Det är inte ovanligt att man upplever det som en ångestfull situation att äta i stora sällskap. En del upplever att allas blickar blir riktade mot sin tallrik och att man blir bedömd. En del tycker att det känns jobbigt för att man jämför sina portioner med andra och ångesten lockas fram av att man antingen äter mer eller mindre än ‘alla andra’. Det kan kort och gott bli en enorm obekvämlighet att äta i större sällskap, och det kan bli både ångestfullt, ansträngt och panikartat.

Ett utav de faktorer som definierar friska och fria matvanor är just att äta tillsammans med andra. Hur man ska gå tillväga för att lära sig göra det är inte helt lätt att veta. Likt som allt annat krävs det både arbete och tid för att uppnå detta. Ju mer man litar på sig själv och sin egen kropp, desto lättare blir det att skita i alla andras portionsstorlekar och fördomar.

Under den perioden som jag var “stolt” över att äta lite var det mycket svårt att äta när andra kollade på. Man kände sig bedömd och det orsakade ångest. Men ju friskare jag blivit, desto stoltare blir jag över att visa alla hur duktig jag är på att äta, och desto lättare och roligare blir det att äta med andra. Det är kul att visa att jag kan äta mycket!

Här om kvällen hade vi lagmiddag hos min tränare, och herremingud vad god maten var! Jag tog tre portioner och åt nästan lika mycket som grabbarna. Det var en stund av stolthet. Jag njöt och det kändes friskt! Det är så det ska vara; kul, gott, avslappnat och ångestfritt!

Det fanns en viss oro över att det skulle bli efterrätt… efter mina tre portioner. Först ville jag inte ta en glass – jag var ju ganska mätt.. Men vad fan – det såg ju så gott ut och det slank ned en ändå! 😀 *stolt*

Follow