Ätstörning utan bristande värden

January 12th, 2013

Hej! Vilken toppenblogg du har:). Vänder mig till dig med denna fråga du verkar vara så himla klok och veta mycket. Kan man vara underviktig och ha en ätstörning utan att ha ”brist” på något i kroppen? Jag har en för låg kroppsvikt och alltid extremt trött men det finns inga brister på något. Alla värden är okej utom sköldkörteln.
– Sandra

Hej Sandra! Tack för din viktiga fråga och förtroendet.

En ätstörning är en psykisk sjukdom och det är olika hur mycket den yttrar sig fysiskt. Man behöver till exempel inte vara underviktig för att ha en ätstörning, men för diagnosen anorexia nervosa ska man ha/haft en kroppsvikt under bmi 17. En ätstörning kan jämföras som en form av missbruk. Man hamnar i osunda matvanor där mycket kretsar kring kroppsvikt/utseende eller självskada.

Har du länge legat på denna vikt eller har nu nyligen genomgått en viktnedgång? 

Det tar tid innan kroppen ger utslag på de nya matvanorna. När mina föräldrar skickade mig till hälsocentralen för undersökning efter min “bantningssommar” så visade det sig att alla värden var okej (läs inlägg här). Jag har egentligen haft relativt bra värden för det mesta och detta tack vare att jag ätit en varierad kost trots begränsningarna. Jag åt för lite helt enkelt, och får kroppen för lite energi i sig så orkar den inte. Man går ned i vikt och känner sig efter ett tag helt utmattad.

Om du känner dig trött så kan det mycket väl vara så att du stoppar i dig för lite mat. Äter du varierat så kan värdena hålla sig på rimliga nivåer trots näringsbrist. Men självfallet kan man ha näringsbrist utan att det rör sig om en ätstörning.

Bara för att man har brist på näringsämnen behöver man inte ha en ätstörning. Likaså behöver man inte ha brist på något för att man har en ätstörning.

Jag har en ätstörning. Jag har mycket goda värden. Jag har bättre matvanor än de flesta jag känner, men jag har ett hjärnspöke som vill kontrollera energin in och ut ur min kropp. Hjärnspöket kräver att jag är smal och allra helst mager. Helst vill Ana inte att jag ska äta tillräckligt, helst vill Ana se mig sjuk av näringsbrist och utmattning på livet. Men jag vet att egentligen vill jag må bra. Ana kommer inte få mig att må bra, därför slåss vi. Idag kan vi kompromissa så att jag blir nöjd. Ibland måste jag nöja henne för att inte bryta samman, men i vardagen är det jag som har makten.

Jag tror att du nu får ta och besvara din egen fråga Sandra. Det är bara du som kan försöka tolka på vad som ligger bakom din undervikt och trötthet. Är det maten? Varför äter du då för lite? Kan det vara en ätstörning som spökar eller är det bara på den vikten du hamnat utan att tänka överdrivet på mat?

Är det spöktankar som lett till din undervikt så behövs de hanteras innan “bristerna” yttrar sig.

Angående sköldkörteln så vet jag faktiskt ingenting alls tyvärr! Men jag har några kloka läsare:

 

Sandra: Tar du tabletter för det där med sköldkörteln? Annars kan det vara dags att söka upp läkare bums och få något utskrivet. Om du har en överaktiv sköldkörtel så ökar din ämnesomsättning, vilket kan vara anledningen till att du känner dig trött hela tiden -din kropp får förmodligen inte tillräckligt med energi. En annan grej kan vara att du har järnbrist, vilket är mycket vanligt bland tjejer och gör att man känner sig trött och hängig. Har själv haft problem med detta. Gå in på närmaste apotek och fråga efter Niferex i tablettform. De är receptfria och är dessutom skonsamma mot magen, vilket många järntillskott inte är.

Så där har du lite tips från mig, hoppas allt löser sig för dig! :)
-Emma

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

  • Tisa

    Hej!
    Jag vill bara säga att du driver en bra blogg :)
    Och angående inlägget. Om man har problem med sköldkörteln kan man bli väldigt trött.

    • http://Soelas.se Soelas

      Tack så mycket!
      Jätte bra att du kunde svara på det. Tack återigen för det! 😀
      Kram

  • Elisa

    Hej!
    Vill säga att jag tycker du är en väldigt stark person som jobbar med att få bort anorexin och samtidigt hjälper andra igenom sjukdomen..
    jag har själv haft en ätstörning,och under hösten 2011 nådde jag min botten vikt på ett BMI något under tolv.
    Jag förstod inte då hur sjuk jag var och att jag faktiskt var nära på att döda mig själv.
    Men ärligt talat brydde jag mig inte,jag såg inte framtiden,och det fanns ingenting jag tyckte var roligt.
    Mina vänner försvann,och jag kände mig inte som en person.
    Det här var inte jag,det var så långt ifrån jag man kunde komma.
    Jag kände mig som ett skal,inte en hel person,och jag längtade efter att få känna känslan av att vara glad.
    Jag mådde så fruktansvärt dåligt,men för mig handlade det inte om att bli smal,jag mådde så sjukt dåligt att jag helt enkelt inte klarade av att äta.
    Min vikt blev längre,och ju längre ner den sjönk ju mer orkade jag inte bry mig mer om vad som skulle hända.
    Min mamma skickade mig på en hälsoundersökning och det visade sig att mitt hjärta inte slog som det ska och min puls låg på 40.
    Jag minns att allt jag gjorde var jobbigt,jag frös hela tiden konstant och drog mig ifrån personer för att jag helt enkelt inte orkade prata med dom och jag skämdes så mycket över mig själv,jag var inte längre samma person,och jag kände det själv.
    Jag visste att det här var inte rätt,jag mår inte bra,men jag vägrade någonstans att inse att jag behövde hjälp innan det var försent.
    Men det värsta av allt var att se min mamma i ögonen,det kändes som jag svikit henne på något sätt,att jag inte var den dottern hon ville att jag skulle va.
    men hon fanns alltid där för mig,hon var med mig på avdelningen i 2 1/2 månad,och ställde alltid upp på mig i alla lägen.
    Hon förstod mig,men ändå inte.
    Jag var i min egna värld,jag var inte mig själv.
    Avdelningen var som ett fängelse,allt var inom sjukhusets ramar.
    Jag har under hela tiden inte pratat med en endaste person om det här,för jag kände,på fullaste allvar att det här måste jag klara mig ur själv.
    De hade klassat mig som en som var sjuk i anorexia nervosa.
    Men innerst inne visste jag att det var inte det det handlade om,jag var inte rädd för att vara tjock eller hade ingen ångest för maten.
    Jag åt bra på avdelningen och jag visade inga tecken på ångest,jag fick helt enkelt tvinga i mig maten där fast jag kände mig mättare än jag någonsin varit.
    Det var ingen som förstod mig det,de enda de utgick efter var sina papper,alla var likadana enligt dem.
    Men jag pratade inte med dem,för jag visste,att de redan hade bestämt sig för vad jag var för en,och om jag orkade inte berätta för dom,min hjärna funkade inte,och jag visste att allt jag sa skulle dem tolka på sitt vis,så som dom ville ha det.
    Jag har kämpat mig upp,med min mamma vid min sida dag som natt. Idag har jag 16 år gammal och har ett BMI på 19 och kan nu se till baka på den tiden som ett rent helvete,jag var vilse,långt ifrån verkligheten,och jag hade glömt vad livet gick ut på.
    Om jag är helt psykiskt frisk ifrån det jag gick igenom innan jag började svälta mig själv det vet jag inte,såret kommer alltid finnas där.
    Men en sak vet jag,jag är starkare nu,jag kan tänka på ett helt annat sätt och kan skratta av ren glädje,inte för att jag kände mig tvungen.Min mamma kommer jag aldrig kunna tacka för allt hon gjort för mig,och jag kommer alltid vara stolt för att jag just har henne.

    Kämpa på tjejen!
    Jag vet att du också är stark!
    Puss och kram <3

    • http://Soelas.se Soelas

      Hejsan! Vilken fantastisk resa du har gjort! Vilken själ, vilken kämpe, vilken förebild du är till alla som har eller har haft ätstörningar. Alla har vi våra anledningar till svälten, men hur de yttrar sig kan ibland vara allt för likt. Oavsett om det var just anorexin som du hade med dig eller ren depression så känner säkerligen jag och andra igen sig i din berättelse.

      Om det är okej så skulle jag vilja publicera din historia i ett inlägg framöver – som inspiration ? :)
      Många kramar till dig, kämpen <3

      • Elisa

        Ja det går bra,skulle bara vara glad om jag kunde insperera andra..
        :)

  • Emma

    Sandra: Tar du tabletter för det där med sköldkörteln? Annars kan det vara dags att söka upp läkare bums och få något utskrivet. Om du har en överaktiv sköldkörtel så ökar din ämnesomsättning, vilket kan vara anledningen till att du känner dig trött hela tiden -din kropp får förmodligen inte tillräckligt med energi. En annan grej kan vara att du har järnbrist, vilket är mycket vanligt bland tjejer och gör att man känner sig trött och hängig. Har själv haft problem med detta. Gå in på närmaste apotek och fråga efter Niferex i tablettform. De är receptfria och är dessutom skonsamma mot magen, vilket många järntillskott inte är.

    Så där har du lite tips från mig, hoppas allt löser sig för dig! :)

  • http://thelongjourney.blogg.se Mariel

    Hej, tack ännu en gång Soelas för fantastiska bloggen som var dag inspirerar mig att utmana mig själv, just nu ÄTER JAG TILL OCH MED KNÄCKEBRÖD MED SKINKA till mitt ägg till frukost vilket jag inte gjort på 2 år (levt på 1 ägg…) :D! Så stolt faktiskt.

    Hur som helst, jag ville påpeka till Sandra som skrev att när man är mager och har en ätstörning är det ofta som värderna visas som ok/normala på blodprover även om de inte är det. Skälet till det är att man är uttorkad och blodet är då mer koncentrerat än vanligt, så proverna blir mer koncentrerade (och alla näringsämnen då altså!) :)

  • Pingback: cash money loans()

  • Pingback: direct payday loans in scarborough ontario lender()

  • Pingback: drugrehabcentershotline.com drug rehab centers()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp