Världens största studie om Anorexia Nervosa!

October 12th, 2015

Såhär mitt uppe i studieperioderna brukar jag vara allmänt dålig att kolla på nyheterna, eller TV överhuvudtaget. Men shit vad glad jag är att jag slog på SVT2 precis kl 21:23 idag!

På skärmen slog det precis över till ett inslag om ANGI-studien, vilket är världens största studie där det ska studeras de genetiska faktorerna hos Anorexia Nervosa. Det är rätt så fantastiskt att det sker större satsningar på att utöka kunskapen kring denna förödande sjukdom. Dessutom värmer det inombords att media uppmärksammar något så viktigt.

SE VÄRT!

aktuellt angi

Klicka på bilden för att komma till klippet (se 21.23:40)

Tags: , , , , , , , , , ,

Stress – den naturliga reaktionen

May 4th, 2015

Genom att studera “stress och hälsa” har jag oundvikligt börjat reflektera mer kring samhället och de stressrelaterade beteenden som jag observerat. Det har blivit så uppenbart att det inte är dig eller mig det är fel på. Vi är inte konstiga som ligger förstenade i soffan eller ryter oavsiktligt på våra föräldrar. Det är inte vi som är dåliga som inte hinner med allt på en gång eller att vi glömmer bort när vi skulle ha prov. Det är inte konstigt att man får sömnproblem eller inte lyckas sortera alla tankar. Faktum är att våra hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att kunna anpassa sig efter det informationssamhälle som existerar idag.

Vår hjärna är anpassad för att utlösa en stressreaktion när den möter på en björn i skogen och av idag utlöses samma reaktion när mobilen helt plötsligt startar om sig, eller när man har 10 olästa mejl i inkorgen. Kroppen ställer in sig på flykt eller kamp. Hjärtfrekvensen ökar och adrenalin utsöndras, nu kan vi springa snabbare och längre än vanligtvis, och vi känner inte av bettet som vi fick av djuret – vi försöker överleva. När vi hittat ett gömställe får kroppen tid att vila, återhämta sig, faran är över.

Så när läraren ger oss ytterligare en inlämning denna vecka samtidigt som föräldrarna tjatar på en att hjälpa till med flera olika hushållssysslor sker en liknande reaktion – vi blir stressade. Vi vill antingen fly eller reagerar fientligt. Hjärnan säger att detta är en hotfull situation. Fly och skit i att plugga överhuvudtaget, lägg dig framför tv:n och spela död så kanske du överlever, eller inta en stridsposition, ryt tillbaka och protestera.

Vi är inte konstiga. Kroppen fungerar precis som den ska. Det är faktiskt samhällets utveckling som förväntar sig att vi ska vara något annat än de människor vi faktiskt är. Vad vet jag inte… Robotar? Ailens?

Tags: , , , , , , , , , , ,

Vi är inte vårt utseende – det är endast en liten del av allt vi är

January 9th, 2015

Runt omkring oss av idag peppras vi med artiklar, instagram-konton, bloggar och bilder som uppmanar oss till att jobba hårdare för att få “den perfekta kroppen”. Till och med jag blir till viss del påverkad av detta – vem vill inte ha en snygg kropp? Det som anses vara snyggt är dock sällan någonting som bestämts av en själv, utan det blir den bild som media i slutändan tjäna mest pengar på att framhäva. Jag, du och alla andra kanske redan har en snygg kropp, men det blir oerhört svårt att tro på när vi ständigt blir präglad av att vi ska se ut på ett annat sätt. Kanske får vi höra att vi är snygga av våra nära och kära, vilket egentligen bör vara det som har störst betydelse, men på något vänster blir resterande delar av samhället de som får makt över hur nöjd man är med sin kropp och utseende.

Under gårdagens samtalsgrupp på Idun talade vi om ämnet “självkänsla”. Det här ämnet är otroligt basalt att ha i åtanke när man arbetar med ätstörningar, så det kan vi tala med om senare. Idag slog det mig med en boxhandske hur mycket det finns som driver på att vi ska tillägna mer och mer tid till träning och hälsosam kosthållning. Och hur, tyvärr, många blir påverkade av detta. Visst kan det vara bra i många fall att träna lite mer och äta lite hälsosammare, det är någonting jag själv skulle förespråka till viss del. Men det viktigaste är att man gör det för att man vill och mår bra utav det. Ingen ska känna sig tvungen att dag ut och dag in slita hårt med träning och begränsad kosthållning för att se ut på det sett som media framhäver som “snyggt” OM det inte gör en gladare i livet. Det slog mig helt enkelt hur mycket tid utav sitt liv många lägger ner på att förändra sitt utseende och hur liten del utseendet egentligen är utav hela ens personlighet och självvärde.

Jag tror att eftersom utseende är någonting konkret och lätt att ta på, så blir det lättare att identifiera sig själv med det än hela det abstrakta “jaget”. För “jaget” består utav så otroligt många delar att det inte går att greppa. Tänk om vi skulle börja värdera oss själva i allt det “jag” innebär istället för vilken vikt jag har, vilket hårfrisyr jag har, hur synliga musklerna är eller hur stor rumpan, brösten, näsan och låren är. Tänk om media kunde visa personer som gjort något gott mot sig själva och/eller världen. Tänk om vi fick läsa om “5 tips till att känna dig mer nöjd i livet” eller “så gör du för att stå upp för dig själv”. Ja, då skulle förmodligen stora delar av mediebranschen gå i konkurs, men mänskligheten skulle garanterat ha en bättre självkänsla i större utsträckning är vad vi har idag.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur långt ska man gå för att bli smalare?

November 4th, 2014

Någon mer än jag som blev irriterad av att kolla på nyheterna igår?

Studier visar på att när vi fryser bildar kroppen mer brunt fett. Det bruna fettet är ett organ i kroppen som tar fettet och förbränner det till värme. Okej, detta fakta kan jag köpa, men när man börjar att använda denna vetenskap till att designa nya “bantningsprodukter” flippar jag.

Det man har tagit fram, och som visas i klippet nedan, är en köldväst. Man ska alltså gå runt och frysa extra mycket för att bli extra smal. Hur jävla sjukt är inte det? Vad säger inte detta om samhället om folk frivilligt går runt och fryser extra mycket för att bli smalare? Vad är helt plötsligt viktigast: att må bra eller att vara smalare? Jag har svårt att tänka att det är hälsosamt för kroppen att frysa onödigt mycket. Det kommer säkert medföra flera andra komplikationer, men det tänker man inte på.. för det viktigaste är ju att vara smal. eller?

När jag ser eller får höra om nya bantningstrender kan jag inte undgå att fundera om hur långt denna hälsofixering kommer att driva oss i längden. Många tycker redan att det har gått för långt, men ändå fortsätter hysterin kring en smal och vältränad kropp. Finns det något stopp?

Tags: , , , , , , , , ,

Vad lärde sig läkarna under sina 5,5 års-utbildning?!

September 20th, 2014

Såg läkarutbildningen väldigt annorlunda ut när våra föräldrar studerade? Ibland ställer jag mig förundrande till hur stor okunskapen kring psykiska sjukdomar är hos många läkare. Varje läkare jag träffat som inte varit specialiserade på ätstörningar har i princip ställt samma dumma frågor och visat en tydlig oförståelse över vad det innebär att ha anorexia.

“Vadå? Så du äter inte?”
“Har du ingen aptit?”
“Jaha, så du pluggar, då är du ju duktig.”
“Varför mår du dåligt?”

..som att de har förutfattade meningar om att personer som har anorexia inte vill äta, eller inte klara av att leva och prestera i vardagen. Har de inte lärt sig på sin högmeriterande utbildning vad det faktiskt innebär att ha en ätstörning? Sitter de verkligen där med tiotusentals lappar som ramlar in i plånboken på dem varje månad, utan att ha en aning om hur en utav dagens snabbaste växande psykiska sjukdomar, hos unga och kvinnor, faktiskt handlar om!

Det är ledsamt att tänka på hur många som faktiskt söker hjälp hos sin läkare för sådana problem och får ett sådan kränkande respons. Nu finns det säkerligen läkare som har förståelse och kunskap inom detta område också, men de enda som läkare som jag har träffat som haft det har varit anställd på någon form av specialist mottagning.

Mitt råd är att inte vända er till en läkare på en vanlig vårdcentral i första hand om du behöver tala om din ätstörning. Det finns en stor risk att läkaren har brist på kunskap inom detta område och kommer snarare stjälpa än att hjälpa dig. Visst, kanske man inte bör generalisera och dra alla läkare över en kam, så man kan ju alltid testa, men var då medveten om att du kanske inte får det bemötande som behövs. Det säkraste är att vända sig till en specialist mottagning där man arbetar med psykiska sjukdomar. Där är chansen betydligt mycket större att du istället får höra:

“Det är ett allvarligt problem.”
“Du gör alldeles för mycket och sliter ned dig själv.”
Jag ser och förstår att du inte mår bra.”
“Du behöver får hjälp och ta hand om dig själv.”

 Kuriosa: Jag tog mig tiden att studera några utbildningsplaner till några läkarutbildningar vi har i Sverige idag. Där framgår det tydligt att man ska kunna diagnostisera psykiska sjukdomar och dess behandling. Hur kan vi ha fått utbildade läkare som ändå inte klarar av detta?

????????????????????????????????????????????????????????????????

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Ångesten över överätningen löser vi med regelbundna måltider

June 19th, 2014

Det är inte maten som är problemet egentligen. Äta kan jag. Det är ångesten som jag behöver jobba med. Det är den som får mig att inte må bra.
 Anorektikern

Det här problemet kan nog jämföras lite med ungdomsarbetslösheten:

  1. Problemet som lyfts fram: det inte finns tillräckligt med jobb.
  2. Problemet grundas i: ungdomarna inte har tillräcklig kompetens för de jobb som finns.
  3. Politikernas förslag på lösning: skapa fler jobb på alla dess olika sätt.
  4. Den egentliga lösningen: satsa på skolan!

Slutsats: Ta tag i problemet där det bottnar och inte där det mynnar ut.

Problemet hos en person med ätstörning:

  1. Vi tänker att problemet är: överätningen som orsakar ångest.
  2. Problemet grundas egentligen i: överätningen sker pga. tidigare oregelbundna/otillräckliga måltider.
  3. Hur vi tänker att vi ska lösa problemet: sluta äta för mycket eller kompensera.
  4. Den egentliga lösningen: börja ät ordentligt!

Det är inte ovanligt att vi ser just överätningen och ångesten som problemet med ätstörningen, men ofta är det andra faktorer som bottnar i att vi överäter och får ångest. Det är ju där vi måste lägga krut på att genomföra förändringar.

Någonting som upplevs vara en överätning behöver inte nödvändigtvis vara onormala mängder mat, utan det kan vara en mängd mat som för personen i fråga upplevs vara större än den egentligen skulle tillåta sig. För mig känns det som att jag överätit när jag blir fruktansvärt mätt. Då slås jag av tanken “shit, nu blev det för mycket” och det är då ångesten kommer på besök. Det är den tanken som jag behöver få bort och det gör jag inte genom att sluta äta “för mycket” utan genom att börja äta mer vid andra måltider, eller fler måltider. Anledningen till att man ibland äter “för mycket” är oftast för att det gått lång tid mellan tidigare måltid och blodsockret har blivit lågt, vilket gör det svårare att känna mättnadskänslor. Det kan även bero på att man ätit för lite mat vid tidigare måltider och då suger kroppen efter mer senare.

Många kanske ifrågasätter varför det är så viktigt att äta regelbundet och varierat för att bli frisk från sin ätstörning – de flesta andra friska personerna äter ju inte så? Och det är för att de inte behöver göra det. De får inte ångest om de äter tre portioner till middag för att de inte hunnit med mellanmål på eftermiddagen. De ställer sig inte och hulkar upp chokladkakan de mumsat i sig framför TV:n på kvällen och de känner inte ett tvång att förbränna 300 kcal för att de inte kunde låta bli att ta en extra macka till frukost. Men en person som har en ätstörning är känslig för att äta “för mycket”; det kan bli ett rent helvete och hela dagen kan förstöras.

Därför är det viktigare för oss att hålla en regelbundenhet i vårt ätande.
Därför kan vi inte alltid jämföra oss med alla andras matvanor.
Därför rekommenderas vi av alla ätstörningskliniker att äta 5-6 måltider jämt fördelat över dagen (varav 3 huvudmåltider och 2-3 mellanmål).
Därför tycker jag att det är värt att försöka följa det också.
För det är där vårt problem kan bli löst.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det hjälper att söka hjälp

June 17th, 2014

Det är lätt att glömma, lätt att förtränga, lätt att undvika att erkänna och samtidigt lätt att bli utsatt. Det är svårt att se, svårt att hantera, svårt att uppmärksamma och svårt att undvika.

Ibland slår det en hur många det är som mår dåligt i sitt liv. Det värsta är nog att det är svårt för andra att se, och om man någon gång tror sig se så är det svårt att uppmärksamma. Att se men inte veta vad som kan göras, må vara en utav det tyngsta belastningar en människa kan bära. Känslan av maktlöshet och samtidigt sympati för den drabbade.

Om vi är uppmärksamma så finns det en växande tillgång på hjälp i samhället. Tyvärr är vi av någon anledning skygga för att vända oss till okända för att få vägledning. Men vad finns det för anledning att upprätta alla hjälpmedel om ingen ändå vågar ta del utav dem? 

Jag själv har i en del mörka stunder slagits av tanken att vända mig till någon stödtelefon, men i slutändan har man inte känt sig befogad att ta den hjälpen. Man är även kritisk och tror inte att det kan hjälpa. Men hur kan man veta det innan man har provat? Är det inte bättre att vi tar tillvara på det stöd som finns runt omkring oss för att förbättra både vårt eget och andras välmående?

Det behöver inte handlar om att söka professionell hjälp inom vården, utan ibland behövs det bara en stödjande röst som visar förståelse och den kan man få på många sätt av idag.

Hjälp och stöd via nätet:

Någon som har erfarenhet av stöd ifrån någon ideell organisation och vill dela med sig av?

Tags: , , , , , , , , , ,

Det som gör psykiatrivården dålig…

March 17th, 2014

Den svenska psykiatrivården har länge blivit utsatt för kritik. Med ett ökat antal mentalt sjuka och indragna vårdresurser blir det svårt för psykiatrin att förbättras. Det handlar sällan om behandlarnas kunskaper i sig, eller dess bemötande, utan det som påverkar deras arbete är främst de administrativa uppgifterna. Nu har jag inte själv arbetat inom vården, men jag har ett grepp om hur organisationer fungerar och jag har personligen behandlats inom psykiatrivård ett tag.

Min behandling har haft ett bra upplägg med rimliga målsättningar. Jag hade även turen att personlighetsmässigt klicka med min behandlare. Egentligen fanns alla förutsättningar till att ta itu med anorexian på bara några månader, men när möten med behandlaren blev inställda gång på gång så drogs tiden ut. När man är sjuk är man väldigt beroende av den där uppföljningen varje vecka. Annars smyger tankarna in på andra spår och motivationen till att jobba försummas i sjukdomen. Utan kontinuitet i behandlingen blir det mycket svårare att hålla sig på banan.

Det är ungefär som att en läkare har skrivit ut medicin på recept veckovis och ibland när du ska hämta ut ditt veckliga recept på Apoteket så har de “tillfälligt slut”. De kanske får in din medicin om någon dag istället.. och då blir du tvungen att gå några dagar extra utan medicinen – hur ska det göra dig friskare? Okej, en gång kanske det inte är hela världen om receptet inte finns för uthämtning en vecka, men när den visar sig vara “tillfälligt slut” upprepade antal gånger så påverkar det ens tillfriskningsprocess ganska rejält. Att flera gånger bli tvungen att skjuta på sin medicinering förlänger garanterat tiden det tar för en att bli frisk.

Under min behandlingsperiod på länsät i Gävle var planen att få träffa en behandlare en gång i veckan, där vi bland annat stämde av med matdagbok, vikt och dylikt. Men det hände ofta att jag fick ett sms om att “tyvärr sjukskriven”, “måste flytta tiden”, “borta pga privata angelägenheter”, “borta på fortbildning” och en gång fick jag inte veta om att min behandlare inte skulle dyka upp förrän jag suttit och väntat i över 30 min… sedan kom även semester i flera veckor.

Visst är behandlarna också människor och de gör ju sitt bästa. Jobbet är slitsamt för dem också, och som sjuk i anorexia vill man verkligen inte vara en belastning för någon. Nu i efterhand är det lättare att lägga över en viss skuld på vården över att min behandling blev så extremt utdragen. Visst kan man inte förhindra att sjukdomar trillar in, och naturligtvis ska de få åka på fortutbildningar, men om det går ut över “min” behandlingstid så bör den ersättas i någon form. Ett sjukdomsfall kan vara svårt att veta i förväg, men går det att finna en ersättare eller dylikt så är väl det bättre än att gå förlust om sin behandlingstid. Det är här som de administrativa kan spela en avgörande roll.

sms

Jag har sedan nyårsskiftet träffat en kurator på ungdomsmottagningen. Personligen trivs jag jätte bra att prata med henne, men idag fick jag ett sms om att hon återigen är hemma med sjuka barn. Detta är nog den femte gången som vårt möte ställs in under två månaders tid. Detta påminde mig om alla sms om inställda möten man sett fram emot. Det är inte konstigt att det tar tid att bli frisk, när man inte får behandlingstiden som förväntas.

Att psykiatrivården i Sverige är dålig beror mindre på inkompetens hos behandlarna och mer på den icke-kontinuerliga behandlingen som ges. Det går inte att bli frisk om man hela tiden blir tvungen att skjuta på att ta sin medicin!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

En dag för kärlek, ensamhet eller företagen?

February 15th, 2014

Undergårdagen flödade flertalet kärlekshälsningar runt i världen. Alla-hjärtans-dag är ett fint påfund för de som har någon att dela med sig kärlek till, eller bara ett tillfälle att älska lite extra. Dagen bidrar till många leenden och extra mycket röda färger. Det kan vara mycket trevligt med den extra värmen såhär i vinterslutet.Dock tror jag att dagen i sig bidrar till fler tårar än leenden i slutändan. Det är många förväntningar/förhoppningar som krossas och risken är stor för att ensamhet blir den dominerande känslan hos allmänheten, istället för kärlek.

Alla-hjärtans-dag är en dag där företagen har möjlighet att tjäna extra pengar på “romantiska” krimskrams och sättet för blomsterbutikerna att gå runt i ekonomin. Jag tror inte att vi älskar mer bara för att det finns en utsatt dag på året där vi enligt “tradition” ska visa uppskattning till vår partner eller annan kärlek. Personligen gillar jag söta nallar, fina middagar och naturligtvis choklad. Men det uppskattas så mycket mer när det är “spontant” än påtvingat, som jag anser att denna dag får det att bli. Jag vill inte ha en bukett med rosor och en ask med choklad utav någon, bara för att det förväntas utav den. Jag vill ha kärlek utav någon då den personen känner för att ge den till mig, inte för att det finns en dag på året som säger att man ska visa den.

Jag tänker även på alla de som inte har någon partner att dela tillbringa denna dag med. Det får en ju att känna sig extra ensam! Men sådant behöver inte vara fallet. Förra året hade jag inte pojkvän och inte heller hade jag något intresse i att skaffa mig någon. Jag jobbade med att älska mig själv och därmed gav jag även kärleken till mig själv. En del personer kanske finner det tragiskt, att ge sig själv kärlek, men jag anser att det är bland de finaste presenterna man kan ge sig själv. Du kommer att leva med dig själv resten av livet, och fram tills du finner någon att leva vid din sida är det väl fantastiskt att ge kärleken till dig själv. Det är inte bara någonting att göra på “kärlekensdag” utan det är någonting vi bör göra varje dag.

I år såg situationen annorlunda ut. Nu ger jag inte bara kärlek till mig själv, utan även till min älskade pojkvän. Mina förväntningar på alla-hjärtans-dag var verkligen inte höga. Jag må vara en utav få tjejer som faktiskt inte vill ha rosor och chokladask på alla-hjärtans-dag. Vilken annan dag som helst skulle jag finna det romantiskt, men på en dag som denna skulle det bara kännas stelt. Det är inte “äkta” uppskattning för mig när det tas för givet. Uppskattning känns äkta när den är spontan och utan någon formell anledning. Det ska vara “bara för att jag tycker om dig” och inte för att “det är alla-hjärtans-dag” (av principskäl).

Hela dagen hoppades inte över bara för att jag inte gillar konceptet. Kvällen skulle naturligtvis tillbringas med pojkvännen och nog kunde vi unna oss en finare middag ute. (Tog med mig kameran för att få fina bilder, men typiskt nog glömmer jag minneskortet i datorn). Iphone är värdelös på att knäppa bilder i mörker..

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Rent samvete utan kalorier och socker

November 10th, 2013

Studier visar på att ätstörningar blir vanligare och vanligare i samhället. Vi kan nog alla vara överens om att mörkertalet därtill är enormt. Det har nog aldrig varit så uppblåst med utseende, matvanor och träning, som det är idag. Det har aldrig varit så lättillgängligt att präglas med denna information som det är nu på grund av de sociala mediernas utveckling. Informationsspridning är naturligtvis både bra, nyttigt och nödvändigt, men när informationen övergår till felaktiga bilder av verkligheten är det inte längre en korrekt information som sprids. Media utnyttjas till att uppmuntra folk att tänka och agera på ett visst sätt som gynnar företagen ekonomiskt. Det är viktigt att vara medveten om att andra intressen än folks hälsa ligger bakom alla påtryckningar och uppmaningar om “hur man lever hälsosamt”.

Detta satt på toalettdörren på gymmet.

Detta satt på toalettdörren på gymmet och gissa om något reagerade starkt på dess budskap!

När man stöter på affischer som denna inser man hur förståeligt det är att så många drabbas av sjuka ätstörningstankar. Det är ju precis det som står mellan raderna! “Äter du kalorier ska du få dåligt samvete, socker är kalorier och det är inte hälsosamt. Äter du socker så måste du få ångest, för alla vill ju vara hälsosamma.”. Med sådana uppmuntringar runt omkring sig i vardagen är det inte förvånansvärt att man börjar utesluta kolhydrater och begränsa sitt kaloriintag. Det är inte konstigt att kosten börja kontrolleras och det är inte heller obegripligt att fler drabbas av ätstörningar. Det är ju den linjen som vi förs in på av samhället! Sedan kommer vården och politikerna och vill lyfta fram hur hemskt det är att ohälsan ökar bland befolkningen. Det som samhället försöker lyfta fram som en hälsosam livsstil bidrar ju ökad psykisk ohälsa! Tänk kanske på det innan affischer som denna postas upp här och var! Vad vill man egentligen prägla in i mänsklighetens huvuden?

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp