt kropp? Hur accepterar man förändringarna? Hur undviker man att låta detta få en att falla tillbaka i sjukdomen?

Kanske kan det hjälpa att försöka tänka på vad man egentligen värdesätter i sitt liv. När man får barn kanske ens egna föreställningar om utseendet inte behöver spela lika stor roll. Ens liv handlar inte längre om att vara superattraktiv och få bekräftelse från älskare. Jag har själv inget barn ännu, men den uppfattning som jag fått är att ens liv inte längre kretsar kring sig själv, utan kring sin son/dotter. Så vad spelar det då för roll hur magen ser ut? Herregud, nog är det viktigare att vara en bra förälder och att ta hand om både sin egen och sin familjs hälsa.

Nog förstår jag att det inte är så enkelt med ätstörningen i bakhuvudet, men jag har vittnat skräckexempel där mammans ätstörning börjat speglats på barnet och jag tror inte att en förälder i världen vill föra vidare dessa hjärnspöken. Kanske går det att vända all logik kring att livet handlar om att må bra till verkliga handlingar (?). Det handlar väl egentligen bara om att finna de rätta verktygen och mentala styrkan till att faktiskt göra så.

Någon av er läsare som har mer erfarenhet av detta och vill bidra med några tips? :)

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vad är det viktigaste i livet?

November 10th, 2014

Vad är det viktigaste i livet?

Somliga skulle svara att ha mycket pengar, se bra ut, ha många vänner eller att värna om sin familj. Självklart kan saker som dessa vara viktiga, men är de verkligen viktigast? Jag skulle säga att det viktigaste är att vara stark i sig själv, men att inte vara allt för rädd för att gå vilse ibland för att man vet att man kommer kunna lyfta upp sig själv igen. Det viktigaste i livet ligger inte i de saker runt omkring oss utan det ligger inom oss själva. För oavsett hur saker och ting runt omkring oss ter sig kan vi alltid fortsätta vandra på den väg vi vill om vi har modet inom oss. Jag skulle aldrig förvänta mig att någon alltid ska vara stark, eller alltid veta vad den vill i livet. Jag kräver snarare att alla måste gå vilse och bryta samman några gånger, för att det är i de tuffaste stunderna som vi samlar på oss mest styrka.

Tags: , , , ,

Från aptitlöshet till att äta mer än vanligt

November 9th, 2014

För en vecka sedan började det. Illamående, ont i magen och förlorad matlust. Vad berodde det på? Magsjuka, matförgiftning, allergi, magkatarr? Det finns miljarder olika anledningar till att man får ont i magen, och jag lyckades inte finna någon beskrivning som riktigt stämde in på mina besvär. “Förhoppningsvis går det över snart” tänkte jag.

För något år sedan hade säkerligen Ana tagit kontrollen vid en sådan situation. Hon hade passat på att utnyttja illamåendet och aptitlösheten till att gå ner i vikt. Idag är jag så pass frisk att jag försöker äta ändå, i rädsla över att gå ned i vikt. Och turligt nog verkade det inte som att jag gjorde det heller.

Det var hemskt att inte känna hunger eller sug efter någonting att äta i flera dagar. Det blev bättre dag för dag, men det var inte förrän i onsdags kväll som aptiten kom tillbaka. Och enda sedan dess har min aptit varit på topp! Jag förstår inte riktigt hur jag kan vara så hungrig eller sugen på mat så ofta som jag är nu. Förbränningen har verkligen kickat igång och det känns som att jag äter friskare än någonsin. Ibland kommer ångesttankarna smygandes, men jag slår iväg dem, för jag vill hellre äta mig mätt och belåten. Av någon anledning vill ju min kropp ha massvis med mat nu, så varför skulle jag inte ge den det?

Det jobbiga blir då/om vikten går upp en massa, men det är väl i sådana fall nästa steg i processen att lära sig acceptera det då. Hittills har det inte skett några drastiska förändringar i alla fall – kanske är det förbränningen som verkligen fått en chans att kicka igång, för nu äter jag verkligen massvis! 😀

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

I INSIKT om “jakten på träningsglädjen”

November 6th, 2014

Idag trillade en trevlig överraskning ned i brevlådan. Frisk&fri har gett ut sitt höstnummer av tidningen INSIKT, där jag har fått äran att bidra med några av mina synpunkter på hur man återfinner träningsglädje efter/eller i samband med en ätstörning. Det är otroligt bra skrivet och jag vill ge författaren mycket creds för detta. Så om ni har möjlighet att få tag i tidningen skulle jag rekommendera er starkt att göra det. Det bjuds på mycket mer intressant läsning än så i den. :)

??????????????????????????????? ??????????????????????????????? ???????????????????????????????

Tags: , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp