En vanlig j*vla leverpastejsmacka

October 30th, 2015

Det går i perioder, vad jag gillar att äta. Ibland testar man något nytt som sedan visat sig vara en riktig succé och den håller i sig i några dagar, veckor eller även månader. Och ibland blir det endast en engångsföreteelse. Vissa saker är återkommer regelbundet, medan andra ser man inte skymten av på flera månader (och ibland år). Det är ingenting som är planerat, utan det bara blir så helt enkelt.

Det är inte sålunda att jag den 1:a november bestämmer mig för att äta gröt till frukost varje dag i två månader, eller att mitt kvällsmål antingen får bestå av kvarg eller äggmackor. Jag kanske funderar lite övergripande hur jag ska lägga upp måltiderna nästa dag innan jag somnar, men det är inte förrän när jag går in i köket som jag på riktigt bestämmer mig vad jag vill ha till frukost.

Det samma gäller även de flesta andra måltider. Undantaget blir om jag kommer vara ute på vift större delen av dagen – då krävs noggrannare planering och viss begränsning uppstår (ingenting som nödvändigtvis är negativt dock). Annars tar jag det mellanmålet jag är sugen på, och fixar den maten jag vill ha idag utifrån vad som infinner sig i kylskåpet. Mat blir mycket roligare när man får variera sig och framför allt mycket godare! I vissa perioder kanske jag kör på samma mellanmål flera dagar i sträck – det kanske är en ny favorit som jag inte kan få nog av? Eller så håller datumet på att gå ut och jag måste helt enkelt käka upp det inom de närmsta dagarna.

Ibland käkar jag mitt eget recept på chokladkvarg med cashewnötter, ibland bara massa ägg och örtsalt, men ibland äter jag också en helt j*vla vanlig leverpastejsmacka tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

Och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag) tillsammans med vanligt j*vla te med vanlig j*vla honung i.

På vanlig j*vla lingongrova med vanlig j*vla bredbar leverpastej från Ica.

…och ibland två stycken (som det faktiskt blev idag).

(Ber om ursäkt för det överdrivna användningen av skällsordet “j*vlar”)

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Såhär har jag känt den senaste veckan

October 27th, 2015

En anledning till inaktivitet här på bloggen de senaste dagarna har berott på att jag haft tentaperiod. Men nu är den över och jag tänkte dela med mig något som givit mig ett gott skratt mitt i pluggandet.

Tags: , , , , ,

“Jag älskar fortfarande träning och vill äta balanserad mat”

October 22nd, 2015

I detta inlägg hänvisas det till några stycken ur Elina Sundströms bok HälsohetsHennes ord satte mitt i prick på mina tankar just nu, så jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.

IMG_4066IMG_4065

 

Under den senaste tiden har jag blivit ifrågasätt när det gäller mitt tillfrisknande. Det är ingenting som är konstigt. Det är väntat att personer i omgivningen kommer granska ens uppvisande beteende och göra en egen bedömning huruvida personen i fråga kan klassas som frisk eller inte. Men som Elina så väl beskriver behöver det inte vara sjukt att vilja äta näringsrik mat och röra på sig. Man ska inte behöva proppa i sig godis framför andras ögon och lägga träningsdojorna på hyllan för att klassas som frisk.

Oavsett om man har haft en ätstörning eller inte så är “bra” mat och motion fortfarande hälsosamt. Att välja frukt framför en bulle, eller träningsresa framför solresa behöver inte vara sjukt. Allt handlar om varför man gör det. Är det ett tvång eller någonting du själv faktiskt mår bra av?

Att vara frisk handlar om att lika gärna kunna välja en sallad som en pizza när du beställer på restaurang, men att du tar det som du vill ha i stunden. Om du känner dig riktigt sugen på en pizza är det pizzan du ska välja, om du känner mer för en svalkande sallad ska du också få välja att äta den. Det ska man inte behöva förklara för någon.

Jag gör medvetna val när det kommer till min kost och träning. Det handlar om att jag vill leva sunt men utan krav och begränsningar. För mig är det inget lidande att inte äta godis och chips på en fredagskväll. Det är ingenting som tilltalar mig. Visst kan jag smaka lite, men det finns så mycket annat gott jag hellre smaskar på. Och för mig är det ingen pina att släpa mig till gymmet efter skolan. För det mesta längtar jag efter att få åka dit. Det är mitt ställe där jag hämtar ny energi till att orka med andra ting i vardagen. Ibland finns inte motivationen och då försöker jag skapa någon form av rörelse på andra sätt (yoga, promenad etc.). Inte för att förbränna kalorier, utan för att både min kropp och psyke mår bättre av ökad blodgenomströmning. Jag sover bättre, jag äter bättre och jag tänker bättre.

Jag menar inte att alla människor måste vara matintresserad och älska träning för att vara hälsosam – inte alls! Alla är olika och det är här som Elina också menar att man måste lära känna och vara ärlig mot sig själv. Gör jag det här för att jag vill och mår bra av det, eller gör jag det pga ångest och kontroll?

Anledningen till jag att jag inte längre upplever att mat är något större bekymmer för mig är för att jag är medveten om mina val. Folk kommer till att kritisera och ifrågasätta – det får man räkna med. Det kan kännas lite tråkigt att ha ett vakande öga över axeln när man lägger upp sin middagsportion eller ständigt få misstänksamma blickar när man tackar nej till efterrätten. “Svälter hon nu igen?” Kanske folk tänker. Men att skippa en efterrätt en gång påverkar min vikt lika mycket som om jag skulle ta dubbla portioner en annan gång = ingenting!

Det handlar inte om vilka val man gör utan om varför, och jag vet varför så fråga mig hellre än att dra förhastade slutsatser. Det som syns på sociala medier är endast en mikrodel av verkligheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Att göra det du vill

October 21st, 2015

Att göra det man vill kan låta så otroligt lätt när orden först verbaliseras. Men när den egentliga innebörden väl ska tillämpas i praktiken upptäcker man snabbt att det ofta verkar mer komplext än själva orden i sig tyder på. Det är inte lätt att göra det man själv vill. Framför allt inte i en värld som vrider och vänder på oss sålunda att vi inte längre kan känna skillnad på vad vi tror att andra vill att vi gör och vad vi själva faktiskt vill göra.

I en artikel på internet om “meningen med livet” snubblade jag på detta påstående:

Nu är du 85 år gammal och sitter i skuggan en varm sommardag. En lätt bris svalkar skönt och du är lycklig över det fantastiska liv du har haft. När du ser tillbaka på livet och allt du har gjort och skaffat dig, alla relationer du utvecklat – vad är det som har varit viktigast för dig?

På rak arm dök det upp i mitt huvud att ha gjort det jag velat. I princip oavsett vad det skulle gälla; utbildning, yrke, relationer, träning, bostad, resor etc. så känns det viktigaste att jag faktiskt gjort det jag velat göra där och då.

Vid 85-års ålder kommer det kvitta om jag var magrast i klassen, tränade mest i min vänskapskrets, kom in på utbildningen som alla andra ville gå, fick jobbet mina föräldrar önskat, gifte mig med ett fotbollsproffs och blev framgångsrik i alla andras ögon. Detta kanske var den vägen som kändes självklar, men kanske inte alls det en själv ville. Så då sitter man där med några år kvar av ens liv och blickar tillbaka – vad har du gjort? Jo, du har ägnat hela ditt liv att leva för alla andra än dig själv. Du har garanterat slitit hårt för att bygga upp en tillvaro du inte ens kan njuta av fullt ut. Du har tillbringat hela livet att drömma om någonting annat, samtidigt som du fortsatte göra de val du trodde skulle bringa dig lycka men visste att det egentligen inte var det du ville. Med all rätt, tänker jag att den 85-åriga damen får känna ångest.

Vem vill egentligen blicka tillbaka på ett liv där man ständigt gjort saker och ting emot sin egen vilja?

Det känns som ett liv att ångra, till skillnad från ett liv, där du oavsett utkomst kunnat följa ditt eget hjärta. Det kanske gått åt helvete flera gånger, men vad gör det? Det blir snarare någonting att skratta åt än att ångra. Det som är värt att ångra är de saker vi gjort, trots att vi själv inte velat, för att vi på något vänster trott att det varit det “rätta” och sedan har det likt förbannat gått åt helvete.

Det känns oerhört konstigt att det ska vara så extremt svårt att bara göra det man vill i livet.

 

Tags: , , , , , ,

Världens största studie om Anorexia Nervosa!

October 12th, 2015

Såhär mitt uppe i studieperioderna brukar jag vara allmänt dålig att kolla på nyheterna, eller TV överhuvudtaget. Men shit vad glad jag är att jag slog på SVT2 precis kl 21:23 idag!

På skärmen slog det precis över till ett inslag om ANGI-studien, vilket är världens största studie där det ska studeras de genetiska faktorerna hos Anorexia Nervosa. Det är rätt så fantastiskt att det sker större satsningar på att utöka kunskapen kring denna förödande sjukdom. Dessutom värmer det inombords att media uppmärksammar något så viktigt.

SE VÄRT!

aktuellt angi

Klicka på bilden för att komma till klippet (se 21.23:40)

Tags: , , , , , , , , , ,

Redo för tentaperiod!

October 10th, 2015

Det börjar närma sig tentaperiod. För att kunna få ut så mycket som möjligt har jag ägnat denna dag till att minimera möjliga distraktioner.

  1. Storstädat hela lägenheten.
  2. Tvättat all skit-tvätt.
  3. Laddat upp med superfoods.
  4. Tillagat matlådor för hela veckan.
Någon som provat?

Någon som provat Maca eller Spirulina?

Gjorde en fantastisk god smoothie!

Gjorde en fantastisk god smoothie!

Insåg att jag hade en aning för få matlådor för sådant storkok.

Tänker att jag inte ska behöva svälta denna vecka i alla fall!

Det känns otroligt skönt att ha fått så mycket i ordning denna helg. Då skapas det stora möjligheter att lägga större fokus på studierna under den kommande veckan. Känner mig lugn och faktiskt taggad, so bring it – I’m ready! 😉

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Bränn inte ut dig själv – vila lite varje dag

October 8th, 2015

Det är skrämmande att tänka på, hur överaktiv jag varit tidigare och hur pass många som andra som är det idag. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta det så pass “lugnt” som jag gör nu, och ändå kan det vara stressigt vissa dagar. Men att göra mer än vad jag gör nu, visst skulle jag säkerligen klara av det, men jag skulle inte må bra.

Sålunda kan jag dessa dagar ställa mig förundran till hur alla andra klarar av att samtidigt studera heltid, jobba, träna och sitta med i styrelser eller dylikt. Ja, det där var jag för två år sedan. Och då mådde jag faktiskt bra av det! Människan är skapt för att klara av stora belastningar periodvis. Det är en nödvändighet för vår överlevnad. Men det förutsätter också att den inom sin tid får återhämta sig från allt arbete, för återställs inte systemen kommer de att krascha.

Utbrändhet. Oavsett om det är en liten eller stor krasch in i väggen tror jag att det är extremt svårt att komma tillbaka på samma nivå med det som en gång bränt ut en. Kroppen protesterar. Hjärnan protesterar. Den vill inte utsättas för liknande igen. Den säger helt enkelt ifrån! Och det är ju en fullkomligt nödvändig mekanism för vår överlevnad också.

Vila. Är inte bara underskattat när det kommer till träning, utan också i vardagen. För mig känns det guld-värt att varje morgon inte behöva stressa iväg till skolan/jobbet utan att få äta min frukost i lugn och ro. Samt att någon gång under dagen få tillfälle att koppla av, kanske hinner jag hem någon gång under eftermiddagen för att fika, slösurfa och ta en power-nap. Dessutom nedvarvningen innan läggdags är bland det viktigaste, och genom att kunna haft små pauser under dagen går hjärnan inte på samma högvarv när det väl blir dags för att sova.

Hjärnan behöver ha tid att bearbeta intryck och insikter som uppkommer i vardagen. Befinner man sig konstant i rörelse och lyckas inte finna tiden att koppla av emellan varven kommer all bearbetning behöva ske vid kvällsskedet. Detta är någonting som många upplever skapar sömnstörningar – hjärnan går på högvarv.

Det går. Att förändra sin livsstil. Många uttrycker sig som att de är fast i sitt jobb, måste plugga hela dagen, eller hinner inte äta ordentligt. Nu kommer jag vara rätt så hård. Jag har själv befunnit mig i en sådan situation, och inte alls för särskilt länge sedan. Jo, det går att förändra sitt liv sålunda att du hinner med att ta hand om dig själv.

Allt handlar om prioriteringar och vilka krav som ställs. Ställer du kravet att du måste bli färdig med de uppgifterna idag, ja, då kanske du blir illa tvungen att offra lunchrasten till arbetet. Men ofta finns det ingenting annat som verkligen säger att du måste göra någonting. Visst har vi alla skyldigheter gentemot vår arbetsgivare, men vi måste faktiskt inte jobba på det jobbet, eller vi måste faktiskt inte jobba en 40 h /vecka. Eller så måste vi inte ha alla de ansvarsposterna vi har, kanske vore det mer hälsosamt att fokusera på endast en sak i taget. Det är oftast ens egna krav som skapar alla dessa måsten. 

  • Jag måste inte ta min civilingenjörs examen på de utsatta fem åren. Jag måste inte ta den över-huvud-taget!
  • Jag måste inte gå i landslaget och ägna all min fritid åt träning. Jag måste inte träna över-huvud-taget!
  • Jag måste inte studera heltid och ha extra jobb på sidan om. Jag måste ingenting annat än det jag förväntar av mig själv.

Det jag gör nu är att studera på 75% och tränar så mycket jag orkar, och tro mig – det är tillräckligt, i alla fall till en början. Den enda skillnaden är jag inte går varje dag och känner panik och ångest över att jag inte alls hinner med mitt liv. I lugnare perioder känner jag att jag gärna skulle vilja göra något mer, men ett tag till vill jag ligga lågt, för det är så obeskrivligt skönt att hinna med sig själv.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Överträning och återhämtning

October 3rd, 2015

Överträning är ett vanligt fenomen av idag. Det är inte konstigt med tanke på den hälsohets som utformats i vårt samhälle. Det är lätt hänt att fasta i tankefällan om att ju mer man tränar desto mer resultat får man. Men ack så fel man har. Oavsett vilka mål man har med träningen, handlar det om att träna smartast (inte mest). För mycket träning vet nog de flesta ändå leder till bristfällig återhämtning som medför en rad andra symtom (motivationsbrist, infektioner, skador, trötthet, sömnsvårigheter etc.). Men trots att vi känner till fenomenet och dess negativa följder tenderar fortfarande många personer att hamna i det som betecknas som överträning.

Jag tror att vi överskattar vår egen förmåga. På något sätt tror man att man är odödlig och att ens egen kropp klarar av med än andras. “Förra veckan orkade jag träna så mycket. Jag fattar inte varför det inte går nu.”. Ja, kroppen klarar oftast en extrem belastning under en kortare period. Den är fantastisk på det sättet att den har sina knep för att vi ska klara oss igenom en livshotande situation. Men den behöver också sin återhämtning.

Träning är en form utav stresspåslag som startar mekanismer i kroppen som gör oss starkare och mer uthålliga. Efter träningen bör återhämtningsfasen tillträda. Det är då som kroppen återställer sig och gör sig redo utifall den skulle utsättas för nya stressutlösande faktorer framöver. Därmed utsätts vi även för mycket stress i vardagen kommer det till att påverka prestationen under träningarna. Kroppens hormonnivåer kommer redan från början av träningspasset att vara ur balans.

Återhämtning handlar alltså inte enbart om att äta ordentligt för att inte bryta ned muskler i samband med träningen (vilket är den typ av återhämtning man kan läsa mest om), utan även om att kroppens stressystem behövs återställas. Självklart är kosten också väldigt viktig när det gäller återhämtning. En god kosthållning är grunden för ett stabilt välmående. Men det är viktigt att vi inte underskattar självaste vilan. Även om man äter bra i samband med träning så behöver både kropp och psyke vila från det med jämna mellanrum.

Vila behöver inte handla om att ligga fängslad i sängen en hel dag, utan det kan handla om att under en period variera träningen. Kanske ta några promenader istället, eller testa andra träningsformer som inte är lika fysiskt krävande. Sedan tror jag att OM man blivit övertränad behöver man vila helt från träning i några dagar för att sedan trappa upp med lättare motionsformer.

 

IMG_4031

Det viktigaste när man är lite träningsgalen (som jag är) är att bara uppmärksam på kroppens signaler. Den senaste veckan har min motivation inte alls legat på topp för gymträning. De intensiva passen som jag vanligt vis brinner för har inte känts tilltalande alls. DET är kroppens sätt att säga att den behöver en paus. Så det jag har gjort är att sköta kosten bättre och variera träningen (för att fortfarande få röra lite på mig).

Jag har lagt vikterna på hyllan för att istället utmana mig med Body Combat, testa HOT Vinyasa flow och gått på ett Jazz-danspass. Igår trodde jag att jag var redo att köra ett tufft gympass igen, men ack så fel. Nu blir det återhämtning och återhämtning som gäller. 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp