Ambivalens kring tillfrisknandet

August 8th, 2013

Det är bara att bestämma sig.

..eller?

Det finns dagar som det känns självklart att man ska tillfriskna. Det finns dagar där man hoppar och tror på ljuset. Vid tillfällen går det att finna motivation, ibland kan man förstå sig på de logiska resonemangen och faktiskt våga lita på dem. Sedan finns det dagar som sjukdomen omfamnar en med ett mörker och tankarna om att förbli sjuk låter väldigt övertalande.

Jag själv har aldrig upplevt att det funnits en tydlig vändning, där jag bara helt plötsligt bestämde mig för att bli frisk och lämna allt som har med sjukdomen att göra bakom mig. Vägen till frihet är ingen motorväg med sidoräcken. Kampen antas på grusvägar mitt ute i ingenstans. Bland skogens mörker och trädens skymda sikt är det inte lätt att veta vilken väg som leder en ut på säker mark. Hela livet är en vandring på olika vägar, och istället för att anta att det bara finns en rätt väg bör vi istället börja se till vandringen. Det spelar egentligen ingen roll exakt vilka vägar vi väljer, utan det viktigaste är att vi kan stå för de vägval vi gör. Väljer vi fel så kan vi gå tillbaka och prova nästa, väljer vi rätt så tar vi oss framåt lite fortare. Men livet kan vara långt och det viktigaste är inte att vi tar oss fram så fort som möjligt, utan att vi ser till att lära oss så mycket som möjligt på vägen.

Det går inte att bara hoppa in på motorvägen och köra mot frihetens hemstad. Vi måste vandra vår väg för att bygga upp styrkan och skaffa oss de nödvändiga lärdomarna att bära med oss. Vägen är inte rak. Det går framåt, det går bakåt och det går åt alla håll och kanter. Det viktigaste är när vi märker att vägen vi vandrar på leder oss åt fel håll så blir det dags att vända. Vänd om och välj en annan väg.

Ätstörningen är lurig. Det vet vi. Den ljuger, den lurar och den straffar. Den suger ut ljuset i tillvaron och kräver en på alla glada känslor. När mörkret känns överväldigande så är det ätstörningen som lurat in en i hålan. När man vet det, så kan man göra någonting åt det. Man kan börja söka ljuset igen. Det finns ingen garanti att man inte luras in igen, det finns många fallhål på vägen, men så länge man fortsätter att välja vägen framåt så kan man lämna ätstörningen mer och mer bakom sig.

IMG_0460redquote

Tags: , , , , , , , , , ,

  • Jota

    Nej någon tydlig vändpunkt kan inte jag heller se. Mer som du säger olika vägar och stigar att välja ibland.
    Däremot hade jag bestämt mig till 100% när jag gick in i min behandling den här gången att det ska bli min sista.
    Jag viste tack och lov inte där och då vad det skulle innebära, då hade jag nog inte vågat satsa på ett friskt liv.
    Jag började på en nästan obefintlig mörk stig som var på väg in i en ännu mörkare grotta. Jag var så nära att bryta med min familj ge upp min mamma roll för att få låsa in mig i en grotta utan näring men med de bästa redskapen för att träna ihjäl mig och sakta försvinna bort.
    Tack och lov hade jag kollegor och familj som vägrade att släppa taget om mig, de vägra att lämna mig själv med min ätstörning de vågade vara obekväma och ifrågasätta mig och mina sjuka val.
    Vägvalen har varit många en del har varit tydliga påfarter till en bredare väg till ett friskt och fritt liv och en del har varit vågar som ledde mig tillbaka till det sjuka. Men nu har jag hittat ut på en bred huvudled som inte så ofta leder mig ut på villo vägar.
    Idag har jag kommit hem från en av mina största utmaningar för att ta de sista stegen till friheten. Idag har jag kommit hem efter en natt i vindskydd med mina barn, en kollega och hennes barn ett dygn med det sociala livet så nära att inte ens jag kan fly undan och det gick bra det var kul och jag kunde njuta.
    Jag är så sjukt stolt över mig själv. Förra sommaren var det en omöjlighet att ens njuta av semester med min familj och i år har jag både njutit av det och camping med en kollega. Jag som inte ens vågat ha rast med kollegor tidigare.
    Du och din blogg har hjälpt och inspirerat mig massor och jag är så tacksam för att vi är så många som hjälper och stöttar varandra i rätt riktning för ensam är inte stark, ensam är ensam och ofta väldigt skör och rädd.
    Tack för som vanligt kloka och tänkvärda ord.
    Lev väl och må bra!
    Kram

    • soelas

      Fantastiskt roligt att läsa din berättelse. Du verkar som en kanontjej och jag blir fascinerad av din kamp! 😀 Var stolt, med ALL rätt!
      Tusen tack vännen för din kommentar.
      All välvilja till dig <3

  • Julia

    Åh så himla bra skrivit! Eller okej, allt du skriver är så himla bra!! Fortsätt med det du gör, du har så kloka saker att säga! Kram :)

    • soelas

      Tack söta du! 😀 Det värmer verkligen att höra! <3 kramar till dig

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp