En gång ätstörd – alltid ätstörd

August 9th, 2018

En av mina största rädslor att berätta för personer om min sjukdomshistoria är att de ska behandla mig annorlunda. Det är nämligen oerhört svårt, eller näst intill omöjligt, att vara fullt frisk när personer i ens omgivning behandlar en som att man är sjuk.

Det är verkligen ingen hemlighet att jag har varit sjuk. Jag pratar gärna om det och delar med mig av mina erfarenheter. Problemet blir att om man tackar nej till efterrätt… så är man sjuk, om man tränar oftare än gemene man… så är man sjuk, om man tycker det är lite jobbigt att man gått upp 2 kg den senaste månaden…så är man sjuk, om man tycker det är dåligt att proppa i sig en hel chipspåse en måndagskväll… så är man sjuk, och om man bryr sig om hur man ser ut… så är man sjuk.

Men ändå är detta någonting som väldigt många friska människor gör, tycker och tänker. Och det stör mig att personer som haft ätstörningar förväntas leva extremt ohälsosamt för att klassas som friska. Man ska ständigt gå upp i vikt, aldrig tacka nej till sötsaker, helst inte träna alls, inte bry sig om hur man ser ut, och allra helst ska man älska att ligga hemma i soffan och käka chips. DÅ kan omgivningen släppa på oron om att man är sjuk – sjukt va?

Jag har varit med så pass länge att jag förstår hur människor fungerar. De ser det dom vill se: De ser att du tog en liten portion till middag, men ser inte att du åt ett större mellanmål 2 h innan för du var hungrig då. De ser att du drar ut och springer en morgon, men inte att du inte sprungit på flera månader innan för det varit för kallt ute. De ser att du tackar nej till ett glas vin, men inte att du festat de senaste två helgerna.

Bland personer som varit med och sett en när man varit sjuk, kommer man aldrig få vara riktigt frisk. De litar helt enkelt inte på ens eget omdöme, och det är förståeligt då många med ätstörningar är extremt duktiga på att ljuga för både sig själv och omgivningen. Kanske gör jag det just nu?…

Vem vet… men är det inte bättre att tro det bästa, istället för det värsta? För tro mig, jag har aldrig känt mig mer frisk och levande som när jag varit bland människor som behandlat mig som den jag är idag och inte den sjukdom som jag haft. Ingen människa är sin sjukdom; vi är så mycket mer än så, och det är den personen vi vill bli sedd och bemött som.

 

Tags: , ,

Stackars liten tjej…

September 20th, 2016

Stackars tjej som liten är och alldeles för stora kläder på kroppen bär.

Vikten går bara ner och ner, men hennes fina leende ser jag inget mer.

Hon är helt utan vänner, för ingen kan riktigt förstå hur hon känner.

Allt har bara blivit så fel – går det någonsin att bli hel?

När sjukdomen har makt, gäller det att vara på sin vakt.

För ack så snabbt det kan rasa! Var dag blir något att fasa…

Även om hon frisk skulle bli – skulle hon någonsin känna sig fri?

Klorna sätter sina spår och varje dag fäller hon en tår.

Alla säger “sluta mesa”, men det är så mycket mer till i denna resa.

Så mycket hon inte vet ju, och lite av det ska jag säga nu.

Kampen kommer vara värt, inte bara för dig utan också för allt du håller kärt.

Varje dag må vara en pina, men det är inte genom att svälta, spy och skära oss som vi blir fina.

Kärlek till dig själv är svaret på allt, även om det inte låter särskilt ballt.

Jag har gått i hennes skor, och så mycket från dig sjukdomen snor.

Visst, livet är inte alltid lätt, men att ständigt må skit är heller inte rätt.

Vi måste lära oss att bredda våra vyer, bortom mått, vikt och kalorier.

Livet har så mycket mer att ge, du måste bara öppna ögonen och börja se.

Titta dig nu runt om kring, se alla dessa olika ting.

Det är helheten som spelar roll, och till den behövs inte någon mega-super-kontroll.

Det må kännas omöjligt i stunden, men det är spöket i ditt huvud som håller din bunden.

Se till alla oss som lever nu, en dag kommer det också att kunna vara du.

Ingen kommer att kunna göra det åt dig, så det är ta-mig-fan dags att börja säga nej.

Skit i alla andra och gör din grej, för den enda du ska leva med resten av ditt liv är dig!

Stackars tjej som liten är, tänk om du bara visste hur mycket vi alla håller dig kär.

crying-girl

Tags: , , , , , ,

I choose life

July 12th, 2016

Hej alla kära,

Det känns på tiden att göra en uppdatering här.

För fem år sedan var min viktnedgång i full rulle. Runt 10 kg tappade jag mellan våren och hösten, och sedan ytterligare enstaka kilogram till min bottenvikt. För ungefär fem år sedan började jag passera den vikt jag stabilt ligger på idag. Jag tappade kontrollen och det handlade inte längre om att jag ville bli smalare för att se snyggare ut. Jag blev sjuk i anorexia, och mer om den sjukdomen kan ni läsa på bloggen.

När jag läste om och fick höra om att vägen tillbaka kommer att bli lång trodde jag inte på det. Ett långt tag gick jag och själv trodde att det bara var att börja äta mycket igen, bara jag ville… Så var inte fallet. Anas tankar blev djupt inpräntade och att gå emot dom lämnade en med en enorm ångest som i sin tur lockade fram ännu sjukare beteenden.

På den här bloggen har ni kunnat följa med mig genom min resa från och med då jag bestämde mig för att försöka bli frisk. Många gånger har jag berättat för er om hur mycket mer glädje jag känner och hur mycket friskare jag upplever mig vara, för att senare i efterhand göra tillbaka blickar och kunna identifiera kvarliggande sjuka beteenden. Jag har aldrig ljugit för er. Likt som många andra ting i livet behöver man ibland gå igenom vissa saker flera gånger för att verkligen lära sig i det långa loppet. Att förändra sina tankemönster och sitt beteende sker inte över en dag, men däremot kan man under en dag ha förändrade tankemönster och beteenden. Det är vad jag har valt att fokusera på; de perioder som fått mig att känna mig stark och levande.

Att ha varit sjuk i ätstörningar gör det också svårt ibland att skilja på om det är sjukdomen som får en att må dåligt, eller om det är andra faktorer som lockar fram sjukt beteende för att man mår dåligt.

Jag gick ett år i behandling på SCÄ för något år sedan, medan jag i efterhand förstår att det egentligen rörde sig om utbrändhet och en skadad relation med min partner. I en sådan period blir det lätt att tappa sig själv, och att återgå till sjukdomen.

Om jag idag tillämpar sjuka beteenden så bottnar det sig oftast i någon form av osäkerhet. Oftast gör jag det mer eller mindre medvetet. I stunden kan jag ta beslutet att det är okej, det är okej en gång att kräkas när jag proppat i mig godis tills jag blivit illamående. Det är okej i en stressig eller känslomässig period i livet att isolera mig lite extra och lägga stort fokus på mina träningsresultat. Det är heller inte hela världen om jag i någon period känner att jag vill räkna kalorier för att jag känner mig osäker över hur mycket jag äter. Jag dör inte. Jag faller inte tillbaka i skiten för gott. Det jag gör är att jag tillämpar gammalt beteende som varit metoder för att hantera jobbiga känslor. Det är definitivt inte de bästa metoderna, men det är inte alltid vi har kapaciteten att välja de bästa utvägarna. Det varje varje dag som man orkar ta itu med motgångar. Framför allt, är inte ätstörningen (för mig) längre ett sådant stort problem att det alltid är värt att prioritera. Det finns andra saker i livet som påverkar mig och mitt välmående i betydligt större utsträckning.

Är jag frisk nu? Mitt svar blir att det är relativt. För varje år som går ser jag mig själv som friskare och att identifiera mig som sjuk i ätstörningar känns ganska långt bort. Däremot har jag varit det och det har självklart påverkat min livsstil idag. Jag tycker hälsofrågor är oerhört viktiga, jag älskar verkligen att träna (det är jag-tid), jag tycker det är intressant med hur mat påverkar oss och jag förstår att det är en själv som måste ta tag i sina problem – ingen annan kan göra förändringarna åt dig. Och nu när vi ändå kom in på det, skulle du vilja att någon annan gjorde det? Jag är hellre stolt själv över det jag åstadkommit på egen hand. Det stärker mig!

Så fem år senare.. Jag har fått erfarit en hel del. Gått från sjuk i anorexia, till utbrändhet, till funderingar om att vara bipolär eller bara fullständigt knäpp i huvudet, till att i slutändan inse att jag är fan en helt jävla normal människa och jag väljer själv hur jag ska leva.

Varje gång jag kommer på mig själv automatiskt göra friska val infinner sig någon form av stolthet. Jag gör det för att det känns så självklart, för att det är det jag vill i stunden, inte vad jag borde utan vad jag vill.. och helt utan ångest – bara ren och skär stolthet. Ja, det är så jag väljer att leva.

I choose life.

Kramar,
Soelas

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Filmrecension: Min lilla syster

March 4th, 2016

I helgen var jag hemma på grund av förkylning och tog mig äntligen tiden att titta på filmen “Min lilla syster” som släpptes på bio tidigare i höst.

I filmen får vi följa med Stella i sin tonårsdebut i samband med att hennes storasyster Katja insjuknar i anorexia. Katja, som spelas av artisten Amy Diamond, tävlar i konståkning och har hög press på sig själv. Föräldrarna fattar ingenting och lillasystern Stella, trots sin egen vilsenhet in i vuxenvärlden, är den som i mina ögon är ängeln i filmen. Trots okunskap så fattar hon vad som är “normalt” och inte.

Filmen i dess helhet är absolut sevärd och den lyfter fram en hel del “klyschor” vad det gäller anorexia. Jag tror att många som har/haft anorexia eller är närstående till någon med liknande ätstörningar kan känna igen sig i flera av filmens scener. Dock vill jag höja ett finger för att det kan vara känsligt att se denna om en själv befinner sig i en situation likt Katjas i dagsläget.

En sak som är väldigt bra med att detta problem får återspeglas på filmduken är att det kan nå ut till många utomstående som inte alls är medvetna om hur denna typ av problematik ter sig. När jag såg filmen reagerade jag på hur dumma föräldrarna verkade vara. Totalt blinda för problemet och okunniga för att hantera det. Tyvärr är det nog så det är i många fall även i verkligheten, men dock är dem inte till att skylla på. De flesta föräldrar vet nog lika lite om ätstörningar som jag vet om… låt säga schizophreni. Man känner till sjukdomen och vet vad det handlar om, men inte mycket mer än så. Den här filmen kan nog få många föräldrar som har/haft eller kanske kommer stöta på barn och unga vuxna med ätstörningsproblematik att reflektera över sin egen roll i det hela. Även syskon och andra närstående kan få upp ögonen för situationen på annat sätt.

Det som känns trist med filmen är att den lyfter fram ett sådant typ exempel på hur anorexia utformas. En ung tjej som tävlar inom en till synes utseendefixerad sport. Och det som syns på duken är enbart beteendet men ingenting om den faktiska kaoset som ligger bakom och ständigt försiggår innanför pannbenet på den drabbade. Dock tror jag att det är tillräckligt för att utomstående ska förstå “typ-beteenderna” och kunna vara observant på tecken om ätstörningar. Sedan måste ju filmen också vara underhållande och följa en spänningskurva – det är ju trots allt en spelfilm, så känn dig fri att både skratta och gråta!

 

Tags: , , , , , , ,

Frisk idag och sjuk imorgon

February 26th, 2016

Nu för tiden blir det inte många uppdateringar här på bloggen. Jag skriver nu mera mest på hälsosoffan, men det jag vill säga idag faller sig bättre in på denna bloggs tema.

Tror ni att man kan vara frisk resp. sjuk fast i olika forum? Tror ni att i vissa sammanhang i livet kan man tyckas vara helt frisk från sin ätstörning, medan i andra situationer verkar den träda kraft som om den aldrig försvunnit? Som om det inte vore någonting man bar med sig hela tiden utan snarare någonting som formas beroende på omständigheterna…

Dessa omständigheter kan vara sådant som finns både inom- och utanför sig själv. Det kan vara ens egna tankar, känslor och föreställningar som framhäver ätstörningen likt väl och/eller i samband med vardagssituationer och omgivningens agerande.

Kan man vara frisk (på riktigt frisk) i vissa tillfällen, men sjuk i andra? Kan man vara lite av både och men bara i olika situationer?

Vad tror ni?

Tags: , , ,

Online-utbildning för ökad kroppsacceptans

January 15th, 2016

På Karolinska Institutet genomför de ett projekt där tjejer i åldrarna 15-20 kan delta i en internetbaserad utbildning med målsättning att öka acceptansen för kroppen och må bättre oavsett hur man ser ut. Tidigare har detta visat sig ge goda resultat och minskat antalet som får en framtida ätstörning (läs mer om projektet här).

Om du är tjej i åldrarna 15-20 skulle jag uppmuntra er till att ta chansen och delta i utbildningen (klicka här). Det är alltså ingen behandling i sig, men jag tror att utbildningen kan vara väldigt givande och om inte annat en erfarenhet. Tyvärr har jag själv inte åldern inne längre för att delta, men skulle absolut ha tagit chansen annars! Hoppas att fler känner sig manade till att greppa tag i möjligheter som denna.

 

 

Tags: , , , , , , ,

Thailand – fjärde gången gillt!

December 13th, 2015

Först var det magiskt. En fantastisk upplevelse fylld med spänning och festligheter. Det fanns värme, det fanns ljus och det fanns hopp. Då var jag glad, fri och på väg mot något stort.

Sedan var det tufft. Kallt. Där fanns ångest, krav och ett tungt hjärta pulserande i låg frekvens. Inget var kul. Det var en plåga.

Därefter var det något helt annat. Inte riktigt som förväntat, men med både glädje och sorg. Det blev en erfarenhet att lägga i ryggsäcken.

Nu, ja nu vet jag inte vad som väntar. Men jag hoppas på att finna ett lugn. Egentid. Och inre lycka.

thailand123

Imorgon inleds resan till Thailand för fjärde gången. Den här resan kommer inte bli likt någon annan. Den här resan gör jag med mig själv och för mig själv. Jag ser fram emot att sitta på stranden, vittna solnedgången och förundras över tidsvattnet. Jag ser fram emot att båda inleda och avsluta dagen med härlig färsk frukt, och däremellan allt annat gott som Thailand har att erbjuda. Jag ser fram emot att promenera längst gatorna för att finna det ena efter det andra värt att spendera pengar på. Samt att ligga blickstilla i solstolen och bara lyssna på vågorna när de stjälper mot strandkanten. Jag ser fram emot att bränna fötterna i sanden och förundras över den galna trafiken. Jag ser fram emot att lägga mig i sängen efter en lång dag ute på äventyr. Och jag ser även fram emot att sitta vid poolbaren och avnjuta en cola light i samband med mina tappra försök att tentaplugga.

Jag tror den här resan kommer bli fantastisk – även om det förmodligen inte blir alls som jag föreställt mig!

Tags: , , , , , , ,

Mättnadskänslan – det värsta vs. det bästa

November 28th, 2015

Vet ni någonting som är rätt så underbart? Att komma hem efter ett träningspass och äta sig så där ordentligt äckligt jävla mätt! Det är fan bland det bästa som finns. Det är riktigt gött så att säga. Och vet ni vad som är det mest fantastiska med det hela? Att för några år sedan vad mättnadskänslan bland det absolut värsta jag visste. Det var det mest farliga och ångestfulla jag kunde utsätta mig själv för. Och idag, vid tillfällen, är det bland det mest tillfredsställande som finns.

Tänk vad saker och ting kan förändras.

mättnad

Skrivet 23:e juli 2012 (klicka på bilden för att komma till inlägget)

Tags: , , , , ,

Det har gått för långt

November 25th, 2015

En gruppinstruktör på gymmet berättade för mig att fem kompisar till hennes 15 år gamla dotter är inlagd på “anorexiaklinik”. Fem kompisar till hennes 15-åriga dotter (!). Det är fem för mycket!

Vart är samhället på väg? 

Tags: , , , ,

Är du frisk eller sjuk?

November 21st, 2015

Vet du vad?

  • Om du skriver på sociala medier att du är stolt över att du haft ett sådant bra träningspass så är du sjuk.
  • Om du lägger upp en bild på att du ätit kvarg till mellanmål så är du sjuk.
  • Om du väljer en sallad när du ska äta ute med vänner så är du sjuk.
  • Om du tackar nej när någon bjuder på sötsaker så är du sjuk.
  • Om du säger att du hellre tar en promenad än bussen dit du ska så är du sjuk.
  • Om du undrar vad det är för någonting i maten så är du sjuk.

Om du överhuvudtaget gör eller säger någonting som kan förknippas med ätstörningar så kommer du alltid att förbli sjuk. I alla fall är det vad omgivningen tenderar till att tro.

Låt mig få omformulera ett mycket väl känt citat:

Frisk är vad frisk gör.

Frisk tränar ibland, och ibland inte. Vid tillfällen vill frisk dela med sig av något som frisk tycker har varit bra, och ibland håller frisk det hellre för sig själv. Frisk tycker om flera olika maträtter, ibland vill frisk ha en rejäl köttbit och ibland är frisk mer sugen på en sallad. Frisk äter gärna goda saker, men ibland är faktiskt inte frisk sugen på godis – och tackar då nej. Frisk kan vara lat och ta bussen till skolan de flesta mornar, men ibland känner frisk att det vore skönare att få röra lite på sig. Frisk är nyfiken på vad kompisens goda maträtt består av och frågar.

Varför får inte f.d. sjuk också göra som frisk? Kommer sjuk aldrig att få kalla sig friskFrisk får ju göra vissa saker som sjuk också gjorde, bör inte sjuk också få göra sådana saker som frisk?

I detta fall tror jag att allt för många har ett “antingen-eller-tänk”. Att antingen är man frisk eller så är man sjuk. Jag tror inte att det fungerar riktigt så. Jag ser det snarare som en tallinje och att man befinner sig någonstans däremellan. Kanske kan man till och med lägga till fler axlar för att kartlägga en persons hälsa (?). Men jag tror definitivt inte att det är svart eller vitt i detta fall. Man måste se till helheten och inte döma utefter enstaka händelser eller vissa delar av en persons liv. Så varför måste vi klassa oss som frisk eller sjuk?! Kan vi inte bara bestämma att vi alla ligger någonstans där emellan och sedan observera vilken riktning det går i?

Jag vill bli stämplad för “ätstörd” lika lite som att du vill bli dömd för den person du var för 5 år sedan. Alla människor utvecklas och går framåt i livet. Vad nyfiken på det istället för att ständigt jämföra med det förflutna.

Blir det inte fel när vi tillåter friska människor att göra “sjuka handlingar” utan att klassa dem som sjuka, men om du en gång varit sjuk så får du aldrig i ditt friska liv göra en sjuk handling?! Bör inte alla kunna vara friska på samma villkor i slutändan?

Tags: , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp