Följ vinden men låt både rodret och seglen styra

June 29th, 2015

Dessa dagar funderar jag tämligen mycket på beslutsfattande. Det kan vara så lätt när det gäller andra, men så svårt när det angår en själv och sitt eget liv. Jag vill lyfta fram ett stycke ur Profeten (Kahlil Gibran, 2012) skriver gällande förnuft och känsla:

“När er själ färdas över haven, är förnuftet och känslan ert roder och segel.
Om seglen eller rodret går sönder kastas ni omkring på vågorna och driver med vinden eller blir liggande stilla på öppna havet.
Ty om endast förnuftet härskar, är kraften begränsad och den otyglade lidelsen blir till en eld som brinner till sitt eget fördärv.

Låt därför er själ lyfta ert förnuft till känslans höjder och jubla. Och låt den styra era känslor med förnuftets hjälp så att känslorna varje dag förnyas och som Fågel Fenix höjer sig ur sin egen aska.”

Jag tänker mig att förnuftet grundas i våra tidigare erfarenheter och lärdomar samt att känslor är någonting som förändras. Det är inte säkert att samma sak känns bra nu som det gjorde för ett år sedan och kanske har erfarenheterna av de beslut vi en gång tagit även påverkat våra känslor kring dem.

När det kommer till beslutsfattande är det viktigt att inte enbart gå på förnuftet och heller inte enbart känslorna. Det vi tycker att vi borde göra stämmer inte alltid överens med det som känns bra att göra. Lika dant stämmer inte alltid det som känns bra att göra överens med det vi faktiskt borde göra.

Follow your heart, but use your brain.
One tree hill

När vi fattar beslut som kan komma att påverka framtiden i en hög grad är det viktigt att välja sådan som känns bra, men att också tänka vad som kommer gynna oss i längden. Känslorna förändras – kommer det alltid att kännas lika bra? Förmodligen inte, men är det fortfarande ett beslut värt att ta? Vad har jag tagit för liknande beslut tidigare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Och hur har det påverkat mig i efterhand? Vill jag göra detta för att det känts bra förut eller för att det känns bra nu?

Jag tror det är viktigt ibland att komma till botten med saken och analysera det från grunden. Vissa påstår att det är farligt att överanalysera, och till viss del kan jag hålla med om det – ibland är det faktiskt bättre att bara köra på och se vart man landar. Men i vissa tillfällen är man kanske risken är för stor för att våga hoppa över stupet och hoppas att man landar bra. Ta då hjälp av dina tidigare erfarenheter, lärdomar, som följt med dig i ryggsäcken som verktyg inför framtida motorstopp. Plocka fram kartan i väskan och kolla: var åkte du tidigare? vad såg du på den vägen? var det en väg du vill besöka igen eller vill du testa någon ny? var vill du komma på kartan? och vilken väg tror du kan leda dig dit?

Ibland behöver man bara ta och stanna upp för att veta i vilken riktning man ska fortsätta i. Att köra runt-runt i rondellen leder oftast så småningom bara till motorstopp eller växelfel. Ta en fika, tanka lite bensin i tanken, prata med en främling eller lätta på trycket någonstans. Det är inte alltid lätt att veta om man ska ta den väg som känns bäst just nu, eller den man tror är bäst i längden. Det optimala är när förnuftet och känslorna samarbetar – för det är det som vi ska sträva efter.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Kärlek och bekräftelse – fyll din egen bägare

June 15th, 2015

Vet ni vad jag tror att det hela handlar om?.. Att känna sig älskad. Och då menar jag inte bara att man behöver veta att folk tycker om en, utan att faktiskt få det bekräftat.

Vad är då bekräftelse?

Är det en handling? En röst? Eller en känsla? Jag skulle formulera det sålunda: bekräftelse är den övertygande tanken om att det vi gör, säger eller är faktiskt duger. Och ja, det är en tanke – inte en känsla. Det är en tanke som sätter igång olika känslor hos oss; det kan vara rädsla, glädje, tillfredsställelse etc. Men vad som skapar denna tanke är desto mer komplext.

Hur får vi bekräftelse?

I det stora hela söker vi efter bekräftelse från vår omgivning. När vi inte känner oss tillräckligt uppskattad mår vi antingen riktigt riktigt piss, eller försöker göra något åt det. Och det vi gör är oftast yttre förändringar. Vi försöker se snyggare ut, höja betygen, öka inkomsten, träna mer, äta nyttigare eller skaffa fler vänner. Det vi inte försöker med är att bli bättre på att bekräfta oss själva.

Kan inte andra bekräfta oss?

Visst finns det underbara människor runt om kring oss som kan få oss att känna oss mer eller mindre lyckade som människor. Men om vår bägare av kärlek fylls eller inte handlar sällan om hur mycket kärlek vi får från andra, utan det handlar om hur pass mycket vi fyller vår egen bägare. I miserabla stunder lyckas man välta den upp-och-ned i väntan på att någon ska komma och ställa den till rätta. En del kanske försöker, men tyvärr tror jag att det bara kommer sluta med att vi välter den igen och låter all kärlek återigen rinna ut i sanden. Det andra kan göra är att försöka hjälpa oss att lära oss att själva hålla bägaren fylld med kärlek.

Kanske låter det som att min tillit till andra människor är väldigt liten, men det är den tuffa sanningen som jag fått lära mig av mina erfarenheter. Egentligen skulle jag definitivt inte påstå att jag inte litar på andra människor, det gör jag verkligen, men jag litar inte på att andra människor kan ta ansvaret att få mig att må bra eller leva lycklig. Det ansvaret måste jag bära själv. Sedan kan andra människor hjälpa en på vägen. Men lägger man över allt för mycket på dem, kommer det snarare stjälpa en än hjälpa en.

Hur har det här med ätstörningar att göra?

Jag tror att ätstörningen/anorexin var ett sätt att få den bekräftelse som varken andra eller en själv kunde ge en. Jag tror att det är en fullständigt mänsklig strategi för överlevnad i ett tillstånd där man är totalt oförmögen att älska sig själv. Hjärnan skapar en enkel lösning på ett oerhört komplext problem, vilket den gör för att skydda sig själv mot de hot som antas vänta utanför sjukdomens murar. Tyvärr medför denna “lösning” ett annat problem, som i längden snarare kommer leda till ännu mer självförakt än innan. Anorexians bekräftelse är bara tillräcklig till en viss gräns, och den äter upp den egna förmågan att genuint älska sig själv.

monday-quotes-love-yourself-9

Det är nästan lite sjukt när man tänker på att i princip ALLT vi gör av idag är i strävan om att bevisa att man duger som människa i dagens samhälle. Det är ett ständigt arbete att få andra att tömma några droppar i vår bägare. Egentligen bör det väl handla om att de saker vi gör ska vara för att uppfylla oss själva? Bara att vi gör dem bör leda till att vi fyller vår egna bägare. Inte hur, hur mycket eller hur bra vi gör dem. Utan att och för att vi mår bra av det.

Slutligen vill jag återge ett citat från Profeten som även nämnt i tidigare inlägg (Skönheten inom oss själva):

”Var skall ni söka skönheten, och hur kan ni finna henne, om hon inte själv är er väg och er vägvisare? Och hur kan ni tala om henne, om hon ej själv värver ert tal?”
–  Kahlil Gibran

Tags: , , , , , , , , , , ,

Kvällstankar: perspektiv

June 8th, 2015

Jag tänker tillbaka på mitt andra år i cheerleading. Jag hade hoppat från level 1 (lägsta nivån) till level 6 (högsta nivån) och kommit in i Sveriges landslag. Jag har nog aldrig varit så sjuk och/eller skadad som jag var under det året. Nu, så här långt i efterhand, kan jag verkligen förstå varför. Jag höll ju på att bränna ut mig totalt. Det är helt obegripligt hur jag trodde att jag trodde att jag skulle bli bättre av att aldrig låta varken kropp eller sinne få återhämtning. Jag bara körde på. Var det inte skolan så var det jobbet. Var det inte cheerleading så var det gymmet. Och där bland allt skulle jag även ha tid för min då nyblivna pojkvän som jag var väldigt kär i. Jag drack på tok för mycket kaffe och kroppen var ständigt i stress.

På ett sätt är jag tacksam över den erfarenheten det gav mig. Det känns nästan omöjligt att utsätta mig själv för sådan enorm påfrestning som jag lyckades göra då. Samtidigt vet jag att det kan komma smygande, för då förstod jag ju inte att det skulle leda till total utmattning. Då trodde jag att jag var Ironwoman och kunde klara av att göra allt, exakt på en gång och riktigt bra dessutom. Men ack så fel jag hade. Att göra för mycket är som upplagt för misslyckande, någonting som jag nu är väldigt aktsam över att inte hamna i igen.

Att kunna jämföra en sådan mörk period i sitt liv med hur man har det idag skapar verkligen perspektiv. Nu är jag faktiskt noga med återhämtningen efter träning, för att kunna prestera på nästkommande träningspass. Nu prioriterar jag verkligen sömnen, för jag vet att jag inte fungerar normalt annars. Nu dricker jag faktiskt inte mycket kaffe, även om jag fortfarande skulle kunna dra ned på det ytterligare. Nu gör jag faktiskt inte orimligt många saker samtidigt, även om det ibland kan kännas stressigt. Och nu vill jag verkligen ta tid för mitt förhållande, för jag förstår hur viktigt det är. Nu försöker jag verkligen ta hand om mig, för att jag vet att det behövs för att livet ska kännas bra i övrigt. Samt att jag behöver inte vara “Ironwoman” för att tycka att jag är en riktigt tuff brud! 😉

1455045_10153429969485123_243398714_n

Tags: , , , , , , , , , ,

Stress – den naturliga reaktionen

May 4th, 2015

Genom att studera “stress och hälsa” har jag oundvikligt börjat reflektera mer kring samhället och de stressrelaterade beteenden som jag observerat. Det har blivit så uppenbart att det inte är dig eller mig det är fel på. Vi är inte konstiga som ligger förstenade i soffan eller ryter oavsiktligt på våra föräldrar. Det är inte vi som är dåliga som inte hinner med allt på en gång eller att vi glömmer bort när vi skulle ha prov. Det är inte konstigt att man får sömnproblem eller inte lyckas sortera alla tankar. Faktum är att våra hjärnor är inte tillräckligt utvecklade för att kunna anpassa sig efter det informationssamhälle som existerar idag.

Vår hjärna är anpassad för att utlösa en stressreaktion när den möter på en björn i skogen och av idag utlöses samma reaktion när mobilen helt plötsligt startar om sig, eller när man har 10 olästa mejl i inkorgen. Kroppen ställer in sig på flykt eller kamp. Hjärtfrekvensen ökar och adrenalin utsöndras, nu kan vi springa snabbare och längre än vanligtvis, och vi känner inte av bettet som vi fick av djuret – vi försöker överleva. När vi hittat ett gömställe får kroppen tid att vila, återhämta sig, faran är över.

Så när läraren ger oss ytterligare en inlämning denna vecka samtidigt som föräldrarna tjatar på en att hjälpa till med flera olika hushållssysslor sker en liknande reaktion – vi blir stressade. Vi vill antingen fly eller reagerar fientligt. Hjärnan säger att detta är en hotfull situation. Fly och skit i att plugga överhuvudtaget, lägg dig framför tv:n och spela död så kanske du överlever, eller inta en stridsposition, ryt tillbaka och protestera.

Vi är inte konstiga. Kroppen fungerar precis som den ska. Det är faktiskt samhällets utveckling som förväntar sig att vi ska vara något annat än de människor vi faktiskt är. Vad vet jag inte… Robotar? Ailens?

Tags: , , , , , , , , , , ,

“Det är okej att vara smal”

March 5th, 2015

Sitter på gymmet efter att ha provat på passet 21 minute body och sedan haft en skön nedvarvning med stretch. SATS är ett bra gym att träna på; personalen är trevlig, det är stora och fräscha omklädningsrum, de erbjuder många pass, gymmen finns nästan överallt i Stockholm och det är fullt med PT:s. Det känns att de är seriösa här. Det står till och med i deras medlemsavtal att SATS ansvarar för att avråda personer från träning om de anser att det kan utgöra en hälsorisk för personen.

Nu ska inte detta inlägg handla om hur bra SATS är, men jag tänkte att det kunde vara kul att dela med mig av mitt intryck av gymmet hittills.

Något som jag uppmärksammade idag var hur många spinkiga tjejer det vandrar runt i gymmet. Men, mitt uppmärksammade ledde inte till misstankar om att de hade någon form av ätstörning, utan det gav mig snarare perspektiv på att det är okej att vara naturligt smal. Det är vanligt, och det behöver inte alltid vara sjukt. Det är dock inte särskilt snyggt, om jag får säga min mening, men det kan ändå vara hälsosamt.

För mig att få den insikten kändes som ett steg längre ifrån ätstörningens tankemoln. Det fick mig att inte känna mig lika kontrollerad av sjuka tankar som endast vill jämföra och döma. Det kändes friskt – normalt att förstå att det finns många smala personer i omgivningen och det är okej. Det är okej att vara smal- inte skadligt underviktig (!), men normalt hälsosamt smal.

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

Tillräckligt räcker – allt behövs inte göras fullt ut på en gång, inte ens tillfrisknandet

February 20th, 2015

Det snackas så mycket om de beteendeförändringar som behövs göras för att vi ska göra framsteg och hitta sundare sätt att hantera tillvaron på. Men vet ni vad? Jag tror att i vissa perioder är det nödvändigt att snarare bara acceptera att man har vissa sätt att hantera situationer på, och man kanske har en del beteenden som kan vara ohälsosamma i längden för en. Men det kan mycket väl vara så att just nu, i detta skede i livet, är det för mycket begärt av en själv att förändra allt detta. Ibland behöver man bara ta några steg tillbaka, vara medveten om fallet och bara landa i att det är så det är just nu, det är så här som man behöver agera i sådana situationer – inte för alltid – men just nu. Allt behöver inte bli bra på en gång, det kan räcka med att det blir bättre och förstå att det finns mer tid i framtiden för saker och ting att bli bra senare.

OBS: Extremt destruktiva beteenden är självfallet nödvändigt att arbeta med omgående.

Acceptans är något ofantligt maktfullt – att acceptera att jag har svårt för vissa situationer, att jag behöver en viss kontroll i vardagen eller att jag inte känner mig helt nöjd med mig själv – det kan ibland vara just det som behövs för att faktiskt kunna gå vidare i livet. Ingen är perfekt, och ingen ska heller behöva kräva av sig själva att de ska bli perfekt friska eller helt hälsosamma, ibland är det nödvändigt att nöja sig med tillräckligt. Idag är jag tillräckligt frisk för att må tillräckligt bra i mitt liv. Ibland kanske ätstörningen får sina chanser, ibland kanske kontrollen tar över och ibland kanske jag känner mig missnöjd, och då får det vara så.

 

 

Tags: , , , , , , ,

Skadad och nedstämd

February 5th, 2015

Det har varit en spännande vecka, vilket bidragit till att bloggen inte har uppdaterats särskilt mycket. Förutom att jag har haft fullt upp med mina nya kurser så lyckades jag bryta näsan i måndags. Detta skedde så klart i början utav en stunt-träning, så det blev en lång kväll efter det. Efter några om och men fick jag komma till akuten där de rättade till näsan på en gång. Dock är den fortfarande inte helt rak så imorgon får jag återvända dit inför en liknande procedur igen – KUL!

Egentligen kändes det inte så hemskt att näsan var bruten till en början – det är väl någonting som nästan tillhör sporten. Det hemska kom snarare efteråt; sömnproblem, trötthet, obehag, ont i tänder, och ja, sedan hade jag en förkylning på köpet också. Det värsta var nog att varken orka eller kunna göra någonting. Jag fick verkligen insikt över hur dåligt jag mår av att inte kunna vara fysiskt aktiv under en flera dagars period. Det leder till att jag får kortare episoder av akut nedstämdhet, som känns helt oförklarliga (!). Det här är ett intressant fenomen som jag måste fundera vidare på, och kanske ta upp med min behandlare…

Men, det handlar faktiskt inte enbart om att inte kunna ta mig till gymmet eller träna cheerleading. Det rör sig snarare om att inte ha orken att varken jobba, åka till affären eller träffa vänner. Till en början reagerade jag på att det låg något ätstört i att bli så starkt negativt påverkad av passivitet, men samtidigt som jag skriver detta slår det mig att det kanske snarare är ett mänskligt fenomen. Vi är inte gjorda för att leva dag in och dag ut bakom murar. Det är inte konstigt att flickan i sjukhussängen eller farmor på ålderdomshemmet får det svårt att känna livsglädje. Jag tror att alla människor behöver känna att deras liv har en mening, att känna friheten att vandra bortom murarna av trygghet, att få göra saker som laddar en med energi och att få sprida värme till andra. Det är inte konstigt att vi mår piss när vi känner oss hjälplösa. Det är faktiskt inte konstigt alls! I alla fall för mig är det snarare fullkomligt normalt.

Sedan är det klart att livet inte alltid ger oss solsken och röda rosor. Ibland blir man skadad, sjuk eller dylikt, och man blir tvungen att sätta sig på en gren och ta en paus från sin flygtur. Man kommer inte långt med skadade eller orkeslösa vingar. Ibland kan man inget annat göra än att sitta där och vänta ut tiden. Ibland måste man bara lära sig att gilla läget!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Varje steg är ett FRAMÅT-steg

January 30th, 2015

I vissa stunder känns det som att man står och kämpar med samma strider i livet. Ibland kan övertygelsen vara så stor om att man aldrig kommer att ta sig vidare, att man helt enkelt börjar ge upp på sig själv. Tillfällen kommer då motivationen trynar och man tror att man alltid kommer behöva vara sjuk.

Sedan kommer det för sig att blicka tillbaka – påminna sig själv om hur fruktansvärt jobbigt det var förut och hur många saker som faktiskt har förbättrats. För visst har vi alla gjort framsteg, dem blir bara svåra att lägga märke till på kort sikt. Ibland behövs det helt enkelt att man ser till en större helhet för att införskaffa sig den verkliga uppfattningen om vilken situation man befinner sig i.

Det är klart att man inte blir frisk på en dag eller två, och inte heller några veckor, månader och ibland inte ens år. Jag minns så väl när jag först började inse min sjukdom och läste om andra som hade varit sjuka i flera år och jag kunde inte förstå hur det kunde ta sådan lång tid för dem. Nu har jag själv haft ätstörningar i närmare fyra år, och det är helt sjukt att det har gått sådan lång tid (!). Det har funnits perioder som har varit extremt tuffa och perioder där man näst intill känt sig helt fri. Så, jag förstår nu att frisk är ingenting man blir en gång, utan ibland behöver man jobba för att bli det flera gånger. Och bara för att man kanske blir sjukare igen, flera gånger, så betyder det inte att man fortfarande står och stampar på samma gräsplätt. Det är ju en enorm förändring som har skett sedan jag först svalt mig och tills idag, även om ätstörningen fortfarande har satt sina spår.

Jag är övertygad om att både det vi kallar för fram- och “baksteg” faktiskt är ett nästa steg i livets riktning. Striderna kan vara den andra lik, men det är aldrig samma, för att du är aldrig samma människa som du en gång varit – vi är under konstant utveckling. Och genom att blicka tillbaka tror jag att vi lättare kan skapa en förståelse över hur långt vi faktiskt kommit i livet på en sådan kort tid. Hur snabbt både jobbiga och mer trevliga perioder i livet har passerat oss förbi. Nu menar jag inte att stressa er eller tänka “shit, snart dör jag”, utan bara att vara medveten om att livet består av så otroligt många epoker att ett enda tillfälle eller en enda period är endast en del i hela vårt liv. Under en eller några få tillfällen kanske man inte märker någon större utveckling, men om man slår ihop flera utav dessa kan man nog se en fantastisk utveckling hos sig själv.

En utveckling betyder inte att livet känns felfritt, det kommer det heller aldrig att vara, men det betyder att allting är föränderligt och vi vandrar aldrig i samma cirklar. Om det nu vare så att vi gick samma stig om och om igen, så skulle varje gång ändå vara en ny gång, och vi vandrar den med nya infallsvinklar och erfarenheter. Vi har blivit starkare och rikare!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Reading about exercise made me realize that…

January 23rd, 2015

So, I’ve been reading the first chapter in my course book “Foundations of Exercise Psychology” and I’ve been reading about exercise; what it is, different types of it, why we do it, why it’s good for us and so on. It actually occurs to me that I like to exercise for many reasons, almost all the reason mentioned in the chapter. Of course I love to see results. It’s nice to get more visible abs and notice that you’ve grown stronger. But for me it is also the time of the day when I get to focus on me – it is rest for my brain and thoughts. It helps relieve stress, it gives me more confidence.. it just makes me feel good. And for many more reasons than that, it why I realize that I truly love to workout. Not because of an eating disorder – because I actually truly enjoy it! For me it’s not a pain or something I have to force myself into doing. I don’t have to look at motivational instagram picture to work hard. I love to run until sweat starts to drain from my neck, I love lifting until my knees get week, and I also love to just exercise for fun without pushing myself sometimes. I look forward to go to the gym or cheer practice. And for me, realizing that is a relief. Now I know, and I can honestly say, that my exercising is NOT controlled by anorexia or any other eating disorder!

exercisequote

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det känns rätt till slut

January 19th, 2015

Beslutsångest är jag nog inte ensam om att ha till och från. Speciellt när det kommer till beslut som styr ganska stora delar av ens tillvaro.

Lita på magkänslan.

Brukar vara någonting man ofta fått höra. Och väldigt ofta är det inte så tydligt med vad magkänslan försöker säga. Det blir så många olika intryck, åsikter, synvinklar, tankar och känslor som spelar in i beslutet att magkänslans lilla röst blir otydlig bakom allt surrande. Hur ska man någonsin veta att man kommer fram till rätt beslut? 

Jag själv är extrem på att vela fram och tillbaka, och väldigt ofta önskar jag att jag bara kunde ta ett beslut och inte analysera det så mycket. Men i slutändan brukar jag inse att det är så jag fungerar. Jag grubblar på det. Och när jag väl kommit till den insikten brukar själva beslutet bli lättare att ta för att jag blivit så less på mitt eget grubblande att jag gör det som jag tänkte från början. Det som kändes rätt innan alla tankar och synpunkter kom i vägen. Sedan är det bara att blicka framåt med förväntansfulla ögon och invänta resultatet: kändes det fel eller kändes det rätt? För när det känns rätt, har man gått på magkänslan!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp