Ät för dig inte för andra

January 5th, 2013

Jag börjar bli mer och mer fri från anorexin. Något som jag dock har extremt svårt med är det där med att äta ordentligt med andra människor och jämföra sig med andra. Särskilt på skollunchen t.ex. då jag måste äta enligt mitt schema. Det är så jobbigt att människor slarvar med lunchen och så kommer jag där med mycket mat och sen så måste jag äta ett mellanmål senare och då blir det ännu jobbigare för det känns som att folk kommer påpeka; men gud vad mkt du äter!
Ska börja i skolan igen efter jullovet och undrar hur jag ska tackla kommentarerna och hur du gör?
Anonym

Jag känner mycket väl igen det där. “Bara för att man har en ätstörning så förväntas det ur andras ögon att man ska äta lite, va? Dessutom äter andra tjejer dåligt under skollunchen och ska jag då, som har en ätstörning vara den som äter bäst? Det känns ju bara fel..”

Ett tag kändes det jätte jobbigt för mig att börja äta ordentligt i skolan. Jag hade kompisar som försökte banta, gick på dieter eller inte åt alls. Men hur kommer det sig att de ändå är normalviktiga? Även om det inte låter som så på dem så äter de en massa annat senare. Mängder av sötsaker, läsk och choklad brukar vara vanligt. Hungern kommer ju ikapp oss!

Om dina vänner vet om dina problem så tycker jag att det är väldigt orespektfullt att ändå slarva med lunchen. Men det är ju deras eget val och vi måste göra vårat. Mina vänner fortsatt med deras bantningsprat upp i mig, vilket gjorde mig rasande så ett tag satt jag hellre själv och åt. Så hur kan man tänka för att äta som man “ska” upp i andra?

  1. Tänk att du är bättre. Du vet vad som är hälsosamt, om de vill förstöra sina matvanor så får de väl göra det då, men du ska ta mig fasen äta riktigt. Var en förebild!
  2. Ät tillsammans med killarna. De brukar oftast kunna visa större matglädje än tonårstjejer.
  3. Är det ändå inte lite roligt? Att kunna visa andra hur mycket man kan äta och ändå vara så smal? 😉 Tänk vad onödigt det är med folk som pinar sig utan lunch för att bli smal och sedan vara tvungen att köpa godis och cola i cafeterian för att klara sig genom dagen, när allt man egentligen behöver göra är att äta fulla portioner regelbundet!

Jag var mycket orolig över hur folk skulle tänka när jag började på KTH. Här visste ingen om min anorexi och jag ville inte heller uppmärksammas för den. Dock kan jag än idag inte låta bli att påpeka för andra hur man ska äta. Jag har helt enkelt blivit “hon som äter mellanmål” i min klass. Det ser jag inte som något negativt, för jag visar att jag är hälsosam och ingen tycker att det är konstigt längre.

Andra kan inte förändra deras matvanor om de själva inte vill, men om vi vill äta bra så ska vi göra det för våran egen skull och helt enkelt skita i hur dåligt alla andra äter. Vi blir ju de som är hälsosamma, vi blir de som mår bäst.

Tags: , , , , , , , ,

  • Anonymous

    Måste bara tacka för din blogg!!

    Det här inlägget är just de orden jag har väntat på, tack!

    Jag har alltid blivit rädd när folk som vet om min anorexi börjat prata om deras bantning, för då känner jag liksom att de tycker att jag ser normalviktig ut och att allt är så pass bra att de kan börja prata om bantning. Men nu vet jag ju att det inte har att göra med mig och min vikt. Det är ju deras kropp och deras val. TACK!

    • http://Soelas.se Soelas

      Vilken bra insikt du har!
      Oerhört tacksam att få höra att budskapen når fram – Tack! <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp