Stackars liten tjej…

September 20th, 2016

Stackars tjej som liten är och alldeles för stora kläder på kroppen bär.

Vikten går bara ner och ner, men hennes fina leende ser jag inget mer.

Hon är helt utan vänner, för ingen kan riktigt förstå hur hon känner.

Allt har bara blivit så fel – går det någonsin att bli hel?

När sjukdomen har makt, gäller det att vara på sin vakt.

För ack så snabbt det kan rasa! Var dag blir något att fasa…

Även om hon frisk skulle bli – skulle hon någonsin känna sig fri?

Klorna sätter sina spår och varje dag fäller hon en tår.

Alla säger “sluta mesa”, men det är så mycket mer till i denna resa.

Så mycket hon inte vet ju, och lite av det ska jag säga nu.

Kampen kommer vara värt, inte bara för dig utan också för allt du håller kärt.

Varje dag må vara en pina, men det är inte genom att svälta, spy och skära oss som vi blir fina.

Kärlek till dig själv är svaret på allt, även om det inte låter särskilt ballt.

Jag har gått i hennes skor, och så mycket från dig sjukdomen snor.

Visst, livet är inte alltid lätt, men att ständigt må skit är heller inte rätt.

Vi måste lära oss att bredda våra vyer, bortom mått, vikt och kalorier.

Livet har så mycket mer att ge, du måste bara öppna ögonen och börja se.

Titta dig nu runt om kring, se alla dessa olika ting.

Det är helheten som spelar roll, och till den behövs inte någon mega-super-kontroll.

Det må kännas omöjligt i stunden, men det är spöket i ditt huvud som håller din bunden.

Se till alla oss som lever nu, en dag kommer det också att kunna vara du.

Ingen kommer att kunna göra det åt dig, så det är ta-mig-fan dags att börja säga nej.

Skit i alla andra och gör din grej, för den enda du ska leva med resten av ditt liv är dig!

Stackars tjej som liten är, tänk om du bara visste hur mycket vi alla håller dig kär.

crying-girl

Tags: , , , , , ,

I choose life

July 12th, 2016

Hej alla kära,

Det känns på tiden att göra en uppdatering här.

För fem år sedan var min viktnedgång i full rulle. Runt 10 kg tappade jag mellan våren och hösten, och sedan ytterligare enstaka kilogram till min bottenvikt. För ungefär fem år sedan började jag passera den vikt jag stabilt ligger på idag. Jag tappade kontrollen och det handlade inte längre om att jag ville bli smalare för att se snyggare ut. Jag blev sjuk i anorexia, och mer om den sjukdomen kan ni läsa på bloggen.

När jag läste om och fick höra om att vägen tillbaka kommer att bli lång trodde jag inte på det. Ett långt tag gick jag och själv trodde att det bara var att börja äta mycket igen, bara jag ville… Så var inte fallet. Anas tankar blev djupt inpräntade och att gå emot dom lämnade en med en enorm ångest som i sin tur lockade fram ännu sjukare beteenden.

På den här bloggen har ni kunnat följa med mig genom min resa från och med då jag bestämde mig för att försöka bli frisk. Många gånger har jag berättat för er om hur mycket mer glädje jag känner och hur mycket friskare jag upplever mig vara, för att senare i efterhand göra tillbaka blickar och kunna identifiera kvarliggande sjuka beteenden. Jag har aldrig ljugit för er. Likt som många andra ting i livet behöver man ibland gå igenom vissa saker flera gånger för att verkligen lära sig i det långa loppet. Att förändra sina tankemönster och sitt beteende sker inte över en dag, men däremot kan man under en dag ha förändrade tankemönster och beteenden. Det är vad jag har valt att fokusera på; de perioder som fått mig att känna mig stark och levande.

Att ha varit sjuk i ätstörningar gör det också svårt ibland att skilja på om det är sjukdomen som får en att må dåligt, eller om det är andra faktorer som lockar fram sjukt beteende för att man mår dåligt.

Jag gick ett år i behandling på SCÄ för något år sedan, medan jag i efterhand förstår att det egentligen rörde sig om utbrändhet och en skadad relation med min partner. I en sådan period blir det lätt att tappa sig själv, och att återgå till sjukdomen.

Om jag idag tillämpar sjuka beteenden så bottnar det sig oftast i någon form av osäkerhet. Oftast gör jag det mer eller mindre medvetet. I stunden kan jag ta beslutet att det är okej, det är okej en gång att kräkas när jag proppat i mig godis tills jag blivit illamående. Det är okej i en stressig eller känslomässig period i livet att isolera mig lite extra och lägga stort fokus på mina träningsresultat. Det är heller inte hela världen om jag i någon period känner att jag vill räkna kalorier för att jag känner mig osäker över hur mycket jag äter. Jag dör inte. Jag faller inte tillbaka i skiten för gott. Det jag gör är att jag tillämpar gammalt beteende som varit metoder för att hantera jobbiga känslor. Det är definitivt inte de bästa metoderna, men det är inte alltid vi har kapaciteten att välja de bästa utvägarna. Det varje varje dag som man orkar ta itu med motgångar. Framför allt, är inte ätstörningen (för mig) längre ett sådant stort problem att det alltid är värt att prioritera. Det finns andra saker i livet som påverkar mig och mitt välmående i betydligt större utsträckning.

Är jag frisk nu? Mitt svar blir att det är relativt. För varje år som går ser jag mig själv som friskare och att identifiera mig som sjuk i ätstörningar känns ganska långt bort. Däremot har jag varit det och det har självklart påverkat min livsstil idag. Jag tycker hälsofrågor är oerhört viktiga, jag älskar verkligen att träna (det är jag-tid), jag tycker det är intressant med hur mat påverkar oss och jag förstår att det är en själv som måste ta tag i sina problem – ingen annan kan göra förändringarna åt dig. Och nu när vi ändå kom in på det, skulle du vilja att någon annan gjorde det? Jag är hellre stolt själv över det jag åstadkommit på egen hand. Det stärker mig!

Så fem år senare.. Jag har fått erfarit en hel del. Gått från sjuk i anorexia, till utbrändhet, till funderingar om att vara bipolär eller bara fullständigt knäpp i huvudet, till att i slutändan inse att jag är fan en helt jävla normal människa och jag väljer själv hur jag ska leva.

Varje gång jag kommer på mig själv automatiskt göra friska val infinner sig någon form av stolthet. Jag gör det för att det känns så självklart, för att det är det jag vill i stunden, inte vad jag borde utan vad jag vill.. och helt utan ångest – bara ren och skär stolthet. Ja, det är så jag väljer att leva.

I choose life.

Kramar,
Soelas

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Nästa steg framåt

January 1st, 2016

Ett nytt år. En ny tid. Och nya erfarenheter.

De senaste åren har jag skippat att göra löften och istället sätta upp mål för det kommande året.

Förra året handlade mina ambitioner övervägande kring kosten. Det gör de inte idag. För ett år sedan var jag mitt upp i behandlingen på Idun, sålunda är det inte konstigt att många tankar fortfarande snurrade kring mat och träning. I somras beslutade jag att avsluta behandlingen och ta stegen på egen hand mot den riktning i livet som jag ville vandra. Det har inte alltid varit en dans på rosor, men det var helt rätt beslut för mig att ta.

Avslutet på 2015 och början på detta nya år tillbringar jag på andra sidan jordklotet och i ett land där hälsohetsen till synes är icke-existentiell. Att spendera tre veckor i denna värld har givit mig en uppsjö av insikter. Men jag ska vara uppriktig med er och säga att denna resa har inte varit lika underbar och rogivande som planerat. Livet blir ju inte alltid som man tänkt, eller rättare sagt blir livet nog ytters sällan som man tänkt. Det innebär ju inte att resan varit misslyckad för det. Det innebär inte att livet är misslyckat för det. Nej, jag ser det som att så som det mynnat ut var så det var meningen att bli. De upplevelser man fått kanske inte varit de man förväntat sig, men de erfarenheter de bringat dig tror jag varit nödvändiga för att ta med sig till framtiden.

Så, vad innebär ett nytt år för mig? 

Jag har snart drivit den här bloggen i fyra år. Den startades i och med mitt beslut att anta kampen mot Anorexian och kommer även att avslutas i samband med att kampen nått sitt slut. Men likt som allt annat i livet inte är svart eller vitt, är heller inte en person enbart sjuk eller frisk.

För att kunna gå vidare i livet tror jag också att det är nödvändigt att släppa taget om de saker som ständigt håller oss tillbaka och påminner om oss det vi tappert försöker frigöra oss från.

För en liten tid sedan slog jag fast vid saken och började lansera en ny bloggportal halsosoffan.se för att skapa möjligheten att fortfarande kunna skriva om det jag brinner för: hälsa, utan att ständigt ha ätstörningen som utgångspunkt.

Sålunda, kommer det nya året innebära för mig ett nytt hälsofrämjande arbete framför allt för mig själv och förhoppningsvis även för andra. Jag hoppas att ni vill fortsätta följa med mig på resan framåt genom hälsosoffan, annars kommer soelas.se forfarande att ligga kvar för obestämd tid framöver.

Jag får passa på att önska er alla ett gott nytt år och massvis med nya givande erfarenheter!

 

Happy new year! #happynewyear

A photo posted by Sofie Asp (@halsosoffan) on

Tags: , , , , , , , , ,

Livet = en obegränsad & kontinuerlig förändringskurva

November 17th, 2015

Jag tror att vi ständigt är i förändring. Det är vad som tar oss vidare. Det är det som mognad handlar om. Men till skillnad från äpplen och bananer blir vi aldrig färdigmogna. Jag tror heller aldrig att vi går “bakåt” i utvecklingen, utan det vi idag tolkar som “baksteg” är faktiskt ett framsteg men som kanske ter sig mer åt det olyckliga hållet. I stunden kanske man inte förstår att faktum är att situationen enbart är ett ytterligare steg i vår utveckling som människa. Är det inte lite spännande ändå, att se vart livet kommer att ta oss i slutändan?

Som 5-åring kanske du drömde om att stå på scenen och sjunga som Britney Spears, men när du blev 10 år gammal ville du istället satsa på att bli nästa Zlatan. När du fyllde 15 år kanske du inte alls ville fortsätta studera, men i 18 års ålder var målet att bli rik och ta en masterexamen utomlands. Vid fyllda 20 år börjar du tvivla på dina livsmål och byter utbildning totalt. Kanske tar du ett uppehåll och jobbar ett år. Med tiden börjar du känna att det du egentligen vill i livet är att må bra och omringas med personer du älskar och som älskar dig tillbaka.

Hur många gånger på vägen kommer man inte ändra sig gällande livspartner, vänskapsrelationer, bostad, yrke, fritidsintressen och utbildning? Hur många livskriser kommer man inte hinna gå igenom under en livstid innan man hittar hem för gott?

Svar: Oändligt många! Om vi inte inser att hem är där du är just nu, och där är du menad att vara.

Vi måste sluta tänka att livet hela tiden ligger framför oss. Visst finns det med största sannolikhet ett liv även där, dock helt utan garantier. Det vi vet är det vi är och har idag.

Om du blickat tillbaka på de år du levt fram tills idag kan du säkerligen urskilja en stor förändring. Den förändringen kommer att fortsätta. Du vet inte hur, när eller i vilken riktning den kommer att ske, men jag kan garantera dig att redan imorgon kommer du vara en annan person än den du är idag.

En kanske skräms av tanken på förändring, men jag tycker det är rätt så fantastiskt!

Tags: , , , , , , , ,

Att göra det du vill

October 21st, 2015

Att göra det man vill kan låta så otroligt lätt när orden först verbaliseras. Men när den egentliga innebörden väl ska tillämpas i praktiken upptäcker man snabbt att det ofta verkar mer komplext än själva orden i sig tyder på. Det är inte lätt att göra det man själv vill. Framför allt inte i en värld som vrider och vänder på oss sålunda att vi inte längre kan känna skillnad på vad vi tror att andra vill att vi gör och vad vi själva faktiskt vill göra.

I en artikel på internet om “meningen med livet” snubblade jag på detta påstående:

Nu är du 85 år gammal och sitter i skuggan en varm sommardag. En lätt bris svalkar skönt och du är lycklig över det fantastiska liv du har haft. När du ser tillbaka på livet och allt du har gjort och skaffat dig, alla relationer du utvecklat – vad är det som har varit viktigast för dig?

På rak arm dök det upp i mitt huvud att ha gjort det jag velat. I princip oavsett vad det skulle gälla; utbildning, yrke, relationer, träning, bostad, resor etc. så känns det viktigaste att jag faktiskt gjort det jag velat göra där och då.

Vid 85-års ålder kommer det kvitta om jag var magrast i klassen, tränade mest i min vänskapskrets, kom in på utbildningen som alla andra ville gå, fick jobbet mina föräldrar önskat, gifte mig med ett fotbollsproffs och blev framgångsrik i alla andras ögon. Detta kanske var den vägen som kändes självklar, men kanske inte alls det en själv ville. Så då sitter man där med några år kvar av ens liv och blickar tillbaka – vad har du gjort? Jo, du har ägnat hela ditt liv att leva för alla andra än dig själv. Du har garanterat slitit hårt för att bygga upp en tillvaro du inte ens kan njuta av fullt ut. Du har tillbringat hela livet att drömma om någonting annat, samtidigt som du fortsatte göra de val du trodde skulle bringa dig lycka men visste att det egentligen inte var det du ville. Med all rätt, tänker jag att den 85-åriga damen får känna ångest.

Vem vill egentligen blicka tillbaka på ett liv där man ständigt gjort saker och ting emot sin egen vilja?

Det känns som ett liv att ångra, till skillnad från ett liv, där du oavsett utkomst kunnat följa ditt eget hjärta. Det kanske gått åt helvete flera gånger, men vad gör det? Det blir snarare någonting att skratta åt än att ångra. Det som är värt att ångra är de saker vi gjort, trots att vi själv inte velat, för att vi på något vänster trott att det varit det “rätta” och sedan har det likt förbannat gått åt helvete.

Det känns oerhört konstigt att det ska vara så extremt svårt att bara göra det man vill i livet.

 

Tags: , , , , , ,

Det har varit mödan värt

September 18th, 2015

Vet ni?

Jag är väldigt tacksam över att få uppleva den ohälsa jag hittills har, och även mer därefter. Dessa upplevelser har hjälpt mig skapa en mer klarsynt förståelse över vad det verkligen innebär. Det gör att jag nu kan urskilja ohälsa från hälsa inte minst hos mig själv men även i min omgivning. Visst har det varit jobbigt på vägen och jag förväntar mig även motgångar i framtiden, men på något höger eller vänster känner jag en enorm tacksamhet för att jag faktiskt fått och får uppleva det. Lärdomarna, insikterna och erfarenheterna som ges utav dessa tuffa perioder känns i längden som en belöning på den mödan man behövt lägga ned för att ta sig igenom det. Jag skulle inte vilja vara någon annan person än den jag är idag, och jag ser fram emot att följa min egen personlig utveckling genom livets fram- och motgångar.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Påminnelse: du är stark!

September 15th, 2015

Jag älskar att känna mig stark. Både fysiskt och mentalt.

För mig ligger det någon självförverkligande i att gå till gymmet och bevisa för sig själv att man är stark. Andra kanske inte tror det bara genom att träffa mig på gatan, i skolan eller kassadisken. Där är jag en liten tjej med fint leende och bruna ögon. Men jag är mycket mer än så, jag är en stark individ som älskar mig själv och har tagit mig igenom flera tuffa perioder i livet redan vid 21-års ålder. Jag har inte bara stärkt min kropp utan framför allt min mentalitet. Visst kan man uppleva att saker i livet inte går sin väg, man kanske känner att det rent av blivit katastrofalt (!), men att hitta någonting som påminner en om att “nej, jag är faktiskt stark och det tänker jag bevisa!” kan vara den enda nödvändiga räddaren i nöden.

Jag tror inte att jag kan prata nog om alla positiva effekter med träning, men jag vet även hur extremt självförgörande det kan bli. Varje mynt har en baksida. Att jag promotar träning här och nu handlar snarare om att det är mitt “någonting” som håller mig kvar på banan. Det är min stora passion i livet, det är vad som får mig att glömma stressen i skolan eller konflikten med bästa kompisen. Det är vad som får mig att landa med fötterna på jorden och förstå att livet är inte så allvarligt som vi gärna målar upp det att vara. Även träningen är inte på liv eller död. Vi lever här och nu, och om du inte trivs med ditt liv så gör förändringar. Förändra praktiska ting eller ditt förhållningssätt till dem. Du klarar det – för du är stark! Vad stärker dig som person?

Sedan stärker jag även min mentalitet genom att läsa och skriva. Att läsa kan verkligen skapa perspektiv och påminna en om vad som egentligen är viktigt och vilken enorm påverkan en själv har på sina tankar, känslor och i sitt liv. Och att skriva hjälper mig att minimera tankestormarna och förstå mig själv bättre och vad jag behöver göra för att gå vidare. Vad hjälper dig?

Vad är det du behöver göra i din vardag för att påminna dig själv om vilken oerhört stark person du är? 

Jag tror genom att regelbundet påminna sig själv om den utveckling man gjort fram tills denna dag är det mest effektiva sättet för att förebygga återfall. Glömmer vi bort vem vi är, vad och varför vi håller på med det vi gör tappar vi lätt haken om livets mening och gräver oss en grop ned i helvetet. Så ta dig tiden och sök efter vad som skapar mening i ditt liv, vad som håller dig kvar på banan och framför allt vad som får dig att känna dig stark! Det är i dessa kretsar vi behöver röra oss. Lämna sådant som tynger samt trycker ned oss, och skapa utrymme för sådant som stärker oss. För vi är starka. Våga bevisa det för dig själv!

Jag vet att jag är så mycket mer än vad andra ser. Det finns ingen annan jag behöver bevisa det för än mig själv. Så länge jag vet vad jag är, spelar det ingen roll vad andra vet om mig och inte.

Tags: , , , , , , , , ,

Det stora framsteget – att verkligen känna sig frisk

August 30th, 2015

Tidigare i veckan avslutades min behandling på SCÄ rent officiellt och det kunde inte kännas mer rätt. Inte hade jag trott för några månader sedan att jag någonsin skulle kunna känna mig frisk, men under den här sommaren har jag genomgått en förvandling. Det jag har gjort är egentligen inte så mycket mer komplicerat än att jag skitit i sådant fått mig må dåligt och fokuserat på det som fått mig att må bra. Det krävs ingen större magi än sålunda.

Jag har kommit underfund med vad som egentligen betyder någonting i livet och valt att börja prioritera dessa saker mer. Det jag vet nu om mig själv, andra, sjukdomen och livet visste jag inte för ett år sedan. Trots att det senaste året varit ett helvete (utan att jag riktigt förstått hur dåligt jag mått förrän nu) är jag enorm tacksam över de erfarenheter och insikter som förmedlats. Jag skulle inte vara den starka, självsäkra och accepterande person jag är idag om det inte vore för alla föregångna upplevelser.

Det är en konstig känsla, men samtidigt rätt så familjär, och framför allt fantastisk (!), att jag tycker verkligen om mig själv.

WIN_20150830_094729red

 

Tänk dig vakna på morgonen och känna dig awesome. Du kanske känner dig en aning stressad över saker som behövs tas itu med, men inners inne känna ett lugn över att du är nöjd med ditt liv. Det må inte vara perfekt, men det är bra. Du har bra människor runt omkring dig, du mår bra och du har saker att se fram emot i framtiden. 

Tänk dig att du inte vet vad du vill ha till frukost, eller om du ens är sugen på något, men i princip automatiskt fixar i ordning den där gröten som du äter de flesta morgnar och sedan äter tills du är mätt och belåten. Maten är inte längre siffror på kalorier som behöver beräknas, utan mat är någonting som är gott och du äter för att känna dig mätt och belåten i kropp och sinne. 

Tänk dig att saker och ting skiter sig ibland, men fortsätter man framåt så kommer andra saker och lyfter en upp. Du har alltid ett val. Vi kan faktiskt välja våra tankar, påverka vårt beteende och sålunda förändra vår situation. Vi har enormt mycket frihet i våra liv – det gäller vara att inse och ta tillvara på den. 

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

Livet är en hinderbana

August 24th, 2015

Vet ni vad? Livet kommer att sätta en på test. Livet är som en förbaskat avancerad hinderbana. Det krävs både uthållighet, styrka och viss intelligens för att ta sig vidare utan att slita ut sig själv. Man måste lära sig att pausa och andas när man får tillfälle, man måste låta mjölksyran försvinna från musklerna och ibland måste man helt enkelt bara bita ihop och kämpa på för att komma vidare. Ibland fastnar man vid samma hinder och dag ut och dag in står man och envist försöker släpa sig över. Kanske är man bara för trött och behöver ta en paus för att ladda ny kraft? Eller använder man helt fel teknik och kanske behöver se över hur man försöker ta sig över och testa något nytt?

Ja, livet är nog som en hinderbana. Med rätt mentalitet och rätt fysiska förutsättningar kan det bli förbaskat roligt att anta utmaningarna på vägen. Men med för lite energi och fel inställning kan det snarare bli ett helvete att försöka ta sig över dessa förbaskade hinder. Varför då försöka gå vidare om du inte är redo? Ta en paus, ladda om, samla energi och tänk om. Visst, det kanske innebär att andra hinner före en på kuppen – men vad spelar det för roll? Hela livet kommer ändå att vara en hinderbana. Klättra över väggarna och kasta dig över bäcken när du känner dig manad till det. När du orkar, när du vill och när det känns som att du kan lyckas. Varför ha bråttom? Det viktigaste är väl ändå att njuta av de framsteg vi gör medan vi gör dem. Annars förlorar det ju hela syftet. Då utvecklar vi inte längre vår eget självförtroende, då tävlar vi ju enbart med andra. Och andra har inte samma hinder på sin bana som du har. Du har dina egna… Ni tävlar inte ens på samma bana, så varför jämföra?

Gör det du behöver för att klättra över dina hinder.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

The power of friendship

August 22nd, 2015

Underskatta inte kraften i sociala relationer. Det finns absolut en mening med att ätstörningsbehandlingar ofta lägger stor vikt i att prioritera sociala sammanhang i vardagen. Om du strävar efter att känna dig lycklig i livet och känna som att du har en mening så är det vänner och familj som i längden kommer kunna bidra till detta.

Under perioder tenderar jag till att skjuta undan socialt umgänge och fokusera på enbart mig själv. Ibland är det säkerligen nödvändigt för att finna ro för sig själv, men i längden skapar det ett isolerat levnadssätt som snarare får en att tappa greppet om vad som egentligen spelar roll i livet.

Många med ätstörningar snöar lätt in på allt som har med kost, träning och sjukdomen att göra. Det är inte ovanligt heller att man dedicerar all sin vakna tid till sitt arbete eller sina studier. Genom att ständigt hålla sig sysselsatt undviker man att lämna utrymme till att känna efter – att faktiskt känna att man kanske inte mår så bra trots allt. Det är ett sätt att undvika den ångest som kan infinnas i sociala sammanhang; ett sätt att undvika bemöta de besvärande och dömande tankarna kring kropp, mat, utseende, prestation eller vad annat som kan bidra till dessa jobbiga känslor. I sin egen lilla ätstörda värld tror man att man är skyddad, skyddad från det om kan skada en. Men sanningen är att det är isolationen som harmar den glädje man egentligen önskar att eftersträva.

Vänner är ingenting farligt att ha. Relationer är ingenting onödigt att lägga sin tid på. Det är faktiskt rätt så underbart att få vara med andra – att få känna sig uppskattad och att förstå att det är med andra som man lever på riktigt. Det är relationerna som spelar roll. Inte vad du ätit till frukost eller hur många träningspass du kört denna vecka. Inte vad vågen visar eller hur synliga sina muskelkonturer är i spegeln. Inte vilket betyg du fick på provet eller vilket yrke du har. Dina vänner uppskattar dig för att du är du och du är underbar.

Jag kan helhjärtat meddela att jag är enormt tacksam till att jag har sådana underbara vänner och härliga personer i min omgivning. Det är lätt att glömma bort vilken betydelse det har, det är lätt att snöa in sig på sitt eget… men vid tillfällen som jag blir påmind känner jag mig otroligt lyckligt lottad som får vara en del av en sådan härlig gemenskap. Det bringar mig äkta glädje! Det är det här som betyder i längden!  Jag har fantastiska personer i min omgivning. Jag är en fantastisk person. Jag känner mig så lycklig att få vara där jag är idag. Tack, alla som finns i mitt liv. Det är ni som gör det underbart! <3

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp