Det känns som att jag börjar återfå normala matvanor. I alla fall är det normala portioner som jag äter per automatik. Jag tänker inte så himla mycket. Jag blir inte chockad över hur stora portionerna är, utan nu går tankarna mer “är det tillräckligt, ser nästan lite ut, kommer jag verkligen att bli mätt?”.
Självklart är tankarna där till och från, men jag fokuserar inte på dem. Är jag hungrig vill jag äta, för nu vet jag att jag KAN äta mig mätt UTAN att gå upp en massa i vikt. Är det inte underbart? 😀 Tro mig; jag inser hur jäkla onödigt det är att gå runt och hålla sig för hungern, bara för att man tror att man kommer lägga på sig om man äter mer än tidigare. Man kan verkligen äta sig nöjd! (obs, jag gick upp ca 1½ kg på 3 månader i början i vätska, sen stannade jag stadigt på en [under]vikt)
Sommarmat : GRILLSPETT! (obs, detta blev jag inte helt mätt på)
Follow
