Träning kräver energi – för lite energi, ingen träning.

September 23rd, 2014

Hej! Jag undrar om du har haft träningsförbud? Isånnafall hur hanterade du situationer då du ville träna? Och varför är det inte bra att träna när man är underviktig?

För ganska precis tre år sedan fick jag i princip träningsförbud. Det var inga konstigheter egentligen, med tanke på hur lite jag åt och hur mycket jag gått ned i vikt. Kroppen var svag, kall och sjuk. Det var inget alternativ att träna på riktigt, men när ångesten smög sig på.. då ville man allt förbränna kalorier.

Det var inte ovanligt att man i smyg tröstlöst försökte göra armhävningar och situps för att bygga muskler av munsbiten man precis ätit. Och eftersom träningspass var totalförbjudet blev det extra viktigt att få in vardagsmotionen. När det fanns möjlighet valde man att promenera, och inte för sjutton valde man hissen frivilligt när det fanns trappor att gå i. De rent ut sagt onödiga försöken att förbränna kalorier gör inget annat än att håller sjukdomen vid liv.

Allt eftersom att jag gick upp i vikt, åt bättre och blev friskare har jag blivit tillåten att träna mer. Gränsen kan ibland vara svår att dra över vad som är “lagom”, men en bra utgångspunkt är att man ska inte träna när man är trött. Orkar man inte så orkar man inte, då har inte kroppen tillräckligt med energi och det kan både bero på mat- eller sömnbrist. Att träna trots det att kroppen inte orkar med kan leda till flera rader konsekvenser, både kortsiktiga och långsiktiga.

Först, innan vi besvarar frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underivktig?” tycker jag att det är bra att klargöra “Varför är det bra att träna?”.

Träning, motionering, är denna generations stora hälsogenomslag. Så många forskningar har visat att motion kan ge många positiva effekter på människan, både fysiskt och psykiskt, att vi av idag nästan inte hör talas om någonting annat. Motion stärker kroppen på flera sätt, bland annat hjärtat och skelettet. Vid styrketräning fokuserar kroppen på att bygga upp starkare muskulaturer vilket kan ses som förebyggande mot bland annat ryggsmärtor och andra belastningsskador. En del träning bidrar även till att öka leders rörlighet vilket är bra för att undvika stelhet och muskelbristningar. För överviktiga personer kan motion ses som ett mycket mer hälsosamt sätt att bli av med farlig fettmassa än olika bantningskurer.

Något som framhävs ofta i media är träningens positiva effekt på den psykiska hälsan. När vi tränar frisätts hormoner som får oss att känna oss lite gladare och mer nöjd. De signalsubstanser som frisätts kan även bidra till att lätta stress. Efter ett intensivt träningspass blir det lättare att slappna av och man behöver inte ständigt gå och spänna sig pga oro. Jag känner inte till alla fördelar med att träna, men vi kan nog enas om att det finns många.

, nu till frågan “Varför är det inte bra att träna när man är underviktig?”.

Jag tror att det är lätt att uppslukad av alla positiva effekter med att träna, och sedan glömma bort vilka andra konsekvenser det kan få på vår kära kropp. När man tränar höjs pulsen, hjärtfrekvensen ökar, förbränningen ökar, kroppen jobbar hårdare än vanligt och den använder sig också av mer energi än vanligt. Den använder extra mycket byggstenar för att klara av den extra höga påfrestningen som vi utsätter den för. Den behöver mer, för att bli starkare. Så vad händer om den inte får mer? Om den inte har mer byggstenar att använda sig av, och ändå på något mirakulöst sätt utsättas för denna extra påfrestningen?

Jag tror nog att ni alla förstår vad som händer om man ätit för lite i förhållande till vad kroppen förbrukar…. Jo, den börjar ta av sina egna lagrade byggstenar. Den näring som dina muskler, skelett och organ en gång byggts upp med måste den ta av för att få energi till att orka med. För en överviktig person är detta sällan skadligt, det finns energiresurser att ta av när krisen faller sig på. Men även om man har energireserver i kroppen måste man kontinuerligt få i sig tillräckligt med näringsämnen, annars mår man inte bra i alla fall. Och, det är väl “att må bra” som vi vill uppnå med träningen? Eller? Det är ju därför som den uppmuntras så mycket i dagens samhälle – det ska vara hälsosamt.

När man är underviktig MÅSTE man få i sig minst lika mycket som kroppen gör av med för att den inte ska börja bryta ned sig själv.  När vi tränar vill vi stärka hjärtat, bygga upp muskler och lätta på stressen. Om kroppen inte får tillräckligt med energi måste den hämta den från andra delar, och är man underviktig finns det sällan tillräckligt med reserver för att den inte ska bryta ned muskler och organ.

Träningsförbud får man inte bara för att det är ett ätstört beteende utan för att det faktiskt är skadligt om man är för underviktig! Jag själv ligger väl något kilogram ifrån den generella normalvikten, och äter jag för lite kommer inte mitt slit på gymmet att resultera i något annat än utmattning. Jag tränar väl inte för att bli tröttare? Jag tränar väl för att bli starkare? Jag tränar för att må bra, och då måste jag också äta tillräckligt för att min kropp ska göra det.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Illamående vid mättnad

August 31st, 2014

Hejsan!

Tack för en superbra blogg! Jag har anorexia och fightas just nu med att bli frisk men vaaarje gång jag tillåter mig att äta mig mätt så blir jag fruktansvärt illamående efteråt, ungefär som den värsta baksmällan! Hur kommer det sig och hur vågar man fortsätta äta när varje måltid frambringar detta extrema illamående? 
Sanne

Hej Sanne! Vad kul att höra att du uppskattar min blogg!

Ett illamående kan orsakas av flera olika faktorer och det är ypperligt svårt att avgöra exakt vad som bidrar till ditt illamående. Däremot kan jag lyfta fram några möjliga faktorer, så kan du själv få känna efter och fundera om de kan stämma in på dig.

Enbart det faktumet att du har anorexia och får det väldigt jobbigt när du blir mätt får mig att tro att detta handlar mer om ett psykiskt illamående än ett fysiskt. Ta mig inte fel, det är fortfarande ett illamående – jag har själv upplevt det. Skillnaden är att i det psykiska illamåendet är det huvudet som säger ifrån istället för kroppen. Det är anorexian som har vant sig med att svälta och byggt upp ett inre hat mot mättnad, så när du väl känner dig mätt HATAR anorexian det och får dig att må illa istället. Egentligen är det säkerligen en naturlig mättnad din kropp känner, men ditt huvud säger att den mår illa utav det. Om detta vore fallet så är det bara att fortsätta att äta dig mätt, för att vänja både kropp och huvud med vad det innebär. Det är inte farligt, det ska vara behagligt att vara mätt.

Det kan också bero på att magsäcken faktiskt har krympt efter en svältperiod. Det är inte konstigt att det gör ont och det känns svårt att få plats med mer normalstora portioner mat. Även i detta fall är det viktigt att fortsätta äta riktiga portioner, stå ut med det jobbiga illamåendet ett tag, så kommer kroppen att vänja sig så småningom.

Andra faktorer till ett illamående kan ju helt enkelt vara allergi eller överkänslighet. Men oftast, när det handlar om illamående vid mättnad är det andra faktorer som ligger bakom. Kroppen genomgår en omställning och det uppstår vissa konsekvenser. Det bästa man kan göra är att vara tålmodig och inte hålla på att mixtra för mycket med maten. Ät regelbundet, varierat och i normala portionsstorlekar så kommer kroppen att lugna sig. :)

Jag vet att det kanske inte är exakt vad man vill höra. Prova i alla fall! Var envis och tålmodig ett tag, blir det inte bättre efter några veckor så kanske du kan börja fundera på om det är andra faktorer som orsakar detta illamående. 

Kämpa på!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Semester och njutning framför ätstörning och viktfokus

August 23rd, 2014

Kommentar till inlägget: Nu är det bestämt – Idun och viktuppgång:

Varför inte börja på semestern? Annan matkultur och allt
– Jenny

Frågan är alltså varför inte påbörja viktuppgången redan under semestern, varför vänta tills behandlingen på Idun börjas?.

Det finns absolut en poäng med att börja jobba för viktuppgång redan här och nu. Det är alltid bra att ta tag i det jobbiga så fort som möjligt. Men, under denna semester vill jag inte att fokuset ska ligga på vikten och ätstörningen. Här ska det inte behövas vara massa viktkontroller, kroppsliga jämförelser eller kaloriräknande. Här ska det njutas! Allt annat kan jag ta itu med sen när jag kommer hem till vardagen. Nu är jag på semester med min pojkvän och inte med Ana.

Hittills har jag inte vägt mig en endaste gång, även om det finns vågar vid varje 7-eleven. Hittills har jag inte valt maten som varit mest kalorisnål utan den mat jag faktiskt varit sugen på. Hittills har jag inte försökt att hoppa över måltider pga ångest, utan jag vill äta när jag är hungrig. Hittills har inte ätstörningen dominerat och jag syftar till att det skall förbli så! =D

När jag kommer hem kan jag få väga mig, när jag kommer hem kan jag få fundera över mina matvanor. Men nu, så länge jag har semester, så tänker jag ha semester från ätstörningen också!

Jag äter allt ifrån…

???????????????????????????????

friterat och skaldjur

???????????????????????????????

snabbmatsrestaurangs-burgare

???????????????????????????????

till snacksbuffé

???????????????????????????????

och thaimat!

Med andra ord så NJUUUTER jag!

Med andra ord så NJUUUTER jag!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Uppdatering om behandlingen på SCÄ

August 13th, 2014

Hur går behandlingen på scä föresten? :)

I våras påbörjade jag en behandling på SCÄ eftersom jag kände mig redo att ta de sista stegen mot friskheten. I den öppna vuxenvårdsavdelningen, där jag gått nu, träffar man en behandlare ungefär 1 gång varannan vecka. Här ligger fokuset enbart på de praktiska delarna. Här ska man få hjälp med att få ordning på maten och att ta bort en eventuell undervikt.

Igår hade jag första träffen med min behandlare efter hennes semester. Tyvärr, håller jag mig fortfarande på en gräns med vikten, men för mig känns det inte så viktigt att jobba för att gå upp mer. Det viktigaste för mig är att jag mår bra, har energin till att göra det jag vill och känner mig övervägande glad i livet. Jag får inte ut någonting av att träffa en behandlare som enbart är intresserad av min vikt – den ska inte vara huvudfokus i tillfrisknandet, inte så länge den inte är kritisk.

Min behandlare remitterade mig till Idun, SCÄs dagenhet. De följer ett system som innebär att man går en vecka där vardagar 8-16 tillsammans med ett gäng andra och sedan är “hemma på praktik” i två veckor. Till min glädje inkom ett återbud och jag ska få åka dit på informationsträff redan imorgon! Annars skulle jag inte få komma dit förrän i september.

Dagvårdsbehandling låter kanske allvarligt för en del. “Är det så illa?!”, men nej, det handlar inte om hur sjuk man är för att gå i behandling, utan det handlar först och främst om hur motiverad och mottaglig man är. Jag är verkligen inte kritiskt sjuk, men jag har levt med anorexian ett bra tag nu och jag är öppen för att prova all hjälp för att bli helt frisk. =) Det verkar som att man på Idun fokuserar på mycket mer än det praktiska – jag hoppas att det kan vara något för mig.

Visst kan det kännas lite skrämmande, men framför allt är det spännande!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Att våga

August 6th, 2014

Tack för tipsen! Har du tips på hur man vågar äta sånt när man bor själv? Jag kan laga men har svårt för att äta :/
– mallan

Hur man ska våga? Hur vågar flygrädda personer sätta sig på planet till Spanien? Hur vågar den spindelrädda ta tag i spindeln och kasta ut den från sovrummet? Hur vågar vi göra vår första arbetsintervju? 

Allt handlar om att samla mod. Den flygrädda vågar för den vill så gärna på sin utomlandssemester med familjen. Den spindelrädda våga för att den vägrar sova med en spindel i rummet. Vi vågar göra vår första arbetsintervju för att oavsett hur nervräckande det kan vara så är det ett steg vi i princip faktiskt måste ta, förr eller senare, för att ta oss vidare i livet.

Man kommer att vara rädd innan, man kommer att vara rädd när man gör det de första gångerna, det kommer att kännas obehagligt och chockerande, för man vet inte riktigt vad som väntar sig. Men samlar man modet till att göra det, trots rädslan, så kommer det redan efter de första gångerna att kännas lättare. Man blir starkare, modigare och lugnare. Den rädslan som känts de första gångerna kommer att försvinna.

Efter att ha flugit till Spanien, USA, Thailand, Turkiet och Cypern känner inte den flygrädda samma ångest inför att sätta sig på ett plan. Efter att ha behövt kastat ut ett tiotal spindlar en sommar från sovrummet känns det inte lika läskigt att behöva se på insekten. Efter att ha gått på ett dussin arbetsintervjuer har man lärt sig att hålla nerverna i schack och slappna av – man vet vad som väntar en, och det är inte alls lika farligt som ens egna föreställningar oftast målar upp det att vara.

Är det maten i sig som oroar dig, eller är det rädslan för att maten ska leda till en viktökning? En flygrädd är ju inte rädd för flyget – utan för att det ska krascha eller dylikt. Det enda sättet för en person att verkligen förstå att flyger inte kommer att krascha är att sätta sig på det. Ångesten kommer vara skyhög, men endast de första gångerna. För att samla modet finns det naturligtvis tankeverktyg att ta till. 

  1. Vad är du rädd för ska hända?
  2. Är det sannolikt att det händer?
  3. Varför reagerar inte andra människor så starkt på detta?
  4. Händer det verkligen andra människor?
  5. Varför skulle det då hända en själv?
  6. Varför vill/behöver jag utsätta mig för denna ångest?
  7. Är det värt det i längden?
  8. Vad är det som håller mig tillbaka?
  9. Vad behöver jag göra/tänka för att hitta modet?
  10. Vill jag ens bli av med min rädsla?

Frågor i detta stuk kan ibland vara hjälpsamma för att lära sig resonera logiskt med sig själv. Det är så lätt att bli uppslukad av sina känslor att tankarna inte längre går att styra. Försök ta hjälp av detta och hitta vad som stärker dig.

Vad kan få dig att våga?

 

Tags: , , , , , , , , ,

Enkla, billiga och goda maträtter

August 5th, 2014

Hej! Jag är i en liknande situation som du var i för ett par år sådan… :) Jag tog studenten nu i våras och om en vecka flyttar jag hemifrån och börjar en utbildning! Min största oro är hur det ska gå med maten. Jag kan laga mat, men nu blir det ju annorlunda. Nu ska jag bara laga till mig själv och jag ska göra matlådor osv… Vad brukar du laga för mat? Har du några tips på bra student-mat och matlåde-rätter? :)
– Emma

Hej Emma!

ATT jag har tips på enkla och billiga maträtter för studenter. Det är nog en utav mina expertiser vid detta lag.

Jag förstår att det känns oroligt över att inte fixa maten på egen hand, men jag hoppas även att det kan kännas förväntansfullt. En utav de största fördelarna med att sköta maten själv är att det finns ingen anledning att fuska – du får äta på dina egna villkor, efter din egen klocka och det du känner dig sugen på. Om du fuskar med maten är det du som får ta konsekvenserna av det när du vaknar hungrig mitt i natten. Det är en frihet, men det är också ett större ansvar.

Jag ska vara ärlig och säga att det finns risker att ätstörningen hittar smyghål och nu finns det ingen annan att försvara en. Fördelen med det är att du ges en möjlighet att bli starkare i dig själv, stå upp för dig själv och bli frisk för dig själv. Det kommer att vara på dina egna villkor, sätter du dem rätt så kommer denna frihet bara göra dig gott! Vilken möjlighet du har att utöka din kreativitet! 😀

! A och O för att hålla matlagningen billig och fyndig är att lära sig handla på nedsatt pris i affären. Många produkter är fortfarande bra efter “bästföre-datumet” och om man inte hinner tillaga dem på direkten är det smart att frysa ned dem och tillaga dem senare.

Tips på maträtter:

  • Blodpudding med keso och lingonsylt – En utav favoriterna. Billigt, enkelt och järnrikt! Kan vara riktigt bra för att mätta en hungrig studentmage.

???????????????????????????????

  • Korv-/kyckling-/laxgryta med ris – Olika korvar går nästan alltid att hitta billigt i affären. Andra alternativ är kyckling och lax. Det är bara att steka i bitar tillsammans med lite lök, tömma över någon form av mjölkprodukt till matlagning, krydda och reda. Easy peasy!

???????????????????????????????

  • Köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt – En klassiker! Husmanskost är behövligt ibland. Denna maträtt är lätt att tillaga, lätt att förvara i matlådor och blir nästan alltid god!

  • Köttfärs-/tacopaj – Jag föredrar en pajdel med lite mer havregryn och fibrer i, sedan är det bara att fylla den med köttfärs eller andra rester från tacokvällen. :)

  • Lasagne/pastagratäng – En riktigt bra rätt att frysa ned i matlådor och om inte annat.. god! Tar dock lite tid att tillaga om man är ovan. Glöm inte bechamelsåsen!

???????????????????????????????

  • Nudelwok – Kan varieras stort; kassler, korv, kyckling, tofu, skinka, fläskfilé… you name it! Ett bra sätt att få i sig massvis med grönt också!

???????????????????????????????

  • Omeletter – Ägg är billigt, nyttigt och mättande. Omeletter är enkla att tillaga, man kan ta i nästan vad som helst som finns i kylskåpet och krydda med salt, svartpeppar och egna valfria kryddor. Ät gärna någon macka eller potatis till!

  • Pannkakor/plättar – Nästan omöjligt att misslyckas. Kan ätas både varma och kalla. Smeten kan varieras med t.ex. olika gryn. Testa gärna ha i lite kanel/kardemumma också! Serveras med sylt/glass/yoghurt/bär.

???????????????????????????????

  • Pasta med pastasås – Pasta är ett välkänt billigt alternativ. Såser kan varieras lätt; tonfisk, lax, kyckling, korv… tillagat med cremé fraiche, matlagningsgrädde, vispgrädde eller redd mjölk. Här är det även lätt att leka med kryddor och få det smakligt.

???????????????????????????????

  • Pasta och köttfärssås – En annan klassisk maträtt som är lätt att tillaga i flera portioner på en och samma gång.

???????????????????????????????

  • Sallader med avokado, feta ost,  ägg, pesto etc. – För att slippa kön till mikron, eller att äta på resande fot. Kan sitta riktigt fint med en salladslunch ibland! Näringsrikt! Glöm inte kolhydratskällan: pasta, couscous, quinoa etc.

???????????????????????????????

  • Stuvade makaroner och stekt falukorv – En lite mer avancerad variation av pastarätt. Går enkelt att göra i stora mängder och frysa ned i matlådor.

För att hitta lite recept kika här. Där kan det även finnas fler tips på matlagning. Undrar du något speciellt så fråga! :)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nya quest-favoriter

July 28th, 2014

skulle du kunna göra en review på de återstående smakerna? självklart om du smakat de än alltså… kram! <3
– waaaallflower 

Som en senare uppföljning till Quest-favoriter kommer en recension på några utav de resterande barssmakerna, som nu har provats. :)

Bedömining:

  1. Choc chip cookie dough
    Definitivt en utav de godaste barsen jag någonsin ätit! Finner den inte alls för degig, och totalälskar chokladbitarna som finns där i. En klockren etta utav dessa fyra smaker.
  2. Strawberry cheesecake
    Riktigt god, som godis!
  3. Lemon cream pie
    Ett fantastiskt ombyte till alla chokladiga bars. Den är god!
  4. Peanut butter supreme
    För jordnötsälskare! Snäpper FÖR mycket jordnötter för min smak. Den innehåller även små jornötsbitar.Återstår fort. att smaka:
  5. White choc raspberry
  6. Peanut butter & Jelly
  7. Banana nut muffin

Vill ni se ytterligare en recension när jag smakat samtliga smaker?

??????????????????????????????? ???????????????????????????????

Misstänker att jag börjar fastna i “questbars-fällan”. Blir sugen på minst en om dagen.. detta bådar inte gott för plånboken >.< MEN för magen! 😀

Tags: , , , , , , , , ,

Att våga äta mellanmål – hur stora? är de onödiga? behövs de varje dag?

June 30th, 2014

Jag tycker att mellanmålen är onödiga, då jag oftast aldrig känner någon hunger då jag bara någon timme innan ätit ett stadigt mål (det som matschemat hänvisar) och därav kan jag aldrig äta det som man egentligen ska. Har du några tips på hur man trots allt vågar äta de mastiga mellanmål som rekommenderas? Känner mig så äcklig och tjockare än någonsin annars när jag äter när jag är mätt.. Men jag kan ju inte äta mindre på huvudmålen heller då jag inte ens nu äter 100 där. Älskar din blogg, tacksam för svar!
My

En vanlig tanke som sätter hinder för mellanmålen är just “jag är inte hungrig än” – du kanske känner igen dig? Men, anledningen till att vi rekommenderas att äta mellanmål är inte nödvändigtvis för att vi ska dämpa hungern. Det finns flera olika skäl till att vi behöver mellanmål bland annat för att hålla blodsockernivån i schack, hålla igång förbränningen, lättare få i oss den näring kroppen behöver och inte behöva äta så enorma huvudmåltider. Tyvärr är det inte vanligt av idag att äta ordentliga mellanmål. Många friska personer slarvar med det, och det är för att det behöver inte tänka på det. De får inte ångest om de sedan äter en portion extra till middag eller nafsar i sig en godispåse till efterrätt. Kanske stannar de förbi McDonald’s på väg hem från jobbet och köper en cheeseburgare trots att middagen står serverad hemma, för att magen skriker efter mat nu. Magen kommer alltså ur schack om man hoppar över måltider. Mellanmål är riktigt bra för att hålla regelbundenheten och undvika oförutsett “sug” eller hunger.

Att det uppstår en ångestladdad mättnadskänsla är för att kroppen är van med mindre mat. Äter man mer så kommer kroppen också att anpassa sig efter det och ganska snart blir man hungrig vid mellanmålen och om man inte äter helt hundra vid måltiderna. :)

hur ska man komponera ett mellanmål så att det blir bra och tillräckligt? Behöver man äta tre st? FÅR man äta tre st?
Scäs mellanmål är generellt ganska stora. Är det meningen att man ska ha tre av dom även när man är normalviktig? :S
/kroniskt hungrig 😉
– Alexandra H

Det finns inget måste att äta mellanmål för att bli frisk, men det underlättar något enormt, nästan så att det blir ett måste. Det rekommenderas att äta tre stycken, så ja det får man absolut göra! Däremot beror det lite på hur ens vardag ser ut. Har man väldigt långa dagar, eller tränar mycket, kan det behövas fler mellanmål eller större. Men vaknar man kl 10 och har lunch runt 12-13 så blir det svårt att klämma in ett mellanmål på förmiddagen. Tre stycken är standard, det är nödvändigt.

Att SCÄs mellanmål ska vara större än normalt vet jag inte om det är riktigt sant. För mig är ett mellanmål gärna en proteinbar, dubbelmacka och kaffe, en glass eller en risifrutti. Personligen är jag dålig på att äta frukt, annars är det någonting som rekommenderas till de flesta måltiderna, i någon form. Det gäller väl att hitta någonting som fungerar bra för en själv, men om du är hungrig så behöver du förmodligen äta större mellanmål och minst tre stycken – eller hur? Det är ju ingen vinst i att äta mindre än det som rekommenderas och gå runt och vara hungrig. Det finns ju de som har problem med att äta mellanmål för att de inte är hungriga alls, och då kanske det är lättare att välja frukt och fil framför mackor och gröt. Det finns många förslag på mellanmål för att man ska hitta det som känns bäst för en själv. :)

IMG_2048IMG_2049

 

Hej,Mina frågor om mellanmål. Behövs dom varje dag eller beror de på om man är hungrig? Jag äter frukost, lunch, mellis(gärna någon bars) sedan middag och ett kvällsmål på vardagarna. Jag mår bra av att äta så annars hinner jag bli skit hungrig innan middagen.Sedan kan du tipsa om bra mellanmål och är de fel att ta något kvällsmål? Jag tycker inte om att lägga mig hungrig så jag tar oftast en skål med keso/kvarg eller yoghurt ca 2dl med lite musli 2 msk och en frukt eller bär. Sover bra på de. Men är de för mycket?
– Jeanette

Mellanmål är som sagt inte bara till för att mätta, utan även för att hålla blodsockret och förbränningen i schack. Äter man bara mellanmål ibland så ger de inte samma funktion och kroppen kommer lättare i obalans. Att äta frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmål låter helt okej i mina öron, men om det är tillräckligt måste avgöras utifrån hur din dag ser ut i övrigt; är du stillasittande? tränar? äter stora/små huvudmål? Allra helst ska mellanmål ätas varje dag och gärna vid samma tidpunkt, annars blir det som du säger: skit hungrig innan middagen. En riktlinje som kan hjälpa är att är det längre tid än 3 h mellan huvudmålen så behövs det ett mellanmål där i mellan.

En skål med 2 dl yoghurt, 2 msk müsli och en frukt/bär är ganska ok. Jag skulle snarare säga att det är för lite än för mycket. Om 2 msk müsli skulle uppgå till 1 dl istället så skulle du nog känna dig mer tillfredsställd i magen under natten. Personligen har jag nog ätit ganska liknande förut, men om jag skulle sova gott på ett sådant kvällsmål gäller det att jag ätit en stor middag eller väldigt bra tidigare under dagen. Det är verkligen inte för mycket till kvällsmål och om det känns bra för dig, så kör på det!

Lite exempel på mellanmål/kvällsmål för mig:

  • 2 mackor med makrill i tomatsås, gurka, örtsalt och en kopp te
  • 2 mackor med smör, jordnötssmör, gurka örtsalt och en kopp kaffe med mjölk
  • 1-2 mackor med smör, kaviar, ost, gurka, örtsalt och en kopp kaffe/te
  • 1 sk lingongrova/gottgräddat med smör, kaviar, ett kokt ägg, gurka, örtsalt och en kopp te
  • 1 dubbelmacka med skinkost, skinka, gurka, örtsalt och 1/2 flaska vitamin well
  • 1-2 port. havregryns gröt med russin, kardemumma, kanel, yoghurt/mjölk, äppelmos, ett ägg och en kopp te
  • 250 g kvarg med lite müsli, ev. bär och massa kanel
  • en liten skål yoghurt med müsli och kanel + en macka med smör, leverpastej, smörgåsgurka och en koppe te/kaffe
  • 1-2 st proteinbars
  • 100-200 g naturgodis (ibland vanligt godis)
  • ett 4-6-pack nuggets med dippsås
  • en frappé (och ev. en proteinbar)

mellanmål

Mina mellanmål varierar mellan stora och små beroende på hunger; ibland äter jag en macka och ibland tre. Jag vet att jag oftast inte håller mig mätt på en macka, medan tre kanske kan kännas lite för mycket. Sedan är en påse godis kanske mer kaloririkt än en skål yoghurt med flingor, men i längden spelar det ingen roll. Är man mer sugen på lite choklad en kväll så är det kanske ett alldeles lagom stort mellanmål då. Medan en annan kväll som man inte är så sugen nöjer sig med något lättare. Det viktigaste är att inte hoppa över och sluta äta mellanmålen bara för att man inte känner sig hungrig. Då kommer kroppen ur balans och det blir lättare att råka ut för hets/överätning framöver. Det gäller att lära sig anpassa sina mellanmål efter sina behov, och det gör man genom att prova sig fram så att man lär känna sin kropp. :)

Lycka till med mellanmålsätandet!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur gör man för att bryta mönstret och få lust till livet igen?

June 24th, 2014

Här kämpar vi med matångest. Hur gör man för att få den drabbade att förstå att det här är skit. För mig känns det som min dotter valt att bli kvar i ätstörningen. Hur gör man för att hon ska ta klivet och bryta mönstret, få lust till livet igen. Just nu är det tungt mest för henne men även för mig och resten av familjen. Det känns som vi aldrig kommer ur den här skiten.
– Carina

Hej Carina!

För en del händer det någonting som får det hela att slå om. För en del finns det en tidpunkt där man bara bestämmer sig för att lämna skiten, också tar man tag i det och gör alla förändringar. En del har en tydlig vändning och det kan vara olika saker som orsakar den. Men de allra flesta måste bestämma sig flera gånger. Viljan att leva kommer inte bara genom en händelse eller ett tillfälle som gett en motivation. För de allra flesta tar det tid, tålamod, och flera fighter innan man börjar se att man faktiskt har kommit någon bit på vägen tillbaka till livet.

Som en nära släkting till mig påpekat flera gånger så handlar det mycket om att låta det få ta sin tid. Ju mer man hetsar över att bli frisk så fort som möjligt, desto mer besviken och frustrerad kommer man att bli över att det inte går framåt. Även om det faktiskt gör det, det går framåt, även om det också går bakåt ibland. Jag ser det som att varje bakslag även är ett steg framåt – makes sense?

Som min behandlare påpekade så blir de allra flesta faktiskt friska från sin ätstörning – det tar bara oftast väldigt lång tid och man behöver jobba med den flera gånger. Jag tror inte riktigt att man som utomstående kan göra så mycket mer än att visa stöd och ge kärlek. Det är viktigt att man som drabbad får känna sig älskad och omtyckt. Det är viktigt att veta att man inte är ensam. Däremot är det omöjligt att ge någon annan livslust – den motivationen måste man hitta inom sig, och det kommer inom sin tid, så länge det finns stödet för det i omgivningen.

Jag förstår att de flesta av er önskar att höra något annat. Kanske finns det förhoppningar om att jag eller behandlare sitter med facit i hand, bara det att ingen riktigt överlämnat det. Om det nu fanns någon knapp att trycka på eller ett piller att ta för att bli frisk och fri från denna förbaskade ätstörning är jag övertygad om att vi hade blivit tilldelad den för länge sedan. Anledningen till att det är så kämpigt är för att det finns ingen exakt “såhär gör du”-manual för att bli frisk. Det vi gör är att stötta och vägleda varandra framåt och förhoppningsvis kan våra erfarenheter och lärdomar leda oss på rätt väg.

Kämpa på! Det här har vi!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur ska man våga gå upp i vikt när man inte ser hur smal man faktiskt är?

June 22nd, 2014

Snälla om du har några tips på hur man ska våga gå upp alla de där oändligt och skrämande många kilona ens ätstörningsenhet “kräver”? Jag har anorexia men kan inte alls förstå det. Visst, jag förstår att mitt tänkande inte är normalt men jag tycker inte alls jag borde gå upp i vikt då jag anser att min kropp är normalbyggd och om inte större. Det spelar ingen roll vad min behandlare säger om BMI hit och dit, jag hör ju vad han säger att mitt BMI är för lågt, men det spelar liksom ingen roll. Jag ser ju vad jag ser, och i jämförelse med andra tjejer i min ålder är jag inte ett dugg mindre än dom. Faktum är att många är mindre. Och detta får mig att tvärt tvivla på att en viktuppgång är “måste”. Vill även passa på att säga att jag ÄLSKAR din blogg, den är ett sådant enormt stöd! ♥ Har också en egen blogg där man kan följa min kamp mot anorexin-http://nattstad.se/mynu Hoppas du svarar, för är känner mig helt uppgiven. :( Kram!
– My

Hej käraste!

Jag förstår att det känns frustrerande att höra alla anledningar till varför du måste gå upp, men att inte riktigt känna det eller se dem själv. Kanske kan du använda din förståelse för att din syn har blivit förvriden och våga lita på de personer i omgivningen som kan se detta från utomstående perspektiv (inte ätstörningens)?

Jag har nyligen besökt din blogg och det syns tydligt på bilderna där att du är långt ifrån lika stor som andra tjejer i din ålder. Visst är många tjejer smala av idag, speciellt i tidigare tonåren, men du är faktiskt MAGER. Jag känner inte till vilket BMI du ligger på, men jag är övertygad om att det är alldeles för lågt för att din kropp ska fungera optimalt. Detta säger jag inte för att peka ut dig eller kritisera, utan detta säger jag för att du förhoppningsvis kommer att inse det själv snart. I alla fall våga lita på det som andra säger.

Jag vet inte hur länge du följt min blogg men ovan kan du se en bild på mig från innan och under anorexian. Den första var en frisk tjej som aldrig skulle tänka tanken om att hon var för tjock. Den andra bilden var en tjej som hela tiden ville bli av med mer och mer magfett. Det spelade inte roll vad BMI:t visade på, men hon var inte tillräckligt smal. Varför? För att hon var sjuk. För att hon var så underviktig så hon kunde inte se sig själv och tänka normalt. Den andra tjejen är den smalare och ändå är det den första som tänker att hon inte kan bli tjock. Säger inte det någonting om hur anorexia, näringsbrist och undervikt kan påverka vår syn på kroppen?

Idag är jag inte hela vägen i mål, jag har fortfarande en viss undervikt att ta bort och det är svårt, speciellt när man inte ser hur smal man är. Det går inte att gå runt och vänta på att man ska se det, för jag har väntat snart i 3 år och hade jag inte börjat lita på siffrorna och andras kommentarer hade jag inte haft någon insikt alls och skulle förmodligen ligga inlagd på sjukhus med dropp. Jag hade inte flyttat hemifrån, klarat av 2 års civilingenjörsstudier, tävlat VM i cheerleading, träffat min bästa vän, kunnat jobba eller blivit tillsammans med min pojkvän. Det går inte att vänta på att konkret vilja gå upp i vikt för det kommer man aldrig vilja med anorexia, utan det gäller att hitta motivation till att vilja bli frisk (och därmed vilja ta bort undervikten).

Jag har varit i en liknande plats där du verkar befinna dig idag, och jag har tagit mig såhär långt. Det gör mig övertygad om att du också kommer att ta dig ur detta. Jag hoppas att även detta inlägg lyckas ge dig stöd. Du förtjänar ett lättsammare, friskare och lyckligare liv!

Varma kramar!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp