Ätstörningsproblematik – så mycket mer än mat och vikt

August 12th, 2013

Anorexia är inte bara bantning och extrem kroppsvikt. Alla ätstörningar har liknande beteenden och kretsat kring mat, hälsa, träning och kroppsform. Har man något av dessa beteenden behöver man inte vara sjuk, men det är garanterat inte sunt. Lika som att man inte bara bryr sig om mat och utseende då man är sjuk.

Många har idag en felaktig bild av vad ätstörningar innebär. Folk tror att en “anorektiker” bör vara en extremt mager person som knappt äter och är väldigt viktfixerad. Det är endast den ytliga delen med sjukdomen. Om det bara är den ytliga delen som det tas i hänsyn till så kan man aldrig förstå sig på sjukdomen. Utan förståelse blir den ohanterbar.

Ett problem kan inte lösas genom att endast se till dess konsekvenser. En sjukdom kan inte botas utan kännedom kring dess symptom. Det finns alltid kortsiktiga lösningar, men de orsakar ofta större utfall i framtiden. Ett problem måste lösas från grunden genom att analysera dess orsak. Det samma gäller psykiska sjukdomar som anorexia; det handlar inte bara om att äta bra och gå upp till en sund vikt. Lösningen nås genom att jobba med alla faktorer som hjälper att hålla en inom sunda ramar.

Det gör mig lite ledsen av att höra hur många tror att ätstörningar bara kretsar kring mat och vikt. Så man kan inte vara sjuk och äta? Så man kan inte vara sjuk om man inte är underviktig? Så man är sjuk bara för att man är underviktig? Så man är sjuk bara för att man äter dåligt? 

Sjukdom medför ohälsa, men ohälsa medför icke sjukdom. Det är ett logiskt felslut som många drar. Anorexia medför låg vikt, men låg vikt medför inte anorexia. Ätstörningar medför problematik med maten, men problematik med maten medför inte ätstörningar.

En ätstörning är så mycket mer än bara mat- och viktfixering. Ni som följt min blogg ett tag har nog förstått det, men det finns så många andra personer i vår omgivning som varken läst eller insett det. En ätstörning är ett helvete som slukar både tid och energi. Det är en infektion som angriper kropp och tankemönster. Den bringar beteenden och ohälsa till personer som inte alla gånger tror att de är värda att må bra. Det är ett självförstöringsbeteende som behövs bearbetas inifrån och ut. Ambivalensen, ensamheten, förvirringen, ångesten och allt i hela ens värld blir överbelastat. Utmattad och utbränd på livet. Ätstörningen kan bli rymmen från oron och missnöjet. Detta mynnar ofta ut i kontrollbehov över mat och vikt. Någonting som går till överdrift och hälsan påverkas. Ätstörningen är en resa genom sig själv i detta liv, det är så mycket större än vad många kan tänka sig.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • secret girl

    Jag håller med dig så mycket!
    Jag tycker det är jätte jobbigt med folk som tror att anorexi-sjuka bara äter sallad och ser ut som skelett. För nån dag sen tex då jag var på stranden och badade så var det en tjej där som såg ut som ett levande benrangel. Jag som har kämpat mig upp i vikt å nästan nått min målvikt tyckte det var extremt jobbigt att se henne, jag skulle lixom äta mellanmål där, jättekul! Jag hörde folk prata om att hon var sjuk, då tänkte jag: det syns inte längre att jag är sjuk bara för att jag inte ser ut som ett skelett längre. Jag borde ju bli glad men det är en frustrerande på något dumt sätt.
    Bra blogg föresten, du är stark!

    • soelas

      Jag förstår dig. Hamnade själv i en liknande situation i våras. Även om man är tillräckligt frisk för att inte låta det trigga en så blir det ett irritationsmoment och kommentarer som lagras i bakhuvudet.
      Tack tjejen! Kul att du kommenterar :)

  • IE

    Hejsan jag har följt din blogg i snart en månad. Och har en fundering vars svar kanske finns i något av dina tidigare inlägg, men ställer frågan/funderingen ändå. Jag håller på att kämpa för att bli frisk från en ätstörning men finner mig själv tveka på om det jag gör verkligen är rätt eller om jag bara försöker få saker att gå snabbare än vad de borde och sedan finner mig tillbaka vid start. Det jag tänker på är min rädsla för invägningarna som är ibland, när jag vet om att jag gjort framsteg och lagt på mig blir jag så skrämd av att veta att jag kommer vägas på mottagningen att jag ofta ställer in och inte kommer dit överhuvudtaget. Det är inte det att jag inte vill bli bättre, jag vill ha mitt liv tillbaka och kämpar verkligen för det, men det är jobbigt och jag får för mig att de på mottagningen ska tycka att jag är “stor” och fel på något sätt om jag går upp i vikt… För sanningsenligt, vikten varierar massor just nu och det är jobbigt.
    Hade du någon gång liknande känslor inför såna tillfällen?

    Vill ha ett mål att sikta på att dit ska jag vikt mässigt, men samtidigt tror jag att jag kommer missbruka det. Är så förvirrad just nu vart jag står i mitt tillfrisknande. Och jag vet inte vad som krävs av mig, ibland känns det inte ens som min behandlare vet vad som bör göras.
    Sedan en fråga till: Har du någon erfarenhet av behandling medan man är inlagd? Eller vet på ett ungefär vad det kan innebära och vad skillnaden är än om man går till en enhet/mottagning?

    Och till sist. Ett stort Tack för en riktigt bra, positiv, hjälpande blogg! Du inspirerar mig och säkert många fler, super starkt av dig att skriva om dina erfarenheter och dela med dig av tankar och information. Än en gång Stort Tack! 😀

    • soelas

      Hejsan! Tack för alla fina komplimanger – det värmer verkligen att höra :)

      Det låter som att det är oron över att inte vara tillräckligt sjukt för att få hjälp som spökar (?). Om du har erfarna behandlare så kommer de inte att döma dig för att du går upp i vikt. Det låter jätte bra att du vill jobba för att bli friskare, och det är inget fel med att ta stegen från ätstörningen och mot frihet.

      Jag har aldrig varit inlagd, men jag är övertygad om att det är svårare att återgå till det friska om man ständigt präglas av ätstörningens konsekvenser. I öppenvård står man fortfarande på egna ben och det är lättare att börja springa igen, men är man inlagd har ätstörningen sällan någon frihet och det kan kännas väldigt instängt. Samtidigt tror jag att det är mycket bra för en del att hamna på ett ställe där det inte finns utrymme för ätstörningen att yttra sig.

      Kan man bli frisk utan inläggning så tror jag att det är till att rekommendera. Det är inte roligare att bli behandlad som mer sjuk. <3

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

  • Johanna

    Hej bästa du! jag har precis börjat läsa din blogg och kollar igenom lite gamla inlägg och jag förundras hela tiden på hur du lyckas sätta ord på precis så jag känner! för inte så länge sedan fick jag diagnosen anorexia men jag är redan på god väg tillbaka till mitt friska liv igen vilket är härligt! men baraför att jag äter mycket betyder inte det att hjärnspökerna har lämnat mig och det känns som om dem aldrig kommer göra det helt heller tyvärr.. men det jag skulle vilja säga till dig är tusen tack för allt underbart inspererande du hela tiden skriver och får mig att känna mig mindre ensam. du är så jäkla stark fantastisk! heja dig!!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp