Pojkvännen “deffar” !

March 31st, 2014

Detta blir ännu ett inlägg om hur omgivningen kan påverka vår hälsa.

Ett problem som många stöter på när de ska försöka tampas med ätstörningarna är att vänner eller familjemedlemmar inte är med på samma noter. De jobbar i ett motsatt håll som en själv. Morsan försöker börja träna mer, bästa kompisen har slutat äta godis, farmor pratar om hur hon slutat ha socker i bakningen och brorsan kanske äter 1-2 måltider om dagen. Hur påverkar detta en person som verkligen måste kämpa för att äta 5-6 måltider, träna mindre, våga äta sötsaker och inte utesluta livsmedel i kosten? Hur ska en person som är sjuk kunna göra detta själv om omgivningen inte förespråkar detta som hälsosamma matvanor?

Detta är ett problem som många stöter på under sin kamp med ätstörningen. Nu när vi konstaterat att detta problem existerar återstår det att finna någon lösning på det.

  1. Ska vi tala med personerna i fråga och försöka förändra deras förhållande till mat sålunda att det stämmer överens med den hållning man själv strävar efter?
  2. Ska vi undvika dessa personer i en sådan mån att det inte påverkar vår egna kosthållning?
  3. Ska vi acceptera att de inte jobbar mot samma mål och lära oss att fokusera på vad som är sunt för en själv?

Jag röstar i alla fall för det sista alternativet. Lika mycket som någon annan kan få dig att äta på ett visst sätt kan du få någon annan att äta på ett visst sätt. Det krävs mer energi till att försöka påverka andras matvanor än att påverka sina egna. Det är ju sin egen kosthållning som man har makten över och sedan kan man endast välja hur man ska förhålla sig till andras.

Min pojkvän har länge strävat efter att gå upp i vikt. Hans matvanor kanske inte är de mest optimala, men vilken frisk kille i 20-30 års-åldern har det? Under den senaste tiden har han beslutat sig för att försöka “deffa”. Jag är medveten om att sådana beslut utav någon i sin nära omgivning lätt kan påverka ens egna tankar och agerande när det gäller mat och träning. Men det är inte hans ansvar att äta så som är bra för mig. Hans ansvar är att ta hand om sin egen hälsa och göra det som han anser är bäst för sig själv. Sedan är det mitt eget ansvar att ta hand om min hälsa och göra det som är bäst för mig.

Det som är sunt för någon annan behöver inte gälla en själv. Vi måste alltid se till våra individuella behov. Om min pojkvän gör sig av med 1-2 kg fett så påverkar det knappast honom lika mycket som det skulle påverka mig om jag blev av med så mycket. För egentligen har ju jag inte ett endaste kilo överflödigt fett på min kropp.

Det går inte att bli frisk och ständigt försöka undvika att personer i sin omgivning inte följer de kostrekommendationer som en själv bör. För att bli frisk måste vi också lära oss att acceptera och förhålla oss till andras kosthållning. Vi måste lära oss att inte jämföra oss med andra och lita på det vi tror/vet är bäst för oss själva. Om personerna i din omgivning inte kan föregå med ett gott exempel – varför inte bli den personen själv?

rolemodel

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Pojkvännen bjuder på middag

July 2nd, 2012

Det blev chili con carne, äppelkvarg, bröd och grönsaker. Han lyckades riktigt bra må jag säga!

Min middag (tog lite till kvarg med rivet äppel sen)

Jag tror att åtminstone 50% beror på maten av att du är sur i käften. Det kan ju i alla fall inte bero på mens.
Farsan

 Jaa… jag har varit riktigt snäsig sedan jag kom hem från Stockholm kan jag erkänna. Jag tror att det mest är att jag helt enkelt är less på att bo hemma med mina föräldrar, men också, till skillnad från far min; mensen. När han sa det så gick mina tankar ungefär “haha, juste, det kan du ju tro. Men det kanske är just PMS vi har att göra med här, men du vet inget om det. HA HA”. Jag vet inte om jag ska berätta något än? De kanske tror fel, för det kanske bara är en engångsgrej.

För att slippa ha den konversationen med pojkvännen ikväll också så for jag hem till sängen. På så sätt lyckades jag nog undvika en knepig konversation..

Tags: , , ,

Historien med min pojkvän

May 28th, 2012

Hej! som jag har förstått det så har du pojkvän?
Blev du sjuk innan du träffa honom eller när du var tillsammans med honom, hur känner han med din sjukdom? hur drabbar det er?
jag fick min ätstörning ca 1.5år in i vårat förhållande..
lite intressant att veta hur andra har det? =)
S

Hejsan! Ja, det stämmer. Vi började lära känna varandra för två år sedan, innan jag blev sjuk. Det har sedan dess varit känslor och relationer hit och dit med oss. Jag var den som var osäkrast på att jag ville ha ett förhållande.

Förra sommaren var vi på väg in i ett förhållande, samtidigt som jag utvecklade min anorexi som mest. När jag backade ur och “dumpade” honom innan det riktigt blev något stadigt så tog Ana över mitt liv. Jag och min pojkvän hade inte kontakt på flera veckor, jag visste att han blivit riktigt less och sårad så jag lät honom återhämta sig.

Ofta ville jag bli smal så att han skulle få se hur dåligt jag mådde.

Under hösten återupptog vi kontakten som vänner. Under hösten, när jag var som sjukast, så fanns han verkligen vid min sida. Tror nästan inte att det finns så många pojkar i denna värld som försöker vara SÅ förstående som han är. Han verkligen engagerade sig i min sjukdom och jag kunde inte ha behövt honom mer än då. Men jag frågar mig ännu idag om det är pga min sjukdom som jag nu kunde erkänna honom som pojkvän eller om jag faktiskt ville ha honom.

Jag känner att jag verkligen kan säga ALLT till honom. Även om han inte alltid förstår så försöker han, och han är jäkligt klipsk så oftast lyckas han 😉

Det har nog mest drabbat vårat förhållande i att jag känner mig enormt osäker. Osäker på mina känslor, osäker på om jag vill ha honom som pojkvän eller “psykolog”. Jag är osäker över att säga något jag inte menar, eller att han inte får må dåligt inför mig. Jag är rädd över att det har blivit en obalans i vårat förhållande, så att för mycket kretsar kring mig. Han får ju stå ut med en jäkla massa skit, och ha världens tålamod. Vi vandrar ständigt på en skör lina.

Allting blir mycket mer omständigt för att vi ska kunna umgås; jag måste ha orken,  kunna äta bra, få sova bra, rätt mat måste finnas, vi kan inte hitta på att göra vad som helst och mitt humör måste vara stabilt. Det är alltså tålamod och tålamod som krävs, mer och mer lär vi oss hur vi ska hantera allt för att få det att fungera. Och nu med tiden när jag blir friskare så blir det sakta men säkert mycket lättare också :)

Om du vill berätta så vore det intressant att höra din historia också! Puss <3

 

Tags: , , , , , , ,

Vad är friskt för mig?

June 23rd, 2015

Ex 1:

Igår när jag kom hem från gymmet hade jag planerat att äta kvarg med hallon som kvällsmål. När jag kom hem var jag mer sugen på makrillmacka, så då åt jag det. Inte bara en, eller två, utan fyra.

Ex 2:

Idag hade jag bokat in mig på träningspass på gymmet, men jag har en brutal träningsvärk så då avbokade jag det passet och bjuder över pojkvännen på middag istället.

Ex 3:

Jag har bestämt mig för att försöka undvika livsmedel med sötningsmedel i. Men när jag blev hungrig och hade en bar i väskan så åt jag den ändå.

Ex 4:

Först tänkte jag bara äta lite vattenmelon till mellis, men sedan blev jag hungrigare och det fick bli lunch då istället.

Ex 5:

Jag hade planerat att åka och köra ett magpass på gymmet efter jobbet, men när jag kom hem ville jag bara lägga mig – så då blev det inget gymmande den dagen.

Så, vad är då friskt för mig?

  • Flexibilitet
  • Att lyssna på kroppen
  • Att kunna släppa på “tyglarna”
  • Prioritera annat än träning

Gällande maten och träningen upplever jag det själv som att jag har gjort väldigt stora framsteg under den senaste tiden. Jag litar på mig själv och mitt eget omdöme mer och mer. Kanske är mina val inte alltid i ense med vad en behandlare skulle rekommendera, men vaffan, vem måste alltid agera perfekt? Inte ens friska människor äter “rätt” hela tiden eller tränar “lagom” varje dag. Jag behöver inte heller göra allt perfekt utifrån behandlingssynpunkt. Det viktigaste är att vara medveten om vilka beslut man tar och varför.

Åt jag inte lunch idag för att spara in på kalorierna eller blev det bara tokigt i planeringen? Planerade jag in mer än jag orkade eller råkade det bli impulsiva saker som tröttade ut en lite extra? Bytte jag ut valet av måltid pga ångest eller var det helt enkelt så att jag kände mig sugen på något annat? Väger jag mig för att dämpa ångesten eller för att dubbelkolla att vikten håller sig stabil? Pushade jag mig själv till att köra gympasset för att öka fettförbränningen eller för att jag vet att jag mår så bra av det efteråt?

Den största skillnaden på att aldrig ha haft en ätstörning och att vara tillfrisknande från en sådan är att en frisk människa reflekterar inte ens över dessa saker – de är liksom en del av deras vardag, medan personer med ätstörningsbeteenden tenderar till att känna en större osäkerhet över sådana val. Så, när jag kommer på mig själv att inte känna någon oro eller osäkerhet över varför jag vägde mig, varför jag tränade eller varför jag åt något annat än planerat etc. så känner jag mig fri.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

A new era has begun

June 16th, 2015

Jag är mitt i någon som jag skulle kalla sökande efter balans. Jag lever inte längre i sjukdomen, men heller inte fullständigt i det friska. Ibland slår kroppsfixeringen och matkontrollen till, ibland ser jag endast till de kortsiktiga resultaten och ibland tror jag att jag aldrig kommer kunna släppa ätstörningen helt. Men så småningom inser jag att det handlar inte egentligen om hur min kropp ser ut, eller hur mycket jag äter på en dag, utan det handlar ju faktiskt om att jag ska känna en stabilitet genom hela livet – att jag ska må bra.

Jag accepterar även att jag inte vet exakt hur jag ska äta, träna och leva för att må som bäst. Så nu tillåter jag mig att faktiskt prova mig fram. Det är det vi alla måste göra. Det finns inget exakt rätt svar som gäller alla, utan lösningen är individuell. Genom att tillåta mig själv att prova olika förhållningssätt tillåter jag även mig själv att “misslyckas”.

Mitt mål i sommar är att:

  1. Äta mindre livsmedel med sötningsmedel och mer “naturlig” mat.
    Till exempel:
    Mer frukt och bananer istället för bars.
    Hellre vanligt kaffe eller kanske en fruktsmoothie istället för energidryck
    Vanlig kvarg med socker istället för de “sockerfria” med aspartam
  2. Träna kvalitet framför kvantitet.
    Till exempel:
    En till två högintensiva träningspass/vecka istället för flera “hipp-som-happ” gymbesök
    Vila kroppen ordentligt tills det verkligen känns att den är redo för att köra hårt
  3. Prioritera socialt umgänge.
    Till exempel:
    Magpasset på gymmet får skjutas på när pojkvännen bjuder ut mig på middag
    Helgens träning får bli att dansa på borden på kompisens sommarfest

Sammanfattningsvis kan man säga att den här sommaren handlar mer om återhämtning och att ha kul! Än att vara ätstörd och köra slut på sig själv. Sommaren ska vara en tid där man återupptar kontakter som man tappat under året, det ska handla om att släppa på spärrarna och tillåta sig själv att gå utanför ramarna. Det ska även kännas som en period i livet som du kan blicka tillbaka på under de mörka vinterdagarna och tänka att “då levde jag“.

Den här sommaren kommer vara ett ytterligare kapitel i sökandet efter balansen för mig, men utan höga krav och begränsningar.

1000507_10151628016984965_2071498375_n

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Kvällstankar: perspektiv

June 8th, 2015

Jag tänker tillbaka på mitt andra år i cheerleading. Jag hade hoppat från level 1 (lägsta nivån) till level 6 (högsta nivån) och kommit in i Sveriges landslag. Jag har nog aldrig varit så sjuk och/eller skadad som jag var under det året. Nu, så här långt i efterhand, kan jag verkligen förstå varför. Jag höll ju på att bränna ut mig totalt. Det är helt obegripligt hur jag trodde att jag trodde att jag skulle bli bättre av att aldrig låta varken kropp eller sinne få återhämtning. Jag bara körde på. Var det inte skolan så var det jobbet. Var det inte cheerleading så var det gymmet. Och där bland allt skulle jag även ha tid för min då nyblivna pojkvän som jag var väldigt kär i. Jag drack på tok för mycket kaffe och kroppen var ständigt i stress.

På ett sätt är jag tacksam över den erfarenheten det gav mig. Det känns nästan omöjligt att utsätta mig själv för sådan enorm påfrestning som jag lyckades göra då. Samtidigt vet jag att det kan komma smygande, för då förstod jag ju inte att det skulle leda till total utmattning. Då trodde jag att jag var Ironwoman och kunde klara av att göra allt, exakt på en gång och riktigt bra dessutom. Men ack så fel jag hade. Att göra för mycket är som upplagt för misslyckande, någonting som jag nu är väldigt aktsam över att inte hamna i igen.

Att kunna jämföra en sådan mörk period i sitt liv med hur man har det idag skapar verkligen perspektiv. Nu är jag faktiskt noga med återhämtningen efter träning, för att kunna prestera på nästkommande träningspass. Nu prioriterar jag verkligen sömnen, för jag vet att jag inte fungerar normalt annars. Nu dricker jag faktiskt inte mycket kaffe, även om jag fortfarande skulle kunna dra ned på det ytterligare. Nu gör jag faktiskt inte orimligt många saker samtidigt, även om det ibland kan kännas stressigt. Och nu vill jag verkligen ta tid för mitt förhållande, för jag förstår hur viktigt det är. Nu försöker jag verkligen ta hand om mig, för att jag vet att det behövs för att livet ska kännas bra i övrigt. Samt att jag behöver inte vara “Ironwoman” för att tycka att jag är en riktigt tuff brud! 😉

1455045_10153429969485123_243398714_n

Tags: , , , , , , , , , ,

Dagens spontanitet:

January 25th, 2015

Om ett år kanske jag har…

  • flyttat
  • bytt utbildning
  • bytt jobb
  • slutat jobba/studera
  • bytt förening
  • bytt sport
  • slutat med cheerleading
  • blivit sjuk
  • blivit skadad
  • gjort slut med min pojkvän
  • börjat med politik igen
  • tagit körkort
  • blivit pank!
  • blivit rik

Det är mycket som kan ha förändrats på ett år, men det ska inte stoppa en från att följa intuitionen. Jag vet inte var jag bor, när jag har tentor, om jag har träningar eller hur min ekonomi ser ut om ett år, men idag ville jag ta möjligheten till att unna mig själv en framtida njutning – JAG HAR BOKAT RESA TILL THAILAND! 😀 Ibland behöver vi tillåta oss att vara spontan och ta chansningar i livet. Det skapar ju trots allt lite mer spänning i vardagen. 😉

thailandsresa

24 dagars semester i Thailand blir det nästa jul – gissa om jag längtar!

Tags: , , , , , , , ,

2015: våga, lita, förändra och må bra!

January 11th, 2015

Det här inlägget vill jag dedikera till det nya året vi nu har fått påbörjat. Det här året vill jobba med självkänslan – att våga säga nej när man inte vill och att lita på det egena omdömet. 

Redan under dessa första två veckor som passerat utav 2015 har jag mått så ofantligt mycket bättre i mig själv. Jag vet inte hur det kommer sig egentligen. Det enda jag kan tro har påverkat är att jag har gjort förändringar i mitt liv, som för mig, har varit rätt så stora:

  1. Tagit studieuppbehåll från KTH under vårterminen
  2. Börjar arbeta på McDonald’s igen, efter 4 mån ledighet
  3. Avsagt min plats i cheerleadinglaget
  4. Planerar att börja studera hälso-kurser på distans
  5. Släppt på “äta enligt matschemat” och börjat lita på mig själv igen

Detta har lett till att jag känner mig mer stabil i mig själv, jag och pojkvännen bråkar mindre, jag känner mig taggad inför att komma igång med terminen, känner mindre behov av behandlingen och känner mig mycket mer fri i vardagen! Mycket av detta är tack vare att jag stått upp för mig själv och mina egna behov och slutat med sådant som kännts tungt och börjat med sådant som känns kul. Det här är någonting jag vill fortsätta göra under resterande 2015.

Det är ju ditt liv och ditt nya år, så då ska du ägna det åt saker som du vill göra!

Ser verkligen fram emot att börja plugga igen när det är sånt här man ska studera:

kurser

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nallen som alltid finns kvar

December 19th, 2014

Kommer man någonsin att bli helt fri från ätstörningen?

Ätstörningen är lite som en nallebjörn. Den har funnits där för tröst när ingen annan kunde ge en kärlek. Den har gett en trygghet och blivit en vän i ensamheten. Nallebjörnen har spelat en viktig roll en gång i tiden, men efter en lång tid tillsammans har den gjort att man isolerat sig från omgivningen och faktiskt blivit mer ensam än någonsin. Då är det dags att lägga ifrån sig den. Kanske åker den upp på hyllan, ned i lådan eller kanske till och med blir man så modig att man kastar upp den på vinden. Det är svårt; motigt att lägga undan nallen. Den har funnits där så länge och nu måste man fylla tomrummet med något annat – vadå?

Det känns läskigt, men förändringen är nödvändig. Nallen passar inte in i det nya vuxna livet. Man måste samla mod och våga hitta nya sätt att få känna trygghet på.
Men nallen kastar man sällan bort. Den har hjälpt en igenom tuffa stunder och det glömmer man inte. Däremot kanske hittar man vänner, pojkvän eller intressen som gör att behovet av nallen inte längre märks av. Då ligger nallen där i lådan på vinden men man kanske aldrig plockar fram den. I vissa svåra stunder kanske man kommer att tänka på nallen och vilken tröst den kan ge i stunden, man kanske smyger sig upp, öppnar lådan och tittat på den i ögonen, kanske håller den i famnen ett tag, men sedan läggs den tillbaka i lådan. Dennes tid har passerat. Nu är det dags för nya metoder att ta sig igenom det jobbiga.

Nallen finns alltid kvar, men det är valet att inte söka tröst hos den som håller en på det friska spåret.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Vad gör man om dagarna när man ligger hemma sjuk?

October 11th, 2014

Så, nu har jag varit sjuk i en vecka. Vilken otroligt envis förkylning man lyckats dra på sig. Men det sägs att personer som är väldigt aktiva och tränar mycket ofta blir väldigt sjuk när de väl blir sjuka p.g.a. att man inte återhämtar sig ordentligt annars. Det ligger nog en viss sanning i det, och jag har själv fått lära mig den hårda vägen nu; hellre vila någon gång i bland än att vila en hel vecka.

Vad gör man då, när man är hemma sjuk och sjukskriven? Vad gör man när man är van att göra allt på en dag och helt plötsligt säger kroppen ifrån och man inte göra någonting? Ska man ligga i soffan och vara deprimerad hela dagarna? Nog är det lätt hänt och tyvärr blir det nog så för många. Men man kan ju välja att se det från andra synvinklar; nu har man möjligheten att göra annat som man aldrig tagit sig tiden för tidigare. Nu när man inte kan göra allt som man vanligtvis brukar, finns det utrymme för att vara kreativ och upptäcka nya sidor hos sig själv, eller återgå till gamla som inte heller fått följa med en in i vuxenlivets vardag.

Fruktansvärt dålig är jag på att ta mig tid att läsa böcker, men nu har jag pallrat mig iväg och lånat tre böcker som kan vara väldigt givande i tider som denna.

Fruktansvärt dålig är jag på att ta mig tid att läsa böcker, men nu har jag pallrat mig iväg och lånat tre böcker som kan vara väldigt givande i tider som denna.

???????????????????????????????

Min pojkvän överraskade mig en eftermiddag med en present – 2000 bitars puzzel, som nu ligger utspritt över hela köksbordet och som jag arbetar flitigt och envist med. ;)

 

Tags: , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp