Vad handlar det egentligen om, när man talar om att man ska bli frisk?

Ätstörningar är väldigt komplexa. De biter sig fast i kropp och själ där de påverkar en på sätt som man inte vet om själv. Hur blir man av med något som man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är?

Just nu genomlider jag en tankfylld period där jag vandrar runt gråtande inombords hela dagen. Jag gör inga märkvärdiga förändringar, jag äter som vanligt och motionerar inte överdrivet. Men tankarna finns där och de är starkare än vanligt.

Jag vill bara gråta när jag tänker på att jag måste gå upp mer i vikt. Jag börjar inse att man kan inte bli frisk från anorexin och vara underviktig. Viktfobin är ju en av de starkaste symptomen på anorexia, för att bli av med sjukdomen helt måste man ju utrota alla symptom. Eftersom jag inte vill gå upp så mycket mer i vikt så är jag nog helt redo att bli frisk.

En rädsla att bli frisk. En rädsla att bli friskförklarad utan att vara frisk. Hur kan någon annan se att man mår lika skit, om inte ännu mer inombords trots att man ser hälsosam ut? Rädslan att inte få vara sjuk längre. Den lockar en till att göra sjuka saker så det syns att man är sjuk. Men jag tror och hoppas att behandlarna vet, att de inte låter en gå för lätt. Man är långt ifrån frisk för att man äter bra. Det är bara det första steget.

• Man är långt ifrån frisk för att man går upp i vikt.
• Man är långt ifrån frisk för att man vet vilka tankar som är rätt och  fel.
• Man är långt ifrån frisk förrän man inser hur mycket sjukt som finns kvar rotat så långt inuti en.
• Jag är långt ifrån frisk, men jag har tagit de första stegen på rätt riktning.

Visst trodde jag på att det skulle ta lång tid att bli fris från anorexin som folk sade. Men nu inser jag att det tar så mycket längre tid.

Follow