Brev från Ana

August 14th, 2012

Brev från Ana,

Tillåt mig att introducera mig själv. Mitt namn är, eller som jag är kallad av doktorer, Anorexia nervosa, men du kan kalla mig Ana.
Förhoppningsvis kan vi bli bra partners.
Den närmaste tiden kommer jag att investera mycket tid i dig, och jag förväntar mig detsamma från dig.
Du har tidigare hört en massa lärare och föräldrar prata om dig. Att du är så mogen, så intelligent och tillhandahåller så mycket potential.
Vad har detta fört dig om jag får fråga? Absolut ingenstans!
Du är inte perfekt, du försöker inte tillräckligt hårt. Och sen för den delen slösar du din tid på att tänka och prata med kompisar och rita.
Sådan här slapphänthet ska inte bli tillåten i framtiden!

Dina vänner förstår dig inte. Dom är inte dig trogna i heller.
Tidigare, när din osäkerhet tyst har gnagt i dig har du frågat dom: ” Ser jag … fet ut?”
Och dom har svarat: “Oh nä, klart inte”, så vet du att dom har ljugit.
Bara jag berättar sanningen för dig!
Dina föräldrar – ska vi ens nämna dom!
Du vet att dom älskar dig, att dom bryr sig om dig, men det gör dom bara för att dom är dina föräldrar, och det är deras plikt att göra så.
Jag ska berätta en hemlighet för dig nu, längst inne hos dom så är dom så besvikna på dig.
Deras dotter, hon med så mycket potential, har blivit en fet, lat och ovärdig flicka.
Men jag ska ändra på allt detta.
Jag förväntar mig att du ska sänka ditt kaloriintag och öka din träning.
Jag kommer att knuffa dig till det outhärdliga.
Men du måste ta det för du kan inte besegra mig.
Jag har börjat att nästla mig in i dig. Snart, är jag med dig alltid.
Jag är där när du vaknar på morgonen och springer till vågen.
Siffrorna på vågen blir både din vän och fiende och du hoppas innerligt att dom ska vara lägre än gårdagen, kvällen före det …..
Du tittar dig i spegeln med förfäran.
Du drar och petar på fettet som är där, och ler när du drar över skelettbenen.
Jag är där när du lägger upp din matplan för dagen: 400 kalorier, 2 timmars träning.
Det är jag som klurar ut detta åt dig, för vid detta laget är dina och mina tankar sammanflätade. Vi är en.
Jag följer dig hela dagen. I skolan när dina tankar flyger i väg ger jag dig annat att tänka på.
Räkna om kalorierna för idag. Det är för mycket!
Jag fyller ditt huvud med tankar om mat, vikt, kalorier och saker som är säkra att tänka på.
Jag är nu inuti dig, i ditt huvud, i ditt hjärta och i hela din själ.
Hungern och plågorna du känner är jag, inuti dig.

Snart berättar jag inte bara vad du ska göra med ditt matintag, utan vad du ska göra med HELA din tid.
Le och nicka. För dig väl. Sug in den feta magen! Fan, du är en fet kossa!!!!
När måltiderna kommer berättar jag för dig vad du ska göra.
Jag får en tallrik med sallad att verka som en festmåltid för en kung.
Rör runt maten på tallriken. Få det att se ut som om du har ätit någonting.
Ät inget! Om du äter så försvinner all kontroll.
Är det vad du vill??!! Att bli den feta kossan som du en gång var igen??!!

Jag tvingar dig att stirra på modeller. Dom där perfekta magra modellerna med bländvitt leende är perfektion som stirrar tillbaka på dig genom tidningen.
Jag får dig att förstå att du aldrig kommer att bli som dom. Du kommer alltid att vara fet, du kommer aldrig att bli så vacker som dom.
När du tittar dig i spegeln kommer jag att förvrida bilden.
Jag kommer att visa dig övervikt och anskrämlig fulhet.
Jag kommer att visa dig en sumobrottare, när det i själv verket, i spegeln, är ett svältande barn.
Men du får inte veta om detta, för om du visste sanningen, så kommer du kanske att börja äta igen, och då är vårat förhållande förstört.
Ibland kommer du att trotsa mig. Förhoppningsvis inte ofta. Du kommer att känner igen de små rebelliska fiberna i din kropp och då kommer du att traska ner i det mörka köket.
Skåpsdörren öppnas långsamt med ett svagt knarrande.
Dina ögon kommer att vandra över maten som jag gömt undan på säkert avstånd från dig.
Du kommer att känna att dina händer sträcker sig, som i en dvala, som i en mardröm, i det mörka skåpet till paketet med kex.
Du trycker i dig dom, mekaniskt, utan att smaka, med en njutning av den fakta att du trotsar mig.
Du sträcker dig efter ett paket till, ett till, sen ett till …..
Din mage kommer att bli uppsvälld och grotesk. Men du slutar inte, fastän jag skriker åt dig att sluta, din feta kossa, du har ingen självkontroll och du kommer att bli fet.

När det är över kommer du att klamra dig fast vid mig igen.
Be mig om råd, för du vill ju egentligen inte bli fet.
Du bröt den huvudsakliga regeln, och nu vill du ha mig tillbaka.
Jag tvingar in dig i badrummet, på knä, stirrandes ner i den gapande toalettstolen.
Jag tvingar dig att stoppa dina fingrar i halsen, inte utan smärta så spyr du upp maten.
Det här görs om och om igen, tills du spottar blod och vatten, för då vet du att du har fått upp all maten.
När du reser dig, kommer du att känna dig yr. Svimma inte! Stå rakt upp!
Din feta kossa, du förtjänar att ha ont.
Kanske väljer jag ett annat val åt dig nästa gång.
Kanske tvingar jag dig att ta laxermedel, så att du får sitta på toaletten till tidig morgon.
Känna hela insidan krypa på dig.
Eller så kanske jag gör så att du skadar dig själv.
Banka huvudet i väggen tills du får en olidlig huvudvärk.
Att skära är också effektivt. Jag vill att du ska se ditt eget blod, rinna längst din arm. Och i den sekunden förstår du att du förtjänar den smärta jag ger dig.
Du är deprimerad, besatt, i plågor, sårad … sträcker ut för hjälp men ingen förstår.
Vem bryr sig?! Du förtjänar det, du har dig själv att skylla.

Ok, är jag för sträng? Vill du inte ha det så här? Är jag orättvis? Jag gör detta för att hjälpa dig.
Jag gör det omöjligt för dig att känna några känslor som i sin tur orsakar dig stress.
Ilska, ledsamhet, desperation och ensamhet kan upphöra för att jag tar bort dom och fyller ditt huvud med metodiska kaloriräkningar.
Dina försök att kämpa för att platsa in med dom andra barnen, försöken att tillfredsställa alla – jag tar bort dom.
Jag är din enda vän, jag är den enda du behöver tillfredsställa.
Jag har en svag punkt, men vi får inte berätta det för någon.
Om du bestämmer dig för att kämpa mot mig. Om du söker hjälp och berättar om hur jag får dig att leva – då kommer helvetet att bryta loss.
Ingen får veta. Ingen ska knäcka det här hårda skalet som jag har virat in dig i.
Jag har skapat dig! Detta perfekta, magra målsökande barn. Du är min och bara min.
Utan mig är du ingenting, så kämpa inte emot.
När andra kommenterar dig, ignorera dig.
Bara glöm det, glöm dom, glöm alla som försöker att ta mig från dig.
Jag är din största tillgång, och jag är för avsikt att bibehålla det så.

Mvh Ana

Källa: http://www.ciao.se/Atstorningar__Recension_11094

När jag läste detta så kände jag mig så himla träffad. Förmodligen är jag inte den enda som kan se likheterna med denna text och ens egen ätstörning. Det är hemskt, fruktansvärt, det finns inte ens ord att beskriva.

Så här kan man beskriva ätstörningen. Självklart gäller inte alla delar en själv, men det är nog ungefär så här man sätter ord på den.

Tags: , , , ,

  • http://www.sofiayit.blogg.se S

    fick en rysning över hela kroppen! en obehaglig en.

    • http://Soelas.se Soelas

      Jag fick en liknande reaktion också! 😮

  • http://www.pavagned.blogspot.com Tua Lövdahl

    Åh, jag fick också rysningar! Den är nästan obehagligt träffande…

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp