I choose life

July 12th, 2016

Hej alla kära,

Det känns på tiden att göra en uppdatering här.

För fem år sedan var min viktnedgång i full rulle. Runt 10 kg tappade jag mellan våren och hösten, och sedan ytterligare enstaka kilogram till min bottenvikt. För ungefär fem år sedan började jag passera den vikt jag stabilt ligger på idag. Jag tappade kontrollen och det handlade inte längre om att jag ville bli smalare för att se snyggare ut. Jag blev sjuk i anorexia, och mer om den sjukdomen kan ni läsa på bloggen.

När jag läste om och fick höra om att vägen tillbaka kommer att bli lång trodde jag inte på det. Ett långt tag gick jag och själv trodde att det bara var att börja äta mycket igen, bara jag ville… Så var inte fallet. Anas tankar blev djupt inpräntade och att gå emot dom lämnade en med en enorm ångest som i sin tur lockade fram ännu sjukare beteenden.

På den här bloggen har ni kunnat följa med mig genom min resa från och med då jag bestämde mig för att försöka bli frisk. Många gånger har jag berättat för er om hur mycket mer glädje jag känner och hur mycket friskare jag upplever mig vara, för att senare i efterhand göra tillbaka blickar och kunna identifiera kvarliggande sjuka beteenden. Jag har aldrig ljugit för er. Likt som många andra ting i livet behöver man ibland gå igenom vissa saker flera gånger för att verkligen lära sig i det långa loppet. Att förändra sina tankemönster och sitt beteende sker inte över en dag, men däremot kan man under en dag ha förändrade tankemönster och beteenden. Det är vad jag har valt att fokusera på; de perioder som fått mig att känna mig stark och levande.

Att ha varit sjuk i ätstörningar gör det också svårt ibland att skilja på om det är sjukdomen som får en att må dåligt, eller om det är andra faktorer som lockar fram sjukt beteende för att man mår dåligt.

Jag gick ett år i behandling på SCÄ för något år sedan, medan jag i efterhand förstår att det egentligen rörde sig om utbrändhet och en skadad relation med min partner. I en sådan period blir det lätt att tappa sig själv, och att återgå till sjukdomen.

Om jag idag tillämpar sjuka beteenden så bottnar det sig oftast i någon form av osäkerhet. Oftast gör jag det mer eller mindre medvetet. I stunden kan jag ta beslutet att det är okej, det är okej en gång att kräkas när jag proppat i mig godis tills jag blivit illamående. Det är okej i en stressig eller känslomässig period i livet att isolera mig lite extra och lägga stort fokus på mina träningsresultat. Det är heller inte hela världen om jag i någon period känner att jag vill räkna kalorier för att jag känner mig osäker över hur mycket jag äter. Jag dör inte. Jag faller inte tillbaka i skiten för gott. Det jag gör är att jag tillämpar gammalt beteende som varit metoder för att hantera jobbiga känslor. Det är definitivt inte de bästa metoderna, men det är inte alltid vi har kapaciteten att välja de bästa utvägarna. Det varje varje dag som man orkar ta itu med motgångar. Framför allt, är inte ätstörningen (för mig) längre ett sådant stort problem att det alltid är värt att prioritera. Det finns andra saker i livet som påverkar mig och mitt välmående i betydligt större utsträckning.

Är jag frisk nu? Mitt svar blir att det är relativt. För varje år som går ser jag mig själv som friskare och att identifiera mig som sjuk i ätstörningar känns ganska långt bort. Däremot har jag varit det och det har självklart påverkat min livsstil idag. Jag tycker hälsofrågor är oerhört viktiga, jag älskar verkligen att träna (det är jag-tid), jag tycker det är intressant med hur mat påverkar oss och jag förstår att det är en själv som måste ta tag i sina problem – ingen annan kan göra förändringarna åt dig. Och nu när vi ändå kom in på det, skulle du vilja att någon annan gjorde det? Jag är hellre stolt själv över det jag åstadkommit på egen hand. Det stärker mig!

Så fem år senare.. Jag har fått erfarit en hel del. Gått från sjuk i anorexia, till utbrändhet, till funderingar om att vara bipolär eller bara fullständigt knäpp i huvudet, till att i slutändan inse att jag är fan en helt jävla normal människa och jag väljer själv hur jag ska leva.

Varje gång jag kommer på mig själv automatiskt göra friska val infinner sig någon form av stolthet. Jag gör det för att det känns så självklart, för att det är det jag vill i stunden, inte vad jag borde utan vad jag vill.. och helt utan ångest – bara ren och skär stolthet. Ja, det är så jag väljer att leva.

I choose life.

Kramar,
Soelas

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Frisk idag och sjuk imorgon

February 26th, 2016

Nu för tiden blir det inte många uppdateringar här på bloggen. Jag skriver nu mera mest på hälsosoffan, men det jag vill säga idag faller sig bättre in på denna bloggs tema.

Tror ni att man kan vara frisk resp. sjuk fast i olika forum? Tror ni att i vissa sammanhang i livet kan man tyckas vara helt frisk från sin ätstörning, medan i andra situationer verkar den träda kraft som om den aldrig försvunnit? Som om det inte vore någonting man bar med sig hela tiden utan snarare någonting som formas beroende på omständigheterna…

Dessa omständigheter kan vara sådant som finns både inom- och utanför sig själv. Det kan vara ens egna tankar, känslor och föreställningar som framhäver ätstörningen likt väl och/eller i samband med vardagssituationer och omgivningens agerande.

Kan man vara frisk (på riktigt frisk) i vissa tillfällen, men sjuk i andra? Kan man vara lite av både och men bara i olika situationer?

Vad tror ni?

Tags: , , ,

Är du frisk eller sjuk?

November 21st, 2015

Vet du vad?

  • Om du skriver på sociala medier att du är stolt över att du haft ett sådant bra träningspass så är du sjuk.
  • Om du lägger upp en bild på att du ätit kvarg till mellanmål så är du sjuk.
  • Om du väljer en sallad när du ska äta ute med vänner så är du sjuk.
  • Om du tackar nej när någon bjuder på sötsaker så är du sjuk.
  • Om du säger att du hellre tar en promenad än bussen dit du ska så är du sjuk.
  • Om du undrar vad det är för någonting i maten så är du sjuk.

Om du överhuvudtaget gör eller säger någonting som kan förknippas med ätstörningar så kommer du alltid att förbli sjuk. I alla fall är det vad omgivningen tenderar till att tro.

Låt mig få omformulera ett mycket väl känt citat:

Frisk är vad frisk gör.

Frisk tränar ibland, och ibland inte. Vid tillfällen vill frisk dela med sig av något som frisk tycker har varit bra, och ibland håller frisk det hellre för sig själv. Frisk tycker om flera olika maträtter, ibland vill frisk ha en rejäl köttbit och ibland är frisk mer sugen på en sallad. Frisk äter gärna goda saker, men ibland är faktiskt inte frisk sugen på godis – och tackar då nej. Frisk kan vara lat och ta bussen till skolan de flesta mornar, men ibland känner frisk att det vore skönare att få röra lite på sig. Frisk är nyfiken på vad kompisens goda maträtt består av och frågar.

Varför får inte f.d. sjuk också göra som frisk? Kommer sjuk aldrig att få kalla sig friskFrisk får ju göra vissa saker som sjuk också gjorde, bör inte sjuk också få göra sådana saker som frisk?

I detta fall tror jag att allt för många har ett “antingen-eller-tänk”. Att antingen är man frisk eller så är man sjuk. Jag tror inte att det fungerar riktigt så. Jag ser det snarare som en tallinje och att man befinner sig någonstans däremellan. Kanske kan man till och med lägga till fler axlar för att kartlägga en persons hälsa (?). Men jag tror definitivt inte att det är svart eller vitt i detta fall. Man måste se till helheten och inte döma utefter enstaka händelser eller vissa delar av en persons liv. Så varför måste vi klassa oss som frisk eller sjuk?! Kan vi inte bara bestämma att vi alla ligger någonstans där emellan och sedan observera vilken riktning det går i?

Jag vill bli stämplad för “ätstörd” lika lite som att du vill bli dömd för den person du var för 5 år sedan. Alla människor utvecklas och går framåt i livet. Vad nyfiken på det istället för att ständigt jämföra med det förflutna.

Blir det inte fel när vi tillåter friska människor att göra “sjuka handlingar” utan att klassa dem som sjuka, men om du en gång varit sjuk så får du aldrig i ditt friska liv göra en sjuk handling?! Bör inte alla kunna vara friska på samma villkor i slutändan?

Tags: , , , , , ,

Livet = en obegränsad & kontinuerlig förändringskurva

November 17th, 2015

Jag tror att vi ständigt är i förändring. Det är vad som tar oss vidare. Det är det som mognad handlar om. Men till skillnad från äpplen och bananer blir vi aldrig färdigmogna. Jag tror heller aldrig att vi går “bakåt” i utvecklingen, utan det vi idag tolkar som “baksteg” är faktiskt ett framsteg men som kanske ter sig mer åt det olyckliga hållet. I stunden kanske man inte förstår att faktum är att situationen enbart är ett ytterligare steg i vår utveckling som människa. Är det inte lite spännande ändå, att se vart livet kommer att ta oss i slutändan?

Som 5-åring kanske du drömde om att stå på scenen och sjunga som Britney Spears, men när du blev 10 år gammal ville du istället satsa på att bli nästa Zlatan. När du fyllde 15 år kanske du inte alls ville fortsätta studera, men i 18 års ålder var målet att bli rik och ta en masterexamen utomlands. Vid fyllda 20 år börjar du tvivla på dina livsmål och byter utbildning totalt. Kanske tar du ett uppehåll och jobbar ett år. Med tiden börjar du känna att det du egentligen vill i livet är att må bra och omringas med personer du älskar och som älskar dig tillbaka.

Hur många gånger på vägen kommer man inte ändra sig gällande livspartner, vänskapsrelationer, bostad, yrke, fritidsintressen och utbildning? Hur många livskriser kommer man inte hinna gå igenom under en livstid innan man hittar hem för gott?

Svar: Oändligt många! Om vi inte inser att hem är där du är just nu, och där är du menad att vara.

Vi måste sluta tänka att livet hela tiden ligger framför oss. Visst finns det med största sannolikhet ett liv även där, dock helt utan garantier. Det vi vet är det vi är och har idag.

Om du blickat tillbaka på de år du levt fram tills idag kan du säkerligen urskilja en stor förändring. Den förändringen kommer att fortsätta. Du vet inte hur, när eller i vilken riktning den kommer att ske, men jag kan garantera dig att redan imorgon kommer du vara en annan person än den du är idag.

En kanske skräms av tanken på förändring, men jag tycker det är rätt så fantastiskt!

Tags: , , , , , , , ,

Att göra det du vill

October 21st, 2015

Att göra det man vill kan låta så otroligt lätt när orden först verbaliseras. Men när den egentliga innebörden väl ska tillämpas i praktiken upptäcker man snabbt att det ofta verkar mer komplext än själva orden i sig tyder på. Det är inte lätt att göra det man själv vill. Framför allt inte i en värld som vrider och vänder på oss sålunda att vi inte längre kan känna skillnad på vad vi tror att andra vill att vi gör och vad vi själva faktiskt vill göra.

I en artikel på internet om “meningen med livet” snubblade jag på detta påstående:

Nu är du 85 år gammal och sitter i skuggan en varm sommardag. En lätt bris svalkar skönt och du är lycklig över det fantastiska liv du har haft. När du ser tillbaka på livet och allt du har gjort och skaffat dig, alla relationer du utvecklat – vad är det som har varit viktigast för dig?

På rak arm dök det upp i mitt huvud att ha gjort det jag velat. I princip oavsett vad det skulle gälla; utbildning, yrke, relationer, träning, bostad, resor etc. så känns det viktigaste att jag faktiskt gjort det jag velat göra där och då.

Vid 85-års ålder kommer det kvitta om jag var magrast i klassen, tränade mest i min vänskapskrets, kom in på utbildningen som alla andra ville gå, fick jobbet mina föräldrar önskat, gifte mig med ett fotbollsproffs och blev framgångsrik i alla andras ögon. Detta kanske var den vägen som kändes självklar, men kanske inte alls det en själv ville. Så då sitter man där med några år kvar av ens liv och blickar tillbaka – vad har du gjort? Jo, du har ägnat hela ditt liv att leva för alla andra än dig själv. Du har garanterat slitit hårt för att bygga upp en tillvaro du inte ens kan njuta av fullt ut. Du har tillbringat hela livet att drömma om någonting annat, samtidigt som du fortsatte göra de val du trodde skulle bringa dig lycka men visste att det egentligen inte var det du ville. Med all rätt, tänker jag att den 85-åriga damen får känna ångest.

Vem vill egentligen blicka tillbaka på ett liv där man ständigt gjort saker och ting emot sin egen vilja?

Det känns som ett liv att ångra, till skillnad från ett liv, där du oavsett utkomst kunnat följa ditt eget hjärta. Det kanske gått åt helvete flera gånger, men vad gör det? Det blir snarare någonting att skratta åt än att ångra. Det som är värt att ångra är de saker vi gjort, trots att vi själv inte velat, för att vi på något vänster trott att det varit det “rätta” och sedan har det likt förbannat gått åt helvete.

Det känns oerhört konstigt att det ska vara så extremt svårt att bara göra det man vill i livet.

 

Tags: , , , , , ,

Det har varit mödan värt

September 18th, 2015

Vet ni?

Jag är väldigt tacksam över att få uppleva den ohälsa jag hittills har, och även mer därefter. Dessa upplevelser har hjälpt mig skapa en mer klarsynt förståelse över vad det verkligen innebär. Det gör att jag nu kan urskilja ohälsa från hälsa inte minst hos mig själv men även i min omgivning. Visst har det varit jobbigt på vägen och jag förväntar mig även motgångar i framtiden, men på något höger eller vänster känner jag en enorm tacksamhet för att jag faktiskt fått och får uppleva det. Lärdomarna, insikterna och erfarenheterna som ges utav dessa tuffa perioder känns i längden som en belöning på den mödan man behövt lägga ned för att ta sig igenom det. Jag skulle inte vilja vara någon annan person än den jag är idag, och jag ser fram emot att följa min egen personlig utveckling genom livets fram- och motgångar.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Påminnelse: du är stark!

September 15th, 2015

Jag älskar att känna mig stark. Både fysiskt och mentalt.

För mig ligger det någon självförverkligande i att gå till gymmet och bevisa för sig själv att man är stark. Andra kanske inte tror det bara genom att träffa mig på gatan, i skolan eller kassadisken. Där är jag en liten tjej med fint leende och bruna ögon. Men jag är mycket mer än så, jag är en stark individ som älskar mig själv och har tagit mig igenom flera tuffa perioder i livet redan vid 21-års ålder. Jag har inte bara stärkt min kropp utan framför allt min mentalitet. Visst kan man uppleva att saker i livet inte går sin väg, man kanske känner att det rent av blivit katastrofalt (!), men att hitta någonting som påminner en om att “nej, jag är faktiskt stark och det tänker jag bevisa!” kan vara den enda nödvändiga räddaren i nöden.

Jag tror inte att jag kan prata nog om alla positiva effekter med träning, men jag vet även hur extremt självförgörande det kan bli. Varje mynt har en baksida. Att jag promotar träning här och nu handlar snarare om att det är mitt “någonting” som håller mig kvar på banan. Det är min stora passion i livet, det är vad som får mig att glömma stressen i skolan eller konflikten med bästa kompisen. Det är vad som får mig att landa med fötterna på jorden och förstå att livet är inte så allvarligt som vi gärna målar upp det att vara. Även träningen är inte på liv eller död. Vi lever här och nu, och om du inte trivs med ditt liv så gör förändringar. Förändra praktiska ting eller ditt förhållningssätt till dem. Du klarar det – för du är stark! Vad stärker dig som person?

Sedan stärker jag även min mentalitet genom att läsa och skriva. Att läsa kan verkligen skapa perspektiv och påminna en om vad som egentligen är viktigt och vilken enorm påverkan en själv har på sina tankar, känslor och i sitt liv. Och att skriva hjälper mig att minimera tankestormarna och förstå mig själv bättre och vad jag behöver göra för att gå vidare. Vad hjälper dig?

Vad är det du behöver göra i din vardag för att påminna dig själv om vilken oerhört stark person du är? 

Jag tror genom att regelbundet påminna sig själv om den utveckling man gjort fram tills denna dag är det mest effektiva sättet för att förebygga återfall. Glömmer vi bort vem vi är, vad och varför vi håller på med det vi gör tappar vi lätt haken om livets mening och gräver oss en grop ned i helvetet. Så ta dig tiden och sök efter vad som skapar mening i ditt liv, vad som håller dig kvar på banan och framför allt vad som får dig att känna dig stark! Det är i dessa kretsar vi behöver röra oss. Lämna sådant som tynger samt trycker ned oss, och skapa utrymme för sådant som stärker oss. För vi är starka. Våga bevisa det för dig själv!

Jag vet att jag är så mycket mer än vad andra ser. Det finns ingen annan jag behöver bevisa det för än mig själv. Så länge jag vet vad jag är, spelar det ingen roll vad andra vet om mig och inte.

Tags: , , , , , , , , ,

Livet är en hinderbana

August 24th, 2015

Vet ni vad? Livet kommer att sätta en på test. Livet är som en förbaskat avancerad hinderbana. Det krävs både uthållighet, styrka och viss intelligens för att ta sig vidare utan att slita ut sig själv. Man måste lära sig att pausa och andas när man får tillfälle, man måste låta mjölksyran försvinna från musklerna och ibland måste man helt enkelt bara bita ihop och kämpa på för att komma vidare. Ibland fastnar man vid samma hinder och dag ut och dag in står man och envist försöker släpa sig över. Kanske är man bara för trött och behöver ta en paus för att ladda ny kraft? Eller använder man helt fel teknik och kanske behöver se över hur man försöker ta sig över och testa något nytt?

Ja, livet är nog som en hinderbana. Med rätt mentalitet och rätt fysiska förutsättningar kan det bli förbaskat roligt att anta utmaningarna på vägen. Men med för lite energi och fel inställning kan det snarare bli ett helvete att försöka ta sig över dessa förbaskade hinder. Varför då försöka gå vidare om du inte är redo? Ta en paus, ladda om, samla energi och tänk om. Visst, det kanske innebär att andra hinner före en på kuppen – men vad spelar det för roll? Hela livet kommer ändå att vara en hinderbana. Klättra över väggarna och kasta dig över bäcken när du känner dig manad till det. När du orkar, när du vill och när det känns som att du kan lyckas. Varför ha bråttom? Det viktigaste är väl ändå att njuta av de framsteg vi gör medan vi gör dem. Annars förlorar det ju hela syftet. Då utvecklar vi inte längre vår eget självförtroende, då tävlar vi ju enbart med andra. Och andra har inte samma hinder på sin bana som du har. Du har dina egna… Ni tävlar inte ens på samma bana, så varför jämföra?

Gör det du behöver för att klättra över dina hinder.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Vad “fitness” egentligen handlar om

July 28th, 2015

Jag har blivit inspirerad av Strävan.

De senaste kvällarna har jag suttit och kollar igenom en bunt av hans youtube-klipp. Först tänkte jag “åh, vilka kloka tankar kring fitness”. Sedan tänkte jag “Fan, nu vill jag skärpa till mig med kosten och börja lyfta tungt och bygga muskler”. Till slut insåg jag att “jag vill göra det som får mig att må bra”, vilket är äta det jag gillar och träna som jag tycker är kul. Att försöka göra någonting annat tror jag är fördömt i längden.

Hans filmklipp om “fitness” tycker jag lyfter fram många viktiga faktorer som sällan tas i hänsyn när vi idag talar om att vara “fit”. Det handlar inte enbart om att se muskulös ut (som vi gärna tror), utan det handlar om att ha uthållighet, vara stark, explosiv, ha en bra hormonbalans, bra ämnesomsättning, immunförsvar osv. Det handlar inte enbart om att se “fit” ut, utan både kropp och sinne ska må bra.

Kolla gärna på detta klippet bara för att jag tror att det är precis detta fler behöver höra, men varnar för att klicka sig vidare om träning lätt triggar igång sjuka tankar.

Att lyssna på det här är för mig en enorm lättnad. Just magen har länge varit min akilleshäl och än idag hamnar jag lätt i strävan efter de där förbaskade magrutorna. Jag kanske är rätt så “fit” ändå. För tränar gör jag ju, rätt så mycket faktiskt, för jag tycker att det är väldigt kul. Men kollar jag enbart på magen kommer jag aldrig bli nöjd med resultatet, så fokus kommer att ligga på andra saker. T.ex. så älskar jag hög-intensiv intervallträning och visst, jag kanske inte kommer att bygga massvis med muskler på det (enligt vissa källor), men det kommer fortfarande att bidra till ökad fitness och framför allt förbättrat välmående.

Det visuella är enbart en liten del av vad fitness egentligen innebär, så varför lägga sådan enorm stor vikt i det? Speciellt om det kanske försämrar hälsan ur andra aspekter.

Jag tänker att träning ska vara någonting som får en att må bra och leva ett hälsosammare liv. Om det handlar om att träna för att få större och mer definierade muskler så fine. Om det handlar om att dra iväg på långa löpturer så gör det. Om det handlar om att skaka rumpa på Zumba-klasser så do it. Om det handlar om att gå på gympass där du köttar järnet så kör hårt! Eller om du hellre tillägnar sig åt yoga så får du göra det också. Det ska inte finnas några andra krav gällande träning än att det är viktigt med tillräcklig återhämtning.

Det viktigaste är ju ändå att man ska må bra. Inte om man har magrutor eller inte.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Följ vinden men låt både rodret och seglen styra

June 29th, 2015

Dessa dagar funderar jag tämligen mycket på beslutsfattande. Det kan vara så lätt när det gäller andra, men så svårt när det angår en själv och sitt eget liv. Jag vill lyfta fram ett stycke ur Profeten (Kahlil Gibran, 2012) skriver gällande förnuft och känsla:

“När er själ färdas över haven, är förnuftet och känslan ert roder och segel.
Om seglen eller rodret går sönder kastas ni omkring på vågorna och driver med vinden eller blir liggande stilla på öppna havet.
Ty om endast förnuftet härskar, är kraften begränsad och den otyglade lidelsen blir till en eld som brinner till sitt eget fördärv.

Låt därför er själ lyfta ert förnuft till känslans höjder och jubla. Och låt den styra era känslor med förnuftets hjälp så att känslorna varje dag förnyas och som Fågel Fenix höjer sig ur sin egen aska.”

Jag tänker mig att förnuftet grundas i våra tidigare erfarenheter och lärdomar samt att känslor är någonting som förändras. Det är inte säkert att samma sak känns bra nu som det gjorde för ett år sedan och kanske har erfarenheterna av de beslut vi en gång tagit även påverkat våra känslor kring dem.

När det kommer till beslutsfattande är det viktigt att inte enbart gå på förnuftet och heller inte enbart känslorna. Det vi tycker att vi borde göra stämmer inte alltid överens med det som känns bra att göra. Lika dant stämmer inte alltid det som känns bra att göra överens med det vi faktiskt borde göra.

Follow your heart, but use your brain.
One tree hill

När vi fattar beslut som kan komma att påverka framtiden i en hög grad är det viktigt att välja sådan som känns bra, men att också tänka vad som kommer gynna oss i längden. Känslorna förändras – kommer det alltid att kännas lika bra? Förmodligen inte, men är det fortfarande ett beslut värt att ta? Vad har jag tagit för liknande beslut tidigare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Och hur har det påverkat mig i efterhand? Vill jag göra detta för att det känts bra förut eller för att det känns bra nu?

Jag tror det är viktigt ibland att komma till botten med saken och analysera det från grunden. Vissa påstår att det är farligt att överanalysera, och till viss del kan jag hålla med om det – ibland är det faktiskt bättre att bara köra på och se vart man landar. Men i vissa tillfällen är man kanske risken är för stor för att våga hoppa över stupet och hoppas att man landar bra. Ta då hjälp av dina tidigare erfarenheter, lärdomar, som följt med dig i ryggsäcken som verktyg inför framtida motorstopp. Plocka fram kartan i väskan och kolla: var åkte du tidigare? vad såg du på den vägen? var det en väg du vill besöka igen eller vill du testa någon ny? var vill du komma på kartan? och vilken väg tror du kan leda dig dit?

Ibland behöver man bara ta och stanna upp för att veta i vilken riktning man ska fortsätta i. Att köra runt-runt i rondellen leder oftast så småningom bara till motorstopp eller växelfel. Ta en fika, tanka lite bensin i tanken, prata med en främling eller lätta på trycket någonstans. Det är inte alltid lätt att veta om man ska ta den väg som känns bäst just nu, eller den man tror är bäst i längden. Det optimala är när förnuftet och känslorna samarbetar – för det är det som vi ska sträva efter.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp