Fitnesshets och alla vältränade tjejer på gymmet

December 9th, 2015

Ibland tränar jag för att det är “snyggt” med muskler. Men ibland när jag kommer till gymmet och ser alla dessa andra tjejer som är där och verkar träna för precis samma sak blir jag trött. Jag vill inte vara precis som alla andra. Jag vill inte slita asset av mig för att försöka konkurrera muskulärt med personer som har helt andra förutsättningar och liv än jag själv.

Jag vill inte vara en i mängden som blivit förblindad av dagens fitnesshets.

Ni vet väl att det ändå bara är ett “mode”? Precis som med allting annat så är det en trend som så småningom kommer att förändras till något helt annat. Snart är ju varenda människa man stöter på någorlunda välbyggd och hur snyggt blir det till sist? Det var ju som snyggast när det var speciellt.

Varför vill då så envist eftersträva att likna alla andra, när det är det som gör oss unika som faktiskt skapar attraktion? 

Den eviga strävan efter att passa in. Det är mänskligt. Även jag själv har fallit för det, och gör säkerligen än idag. Det behöver inte vara fel, men fråga dig själv: till vilket pris?

När jag kommer in där på gymmet och omringas av mycket mer vältränade tjejer än jag själv, frågar jag mig: är det verkligen det där jag vill träna för? Har jag tagit mig tiden att åka till gymmet, prioriterat bort skolarbete, hushållssysslor och vänner för det där? För att jag vill se ut precis som dom? Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har aldrig viljat vara en i mängden; inte när jag var liten på dagis, när jag började i skolan och inte i sociala sammanhang; och det vill jag heller inte vara idag.

Då förstår jag att jag tränar inte bara för att “bli snygg”, för det skulle jag inte tycka att det var värt. Det är nästan så att jag vid dessa tillfällen vill sluta träna i ren protest!.. men det gör jag inte, för jag älskar det för mycket och jag skulle inte kunna låta något sådant hindra mig från att göra det jag älskar.

Att träna enbart för hypertrofi känns för mig som något av det mest bortkastade man kan göra av sin tid och energi. Att träna för att stärka sitt självförtroende, för att det är socialt, för att det minskar stress och att de sedan även slipar till figuren lite som bonus – de är exempel på anledningar jag köper alla dagar i veckan! Men enbart för utseende… nej, då känns det som att man har felprioriterat vad som är viktigt i livet.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Viktstabilitet

September 9th, 2015

Vill bara klargöra en sak från mitt senaste inlägg där jag skrev att “Det skulle inte förvåna mig om jag lagt på mig ett kilogram […]“. Det var den lilla slängen av ätstörning som fortfarande finns kvar som skapade en liten oro, men som den kämpande sidan av mig ville finna acceptans för istället “[…]med det får det la ha varit värt 😉 […]“.

Verkligheten ser dock sålunda ut att mer ätande och inget som helst tränande under fyra dagar resulterade i ingen som helst viktförändring – är det inte fantastiskt hur en hälsosam kropp alltid strävar efter sin jämvikt och håller hårt i balansen?

Jag har legat viktstabil (+/- 0,5 kg) under flera månaders tid nu, utan att äta enligt något matschema och trots att jag tränar utan förutbestämda begränsningar. Kanske går det ändå att förstå att några dagars förändringar inte kommer att leda till drastiska resultat. 

Det är förmodligen fler än mig som åker på en höstförkylning denna årstid. Med mina erfarenheter i ryggsäcken vill jag understryka det som många redan påstår att våga vila. Man tror gärna att man är superman och kan bli frisk genom att köra på som vanligt, men risken är enormt stor att man tvungen att vara sängliggandes ännu längre bara för att man otåligt nog inte kunde lyssna på kroppens första signaler på sjukhets-symptom. Så återigen våga vila annars kommer vägen tillbaka bli betydligt längre. Du kommer inte bli tjock på några dagar.

Tags: , , , , , , , ,

Visste ni att…?

March 16th, 2015

Ca 95 % av de som blivit fri från ätstörningssymptom överskattar sin kroppsstorlek med ett snitt på 25 %!

Källa: Foundations of Exercise Phychology,Bonnie G. Berget et al. (2007, s. 306).

Tags: , , , , , ,

“Det är okej att vara smal”

March 5th, 2015

Sitter på gymmet efter att ha provat på passet 21 minute body och sedan haft en skön nedvarvning med stretch. SATS är ett bra gym att träna på; personalen är trevlig, det är stora och fräscha omklädningsrum, de erbjuder många pass, gymmen finns nästan överallt i Stockholm och det är fullt med PT:s. Det känns att de är seriösa här. Det står till och med i deras medlemsavtal att SATS ansvarar för att avråda personer från träning om de anser att det kan utgöra en hälsorisk för personen.

Nu ska inte detta inlägg handla om hur bra SATS är, men jag tänkte att det kunde vara kul att dela med mig av mitt intryck av gymmet hittills.

Något som jag uppmärksammade idag var hur många spinkiga tjejer det vandrar runt i gymmet. Men, mitt uppmärksammade ledde inte till misstankar om att de hade någon form av ätstörning, utan det gav mig snarare perspektiv på att det är okej att vara naturligt smal. Det är vanligt, och det behöver inte alltid vara sjukt. Det är dock inte särskilt snyggt, om jag får säga min mening, men det kan ändå vara hälsosamt.

För mig att få den insikten kändes som ett steg längre ifrån ätstörningens tankemoln. Det fick mig att inte känna mig lika kontrollerad av sjuka tankar som endast vill jämföra och döma. Det kändes friskt – normalt att förstå att det finns många smala personer i omgivningen och det är okej. Det är okej att vara smal- inte skadligt underviktig (!), men normalt hälsosamt smal.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

En liten påminnelse

February 22nd, 2015

Nog har vi alla hört folk tala om “det är vätskebalansen” när vi tror oss ha gått upp i vikt. Ja, på något logiskt plan vet man att kroppens vikt måste ändras om vi dricker mer vatten, motionerar eller går på toaletten. Det är dock inte alltid så lätt att övertyga sig själv om att det faktiskt är sanning. Nedan följer en liten påminnelse:

vätskavikt

Källa

 

 

 

Tags: , , , , , , , , ,

Det känns som att vikten inte längre är viktig

February 18th, 2015

Någonting som vi generellt sett brottas med dagligen är tankarna och upptagenheten kring vikten.

I vissa perioder tampas jag med tankar som funderar över om jag någonsin kommer att kunna släppa det. Att glädjen eller tillfredsställelsen över att se att man väger lite mindre, lite i underkant inte kan undgås att upplevas. Sedan kommer perioder som denna; där det slår mig att om jag skulle ställa mig på vågen idag skulle det snarare handla om ett invant kontrollbeteende än självaste siffrorna på displayen. Det känns inte som att ett kilogram upp eller ned skulle göra någon större betydelse. Det känns verkligen som att det finns viktigare saker i livet. Ett friskt beteende går alltid att diskuteras, men på något sätt känns det långt ifrån lika sjukt som det har varit tidigare i alla fall.

Jag ska vara uppriktig med er och erkänna att jag inte kan påstå att det inte alls skulle påverka mig alls, men jag vill hävda att just nu känns det inte som att jag skulle bry mig, och det är en häpnadsväckande skön känsla. Jag tror att om det finns perioder där upplevelsen av att vikten inte längre spelar någon roll, finns det även potential för att dessa perioder inte enbart varar några dagar eller veckor, utan att dessa perioder blir ens vardag, ens liv. Jag tror, trots mina dagar av tvivel, att det går att bli frisk. Och om inte, är jag övertygad om att det går att bli friskare, för det har ta mig tusan jag blivit själv!

Tags: , , , , , , , , , , ,

“Tack magen för att du är så go!” – Daniella Björn

January 13th, 2015

Fick läsa något underbart på Instagram nyligen och tänkte dela med mig utav det här. Det är skrivet utav en tjej som heter Daniella och som har kämpat med anorexia i flera år, men verkligen gjort stora framsteg! Ett utav dem kan ni läsa om nedan:

 

Visst är det inspirerande? Visst vill vi nog alla kunna tänka och känna så kring våran kropp? Och uppenbarligen kan vi det!

Rätta mig om jag har fel, men jag anar att Daniella inte alls känt en sådan här stor acceptans kring sin mage tidigare år. Jag tror att hon har tampats med ätstörningsmonster, viktras, viktuppgång, ångest och missnöje precis som de flesta utav oss. Men hon har inte slutat kämpa och idag har hon funnit den där acceptansen som vi alla innerst inne eftersträvar. Så det går, det går att lära sig att acceptera sin kropp, det krävs bara blod, svett och tårar! Så välj om du vill lägga den på en begränsad kosthållning och många långa gympass, som i slutändan inte kommer att göra oss lyckligare människor, eller om du vill lägga dem på att lära sig acceptera din kropp som den är och känna att du kan vara lycklig inombords. Det krävs nog minst lika mycket hårt arbete att skaffa sig en “fitness-kropp” som att lära sig acceptera sig själv som man är. Vilket gynnar en mest i längden?

Utifrån Daniellas berättelse kan jag i alla fall säga att jag skulle varje dag vilja acceptera min mage precis som den ser ut. Vägen dit kan kännas lång, men som vi nu beskådat har den sin belöning när vi närmar oss målet.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vi är inte vårt utseende – det är endast en liten del av allt vi är

January 9th, 2015

Runt omkring oss av idag peppras vi med artiklar, instagram-konton, bloggar och bilder som uppmanar oss till att jobba hårdare för att få “den perfekta kroppen”. Till och med jag blir till viss del påverkad av detta – vem vill inte ha en snygg kropp? Det som anses vara snyggt är dock sällan någonting som bestämts av en själv, utan det blir den bild som media i slutändan tjäna mest pengar på att framhäva. Jag, du och alla andra kanske redan har en snygg kropp, men det blir oerhört svårt att tro på när vi ständigt blir präglad av att vi ska se ut på ett annat sätt. Kanske får vi höra att vi är snygga av våra nära och kära, vilket egentligen bör vara det som har störst betydelse, men på något vänster blir resterande delar av samhället de som får makt över hur nöjd man är med sin kropp och utseende.

Under gårdagens samtalsgrupp på Idun talade vi om ämnet “självkänsla”. Det här ämnet är otroligt basalt att ha i åtanke när man arbetar med ätstörningar, så det kan vi tala med om senare. Idag slog det mig med en boxhandske hur mycket det finns som driver på att vi ska tillägna mer och mer tid till träning och hälsosam kosthållning. Och hur, tyvärr, många blir påverkade av detta. Visst kan det vara bra i många fall att träna lite mer och äta lite hälsosammare, det är någonting jag själv skulle förespråka till viss del. Men det viktigaste är att man gör det för att man vill och mår bra utav det. Ingen ska känna sig tvungen att dag ut och dag in slita hårt med träning och begränsad kosthållning för att se ut på det sett som media framhäver som “snyggt” OM det inte gör en gladare i livet. Det slog mig helt enkelt hur mycket tid utav sitt liv många lägger ner på att förändra sitt utseende och hur liten del utseendet egentligen är utav hela ens personlighet och självvärde.

Jag tror att eftersom utseende är någonting konkret och lätt att ta på, så blir det lättare att identifiera sig själv med det än hela det abstrakta “jaget”. För “jaget” består utav så otroligt många delar att det inte går att greppa. Tänk om vi skulle börja värdera oss själva i allt det “jag” innebär istället för vilken vikt jag har, vilket hårfrisyr jag har, hur synliga musklerna är eller hur stor rumpan, brösten, näsan och låren är. Tänk om media kunde visa personer som gjort något gott mot sig själva och/eller världen. Tänk om vi fick läsa om “5 tips till att känna dig mer nöjd i livet” eller “så gör du för att stå upp för dig själv”. Ja, då skulle förmodligen stora delar av mediebranschen gå i konkurs, men mänskligheten skulle garanterat ha en bättre självkänsla i större utsträckning är vad vi har idag.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När man lånar energi av sig själv och skiter i att betala tillbaka

November 17th, 2014

I efterhand kan man inte låta bli att fascineras över hur man kunde leva under en sådan ständig press på sig själv. Varifrån fick man energin? Hur orkade man? Och varför utsatte man sig själv för det?

Jag tror att man lånar energin av sin framtida sig själv, och när skulden blir för stor infinner man sig i en total kollaps. När man då blir tvungen att ge tillbaka all energi som man har tagit av sig själv sitter man även där med en stor fet ränta på det totala. Man måste samla på sig mer energi än man har lånat. Det är inte konstigt att man blir tröttare än vanligt. En vanlig dag för mig nu hade i princip varit en vilodag för ett år sedan. Och det är inte konstigt att man efter en svält blir hungrigare än vanligt. Man behöver äta mer än man gjorde innan. Det hela fungerar ganska lika som banklån. Det du har lånat måste du betala tillbaka, plus lite extra, beroende på under hur lång period du har tagit lån.

Ibland blir jag ställd över hur trött jag är eller hur mycket jag vill äta. Men när man blickar tillbaka på hur de senaste åren sett ut är det inte så konstigt längre. Det går självklart att låna lite framtida energi av sig själv i vissa stunder (inför tenta, tävling, resor etc.) men ju  snabbare vi ser till att fylla på energikontot igen, desto mindre behöver vi ladda upp med i längden. D.v.s. att regelbunden återhämtning är oerhört gynnsamt i längden och den är minst lika viktig som att betala sina räkningar i tid. Det samma gäller ju att svälta också. Det är klart att människan klarar av att leva på mindre föda i vissa perioder, men ju längre dem blir desto mer föda behöver man fylla på med för att återställa balansen.

 

Tags: , , , , , , , , ,

Hur långt ska man gå för att bli smalare?

November 4th, 2014

Någon mer än jag som blev irriterad av att kolla på nyheterna igår?

Studier visar på att när vi fryser bildar kroppen mer brunt fett. Det bruna fettet är ett organ i kroppen som tar fettet och förbränner det till värme. Okej, detta fakta kan jag köpa, men när man börjar att använda denna vetenskap till att designa nya “bantningsprodukter” flippar jag.

Det man har tagit fram, och som visas i klippet nedan, är en köldväst. Man ska alltså gå runt och frysa extra mycket för att bli extra smal. Hur jävla sjukt är inte det? Vad säger inte detta om samhället om folk frivilligt går runt och fryser extra mycket för att bli smalare? Vad är helt plötsligt viktigast: att må bra eller att vara smalare? Jag har svårt att tänka att det är hälsosamt för kroppen att frysa onödigt mycket. Det kommer säkert medföra flera andra komplikationer, men det tänker man inte på.. för det viktigaste är ju att vara smal. eller?

När jag ser eller får höra om nya bantningstrender kan jag inte undgå att fundera om hur långt denna hälsofixering kommer att driva oss i längden. Många tycker redan att det har gått för långt, men ändå fortsätter hysterin kring en smal och vältränad kropp. Finns det något stopp?

Tags: , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp