2015: våga, lita, förändra och må bra!

January 11th, 2015

Det här inlägget vill jag dedikera till det nya året vi nu har fått påbörjat. Det här året vill jobba med självkänslan – att våga säga nej när man inte vill och att lita på det egena omdömet. 

Redan under dessa första två veckor som passerat utav 2015 har jag mått så ofantligt mycket bättre i mig själv. Jag vet inte hur det kommer sig egentligen. Det enda jag kan tro har påverkat är att jag har gjort förändringar i mitt liv, som för mig, har varit rätt så stora:

  1. Tagit studieuppbehåll från KTH under vårterminen
  2. Börjar arbeta på McDonald’s igen, efter 4 mån ledighet
  3. Avsagt min plats i cheerleadinglaget
  4. Planerar att börja studera hälso-kurser på distans
  5. Släppt på “äta enligt matschemat” och börjat lita på mig själv igen

Detta har lett till att jag känner mig mer stabil i mig själv, jag och pojkvännen bråkar mindre, jag känner mig taggad inför att komma igång med terminen, känner mindre behov av behandlingen och känner mig mycket mer fri i vardagen! Mycket av detta är tack vare att jag stått upp för mig själv och mina egna behov och slutat med sådant som kännts tungt och börjat med sådant som känns kul. Det här är någonting jag vill fortsätta göra under resterande 2015.

Det är ju ditt liv och ditt nya år, så då ska du ägna det åt saker som du vill göra!

Ser verkligen fram emot att börja plugga igen när det är sånt här man ska studera:

kurser

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Löfte om att bli mer hälsosam nästa år – okej eller inte?

January 1st, 2015

Ibland funderar jag över var gränsen går mellan att vara hälsosam och ätstörd. Ätstörningar uppstår ofta som följd utav ett överdrivet hälsosamt tänkande, och gränsen är inte alltid så lätt att dra. Mycket handlar egentligen om att känna till sina egna gränser och lära sig uppfatta vilka kost- och träningsvanor som passar sin egen livsstil. Handlar frisk om att leva under lika förutsättningar som alla andra eller att skapa egna utifrån sin egen historia? Skulle det vara sjukt om jag, f.d. anorektiker skulle göra ett nyårslöfte om att äta nyttigare, eller skaffa ett sixpack? Eller kan jag, som frisk, också vilja bli mer hälsosam det kommande året?

Det jag har uppfattat från min behandling är att det kan vara fullkomligt sunt att vara intresserad i träning och kost. Det kan vara ett personligt intresse lika som att måla, spela, inreda, pyssla, programmera, blogga osv. Men precis som med alla intressen ska det ju ge en glädje och energi för att det ska vara en hälsosam del i ens liv. Så, hur hälsosamt skulle det vara att göra ett nyårslöfte om att bli mer hälsosam, men det innebär att svälta, överträna eller slita på kroppen? Ska du bli mer hälsosam nästa år, så se till att greppar vad just hälsosammare innebär för dig.

Personligen har jag några ambitioner/mål om att..

  • äta mer ekologiskt och mindre processad mat
  • äta mer av kyckling, lax, ägg, avokado, gröt, broccoli och andra näringsriktiga livsmedel
  • äta mer frukt!
  • äta mindre sötningsmedel och hellre livsmedel med riktigt socker
  • minska mitt koffeinintag (vilket jag redan gjort) och hellre dricka te än kaffe och mer vatten istället för celsius
  • skaffa 6-pack 😉

Sedan tycker jag att det är viktigt att inte vara för strikt. Det är okej att äta ett paket chili-cheese tops från McDonald’s när jag jobbar. Det är okej att ta några chokladbitar på kvällen om jag är sugen. Det spelar ingen roll om det är mjölk eller grädde i kaffet. Det är inte heller hela världen om jag dricker lite celsius innan ett långt träningspass. Och det är inte heller hela världen om jag inte tränar på några dagar.

Det handlar om att hålla en hälsosam kosthållning över lag, men att tillåta undantag. Det är där som det oftast slår fel och det blir för hälsosamt, för man tillåter sig ingenting i slutändan. Vi kan tala hur mycket som helst om balans och tycka att det låter uttjatat, men på något höger (eller vänster) verkar det vara balansen som får oss att stå med fötterna på jorden.

Kanske kan det anses sjukt av mig att ha dessa ambitioner, men med tanke på allt jag gått igenom känner jag mig mogen att lita på mitt eget omdöme och ge detta en chans. Det känns spännande och faktiskt riktigt bra! Till skillnad från de traditionella nyårslöftena tenderar jag till att istället sätta upp mål och ambitioner.

Självklart finns det risker med att tänka att man vill bli mer hälsosam, men vad tror ni?

Tror ni att det går att tänka i nyttiga banor utan att det behöver vara ett sjukligt beteende?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur upprätthåller man motivationen att bli frisk?

December 4th, 2014

Här om dagen fick jag en förfrågan av en tjej som kämpar med sin anorexi om att skriva om hur man håller motivationen uppe.

När jag var som sjukast sade jag till min farsa “Jag måste hitta motivation först.”. Hans respons var “Man kan inte bara vänta tills man är motiverad att göra allt i livet, en del saker måste man bara göra ändå. Om jag skulle vänta tills jag blev motiverad med att åka till jobber så skulle jag aldrig komma iväg.”.

Visst har han en poäng. Vi känner inte alltid motivation till arbetet som står framför oss. Entrepenören orkar inte varje dag kämpa för att utveckla sin affärsidé, elitidrottaren längtar inte varje morgon att bege sig till träningshallen och även forskarna ledsnar på sina egna studier vissa dagar. Ibland gör det de dem behöver ändå för att nå sina mål. De har alltså en långsiktig motivationkraft som hjälper dem att åka till jobbet trots att de inte känner att det är givande här och nu. Så där har min farsa fel. Om man aldrig känner sig motiverad så kanske man bör byta riktning i livet, men om man har känt motivation och vet med sig att det är någonting som kommer att löna sig i längden så går det fortfarande att kämpa för trots att dagen ser dyster ut.

Speciellt när det gäller ätstörningar är det svårt att kämpa för någonting som ger utdelning i stunden. Oftast blir det ännu jobbigare i stunden och då kan det hjälpa att rikta blicken framåt och säga till sig själv att “jag tog mig just ett steg närmre mina framtida ambitioner.”. 

En del dagar kan vi tänka på alla de saker som kommer bli så mycket bättre i famtiden, men ändå inte känna att dessa saker motiverar oss, och så kommer det att vara. Vi är inte alltid motiverade, och vi känner inte alltid inspiration till att göra förändringar eller jobba hårt för någonting. Det är Okej att ta några steg tillbaka eller stanna upp ibland, för min erfarenhet säger att det kommer att vända så länge man är öppen för att må bättre igen. Men, ibland är det som min farsa säger, att man måste göra vissa saker ändå och när motivationen kommer tillbaka kommer man nog tacka sig själv över att man fortsatte att kämpa i motvind och inte lät sig drivas tillbaka.

När jag var som sjukast var det extremt svårt att känna mig motiverad, ingenting kändes kul, vilket till störstsa del är ett symptom av svälten. Så småningom slutar ju kroppen prioritera att lägga energi på “onödiga” saker, som att skratta eller vilja ha kul tillsammans med andra. Kroppen prioriterar energin på att pumpa runt blodet i kroppen och dylikt. Så att gå upp i vikt när man ligger på en anorektisk undervikt kan ibland kännas väldigt meningslöst, trots att man egentligen vet att det är nödvändigt. Och även nu, när jag inte är undernärd kan det kännas onödigt att vara noga med maten.

Det är ett symptom av sjukdomen att inte vilja gå upp i vikt. Det är inte konstigt att det är svårt att hålla sig motiverad hela tiden. Däremot går det att finna motivation då och då, samt att det går att finna saker som motiverar oss i längden. När du kommer på någonting, skriv upp det, för sådant är viktigt att påminna sig själv om. Även om de inte motiverar dig i stunden så kan du kanske minnas och förstå att det en gång har gjort dig motiverad och att det finns en mening med varför du kämpar emot ätstörningen.

Tags: , , , , , , , , , ,

Prestation på gott och ont

May 17th, 2014

Hos personer med anorexia finns det, som väl känt, en hel del gemensamma drag. Ett utav dessa är höga prestationskrav. Vi vill gärna vara bäst i skolan, bäst i sporten, bäst på jobbet, bästa vännen och så småningom vill vi även vara bäst på att vara smal.

Det är inte fel att ha höga ambitioner och vilja prestera sitt bästa. Det är en fantastisk egenskap som säkerligen gör att vi även håller oss mer motiverad till att göra det som krävs för att nå långt. Det gör det lättare att utvecklas och bidrar säkerligen till en god grund att stå på inför framtiden. Det är heller inte fel att vilja vara smal. Det är definitivt inte konstigt att det är någonting som lockar utav idag – det är ju ett sådant ideal som har speglats i hela vår uppväxt.

Problemet uppstår när dessa saker går till överdrift. När kravet på att vara hälsosam övergår till ett skadligt beteende, eller när viljan att vara smal dominerar hela ens liv. När kraven blir högre än mänskligt och när prestationens utkomma erkänner vårt självvärde.

Det är nästan otroligt att en sådan oväsentlig sak som att vara smal kan upplevas som en näst intill vital. Visst, att lägga ned tid på att klara av studierna eller lära sig spela ett instrument, men att lägga ned sådan kolossal stor del av tiden på att sträva efter att vara bäst på att vara smal… det är sjukt!

Visst, har vi, som känt, en känslighet för prestationsinriktade situationer och höga krav. Däremot anser jag inte att vi helt och hållet bör undvika att ha krav eller vilja prestera – det är ett naturligt drag! Däremot måste vi lära oss att göra det i rimlig mån och att inte låta prestationen sätta ett värde på oss själva. Problemet uppstår när det vi är utgörs av det vi gör. För vi är inte det vi gör, utan vi gör det vi gör och är det vi är. Det är en jätte fin egenskap att vilja vara duktig, så länge den strävan hålls inom sunda ramar.

Allt handlar om balans mellan vad vi vill uppnå och till vilken bekostnad?

T.ex. istället för att räkna kalorier så sätter jag mig och studerar kommunikation och maktbehov hos ledare, som resulterar i…

UCK betyg

 

Även om jag har ett behov av att vara duktig, så har jag all rätt att vara stolt över goda prestationer.

Det är inte fel att vilja vara duktig, så länge kravet på att prestera på topp inte upptar en dominerande del utav ens liv.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Uppfyllda mål/ambitioner och ett steg närmare friskheten

January 25th, 2014

Inför ett nytt år lovar vi oss ofta stora förändringar som glöms bort under årets gång. Jag satt upp ett antal ambitioner/mål som jag vill uppnå under 2014 (se Ambitioner inför 2014). Om dessa ambitioner ska uppnås under detta år – varför inte försöka nå målen redan från början? Det finns ingen mening att skjuta på handlingarna, det leder snarare till att de riskeras att glömmas bort ännu mer. Jag slår därför flera flugor i en smäll och bockar av så många som möjligt från listan.

Denna helg har jag..

  • ätit upp min Aladdin chokladask

Under dagens cheer-camp närmade jag mig att klara alla stunt i programmet.

  • klarat att dubbla ned

Idag gjorde jag det mest utmanande för ätstörningen, och jag gjorde det ångestfritt! 

  • ätit en hel pizza (halva kebab, halva oxfilé)

och jag närmar mig nog att..

  • gå upp 1 kg i vikt
Jag och pojkvännen köpte hem pizza efter träningen. En kebabpizza special och en oxfilé special. ;)

Jag och pojkvännen köpte hem pizza efter träningen. En kebabpizza special och en oxfilé special. ;)

IMG_1725red

Sedan tog vi en halva var av vardera.

IMG_1727red

Och på med massa dressing!

I ett friskt liv skulle detta kunna vara någonting helt normalt att göra en lördagskväll, medan det för en person som är sjuk i ätstörningar vore den mest orimliga och ångestfulla handlingen. För mig, som kanske ligger någonstans mitt emellan är detta verkligen ytterligare ett kliv närmare den friska sidan. Pizzan var fantastiskt god, och jag kunde äta lika mycket som min pojkvän – vad säger det om min matlust? Och detta gjordes ångestfritt och med glädje! Detta är ett riktigt stort framsteg för mig. Ett steg närmare friheten – nu finns det inga begränsningar i vad jag kan äta!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ambitioner inför 2014

January 4th, 2014

Som jag tidigare nämnt undviker jag att sätta nyårslöften och istället listar upp ett antal konkreta ambitioner som jag vet är någonting jag kommer kunna sträva efter och uppnå under det kommande året.

(Läs mina ambitioner för 2013 här)

Under 2014 ska jag..

  • sätta alla stunt i programmet (cheerleading)
  • tävla VM (Worlds) i cheerleading
  • äta en hel kebabpizza (iafl försöka tills jag är riktigt proppmätt)
  • äta upp min Aladdin chokladask (förvånad över att den inte är slut än)
  • gå upp 1 kg i vikt

Som ni ser är dessa ambitioner framför allt cheerleading- och ätstörningsrelaterade. Det är inom dessa områden jag vet att jag kommer att jobba på under det kommande året. Relationer är ingenting jag vill sätta upp ambitioner för. Det är klart att jag har önskningar och förhoppningar, men jag vill inte nämna någonting som kan liknas ett krav.  När det kommer till utbildning och jobb vill jag inte sätta upp några specifika mål/krav för att det är sådant jag vet kan få förändras. Mitt framtida yrke är ännu väldigt osäkert och jag låter helt enkelt tiden få avgöra vart jag hamnar. Jag är öppen för möjligheter!

Jag ser fram emot detta år och fokuset ska vara att jobba med att ta hand om och prioritera hälsan. Det är så mycket lättare sagt än gjort! Därmed utlovar jag inte att alltid göra det hälsosammaste valet, men jag sätter upp ambitioner som jag vet kommer att främja min hälsa. Det viktigaste är att må bra, och därför ska man göra val som också får en att faktiskt må bra! :)

Under nyårsdagen tog jag det första steget mot att uppfylla en utav mina ambitioner – en slice kebabpizza till frukost! Nästa gång blir det hela! 😉

Tags: , , , , , , , , , ,

Från 2013 till 2014 – gott nytt år!

December 31st, 2013

Varje nyår sätts det många löften och mål inför det kommande året. Kanske lovar man att äntligen genomföra någonting man under en lång tid villat men aldrig riktigt tagit sig i kragen att göra. Kanske blir löftet någonting man kommit på samma dag vore bra. Kanske lovar man sig själv flera saker, eller kanske funderar man och funderar men kommer inte på något nyårslöfte.

Oavsett vilket löfte man gör så finns det en väldigt stor tendes till att det spelar stor roll de första dagarna på det nya året, för att sedan glömmas bort och man faller tillbaka i gamla vanor. Det är bra att sätta upp mål med vad man vill förändra eller genomföra i livet, men det gör ingen nytta att sätta ribban för högt. Lova inte dig själv saker du vet att du kanske kommer att glömma bort eller inte klarar av just nu. De kan absolut vara långsiktiga mål att sträva efter, men utforma ditt nyårslöfte sådant att det faktiskt är någonting du vet att du kan klara att genomföra under det kommande året – och påminn dig själv om det!

Förra året satte jag upp ambitioner som jag skulle sträva mot 2013 (läs inlägget här). De glömdes naturligtvis bort rätt så fort, men nu när jag gör en återkoppling till dem kan jag se att de flesta faktiskt har uppnåtts!

  1. avklara alla kurser på Öppen ingång
    Allt utom 1,5 hp.
  2. åka utomlands
    Finland i alla fall
  3. hoppa upp en nivå i cheerleadingen
    har hoppat upp 5 nivåer
  4. göra något revolutionärt
    höga krav här? kan väl säga att jag aldrig trodde att jag skulle välja civ. o lärare, samt jobba på McDonald’s
  5. aldrig väga under 40 kg
    har hållit mig viktstabil runt 45 kg hela året
  6. aldrig ge mig in i ett förhållande jag inte verkligen vill vara i
    kan garantera att jag aldrig haft något förhållande jag vill vara i så pass mycket som det jag har nu! <3
  7. överväga helt nya framtidsplaner, vara öppen för möjligheter
    detta gör jag konstant! framtiden är oskriven! vad som helst kan hända! livet är spännande 😉

Jag är riktigt stolt över de val jag gjort under 2013. Den inre och yttre resa jag gjort har lett till en enorm personlig utveckling. Jag kan inte vara annat än tacksam för 2013. Det året har bringat mig mycket skratt, glädje, en del tårar, styrka, självinsikt, erfarenheter och framför allt kärlek. För ett år sedan skulle jag aldrig kunnat föreställa mig att mitt liv skulle se ut som det gör idag – undra hur det då kommer att se ut ett år från idag? 😉

Imorgon kommer en tillbakablick på det gångna året med bilder, följt av ambitioner inför 2014. Ikväll ska det firas!

HAPPY NEW YEAR 2014!

Tags: , , , , , , , , ,

Publicerad och officiell

October 26th, 2013

Jag började denna blogg för cirka ett och ett halvt år sedan. Då var jag som sjukast i min anorexi, men det var också då jag hade bestämt mig att faktiskt bli frisk.

Att lida av en ätstörning kan för många kännas pinsamt. Många har en bild av vad “en anorektiker” är och man är rädd att bli dömd utifrån förutfattade meningar. Den bilden som tidigare målats upp av ätstörningar och anorexia stämmer sällan helt in på hur den verkliga bilden är. Jag tror inte att man kan förstå hur illa fördärvad en person som lider av ätstörningar verkligen är, förrän man varit med själv. En person som själv lider av sjukdomen har det inte ens lätt att förstå sig på den. Den är ologisk, elakartad och rentav förvirrande. Den förvrider inte bara ens kroppsuppfattning utan hela synen på livet.

Hur hjälper man en person som är fast i ett destruktivt beteende, lider av en sjukdom där livsuppfattningen förvrids och har en psykisk sjukdom ingen riktigt förstår sig på?

Denna blogg startades inte för att skriva om hela min resa, utan i syfte att dela med mig av erfarenheterna jag antog mig att skaffa. Jag ville ge svar på många frågor jag själv hade under insjuknandet och inför tillfrisknandet. Denna blogg visade sig ge mig så mycket mer än bara det. Efter alla fina kommentarer och mejl från mina läsare har jag fått en uppfattning om att jag faktiskt har hjälpt flera person att må bättre. Ni har gett mig energi att fortsätta driva bloggen och tack vare all energi det ger mig har mina ambitioner blivit att utveckla detta arbete i framtiden. Jag vill hjälpa människor att våga hjälpa sig själv, att våga känna sig nöjd med sig själv och sitt liv och att våga må bra! 

IMG_1242red

Ni missar väl inte månadens nummer av VeckoRevyn?

IMG_1248red

För där finns det en artikel från en intervju med mig.

På bloggen har jag under en lång tid håll mig anonym, men ju friskare och friskare jag blir, desto mer redo blir jag att dela med mig av min historia till omgivningen. En del av det som har skrivits här är väldigt avslöjande, vilken kan användas emot mig. Men jag är redo att ta det slaget, för jag tror att alla våra berättelser är nödvändiga för att sprida kunskap och information om vad ett hälsosamt liv faktiskt är.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Live, love, cheer

September 19th, 2013

Under det gångna året har jag genomgått en enorm personlig utveckling. Det hela började tack vare viljestyrkan och motivationen att studera till civilingenjör på den Kungliga Tekniska Högskolan. Jag sökte frihet i storstaden. I bagaget fanns anorexin, men jag vägrade packa upp den och hänga på väggen. Inte längre skulle ätstörningen vaka över min vardag, det var jag som bestämde. Detta var chansen och möjligheten att bli frisk. Det var dags att börja leva livet på riktigt!

Detta kanske framstår som en förenkling av verkligheten, för inget är alltid lätt och en förändring tar tid. Ett av mina främsta budskap är trots allt att fokusera på det som gör en glad och se det positiva i varje upplevelse. Att mycket låter så bra för mig grundas i att jag inte vill lägga energi på att noja mig över allt som känns dåligt, för det som är dåligt leder oftast till något bra.

När jag fann cheerleadingen hade jag ingen aning om att den skulle bringa mig så mycket energi, närhet och livserfarenhet som den gjort hittills. Utan cheerleadingen hade jag inte funnit den glädje och kärlek som jag har vid min sida idag. Jag är säker på att jag hade hittat något annat som gjort mig lycklig, men nu, nu är jag tacksam över att jag fann detta. För nu vet jag att jag kan vara lycklig!

Som några av er säkerligen redan har märkt vill jag inte kalla mig fullt frisk eftersom jag fortfarande skulle finna det ångestfullt att gå upp kilon i vikt. Det är inget jag är stolt över, för nog vill jag kunna bli helt frisk. Dock är det inget jag lider av direkt idag och jag har valt att låta det ta sin tid.

Idag är jag lycklig precis som jag har det. Jag har cheerleading, jag lever livet och dessutom har jag funnit kärlek! =D

bild081red

Befinner mig just nu i Göteborg med pojkvännen. (OBS: hans nalle på bilden) *glad tjej*

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Att själv anta vandringen för tillfrisknande

September 8th, 2013

Det är inte alla som har möjlighet att få stöd från professionella behandlare eller kanske familjemedlemmar som leder en på rätt spår. Faktum är att det behöver inte vara negativt att befinna sig i en sits där man måste ta stegen mot friskhet själv. Visst är det bra att ha ett stöd att falla tillbaka på men för att bekämpa psykisk ohälsa i det långa loppet måste en själv ta tag i det och verkligen arbeta mot de målsättningar som krävs.

Behandlingen eller nära och kära finns inte där för att göra en person frisk. De finns där för stöttning, vägledning och lite som en verktygslåda. De kan ge en verktygen att laga det som blivit trasigt, men de kan inte fixa en.

Hamnar man i en sits där man måste bearbeta sin sjukdom på egenhand kan det vara gynnsamt för en själv i längden. Det är ju ett självständigt friskt liv som strävas mot, och ju tidigare man klarar av att vandra den vägen desto starkare kommer man att bli på sina egna ben.

Personligen behövde jag professionell hjälp i början av mitt tillfrisknande. Det är omöjligt att säga var jag skulle vara idag om jag inte fått det stödet jag fick, men jag kan med säkerhet säga att jag inte hade varit där jag är idag. Även om behandlingen la grunden för en vändning så var det inte den som fick mig att börja leva fritt. Det största steget som jag tagit under min resa var den nya livet i Stockholm. Att bli tvungen att klara mig själv för att leva det liv jag egentligen ville leva satte den nödvändiga pressen som behövdes för att självmant kämpa emot ätstörningen.

Tidigare har jag citerat Profeten och vill nu likna det som skrivits där om friheten med dessa ord: du är inte fri förrän du börjar leva så. Det mest essentiella tipset för att övervinna sjukdomen är alltså att börja leva som man vill kunna leva sitt liv. Så länge man vill leva med sjukdomen kommer den att finnas där, men när punkten där du verkligen vill lämna det bakom sig nås, då är jag övertygad om att man också kommer att kunna göra det. Det kommer inte ske någon revolution, det kommer fortfarande finnas toppar och dalar på vandringen framåt, men vägen man då vandrar på är den väg som tar en mot ljusare tider.

Ingen vet vilket liv man vill ha förrän man funnit det. Och finna gör man genom att söka. Söka sin väg, och låt tiden göra sin verkan så kan man onekligen hamna rätt.

andercupiered

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp