Att bli medveten om de sjuka tankarna

March 6th, 2014

Hej, jag undrar om du har några tips om hur man kan lära sig att skilja på vad ätstörningen vill och vad du själv vill. När jag t.ex känner att jag borde träna och inte äta är det svårt att inse och komma ihåg att det inte är jag själv som vill det utan att det är Ana som försöker lura och hålla kvar mig i sitt hårda och kalla grepp. Så det skulle vara jättebra om du hade några tips och råd om hur jag ska inse att det är Ana som vill dessa saker och hur jag ska kämpa emot henne.
Tack på förhand :)
Du är verkligen en inspiration !
-Cole

Hela tillfriskningsprocessen i sig är ju en kamp mellan ätstörningens och ens egna vilja. Man måste jobba för att lära sig identifiera ätstörningstankarna och man måste sedan jobba extra hårt för att motverka dem.

För mig låter det som att du egentligen vet att det är Ana som uppmanar sig till att träna mer och äta mindre. Problemet nu blir att lita på sig själv. Ofta vet vi mer om vår ätstörning än vi vågar erkänna. Men utan att erkänna det för oss själva och ta det på allvar så kommer vi aldrig till att kunna gå vidare till nästa steg, och faktiskt jobba emot den.

I stundens hetta är det oftast svårare att se sig själv och situationen från ett utomstående perspektiv. Därför är det t.ex. bra att dokumentera tankar och handlingar i själva skedet samt direkt efteråt, för att sedan kunna blicka tillbaka och se på situationen ur en annan synvinkel. Att analysera tankar och handlingar i efterhand är oftast ett mycket bra sätt att lära sig och få insikt om sitt beteende.

Efter en genomförd analys kan man förhoppningsvis dra en del slutsatser, t.ex. att..

  1. Anledningen till att jag fick ångest över detta måste ha varit….
  2. Jag kände ett behov av att kompensera därför att…
  3. Det jag åt var egentligen inte så mycket men det kändes som det för att ätstörningen sa…
  4. Det blir alltid jobbigare att äta om…
  5. Det hade inte hänt om…
  6. Egentligen var det bara så här, men jag upplevde det sådär därför att…

Ofta kommer man till insikt om att det man ätit inte alls varit lika mycket som det upplevdes i stunden, eller att en skinkbit extra inte alls innebär att man behöver göra 20 armhävningar och 50 sit-ups. Men i stunden… då känns det viktigt.. då är det någonting stort och ångestfullt.

Efter man har kommit fram till slutsatser kan man tillämpa den nyfunna kunskapen vid framtida liknande situationer. Låt mig ge er ett exempel:

Ofelia äter 50 kcal mer än vad hon brukar till frukost. Hon ville verkligen göra det idag. Tankarna sätts i rullning och hon funderar ut hur hon kan förbränna dessa 50 kcal som hastigast, utan att någon märker… Hon kastar sig ned på golvet och försöker köra så snabba armhävningar och kan, innan hon hör hennes mammas steg mot köket. Hon hann bara träna i 3 min, det räcker inte.. Ofelia måste kompensera mer senare och hon måste väga sig (!).

Analys: Vad är 50 kcal egentligen? En ostskiva? En dl lättfil? Hur många sådana behöver man äta för att gå upp i vikt? Jo, ungefär 160 st. Är det nödvändigt att hets-träna lite efter frukosten för en dl yoghurt extra? Ska det förhindra den eventuella viktuppgången? Varför ska Ofelia ens behöva träna nu? Det kan hon väl göra sen, när hon mår bra utav det. Det påverkar ju inte vikten något, utan det triggar ju bara igång ätstörningen mer.

Slutsats: Det finns ingen vinst att kompensera för att man ätit lite extra en frukost.

Ofelia äter 70 kcal mer än vad hon brukar till frukost. Men idag kompenserar hon inte. Även fast Ana säger att hon bör göra det. Ofelia förstår nu att det inte kommer att göra henne tjockare, även fast Ana säger det.

Riktigt så lätt är det kanske inte. Det är svårt att brottas med Anas tankar, men när man väl insett vad som är sjukt och friskt blir det lättare att påbörja argumentationen. Och sedan faktiskt agera utefter slutsatserna.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Becka

    Asså alla man läser om blir behandlade på större ätstörningsmottagningar, om de inte blir det skaffar de hjälp där. pernillaram, durperfekt.se, attvaljalivet.se… och nu du Soela! Betyder detta att det inte funkar med mindre äsmottagningar? att man inte kan bli frisk där? Jag trivs jättebra med min behandlare, men ska jag byta bara för att det funkar för andra?
    hjälp mig reda ut frågetecken!!
    Kram o kämpa på!

    • soelas

      Jag tror att majoriteten av de som skriver om sin ätstörningsproblematik via bloggar osv. bor i större städer och därav blir behandlade på större mottagningar. Sedan är det inte konstigt om större mottagningar har mer resurser att erbjuda, men det behöver absolut inte vara så att de mindre inte kan hjälpa en person lika bra. Det är individuellt vilket stöd man behöver och erbjuds. Om du trivs där du bli behandlad nu tycker jag absolut inte att du ska byta. Det viktigaste är att du känner att du får den hjälp du behöver.
      Kramar!

  • Angelica

    Hej tror du det här med tvång är något som är kopplat till anorexia?
    Har märkt att jag har väldigt mycket regler kring hur saker ska vara upplagt när jag ska äta men har inte analyserat kring att det skulle vara en del av sjukdomen men samtidigt har jag inte haft sånna regler tidigare. Varje måltid måste liksom kännas “perfekt”, måste vara rätt tallrik och rätt sked och jag måste sitta på ett visst sätt tills det liksom känns “bra”. Maten måste även vara varm så jag springer till mikron säkert 5 gånger under en hel måltid. Att äta kan ta över timme och då är det inte själva ätandet som tar tid utan allt fixande runtomkring. Tänker att de flesta vill väl ha en så bra miljö som möjligt att äta i men det här är nog ändå inte helt friskt? :/

    En annan fråga som jag funderat mycket på som du eller någon annan med erfarenhet av anorexia hemskt gärna får svara på är om de upplevt ett större behov av att kissa? Jag springer och kissar stup i kvarten, och om jag dricker något så går det nästan rakt igenom på en gång så har blivit tvungen att sluta med det nästan helt nu. Det här behovet har även ökat ju mer jag gått ner i vikt.

    Jätte tacksam för svar :)
    Kraam!

    • Mikis – mikis.webblogg.se

      Jag upplevde det sistnämnda problemet förut, ett tydligt ökat behov av att springa och kissa stup i kvarten… Jättejobbigt, inte minst om man var ute på stan eller så. Problemet har försvunnit nu i alla fall, är normalviktig nu. :)

      • Angelica

        Okej, tack för svar! :) Då är det säkert nånting som är kopplat till det här i alla fall. Skönt att det försvann!

    • soelas

      Jag tror att det kan finnas ett samband där, ja. Ana gör ju måltiden till en så mycket större sak än vad det egentligen är. Ana vill ha kontrollen och det ska vara på hennes sätt. Inte bara i form av livsmedel eller portionsstorlekar. Maten ska vara upplagd som hon vill ha dem i de bitar som hon tycker och med den servis som hon är trygg med.

      Jag själv har blivit mycket mer noga med att maten ska vara varm och “nysaltad” när jag äter. Det är klart att man kanske inte vill äta kall mat, men de flesta människorna är inte så noga alla gånger. När det blir massa kontroll kring en måltid så är det nog snarare ätstörningen än en själv.

  • Becka

    Angelica! det där med att kissa är ett underskott av salt! när kroppen lakas ur försvinner även saltförråden o då rinner vattnet bara rakt igenom, om man inte äter salt! Läs mer i Mattillåtet av Gisela van der Ster (rekommenderas varmt!).
    Börja med att t salta 1 krm på morgonen, efter en vecka 1 krm på kvällen också. du kan uppleva att du blir lite mer svullen på morgonen, men detta går över o om du upplevt svullnad efter måltid kommer detta också försvinna lite mer. Lycka till!
    Kram

    • Angelica

      Hej tack för svar! :)

      Saltbrist alltså, media som snackar om att det är så mycket salt i allting haha, men du kan nog ha rätt. Har också läst om det där i den boken nu när jag tänker efter men helt glömt bort faktiskt 😮 Tack för påminnelsen! Ska absolut prova att börja salta mer, det är ingen höjdare att vara kissnödig hela tiden liksom :/
      Kraam :)

      • Mikis – mikis.webblogg.se

        Jag vet inte hur det ligger till, men jag saltade inte direkt lite när jag som underviktig hade detta problem. Jag saltade faktiskt väldigt mycket när jag väl saltade min mat…

        • Sara

          Njurarnas förmåga att lagra urin minskar pga svälten – därav behöver man kissa oftare. Det är även vanligt med ödem (=vätskeansamlingar på t ex. underbenen) och dessa kissar man sedan ut (kan röra sig om stora mängder).

      • soelas

        Jo, man ska ju inte lyssna så mycket på media heller.. Det bör vi nog veta by now 😉

        Men det kan nog ligga mycket i det som Becka skriver. Många personer som är underviktiga saltar oftast mer på maten (omedvetet), för att kroppen lättare blir sugen på salt mat, har jag märkt. :) Så prova det!

  • Becka

    Ja, man behöver ca 3 krm salt/dagen, trorjag det är!!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp