Mättnadskänslan – det värsta vs. det bästa

November 28th, 2015

Vet ni någonting som är rätt så underbart? Att komma hem efter ett träningspass och äta sig så där ordentligt äckligt jävla mätt! Det är fan bland det bästa som finns. Det är riktigt gött så att säga. Och vet ni vad som är det mest fantastiska med det hela? Att för några år sedan vad mättnadskänslan bland det absolut värsta jag visste. Det var det mest farliga och ångestfulla jag kunde utsätta mig själv för. Och idag, vid tillfällen, är det bland det mest tillfredsställande som finns.

Tänk vad saker och ting kan förändras.

mättnad

Skrivet 23:e juli 2012 (klicka på bilden för att komma till inlägget)

Tags: , , , , ,

Det har gått för långt

November 25th, 2015

En gruppinstruktör på gymmet berättade för mig att fem kompisar till hennes 15 år gamla dotter är inlagd på “anorexiaklinik”. Fem kompisar till hennes 15-åriga dotter (!). Det är fem för mycket!

Vart är samhället på väg? 

Tags: , , , ,

Är du frisk eller sjuk?

November 21st, 2015

Vet du vad?

  • Om du skriver på sociala medier att du är stolt över att du haft ett sådant bra träningspass så är du sjuk.
  • Om du lägger upp en bild på att du ätit kvarg till mellanmål så är du sjuk.
  • Om du väljer en sallad när du ska äta ute med vänner så är du sjuk.
  • Om du tackar nej när någon bjuder på sötsaker så är du sjuk.
  • Om du säger att du hellre tar en promenad än bussen dit du ska så är du sjuk.
  • Om du undrar vad det är för någonting i maten så är du sjuk.

Om du överhuvudtaget gör eller säger någonting som kan förknippas med ätstörningar så kommer du alltid att förbli sjuk. I alla fall är det vad omgivningen tenderar till att tro.

Låt mig få omformulera ett mycket väl känt citat:

Frisk är vad frisk gör.

Frisk tränar ibland, och ibland inte. Vid tillfällen vill frisk dela med sig av något som frisk tycker har varit bra, och ibland håller frisk det hellre för sig själv. Frisk tycker om flera olika maträtter, ibland vill frisk ha en rejäl köttbit och ibland är frisk mer sugen på en sallad. Frisk äter gärna goda saker, men ibland är faktiskt inte frisk sugen på godis – och tackar då nej. Frisk kan vara lat och ta bussen till skolan de flesta mornar, men ibland känner frisk att det vore skönare att få röra lite på sig. Frisk är nyfiken på vad kompisens goda maträtt består av och frågar.

Varför får inte f.d. sjuk också göra som frisk? Kommer sjuk aldrig att få kalla sig friskFrisk får ju göra vissa saker som sjuk också gjorde, bör inte sjuk också få göra sådana saker som frisk?

I detta fall tror jag att allt för många har ett “antingen-eller-tänk”. Att antingen är man frisk eller så är man sjuk. Jag tror inte att det fungerar riktigt så. Jag ser det snarare som en tallinje och att man befinner sig någonstans däremellan. Kanske kan man till och med lägga till fler axlar för att kartlägga en persons hälsa (?). Men jag tror definitivt inte att det är svart eller vitt i detta fall. Man måste se till helheten och inte döma utefter enstaka händelser eller vissa delar av en persons liv. Så varför måste vi klassa oss som frisk eller sjuk?! Kan vi inte bara bestämma att vi alla ligger någonstans där emellan och sedan observera vilken riktning det går i?

Jag vill bli stämplad för “ätstörd” lika lite som att du vill bli dömd för den person du var för 5 år sedan. Alla människor utvecklas och går framåt i livet. Vad nyfiken på det istället för att ständigt jämföra med det förflutna.

Blir det inte fel när vi tillåter friska människor att göra “sjuka handlingar” utan att klassa dem som sjuka, men om du en gång varit sjuk så får du aldrig i ditt friska liv göra en sjuk handling?! Bör inte alla kunna vara friska på samma villkor i slutändan?

Tags: , , , , , ,

Livet = en obegränsad & kontinuerlig förändringskurva

November 17th, 2015

Jag tror att vi ständigt är i förändring. Det är vad som tar oss vidare. Det är det som mognad handlar om. Men till skillnad från äpplen och bananer blir vi aldrig färdigmogna. Jag tror heller aldrig att vi går “bakåt” i utvecklingen, utan det vi idag tolkar som “baksteg” är faktiskt ett framsteg men som kanske ter sig mer åt det olyckliga hållet. I stunden kanske man inte förstår att faktum är att situationen enbart är ett ytterligare steg i vår utveckling som människa. Är det inte lite spännande ändå, att se vart livet kommer att ta oss i slutändan?

Som 5-åring kanske du drömde om att stå på scenen och sjunga som Britney Spears, men när du blev 10 år gammal ville du istället satsa på att bli nästa Zlatan. När du fyllde 15 år kanske du inte alls ville fortsätta studera, men i 18 års ålder var målet att bli rik och ta en masterexamen utomlands. Vid fyllda 20 år börjar du tvivla på dina livsmål och byter utbildning totalt. Kanske tar du ett uppehåll och jobbar ett år. Med tiden börjar du känna att det du egentligen vill i livet är att må bra och omringas med personer du älskar och som älskar dig tillbaka.

Hur många gånger på vägen kommer man inte ändra sig gällande livspartner, vänskapsrelationer, bostad, yrke, fritidsintressen och utbildning? Hur många livskriser kommer man inte hinna gå igenom under en livstid innan man hittar hem för gott?

Svar: Oändligt många! Om vi inte inser att hem är där du är just nu, och där är du menad att vara.

Vi måste sluta tänka att livet hela tiden ligger framför oss. Visst finns det med största sannolikhet ett liv även där, dock helt utan garantier. Det vi vet är det vi är och har idag.

Om du blickat tillbaka på de år du levt fram tills idag kan du säkerligen urskilja en stor förändring. Den förändringen kommer att fortsätta. Du vet inte hur, när eller i vilken riktning den kommer att ske, men jag kan garantera dig att redan imorgon kommer du vara en annan person än den du är idag.

En kanske skräms av tanken på förändring, men jag tycker det är rätt så fantastiskt!

Tags: , , , , , , , ,

När Ofelia blev sjuk

November 10th, 2015

En gång i tiden fanns det en liten och duktig tjej Ofelia. Uppfattades ofta av vuxna i skolan som en tyst och blyg tjej, men som alltid lämnade in läxorna i tid. Ofelia var sällan ensam på rasterna, men hon kände sig ändå aldrig tillräckligt populär bland vännerna. När Ofelia började komma in i tonåren började mycket kretsa kring utseendet. Hon kände sig inte lika snygg som hennes vänner – varför blev alltid killarna intresserade av dem och inte hon själv?

Det var inget fel på Ofelia, men ändå kände hon sig inte tillräcklig. Hon kände sig ofta en aning utanför även om hon satt mitt i gruppen. Hon kände sig ofta bortvald även om hon aldrig behövde vara ensam. Hon kände inte att hon passade in lika bra som alla andra och förstod inte varför.

Ofelia har sedan några år tillbaka hållit på med lagidrott. Hon har väldigt höga krav på sig själv och vill gärna bli bäst och det ska också gå väldigt snabbt. För det mesta brukar hon också lyckas med det. I alla fall att bli tillräckligt bra för att bli antagen till det mest avancerade laget i den föreningen hon tillhörde. Men där blev hon inte bäst längre. De andra tjejerna i laget hade tränat i sporten mycket längre än vad hon själv hade och det blev svårt att konkurrera med dem. Hon blev satt som reserv på tävlingar och kände sig inte med i laget där de flesta även var några år äldre.

Ofelia var envis. Hon tänkte inte ge upp. Hon tänkte allt visa dem (!) och började träna extra på fritiden.

I och med att Ofelia kom in i puberteten samt att hon tränade började kroppen forma kurvor som killarna tenderade till att uppskatta. Ofelia som tidigare känt sig osynligt bredvid hennes vänner i närheten av killar började utvecklas till en riktig killmagnet. Vilken boost!

Nu tränade Ofelia både för att bli bäst i laget och vinna killarnas uppmärksamhet. Och framåt gick det. Hon blev den som tränade mest på gymmet utav alla i laget. Hon var den som sprang snabbast under uppvärmningsrundan och den som kämpade längst i jägarstolen. Men det som Ofelia blev gladast över var att hon började äntligen tappa lite fett kring buken.

Ofelia har aldrig varit en särskilt stor tjej, men i och med puberteten fick hon lite mer kurvor. Hon försökte under perioder äta mindre, men det resulterade endast i att hon överåt på kvällarna. Det var inte förrän nu som hon verkligen tänkte ta det på allvar och bli “nyttig”. Nu tränade hon som mest och började även äta mindre portioner (för det hade hon läst var bästa sättet att bli av med fett).

I och med en skada kunde Ofelia inte träna fullt ut på några veckor och då slog den henne “då kan jag inte äta så mycket som jag gör nu” och hon började bli hårdare på sig själv över vad hon stoppade i sig. Portionerna minskades, och så småningom även vikten. Hon kände sig snyggare och snyggare. Konditionen blev bättre och bättre. Musklerna blev starkare och starkare. Kommentarerna kring utseendet blev fler och fler. Träningsmängden ökades och ökades, samtidigt som maten minskades och minskades.

Ofelia blev sjukare och sjukare. Till sist var varken lagträningarna eller killar aktuellt. Hon hade fått Anorexia Nervosa och kom till att ägna resten av tonåren med att kämpa emot sjukdomen och för sitt liv. Det var så behovet av att känna sig duglig övergick till något så destruktivt som en ätstörning. All denna träning och svältande gjorde henne varken snyggare eller starkare. Hon har nog aldrig känt sig så äcklig och svag som när ätstörningen tog över.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp