Varför räknar man kalorier?

January 27th, 2014

Till er förvåning kommer jag inte ställa mig kritisk till och argumentera emot att man ska räkna kalorier, vilket många av er förmodligen antar. Det har redan publicerats inlägg som framhävt negativa aspekter med kaloriräknande tidigare på bloggen (läs här). Det finns även inlägg om att sluta räkna kalorier. Nog har det tidigare konstaterats att  det är missvisande och energislöseri, vilket jag fortfarande vill instämma i. Däremot är det viktigt att vidga sina vyer och inte enbart bli insnöad på sina egna erfarenheter av handlingen. Vi som har haft kaloriräknandet som ett kontrollbehov i ätstörningen har fått uppleva de negativa konsekvenserna med kalorikontrollen, men det är nödvändigt att förstå att det samma gäller inte andra/friska människor.

Det är rätt så självklart att personer som har en balanserad kost inte drar någon nytta av kaloriräknande. Men i dagens samhälle är det endast en minoritet som har riktigt sunda matvanor. Det jag säger är inte att alla behöver äta perfekt och enligt rekommendationerna, utan jag bara konstaterar det faktum att väldigt många har väldigt dålig koll på vad och när de äter. Det är dessa personer som kanske kan dra nytta av att skaffa sig lite kalori- och näringskoll. På detta sätt blir det lättare att överskåda den mängden energi man konsumerar och det kan hjälpa en del personer att få i sig en lagom mängd.

Förmodligen tänker ni i första hand på personer som äter för mycket och behöver gå ned i vikt, men det är nämligen så att en kalorikoll kan hjälpa personer som strävar efter att öka i vikt minst lika bra. Vill man gå upp i vikt så måste man ju äta mer än vad sin kropp förbrukar och det är ta mig tusan inte lätt alla gånger. Lyssnar man enbart på kroppens signaler så riskerar man att inte få i sig mer än kroppen säger till om och då händer det förmodligen inte mycket på viktfronten.

Kaloriräknande är ett sätt att få koll på energiintaget och med hjälp av denna koll blir det lättare att kontrollera vikten. Personer som lider av ätstörningar gynnas sällan av att ha denna kontroll eftersom många ätstörningar handlar just om viktkontroll. Det blir ett osunt beteende för den sjuke, medan det faktiskt kan vara ett verktyg för den friske. Detta är någonting som jag tror är värt att ha i åtanke när man ger sig ut i den omgivande sociala världen. Beteenden som i sjukdomen verkar ohälsosamt behöver inte vara någonting negativt för en annan, det kan faktiskt vara gynnsamt i en del fall. Det är lätt att dra alla människor över samma kam, och ofta använder man den kam som format utifrån ens egna erfarenheter. Men det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika, har olika förutsättningar och vi har alla levt olika liv. Det är lätt att bli insnöad på sina egna uppfattningar och svårt att förstå andras. Det leder ofta till konflikter och jämförelser mellan olika människor.

Personer som har lidit/lider av ätstörningar har en tendens att jämföra sig själv med omgivningen, och detta görs ofta för att få perspektiv. Det behöver inte alltid vara en dålig handling, för man kan lära sig vad det innebär att vara frisk. Men då måste man också vara medveten om att personen som man jämför sig med kanske inte alls har samma problematik som en själv, och därmed kan ett visst beteende, så som kaloriräknande, ge en annan effekt på den personen än en själv. Friska människor har inte samma känslighet och kan ofta vara med “oförsiktiga”, då det inte ligger en liknande psykisk sjukdom i botten. Det finns ingenting att trigga igång på samma sätt.

Kalorikontrollen behöver inte vara ett osunt beteende, så länge det inte går till överdrift. Det beror på i vilka syften de används och om de verkligen är nödvändiga. Jag skulle aldrig rekommendera en normalviktig människa att börja räkna kalorier för att gå ned i vikt, för en normalviktig person kanske redan ligger på sin hälsosamma vikt och då finns det ingen som helst anledning att börja kontrollera energiintaget. Däremot tänker jag inte klandra personer som vill använda sig av denna kontroll som hjälpmedel för att uppnå en hälsosammare vikt. (OBS: kaloriräknande är ofta missvisande och ger endast en approximation).

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Kalorikontrollen kan släppas om du vill bli frisk

March 9th, 2013

Efter att ha varit besatt av kalorier, efter att ha låtit näringstabeller styrt ens vardag, efter att ha räknat så mycket

..går det någonsin att sluta tänka på dom och släppa kontrollen?

Ett beteende är svårt att förändra, men tankarna  må vara svårare. Vi tänker på det vi vet och vi vet det vi tänker på. Vet vi kalorier så tänker vi gärna på dom när vi blir påminda och tänker vi på dom så kommer vi heller inte att glömma.

Vill man glömma, vill man sluta räkna så går det. All koll släpper inte över en natt, men man kan göra det “lättare” för sig att glömma:

  • Låt inte det du “vet” styra dig.
  • Lär dig inte mer! (kolla inte upp energiinnehållet på nya livsmedel)
  • Slå bort tankarna om att räkna ihop så fort de kommer!

Jag var länge beroende av att lägga in min mat i “kaloriräknare” på datorn. Först var det efter varje måltid, sedan lyckades jag hålla mig till slutet av dagen. Därefter blev det på ett ungefär veckovis och slutligen kollade jag endast de gånger som jag var orolig över om jag ätit för lite/mycket.

För någon månad sedan gav jag helt upp på kaloriräknarna – vad gav de mig, annat än ångest? De visste inte hur mycket min kropp behövde, det vet kroppen bäst själv och därmed ville jag börja att lita på det.

Det som återstod var uppskattningarna i huvudet. De tros man aldrig kunna bli av med. Men för någon vecka sedan slog det mig att det är helt meningslöst att sitta och uppskatta det jag äter varje dag i energi. Hur ska jag egentligen kunna veta om det påverkar min vikt? Varför ska jag veta om det påverkar min vikt? Det märker jag väl efter ett tag (om jag skulle äta så mycket mer). Så mycket mer skulle jag nog inte ens få i mig! Min kropp säger till om den inte är hungrig, lika som den säger till när den inte är det. Jag kan se och känna om en portion är alldeles för liten. Jag behöver inte veta kalorimängden för att äta en balanserad kost!

De senaste dagarna har jag jobbat med att slå bort uppskattningstankarna. Varje gång de kommer tänker jag “NEJ, jag behöver inte veta, det är inte friskt att tänka så och jag ska bli frisk! Nu lägger jag energin på något annat istället.”. Varje dag kommer tankarna mer och mer sällan. Nu glömmer jag mer och mer bort att tänka på kalorier. Det är en frihet! 

Lunch-matlåda

Lunch-matlåda

Igår åt jag tortellini till lunch. Jag har aldrig ätit det förut. Jag ville kolla energiinnehållet för totellini – är det en normalportion, är det en stor lunch, eller är det för lite energimässigt? Jag var arg på mig själv för att jag tänkte kolla. Det vore ett litet “bakslag” för mig. Men när jag väl fick möjlighet till att googla fram kaloriinnehållet och veta “exakt” hur mycket lunchen gick på sa jag ifrån! Seriöst, VARFÖR ska jag hålla på så? Det ger mig ingenting, det är inte nödvändig kunskap, det gör mig inte friskare!

“NEJ, jag vill inte veta, det är inte friskt att tänka så och jag ska bli frisk!”

Nu kan jag inte vara med stolt och lättad över att ha sagt ifrån. Kan jag säga ifrån så kan ni också göra det. Som jag skrev tidigare så går det inte att förändra tankarna helt över en natt, men man kan släppa lite varje dag. Det är en frihet att inte räkna, det är en frihet att inte veta och jag väljer frihet framför kontroll. 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Dags att ta kol på kalorikontrollen

March 3rd, 2013

Hur fan slutar jag räkna.. mitt räknade blev värre när jag skulle upp i vikt.. och så fort jag börjar så försöker jag tänka på annat. men ändå går det inte!=(

För de som räknar kalorier tar det ibland väldig lång tid innan man vågar släppa det och lita på kroppen. För en del finns det med en livet utan medan andra kan släppa det på en gång.

För mig går det i perioder, som ofta beror på hur stor ångesten är. På den senaste tiden har jag börjat “glömma” att räkna. Det är tack vare att jag tidigare bestämt mig att säga “NEJ” och stampa foten i golvet varje gång som tankarna om att räkna kommer.

Det är meningslöst att räkna kalorier! Det är verkligen a waste of time and energy – det är ett sätt att orsaka sig själv ångest helt i onödan. Vi kan inte veta vår vikt genom att väga maten, vi kan inte veta vårt energibehov genom att räkna kaloriförbränning och vi kan inte veta hur mycket vi orkar genom att räkna kaloriintaget. Vi kan endast uppskatta, och uppskattningarna är i längden så pass grova att det stämmer inte! Kroppen fungerar inte sådant, det är bara tankarna i hjärnan som påverkas.

Om vi skulle äta för mycket, skulle verkligen inte kroppen säga till om att den är riktigt mätt?
Om vi skulle röra på oss för lite, skulle verkligen inte kroppen ge dig spring i benen på nätterna?
Om vi skulle låta bli att räkna kalorier, skulle verkligen vikten skjuta upp mot nya höjder?

Om man tidigare har måttat och räknat mycket så har man nog fått sig en bild av ungefär hur mycket man bör äta mängdmässigt. Varför fortsätta mäta och väga? Varför fortsätta kolla upp i kaloritabellerna? Lita på att du kan uppskatta på ett ungefär, lita på att din kropp säger till om du uppskattade för lite, lika som du kommer att märka om det har blivit mer än vanligt. Våga släppa kontrollen, våga testa, våga göra fel och våga lära dig.

  1. Låt andra tillaga maten – då kan du inte veta vad de haft i. Möjligen sitter du där ändå och försöker uppskatta, vilket är helt meningslöst. Njut istället av maten och ät tills du inte vill ha något mer.
  2. Uppskatta alla mått när du tillagar mat själv – gå inte precis efter recept och ta inte exakta mått. Ta lite av det, lite av det, kanske lite mer av det där osv. 
  3. Låt bli att måtta – havregrynsgröt har du kanske du måttar för att få en bra portion. Men efter ett tag bör man nästan kunna se på tallriken hur mycket en portion motsvarar. Man behöver inte decilitermåttet, det är en trygghet som kan släppas fri!
  4. Acceptera mindre och mer – Ibland blir det för lite, ibland blir det mer. Det är så det ska vara, men det är inget man ska manipulera med medvetet! Kroppen är hungrig om det blivit för lite, kroppen är mätt längre om det blivit mer. Det gör inget, det händer inget, det är helt normalt!

Se även “Om jag hade räknat kalorier nu, hade ångesten varit brutal“.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

“Om jag skulle räknat kalorier nu, hade ångesten varit brutal”

February 6th, 2013

Har du helt slutat räkna kalorier eller finns det fortfarande där? Kramar
-Mallan

Kaloriräknandet var en ångestframkallande faktor redan från början. Det går nog tyvärr inte att bli frisk och fortfarande räkna ihop dagens matintag i form av kalorier. Det är den sjuka kontrollen som styr, det är ätstörningens kontrollbehov som triggas.

Jag har ingen tydlig vändpunkt då jag beslutade att lägga ned det helt. Det har liksom “tappats” på vägen. Ibland; då och då räknar jag, ibland noggrant av nyfikenhet men ibland överslagsräknar jag pga oro. Men det enda kaloriräknadet orsakar är ångest. När man VET hur mycket man har ätit, när man “vet” hur mycket man bör gå upp i vikt av det. Det är en kontroll som man inte ska behöva ha för att leva.

Anledningen till att man slutar är för att det stämmer ändå så inte. Jag har flera gånger kommit på mig själv under de senaste dagarna att jag inte har “grovuppskattat” kalorierna som jag brukar göra dagligen annars. När jag kommer på att jag glömt räkna så är det en del i mig som vill börja. Men det finns en del i mig som faktiskt inte bryr sig, och den delen har blivit starkare.

Skulle jag ha räknat kalorierna de senaste dagarna så skulle jag nog sitta med en rejäl ångest nu – och “VETA” att jag har gått upp i vikt. Men det som fascinerar mig är att vågen som jag har här hemma visar ungefär lika mycket!

Konstigt? men sant. Jag har bara ätit som kroppen har velat och vilka är kalorierna att sätta sig däremot? Knappast att de vet mer om vad min kropp behöver än den vet själv.

Tags: , , , , , , ,

"Om jag skulle räknat kalorier nu, hade ångesten varit brutal"

February 6th, 2013

Har du helt slutat räkna kalorier eller finns det fortfarande där? Kramar
-Mallan

Kaloriräknandet var en ångestframkallande faktor redan från början. Det går nog tyvärr inte att bli frisk och fortfarande räkna ihop dagens matintag i form av kalorier. Det är den sjuka kontrollen som styr, det är ätstörningens kontrollbehov som triggas.

Jag har ingen tydlig vändpunkt då jag beslutade att lägga ned det helt. Det har liksom “tappats” på vägen. Ibland; då och då räknar jag, ibland noggrant av nyfikenhet men ibland överslagsräknar jag pga oro. Men det enda kaloriräknadet orsakar är ångest. När man VET hur mycket man har ätit, när man “vet” hur mycket man bör gå upp i vikt av det. Det är en kontroll som man inte ska behöva ha för att leva.

Anledningen till att man slutar är för att det stämmer ändå så inte. Jag har flera gånger kommit på mig själv under de senaste dagarna att jag inte har “grovuppskattat” kalorierna som jag brukar göra dagligen annars. När jag kommer på att jag glömt räkna så är det en del i mig som vill börja. Men det finns en del i mig som faktiskt inte bryr sig, och den delen har blivit starkare.

Skulle jag ha räknat kalorierna de senaste dagarna så skulle jag nog sitta med en rejäl ångest nu – och “VETA” att jag har gått upp i vikt. Men det som fascinerar mig är att vågen som jag har här hemma visar ungefär lika mycket!

Konstigt? men sant. Jag har bara ätit som kroppen har velat och vilka är kalorierna att sätta sig däremot? Knappast att de vet mer om vad min kropp behöver än den vet själv.

Tags: , , , , , , ,

Till alla er som begränsas av kalorier

January 15th, 2013

Det är många som skriver hur de ökat sitt kaloriintag. Det glädjer mig att höra att ni börjar kämpa framåt. Dock gråter jag tårar över hur pass lite det fortfarande är ni stoppar i er. Jag har som sagt själv underätit en period och konstigt nog så tog man sig runt i vardagen ändå.. ett tag. Sedan hatade jag anorexin. När jag insåg hur den fick mig att förstöra mig själv så tragiskt.

Jag är en “siffermänniska” och har alltid gillat matte, så kaloriräkning var värsta nöjet för min del. Samtidigt gav det mig den kontrollen som behövdes. Än idag har jag svårt att låta bli räknandet, men jag har släppt det maniska över det. Det är inga tabeller eller dokumentation, jag har inga absoluta gränser. Däremot händer det att jag uppskattar. Dels för att jag inte vill äta för lite, dels för att jag som matälskare också vill se hur mycket “utrymme” jag har för något extra men också för att jag fortfarande har en stark rädsla att bli tjock.

Till er som oroar er för att bli tjocka om ni äter 800-1200 kcal om dagen så tänkte jag göra en sjuk gest och skriva ut, med grova uppskattningar hur jag ätit idag i “kaloriväg”:

Låt er inte triggas, utan jag hoppas att detta ger er en mer realistisk bild på den energimängd man behöver för att leva ett normalaktivt liv.

Frukost – 400
Korvmacka, gröt m. russin & äppelmos, ett äpple, te

Mellis – 200
1 banan, 1 delikatessyoghurt

Lunch – 600
4 sk blodpudding, keso, lingonsylt, morötter, ett äpple

Mellis – 300
1 dubbelmacka med ost och gruka

Middag – 400
Pasta sallad m. fetaost, pizzasallad, gurka, tomat, paprika

Kvällsmål – 400
1 ostmacka, 1 dl keso, 2 st bounty, te

Det rör sig alltså runt 2000 – 2500 kcal. Dock värt att observera att jag tränar 3 ggr/vecka. Då blir oftast kvällsmålet större än planerat.

Det här anser jag är så nära friskt ätande som jag kan komma nu.

 

Tags: , , ,

Sluta räkna kalorier

June 11th, 2012

HUR många gånger har man inte sagt att det är skit, att man inte bör hålla på med det, att man ska lägga ner? För det stämmer ju ändå inte, det skapar bara ångest och besatthet. Det är sjukt. Varför sitter man där med kaloritabellen och siffrorna framför sig ändå? 

Kontrollen? Bekräftelsen på att man ätit för lite? Beviset på att man är “duktig” och  hållit sig under gränsen? Eller bara rutinen, att man måste göra det?

Hur sjutton ska man bli av med det då? När det ändå inte går…
.. men tro mig DET GÅR!

Jag har varit som besatt med det. Jag älskar siffror, är en matte-människa så kalorier har ju bara varit kul och inte alls jobbigt.  Jag har varit medveten om att det inte stämmer, allt jag äter är ju en uppskattning egentligen, och hur ska jag kunna beräkna med någon internet sida hur mycket min kropp gör av med under en dag? Siffrorna är missvisande åt båda hållen. Jag har tänkt att jag ska lägga ned det, jag har försökt, men sedan blivit tvungen att kolla ändå. (för tänk om man ätit för mycket)

För att kunna sluta kontrollen måste man nog acceptera att sluta underäta. Om man oroar sig för att inte ha ätit för lite så kommer fingrarna dras till kalorisiffrorna även om man bestämt sig för att sluta. Men om man lär sig att man kan äta rätt så mycket, innan det blir för mycket så kan man inse att det spelar ingen roll.

Idag känner jag mig hungrig ofta. Idag äter jag tillräckligt. Idag går jag inte upp en massa i vikt. Idag räknar jag inte kalorierna. Idag inser jag hur jäkla meningslöst det  är, för det enda det ger en är en förvriden bild av den mängd mat kroppen behöver för att må bra och en jäkla massa ångest.

Just ångesten påverkas något enormt av kaloriräknandet. Skulle jag sätta mig och räkna ihop mitt idag så skulle jag få panik och kompensationstänkandet skulle triggas igång. Jag skulle förmodligen räkna ihop det till över 2000kcal. Men gör jag inte det så behöver jag inte få ångest, för jag vet inte helt säkert att jag ätit för mycket. Jag tror snarare att jag ätit för lite, eftersom jag gått hungrig mellan måltiderna. Är man hungrig ska man äta mer mat (inte om man ätit för få kcal), är man mätt så har man ätit det kroppen behöver för att inte gå upp(inte för mycket kcal), och är man proppmätt och illamående så kanske man har ätit mer än kroppen gjort av med för dagen. Men är man underviktig så är det inte FÖR mycket, det är inte alls mer än vad kroppen behöver, eftersom den behöver överskottet för hamna på normalvikt och må bra. Den ligger ju på underskott.

så..

  1. ha koll på den ungefärliga mängd som krävs för att stå stilla i vikt
  2. känn om kroppen ändå vill ha mer
  3. känn om kalorimängden säger hur hungrig du är
  4. märker du att det inte alls stämmer så kanske du också kan inse att du inte behöver dem.

Tags: , , , ,

Släppa kontrollen

March 26th, 2012

I friskhetens tecken tog jag en dag igår UTAN att räkna kalorier och mest gå på hur jag “ska” äta, och hur hungrig jag känner mig. Jag kände faktiskt inget behov av att räkna heller. Så idag har jag hållit mig undan det också. En stund kändes det som att jag fått i mig för mycket och jag ville kolla. Men jag tänkte “spela roll” och gick vidare med dagen.

NU innan middagen kände jag att jag bör faktiskt kolla hur det gått. Men jag bestämde först vad jag ska äta resten av kvällen (så att jag inte får panik och drar ner).

Resultatet blev alldeles för lite(!) Åh, herregud det trodde jag inte. 1400-1500 igår, och idag blir det ca 1750kcal med alla måltider. Det har fått mig att lätta på kontrollen. Det bevisar att om jag inte räknar så behöver det inte sticka iväg om jag äter som jag ska och känner. Jag VÅGAR mer nu. Jag gör ett framsteg i mitt tillfrisknande, där jag minskar kalorikontrollen.

Tags: , , , , ,

I choose life

July 12th, 2016

Hej alla kära,

Det känns på tiden att göra en uppdatering här.

För fem år sedan var min viktnedgång i full rulle. Runt 10 kg tappade jag mellan våren och hösten, och sedan ytterligare enstaka kilogram till min bottenvikt. För ungefär fem år sedan började jag passera den vikt jag stabilt ligger på idag. Jag tappade kontrollen och det handlade inte längre om att jag ville bli smalare för att se snyggare ut. Jag blev sjuk i anorexia, och mer om den sjukdomen kan ni läsa på bloggen.

När jag läste om och fick höra om att vägen tillbaka kommer att bli lång trodde jag inte på det. Ett långt tag gick jag och själv trodde att det bara var att börja äta mycket igen, bara jag ville… Så var inte fallet. Anas tankar blev djupt inpräntade och att gå emot dom lämnade en med en enorm ångest som i sin tur lockade fram ännu sjukare beteenden.

På den här bloggen har ni kunnat följa med mig genom min resa från och med då jag bestämde mig för att försöka bli frisk. Många gånger har jag berättat för er om hur mycket mer glädje jag känner och hur mycket friskare jag upplever mig vara, för att senare i efterhand göra tillbaka blickar och kunna identifiera kvarliggande sjuka beteenden. Jag har aldrig ljugit för er. Likt som många andra ting i livet behöver man ibland gå igenom vissa saker flera gånger för att verkligen lära sig i det långa loppet. Att förändra sina tankemönster och sitt beteende sker inte över en dag, men däremot kan man under en dag ha förändrade tankemönster och beteenden. Det är vad jag har valt att fokusera på; de perioder som fått mig att känna mig stark och levande.

Att ha varit sjuk i ätstörningar gör det också svårt ibland att skilja på om det är sjukdomen som får en att må dåligt, eller om det är andra faktorer som lockar fram sjukt beteende för att man mår dåligt.

Jag gick ett år i behandling på SCÄ för något år sedan, medan jag i efterhand förstår att det egentligen rörde sig om utbrändhet och en skadad relation med min partner. I en sådan period blir det lätt att tappa sig själv, och att återgå till sjukdomen.

Om jag idag tillämpar sjuka beteenden så bottnar det sig oftast i någon form av osäkerhet. Oftast gör jag det mer eller mindre medvetet. I stunden kan jag ta beslutet att det är okej, det är okej en gång att kräkas när jag proppat i mig godis tills jag blivit illamående. Det är okej i en stressig eller känslomässig period i livet att isolera mig lite extra och lägga stort fokus på mina träningsresultat. Det är heller inte hela världen om jag i någon period känner att jag vill räkna kalorier för att jag känner mig osäker över hur mycket jag äter. Jag dör inte. Jag faller inte tillbaka i skiten för gott. Det jag gör är att jag tillämpar gammalt beteende som varit metoder för att hantera jobbiga känslor. Det är definitivt inte de bästa metoderna, men det är inte alltid vi har kapaciteten att välja de bästa utvägarna. Det varje varje dag som man orkar ta itu med motgångar. Framför allt, är inte ätstörningen (för mig) längre ett sådant stort problem att det alltid är värt att prioritera. Det finns andra saker i livet som påverkar mig och mitt välmående i betydligt större utsträckning.

Är jag frisk nu? Mitt svar blir att det är relativt. För varje år som går ser jag mig själv som friskare och att identifiera mig som sjuk i ätstörningar känns ganska långt bort. Däremot har jag varit det och det har självklart påverkat min livsstil idag. Jag tycker hälsofrågor är oerhört viktiga, jag älskar verkligen att träna (det är jag-tid), jag tycker det är intressant med hur mat påverkar oss och jag förstår att det är en själv som måste ta tag i sina problem – ingen annan kan göra förändringarna åt dig. Och nu när vi ändå kom in på det, skulle du vilja att någon annan gjorde det? Jag är hellre stolt själv över det jag åstadkommit på egen hand. Det stärker mig!

Så fem år senare.. Jag har fått erfarit en hel del. Gått från sjuk i anorexia, till utbrändhet, till funderingar om att vara bipolär eller bara fullständigt knäpp i huvudet, till att i slutändan inse att jag är fan en helt jävla normal människa och jag väljer själv hur jag ska leva.

Varje gång jag kommer på mig själv automatiskt göra friska val infinner sig någon form av stolthet. Jag gör det för att det känns så självklart, för att det är det jag vill i stunden, inte vad jag borde utan vad jag vill.. och helt utan ångest – bara ren och skär stolthet. Ja, det är så jag väljer att leva.

I choose life.

Kramar,
Soelas

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

“Jag älskar fortfarande träning och vill äta balanserad mat”

October 22nd, 2015

I detta inlägg hänvisas det till några stycken ur Elina Sundströms bok HälsohetsHennes ord satte mitt i prick på mina tankar just nu, så jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.

IMG_4066IMG_4065

 

Under den senaste tiden har jag blivit ifrågasätt när det gäller mitt tillfrisknande. Det är ingenting som är konstigt. Det är väntat att personer i omgivningen kommer granska ens uppvisande beteende och göra en egen bedömning huruvida personen i fråga kan klassas som frisk eller inte. Men som Elina så väl beskriver behöver det inte vara sjukt att vilja äta näringsrik mat och röra på sig. Man ska inte behöva proppa i sig godis framför andras ögon och lägga träningsdojorna på hyllan för att klassas som frisk.

Oavsett om man har haft en ätstörning eller inte så är “bra” mat och motion fortfarande hälsosamt. Att välja frukt framför en bulle, eller träningsresa framför solresa behöver inte vara sjukt. Allt handlar om varför man gör det. Är det ett tvång eller någonting du själv faktiskt mår bra av?

Att vara frisk handlar om att lika gärna kunna välja en sallad som en pizza när du beställer på restaurang, men att du tar det som du vill ha i stunden. Om du känner dig riktigt sugen på en pizza är det pizzan du ska välja, om du känner mer för en svalkande sallad ska du också få välja att äta den. Det ska man inte behöva förklara för någon.

Jag gör medvetna val när det kommer till min kost och träning. Det handlar om att jag vill leva sunt men utan krav och begränsningar. För mig är det inget lidande att inte äta godis och chips på en fredagskväll. Det är ingenting som tilltalar mig. Visst kan jag smaka lite, men det finns så mycket annat gott jag hellre smaskar på. Och för mig är det ingen pina att släpa mig till gymmet efter skolan. För det mesta längtar jag efter att få åka dit. Det är mitt ställe där jag hämtar ny energi till att orka med andra ting i vardagen. Ibland finns inte motivationen och då försöker jag skapa någon form av rörelse på andra sätt (yoga, promenad etc.). Inte för att förbränna kalorier, utan för att både min kropp och psyke mår bättre av ökad blodgenomströmning. Jag sover bättre, jag äter bättre och jag tänker bättre.

Jag menar inte att alla människor måste vara matintresserad och älska träning för att vara hälsosam – inte alls! Alla är olika och det är här som Elina också menar att man måste lära känna och vara ärlig mot sig själv. Gör jag det här för att jag vill och mår bra av det, eller gör jag det pga ångest och kontroll?

Anledningen till jag att jag inte längre upplever att mat är något större bekymmer för mig är för att jag är medveten om mina val. Folk kommer till att kritisera och ifrågasätta – det får man räkna med. Det kan kännas lite tråkigt att ha ett vakande öga över axeln när man lägger upp sin middagsportion eller ständigt få misstänksamma blickar när man tackar nej till efterrätten. “Svälter hon nu igen?” Kanske folk tänker. Men att skippa en efterrätt en gång påverkar min vikt lika mycket som om jag skulle ta dubbla portioner en annan gång = ingenting!

Det handlar inte om vilka val man gör utan om varför, och jag vet varför så fråga mig hellre än att dra förhastade slutsatser. Det som syns på sociala medier är endast en mikrodel av verkligheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp