Räds inte för det som var, vi ska framåt till det som kan bli!

March 21st, 2013

Men du, hoppas du samtidigt som detta framsteg kan fundera lite på en grej jag kom att tänka på efter att ha sett din två år gamla bild:

Det är ju i och med den uppenbart att du var en av de där smala/normalviktiga tjejerna som bara själv kände sig stor innan du insjuknade. 
Själv var jag innan min anorexi faktiskt stor på riktigt. “Mullig” och mer därtill i perioder (har alltid haft problem med överätningar och dåliga hormoner som lägger på vikt oavsett hur mycket jag tränar etc.) Både jag själv och andra såg mig som tjock. Som en sådan som alltid åt för mycket. Mao: en misslyckad person i dagens samhälle. 
Mycket med min svårighet att tillfriskna har därmed gått ut på det: alla intygar ju anorektiker att normalvikt betyder så mycket bättre mående och att “det kan ju inte bli värre”, för att man ska våga plussa. Men jag VET ju att det var om inte värre så i alla fall minst lika illa… Jag mådde lika dåligt över mig själv som överviktig som svältande. Vet att du inte har ett svar och att det inte går att jämföra rädslor i sjukdomsvärlden… men hur tänker du kring det? Om du jämför med hur du måste tänka för att “våga” gå tillbaka, vad tror du min strategi ska vara?
– GT

Jag tror som dig att det är minst lika jobbigt och ohälsosamt att vara överviktig som underviktig. Det är väl en utav de största farhågorna som man har när man går upp i vikt egentligen; att man ska bli stor. Det finns ingen som skulle vilja att man ska gå och bli överviktig bara för att man har/haft en ätstörning. Det är ju trots allt den undre gränsen av normalvikt som krävs.

Det handlar inte bara om en viktuppgång för att bli frisk. Jag tror att det är viktigt att man får behandling för sin ätstörning oavsett “viktklass”. För att går man i behandling får man jobba med proportioner, beteende och andra faktorer än vikten, som gör en sjuk. Jag tror att om man får den kunskapen om kroppen, knoppen och hälsan så kommer man inte till att leva ett ohälsosamt liv. Såvida det är inte är något som man medvetet väljer.

Man har provat vara onyttig och man har provat svälta sig – inget utav de sakerna fick en att må bra. Det som återstår är att hitta balansen i det sunda. När man har genomgått en viktnedgång en gång så kan man göra det igen. När man har gått upp i vikt en gång så kan man göra det igen. Man lär sig av det man har gjort och till sist har man lärt sig tillräckligt för att veta vad som får en att må bäst.

Många talar om att “hitta vägen tillbaka till ett friskt/hälsosamt liv” när de jobbar med ätstörningen. Det är inget fel med det, men jag ser mer på det som att “hitta vägen framåt till ett friskt/hälsosamt liv”. Jag skulle inte påstå att jag varken var särskilt nöjd med mig själv, frisk eller hälsosam innan ätstörningen. Om jag skulle sträva efter att bli samma tjej som innan (Another place another time) så skulle det sluta med att jag föll tillbaka så småningom. Det man lär sig av ätstörningen är att hitta ett sundare förhållningssätt till mat och att uppskatta sig själv och livet på sätt man inte gjorde då man blev sjuk.

Jag är inte samma person idag som jag var då. Idag har är jag både äldre, smartare och har mer erfarenheter i ryggsäcken. Den väg som väntar mig är inte desamma som när jag gick i gymnasiet.

Det handlar inte om att sträva bakåt och tillbaka till det som var. Det handlar inte om att jobba för den vikt du låg på innan. Det handlar om att hitta ett sätt att ta sig vidare på och finna sig själv i den värld man lever i idag. Idag ser vi annorlunda ut och har andra förutsättningar. Idag är vi äldre, klokare och imorgon blir en ny idag på vägen mot en hälsosammare framtid.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

  • GT

    Jag kunde förmodligen att skrivit allt det där själv. Men dels gör det för ont att tänka på det faktum att jag ALDRIG tagit hand om mig eller min kropp på rätt sätt. Och dels är det en helt annan sak när någon annan skriver ner det svart på vitt.

    Stort tack för ditt svar. För att du tog dig tid att svara. Och för att du förhoppningsvis fick mig att lyssna mer än vad jag hade gjort på mig själv… TACK!

    (Du inser att du snart har en FAQ-bok för ätstörningar redo att skickas in till förlag va? Imponerad av både ditt mentala jobb och ditt bloggjobb just nu!)

    • soelas

      Ibland behöver man höra det från flera håll för att man ska börja ta åt sig. Härlig att du känner så! 😀

      Åh, du fick mig VERKLIGEN att le när jag läste detta. Det ligger nog någonting i det. Kanske ska publicera mina blogginlägg som en bok i framtiden. 😉 hihi *önsketänkande*

  • Hanna

    Vad roligt det är att läsa dina texter, så himla kloka och inspirerande!

    Förresten har jag en fundering… gillar du löpning? ^^

    • soelas

      Vad glad jag blir att de uppskattas! 😀 Tack!
      Du skriver inte illa själv ska du veta 😉

      Jag har sällan haft tålamod med långa löpturer, föredrar kort och intensivt. Men ibland är det riktigt skönt att kunna bege sig ut i solskenet på en springtur! 😀 Hur kommer det sig att du undrar?

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp