Som frisk…

March 9th, 2017

Nu är det ungefär fem hela år sedan jag först började insjukna i ätstörningar. Det känns som evigheter sedan. Då var jag en vilsen tonåring med låg självkänsla och stort bekräftelsebehov. Min värdighet låg i mina prestationer. Länge hade jag inte mått bra, utan att riktigt förstå varför. Jag kände mig ensam. I princip under hela min barndom. Anorexia gav mig en vän, bekräftelse och något att prestera i – och faktiskt lyckas. Jag hade självkontroll, jag såg resultat, jag klarade något många andra människor inte hade disciplinen till. På något sätt var jag bättre. Trodde jag. Egentligen blev jag svagare och mer ensam än någonsin…

En sådan komplex sjukdom som tillsynes kan förklaras så enkelt. “Ät bara“. Hur kan det vara så svårt?

Nu, flera år senare kan jag ha svårt att begripa hur det kunde vara så komplext. Idag “äter jag bara”, som kroppen vill. Men det är så mycket mer till sjukdomen än det som flyter på ytan. Där på botten slåss man med hajar, och ändå tror man att det är en lättare väg i livet. Jag må ändå säga att gräset är grönare på andra sidan, men det är ingen dans på rosor bara för det.

Som frisk…

…bryr man sig fortfarande om hur man ser ut, men inte i lika stor utsträckning.

…vill man fortfarande äta hälsosamt, men äter gärna onyttigt när suger faller sig in.

…känns det fortfarande inge roligt när vågen visat mer eller man har blivit en storlek större, men det finns andra saker som är viktigare.

…jämför man sig fortfarande med andra, men trivs ändå bra som man är.

…stöter man fortfarande på utmaningar, men låter sig inte bli destruktiv i beteendet.

Kom ihåg!
Frisk och sjuk går inte att mätas som svart och vitt. Det är något relativt och du kan alltid vara mer frisk idag än igår.

challenges strength

Tags: , , , , ,

I choose life

July 12th, 2016

Hej alla kära,

Det känns på tiden att göra en uppdatering här.

För fem år sedan var min viktnedgång i full rulle. Runt 10 kg tappade jag mellan våren och hösten, och sedan ytterligare enstaka kilogram till min bottenvikt. För ungefär fem år sedan började jag passera den vikt jag stabilt ligger på idag. Jag tappade kontrollen och det handlade inte längre om att jag ville bli smalare för att se snyggare ut. Jag blev sjuk i anorexia, och mer om den sjukdomen kan ni läsa på bloggen.

När jag läste om och fick höra om att vägen tillbaka kommer att bli lång trodde jag inte på det. Ett långt tag gick jag och själv trodde att det bara var att börja äta mycket igen, bara jag ville… Så var inte fallet. Anas tankar blev djupt inpräntade och att gå emot dom lämnade en med en enorm ångest som i sin tur lockade fram ännu sjukare beteenden.

På den här bloggen har ni kunnat följa med mig genom min resa från och med då jag bestämde mig för att försöka bli frisk. Många gånger har jag berättat för er om hur mycket mer glädje jag känner och hur mycket friskare jag upplever mig vara, för att senare i efterhand göra tillbaka blickar och kunna identifiera kvarliggande sjuka beteenden. Jag har aldrig ljugit för er. Likt som många andra ting i livet behöver man ibland gå igenom vissa saker flera gånger för att verkligen lära sig i det långa loppet. Att förändra sina tankemönster och sitt beteende sker inte över en dag, men däremot kan man under en dag ha förändrade tankemönster och beteenden. Det är vad jag har valt att fokusera på; de perioder som fått mig att känna mig stark och levande.

Att ha varit sjuk i ätstörningar gör det också svårt ibland att skilja på om det är sjukdomen som får en att må dåligt, eller om det är andra faktorer som lockar fram sjukt beteende för att man mår dåligt.

Jag gick ett år i behandling på SCÄ för något år sedan, medan jag i efterhand förstår att det egentligen rörde sig om utbrändhet och en skadad relation med min partner. I en sådan period blir det lätt att tappa sig själv, och att återgå till sjukdomen.

Om jag idag tillämpar sjuka beteenden så bottnar det sig oftast i någon form av osäkerhet. Oftast gör jag det mer eller mindre medvetet. I stunden kan jag ta beslutet att det är okej, det är okej en gång att kräkas när jag proppat i mig godis tills jag blivit illamående. Det är okej i en stressig eller känslomässig period i livet att isolera mig lite extra och lägga stort fokus på mina träningsresultat. Det är heller inte hela världen om jag i någon period känner att jag vill räkna kalorier för att jag känner mig osäker över hur mycket jag äter. Jag dör inte. Jag faller inte tillbaka i skiten för gott. Det jag gör är att jag tillämpar gammalt beteende som varit metoder för att hantera jobbiga känslor. Det är definitivt inte de bästa metoderna, men det är inte alltid vi har kapaciteten att välja de bästa utvägarna. Det varje varje dag som man orkar ta itu med motgångar. Framför allt, är inte ätstörningen (för mig) längre ett sådant stort problem att det alltid är värt att prioritera. Det finns andra saker i livet som påverkar mig och mitt välmående i betydligt större utsträckning.

Är jag frisk nu? Mitt svar blir att det är relativt. För varje år som går ser jag mig själv som friskare och att identifiera mig som sjuk i ätstörningar känns ganska långt bort. Däremot har jag varit det och det har självklart påverkat min livsstil idag. Jag tycker hälsofrågor är oerhört viktiga, jag älskar verkligen att träna (det är jag-tid), jag tycker det är intressant med hur mat påverkar oss och jag förstår att det är en själv som måste ta tag i sina problem – ingen annan kan göra förändringarna åt dig. Och nu när vi ändå kom in på det, skulle du vilja att någon annan gjorde det? Jag är hellre stolt själv över det jag åstadkommit på egen hand. Det stärker mig!

Så fem år senare.. Jag har fått erfarit en hel del. Gått från sjuk i anorexia, till utbrändhet, till funderingar om att vara bipolär eller bara fullständigt knäpp i huvudet, till att i slutändan inse att jag är fan en helt jävla normal människa och jag väljer själv hur jag ska leva.

Varje gång jag kommer på mig själv automatiskt göra friska val infinner sig någon form av stolthet. Jag gör det för att det känns så självklart, för att det är det jag vill i stunden, inte vad jag borde utan vad jag vill.. och helt utan ångest – bara ren och skär stolthet. Ja, det är så jag väljer att leva.

I choose life.

Kramar,
Soelas

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Nästa steg framåt

January 1st, 2016

Ett nytt år. En ny tid. Och nya erfarenheter.

De senaste åren har jag skippat att göra löften och istället sätta upp mål för det kommande året.

Förra året handlade mina ambitioner övervägande kring kosten. Det gör de inte idag. För ett år sedan var jag mitt upp i behandlingen på Idun, sålunda är det inte konstigt att många tankar fortfarande snurrade kring mat och träning. I somras beslutade jag att avsluta behandlingen och ta stegen på egen hand mot den riktning i livet som jag ville vandra. Det har inte alltid varit en dans på rosor, men det var helt rätt beslut för mig att ta.

Avslutet på 2015 och början på detta nya år tillbringar jag på andra sidan jordklotet och i ett land där hälsohetsen till synes är icke-existentiell. Att spendera tre veckor i denna värld har givit mig en uppsjö av insikter. Men jag ska vara uppriktig med er och säga att denna resa har inte varit lika underbar och rogivande som planerat. Livet blir ju inte alltid som man tänkt, eller rättare sagt blir livet nog ytters sällan som man tänkt. Det innebär ju inte att resan varit misslyckad för det. Det innebär inte att livet är misslyckat för det. Nej, jag ser det som att så som det mynnat ut var så det var meningen att bli. De upplevelser man fått kanske inte varit de man förväntat sig, men de erfarenheter de bringat dig tror jag varit nödvändiga för att ta med sig till framtiden.

Så, vad innebär ett nytt år för mig? 

Jag har snart drivit den här bloggen i fyra år. Den startades i och med mitt beslut att anta kampen mot Anorexian och kommer även att avslutas i samband med att kampen nått sitt slut. Men likt som allt annat i livet inte är svart eller vitt, är heller inte en person enbart sjuk eller frisk.

För att kunna gå vidare i livet tror jag också att det är nödvändigt att släppa taget om de saker som ständigt håller oss tillbaka och påminner om oss det vi tappert försöker frigöra oss från.

För en liten tid sedan slog jag fast vid saken och började lansera en ny bloggportal halsosoffan.se för att skapa möjligheten att fortfarande kunna skriva om det jag brinner för: hälsa, utan att ständigt ha ätstörningen som utgångspunkt.

Sålunda, kommer det nya året innebära för mig ett nytt hälsofrämjande arbete framför allt för mig själv och förhoppningsvis även för andra. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med mig på resan framåt genom hälsosoffan, annars kommer soelas.se forfarande att ligga kvar för obestämd tid framöver.

Jag får passa på att önska er alla ett gott nytt år och massvis med nya givande erfarenheter!

 

Happy new year! #happynewyear

A photo posted by Sofie Asp (@halsosoffan) on

Tags: , , , , , , , , ,

Är du frisk eller sjuk?

November 21st, 2015

Vet du vad?

  • Om du skriver på sociala medier att du är stolt över att du haft ett sådant bra träningspass så är du sjuk.
  • Om du lägger upp en bild på att du ätit kvarg till mellanmål så är du sjuk.
  • Om du väljer en sallad när du ska äta ute med vänner så är du sjuk.
  • Om du tackar nej när någon bjuder på sötsaker så är du sjuk.
  • Om du säger att du hellre tar en promenad än bussen dit du ska så är du sjuk.
  • Om du undrar vad det är för någonting i maten så är du sjuk.

Om du överhuvudtaget gör eller säger någonting som kan förknippas med ätstörningar så kommer du alltid att förbli sjuk. I alla fall är det vad omgivningen tenderar till att tro.

Låt mig få omformulera ett mycket väl känt citat:

Frisk är vad frisk gör.

Frisk tränar ibland, och ibland inte. Vid tillfällen vill frisk dela med sig av något som frisk tycker har varit bra, och ibland håller frisk det hellre för sig själv. Frisk tycker om flera olika maträtter, ibland vill frisk ha en rejäl köttbit och ibland är frisk mer sugen på en sallad. Frisk äter gärna goda saker, men ibland är faktiskt inte frisk sugen på godis – och tackar då nej. Frisk kan vara lat och ta bussen till skolan de flesta mornar, men ibland känner frisk att det vore skönare att få röra lite på sig. Frisk är nyfiken på vad kompisens goda maträtt består av och frågar.

Varför får inte f.d. sjuk också göra som frisk? Kommer sjuk aldrig att få kalla sig friskFrisk får ju göra vissa saker som sjuk också gjorde, bör inte sjuk också få göra sådana saker som frisk?

I detta fall tror jag att allt för många har ett “antingen-eller-tänk”. Att antingen är man frisk eller så är man sjuk. Jag tror inte att det fungerar riktigt så. Jag ser det snarare som en tallinje och att man befinner sig någonstans däremellan. Kanske kan man till och med lägga till fler axlar för att kartlägga en persons hälsa (?). Men jag tror definitivt inte att det är svart eller vitt i detta fall. Man måste se till helheten och inte döma utefter enstaka händelser eller vissa delar av en persons liv. Så varför måste vi klassa oss som frisk eller sjuk?! Kan vi inte bara bestämma att vi alla ligger någonstans där emellan och sedan observera vilken riktning det går i?

Jag vill bli stämplad för “ätstörd” lika lite som att du vill bli dömd för den person du var för 5 år sedan. Alla människor utvecklas och går framåt i livet. Vad nyfiken på det istället för att ständigt jämföra med det förflutna.

Blir det inte fel när vi tillåter friska människor att göra “sjuka handlingar” utan att klassa dem som sjuka, men om du en gång varit sjuk så får du aldrig i ditt friska liv göra en sjuk handling?! Bör inte alla kunna vara friska på samma villkor i slutändan?

Tags: , , , , , ,

“Jag älskar fortfarande träning och vill äta balanserad mat”

October 22nd, 2015

I detta inlägg hänvisas det till några stycken ur Elina Sundströms bok HälsohetsHennes ord satte mitt i prick på mina tankar just nu, så jag hade inte kunnat formulerat det bättre själv.

IMG_4066IMG_4065

 

Under den senaste tiden har jag blivit ifrågasätt när det gäller mitt tillfrisknande. Det är ingenting som är konstigt. Det är väntat att personer i omgivningen kommer granska ens uppvisande beteende och göra en egen bedömning huruvida personen i fråga kan klassas som frisk eller inte. Men som Elina så väl beskriver behöver det inte vara sjukt att vilja äta näringsrik mat och röra på sig. Man ska inte behöva proppa i sig godis framför andras ögon och lägga träningsdojorna på hyllan för att klassas som frisk.

Oavsett om man har haft en ätstörning eller inte så är “bra” mat och motion fortfarande hälsosamt. Att välja frukt framför en bulle, eller träningsresa framför solresa behöver inte vara sjukt. Allt handlar om varför man gör det. Är det ett tvång eller någonting du själv faktiskt mår bra av?

Att vara frisk handlar om att lika gärna kunna välja en sallad som en pizza när du beställer på restaurang, men att du tar det som du vill ha i stunden. Om du känner dig riktigt sugen på en pizza är det pizzan du ska välja, om du känner mer för en svalkande sallad ska du också få välja att äta den. Det ska man inte behöva förklara för någon.

Jag gör medvetna val när det kommer till min kost och träning. Det handlar om att jag vill leva sunt men utan krav och begränsningar. För mig är det inget lidande att inte äta godis och chips på en fredagskväll. Det är ingenting som tilltalar mig. Visst kan jag smaka lite, men det finns så mycket annat gott jag hellre smaskar på. Och för mig är det ingen pina att släpa mig till gymmet efter skolan. För det mesta längtar jag efter att få åka dit. Det är mitt ställe där jag hämtar ny energi till att orka med andra ting i vardagen. Ibland finns inte motivationen och då försöker jag skapa någon form av rörelse på andra sätt (yoga, promenad etc.). Inte för att förbränna kalorier, utan för att både min kropp och psyke mår bättre av ökad blodgenomströmning. Jag sover bättre, jag äter bättre och jag tänker bättre.

Jag menar inte att alla människor måste vara matintresserad och älska träning för att vara hälsosam – inte alls! Alla är olika och det är här som Elina också menar att man måste lära känna och vara ärlig mot sig själv. Gör jag det här för att jag vill och mår bra av det, eller gör jag det pga ångest och kontroll?

Anledningen till jag att jag inte längre upplever att mat är något större bekymmer för mig är för att jag är medveten om mina val. Folk kommer till att kritisera och ifrågasätta – det får man räkna med. Det kan kännas lite tråkigt att ha ett vakande öga över axeln när man lägger upp sin middagsportion eller ständigt få misstänksamma blickar när man tackar nej till efterrätten. “Svälter hon nu igen?” Kanske folk tänker. Men att skippa en efterrätt en gång påverkar min vikt lika mycket som om jag skulle ta dubbla portioner en annan gång = ingenting!

Det handlar inte om vilka val man gör utan om varför, och jag vet varför så fråga mig hellre än att dra förhastade slutsatser. Det som syns på sociala medier är endast en mikrodel av verkligheten.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Ana hade fel – jag blev inte tjock

September 28th, 2015

Ikväll ska jag berätta en ganska så fantastisk sak för er.

Jag har haft Anorexia Nervosa från och med dess att jag var 17 år tills 21-års ålder. En utav de största kontrollbehoven har varit att inte äta för mycket kalorier, för att en utav de största rädslorna var att gå upp i vikt. Så länge har det funnits en övertygelse inombords att om jag skulle äta utan kontroll skulle jag lägga på mig massvis med vikt.

För cirka tre månader sedan beslutade jag att avsluta min behandling och släppa stora delar av kontrollen. Under den senaste tiden har jag ätit mycket. Vad som är mycket är relativt, men låt mig säga att det är den mängden mat jag för några år sedan aldrig ens skulle kunna tänka mig vore “normalt”. Jag äter frukost, jag äter mina mellanmål, jag äter lunch, middag och ibland även en till middag efter det. Ja, jag tränar, och Gud ska veta att jag äter som det också, även de dagar jag inte tränar. För jag lyssnar på min kropp, är den hungrig, ja då äter jag. Punkt.

Det fantastiska med det hela är att jag har, totalt under dessa tre månader kanske gått upp ca 0,5 kg i vikt. Totalt. Under tre månader. Av att äta som jag vill. Jag har i princip stått stilla i vikt! Av att äta när jag är hungrig, tills jag är mätt (riktigt mätt), av det jag är sugen på. Något som jag för några år sedan inte alls kunde tro var möjligt. Så, vad är hemligheten? Hur kan det ens vara möjligt?

Jo, för när kroppen når sin biologiskt förprogrammerade vikt strävar den efter att bibehålla den. Om jag en kväll äter mer än vad jag exakt förbränt den dagen så kommer kroppen hitta sätt att hantera det tillfälligt ökade energiintaget. Desamma gäller om jag en dag äter för lite så kommer jag inte att på en gång tappa i vikt. Kroppen kommer anpassa sin hunger och mättnad utefter huruvida energibehovet tillfredsställs tidigare. Med andra ord, allt jämnar ut sig i det långa loppet.

Rädslan för att inte kunna äta mig ordentligt mätt utan att tro att jag skulle bli tjock.

=

MOTBEVISAD

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

“solen skiner inte alltid på toppen av berget”

September 22nd, 2015

Jag ska vara ärlig med er.

Det kommer kännas konstigt, att inte längre ha en behandling att gå till. Det kommer kännas ovant, att inte längre känna dig tvungen att gå upp i vikt. Du kommer bli chockad, över att det inte längre känns ångestfullt att äta. Och det kommer vara svårt att tro, att man någonsin varit sjuk.

Det kommer även tillfällen när du längtar tillbaka. Det kommer finnas dagar du inte vet vem du är. Du kommer att bli triggad till att bjuda in ätstörningen i ditt liv igen. Och du kommer tro att det skulle få dig att må bättre.

Men du kommer också till att kunna påminna dig själv om varför du lämnat sjukdomen bakom dig. Du kommer kunna vara stark nog att stå emot. För du kommer veta att livet inte är bättre med Ana, och att du är mycket gladare som frisk.

Det känns viktigt för er alla att veta att solen skiner inte alltid på toppen av berget. Och även Gud har sina tvivelaktigheter. Det som skiljer sommar från vinter är att man vet att efter natten kommer dagens ljus att återigen skina och man kan kliva upp ur sängen med värme inombords. När hettan blir som värst kanske man längtar efter vinterns kyla, men det vi egentligen behöver är att ta oss ett svalkande bad i sjön så kommer vi återigen uppskatta de strålar som värmer vår kropp.

Jag skulle inte vilja leva ett liv utan toppar och dalar. Motgångar är det som gör oss starkare och funderingar utvecklar medvetandet. Det är okej att tvivla, men i tilltron om att man i slutändan landar i det som gynnar en i längden.

Tags: , , , , , , , ,

Det stora framsteget – att verkligen känna sig frisk

August 30th, 2015

Tidigare i veckan avslutades min behandling på SCÄ rent officiellt och det kunde inte kännas mer rätt. Inte hade jag trott för några månader sedan att jag någonsin skulle kunna känna mig frisk, men under den här sommaren har jag genomgått en förvandling. Det jag har gjort är egentligen inte så mycket mer komplicerat än att jag skitit i sådant fått mig må dåligt och fokuserat på det som fått mig att må bra. Det krävs ingen större magi än sålunda.

Jag har kommit underfund med vad som egentligen betyder någonting i livet och valt att börja prioritera dessa saker mer. Det jag vet nu om mig själv, andra, sjukdomen och livet visste jag inte för ett år sedan. Trots att det senaste året varit ett helvete (utan att jag riktigt förstått hur dåligt jag mått förrän nu) är jag enorm tacksam över de erfarenheter och insikter som förmedlats. Jag skulle inte vara den starka, självsäkra och accepterande person jag är idag om det inte vore för alla föregångna upplevelser.

Det är en konstig känsla, men samtidigt rätt så familjär, och framför allt fantastisk (!), att jag tycker verkligen om mig själv.

WIN_20150830_094729red

 

Tänk dig vakna på morgonen och känna dig awesome. Du kanske känner dig en aning stressad över saker som behövs tas itu med, men inners inne känna ett lugn över att du är nöjd med ditt liv. Det må inte vara perfekt, men det är bra. Du har bra människor runt omkring dig, du mår bra och du har saker att se fram emot i framtiden. 

Tänk dig att du inte vet vad du vill ha till frukost, eller om du ens är sugen på något, men i princip automatiskt fixar i ordning den där gröten som du äter de flesta morgnar och sedan äter tills du är mätt och belåten. Maten är inte längre siffror på kalorier som behöver beräknas, utan mat är någonting som är gott och du äter för att känna dig mätt och belåten i kropp och sinne. 

Tänk dig att saker och ting skiter sig ibland, men fortsätter man framåt så kommer andra saker och lyfter en upp. Du har alltid ett val. Vi kan faktiskt välja våra tankar, påverka vårt beteende och sålunda förändra vår situation. Vi har enormt mycket frihet i våra liv – det gäller vara att inse och ta tillvara på den. 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

The power of friendship

August 22nd, 2015

Underskatta inte kraften i sociala relationer. Det finns absolut en mening med att ätstörningsbehandlingar ofta lägger stor vikt i att prioritera sociala sammanhang i vardagen. Om du strävar efter att känna dig lycklig i livet och känna som att du har en mening så är det vänner och familj som i längden kommer kunna bidra till detta.

Under perioder tenderar jag till att skjuta undan socialt umgänge och fokusera på enbart mig själv. Ibland är det säkerligen nödvändigt för att finna ro för sig själv, men i längden skapar det ett isolerat levnadssätt som snarare får en att tappa greppet om vad som egentligen spelar roll i livet.

Många med ätstörningar snöar lätt in på allt som har med kost, träning och sjukdomen att göra. Det är inte ovanligt heller att man dedicerar all sin vakna tid till sitt arbete eller sina studier. Genom att ständigt hålla sig sysselsatt undviker man att lämna utrymme till att känna efter – att faktiskt känna att man kanske inte mår så bra trots allt. Det är ett sätt att undvika den ångest som kan infinnas i sociala sammanhang; ett sätt att undvika bemöta de besvärande och dömande tankarna kring kropp, mat, utseende, prestation eller vad annat som kan bidra till dessa jobbiga känslor. I sin egen lilla ätstörda värld tror man att man är skyddad, skyddad från det om kan skada en. Men sanningen är att det är isolationen som harmar den glädje man egentligen önskar att eftersträva.

Vänner är ingenting farligt att ha. Relationer är ingenting onödigt att lägga sin tid på. Det är faktiskt rätt så underbart att få vara med andra – att få känna sig uppskattad och att förstå att det är med andra som man lever på riktigt. Det är relationerna som spelar roll. Inte vad du ätit till frukost eller hur många träningspass du kört denna vecka. Inte vad vågen visar eller hur synliga sina muskelkonturer är i spegeln. Inte vilket betyg du fick på provet eller vilket yrke du har. Dina vänner uppskattar dig för att du är du och du är underbar.

Jag kan helhjärtat meddela att jag är enormt tacksam till att jag har sådana underbara vänner och härliga personer i min omgivning. Det är lätt att glömma bort vilken betydelse det har, det är lätt att snöa in sig på sitt eget… men vid tillfällen som jag blir påmind känner jag mig otroligt lyckligt lottad som får vara en del av en sådan härlig gemenskap. Det bringar mig äkta glädje! Det är det här som betyder i längden!  Jag har fantastiska personer i min omgivning. Jag är en fantastisk person. Jag känner mig så lycklig att få vara där jag är idag. Tack, alla som finns i mitt liv. Det är ni som gör det underbart! <3

Tags: , , , , , , , , , , ,

“…förut vägde jag också 10 kg mindre”

August 17th, 2015

Ibland när jag pratar om framtid med min farsa tror jag att han endast bryr sig om att jag ska få ett högavlönat arbete. Men nu har det blivit tydligt för mig att han argumenterar inte för det för att han tycker att det är viktigt, utan för att det är vad jag tyckte var viktigt innan jag flyttade hemifrån. Det har bara inte uppenbarat sig för honom att jag har förändrats (och tack gode gud för det).

“Det var ju det du brydde dig om förut, då du var bestämd på att läsa industriell ekonomi.”

“Ja visst var det så, men förut vägde jag också 10 kg mindre och trodde jag hade lyckats i livet när jag åt färre kalorier än dagen innan.”

Så tack gode gud för att man förändras. Tack för alla tårar, all ångest och all skit som gåtts igenom för att landa där jag är idag. Jag är så tacksam över att ha nått såhär långt och att få känna på hur livet är utan att fanatiskt kontrollera matintaget, träna för att få äta, väga sig dagligen, göra saker för att man tror att man måste och känna ett starkt beroende av bekräftelse från omgivningen – jag är så tacksam över att känna på hur det är att faktiskt må bra. Det är känslor av frihet, lugn, trygghet, nyfikenhet och styrka.

Nej, livet är inte perfekt och det kommer jag aldrig kräva att det ska vara. Men tro mig, det kan vara tillräckligt bra i alla fall! :) Så tack för att jag har fått genomgå denna förändring. Det är genom förändring som utveckling kan ske.

Tags: , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp