Ätstörningen och kompisar

July 3rd, 2015

Jag går på behandling för min ätstörning och följer därför ett matschema. Jag har jättesvårt att umgås med kompisar för att jag är rädd att det inte ska funka med att äta, alla mina kompisar äter inte alltid lunch och absolut inte 3 mellis. Samtidigt om jag då skippar någon måltid så känner jag att jag fuskar och det triggar mig att fuska mer. Jag skulle verkligen uppskatta om du kan skriva ett inlägg om ätstörningen och att vara med kompisar. Kram!
– Julia

Det råder inga konstigheter kring att omgivningens beteende har en tendens till att påverka ens eget. Tyvärr går det inte att undvika att äta tillsammans med andra eller lyssna på andras samtal om mat – det är i alla fall ingenting som skulle rekommenderas. Konsten handlar om att finna sätt att hantera de missvisande ledningarna som tillkommer i vissa sociala grupper/sammanhang.

Detta problem är en vanlig företeelse hos personer som går på gymnasiet eller högstadiet. Varje dag umgås man med kompisar, som väldigt ofta uppvisar osunda matvanor. Tyvärr är det förekommande att kompisar skippar lunchen för att sedan gå och köpa godis i cafeterian, eller äta en enorm middag hemma och sedan mumsa i sig chips i soffan. Det fungerar ju för de personer som inte har ätstörningar. De kanske njuter av att få äta enorma mängder mat senare och gör det även ångestfritt – för ja, på något sätt kommer de att kompensera för den missade måltiden. Sedan finns det även de vänner som ska vara extremt hälsosamma och sitter och pratar om hur mycket nyttigare de ska bli. Kanske är det så att de själva har någon liten släng av ätstörning, som tyvärr inte tillkännagetts, eller så vet de bara inte vad de pratar om egentligen.

Jag själv blev väldigt påverkad av mina vänner när jag gick i gymnasiet och det var extremt jobbigt att höra när de pratade om mat, speciellt när de kände till mitt problem. Även när jag började på högskola kunde jag finna det irriterande att bli upplyst om andras dåliga matvanor. Det jag gjorde var att förändra min mentalitet – min inställning till det hela. Jag blev mer egocentrisk och istället för att påverkas av andras dåliga matvanor kunde jag få vara den förebild som faktiskt åt regelbundna måltider. Jag slapp sitta hungrig på föreläsningarna för jag hade med mig mina mellanmål, och jag slapp stå i kö på macken för jag hade med mig min lunchmatlåda. Jag orkade träna efter skolan för jag hade ätit ordentligt under dagen. Jag behövde inte sitta och prata om att sluta äta vissa livsmedel – för jag visste att kroppen behöver allt, men i lagom mängd.

Mitt främsta tips är faktiskt sköt dig själv och skit i andra. Det kanske låter hemskt, men det är faktiskt bäst när det gäller att upprätthålla goda matvanor i en sjuk omgivning. Sedan är det säkerligen lättare sagt än gjort, men försök säga saker till dig själv som att “nej, jag vill äta lunch annars mår jag skit.” och om dina vänner vill skippa lunchen och ha lågt blodsocker hela eftermiddagen får väl de göra det, men du är den som tar ansvar för hur du vill göra. Vill du bli frisk och må bra? Ja, då behöver du faktiskt äta dina måltider. Låt inte någon annan ta ifrån dig det. Våga stå upp för dig själv och dina behov – skit i andra.

Varför alltid så j*kla nyttigt?!

February 12th, 2014

Ät en nyttig frukost med kvarg, frukt, bär, fullkornsbröd, keso och jordnötssmör. Gör en nyttig sallad till lunch med kyckling, avokado, fullkornsvete och massvis med grönsaker. Ta en proteinbar till mellanmål eller gör en grön smoothie. Se till att det blir magert kött till middagen, utan snabba kolhydrater och fet sås. Glöm inte proteinshaken efter träningen och unna dig gärna lite nötter eller naturgodis till helgen.

Synen på hälsosamma kostvanor har förändrats i rakettakt under de senaste åren. Det är så många livsmedel som försvunnit från “nyttiga listan” och istället har det tillkommit nya, mer fett- och kolhydrats-snåla och istället proteinrika. En vanlig frukost består inte längre utav en vanlig vaniljyoghurt och sockerpuffar med rostat bröd och ost. En vanlig lunch anses inte längre vara hälsosam om den består av potatismos och stekt falukorv. Att unna sig en lördagskväll handlade förut om att köpa hem chips och dipp eller en påse plockgodis.

Jag kan naturligtvis inte motsätta mig det faktum om att det är bra näring i bär, keso, kyckling, nötter osv. Men jag tror att alla dessa extrema “så ska du äta” tips har gått till en sådan överdrift att vi börjat underskatta vanlig mat! Vad f’*n har mänskligheten levt på under alla dessa århundraden? Typ vanlig mjölk från kossorna, hembakat vetebröd, och rött kött. Nu säger jag inte att det är fel att välja de “nyttigare” varianterna om man så vill, det är ett val man gör själv, hur man vill leva. Det är ju “bra” livsmedel. Dock förbryllar dig mig över hur extremt hälsofixerat vårt samhälle är av idag. Det är som uppbyggt för att ge alla som inte äter “extremt nyttigt” att få dåligt samvete.

Instagram tror jag speciellt har blivit ett sådant forum där folk publicerar bilder på deras “nyttiga” måltider. Visst ser det läcker ut med allt frukt och grönt, men helt ärligt så känner jag nästan att jag vill spy på dessa bilder snart. En måltid behöver inte vara så j*vla perfekt! Det viktigaste är att det är mat, näring och gott! Mat behöver inte vara överdrivet nyttigt för att vara hälsosamt.

Personligen publicerar jag nästan dagligen frukostbilder på instagram, följt av några “kloka” ord. Mina frukostar må se tråkiga ut, men det är precis så jag äter. Jag äter olika yoghurts och olika mackor. Det behövs inte massvis med frukt och bär eller att brödet nödvändigtvis är fullkorn. Jag gillar min gruka, müsli och kanel. Klart äter även jag “nyttiga” livsmedel och är inte blyg snål med mina proteinbars. Det jag känner en frustration är över hur vi underskattar “vanlig” mat i allmänhet och tror att de “nyttigaste” alternativen alltid är de bästa. Jag tror att vi mår minst lika bra utav att äta lite stuvade makaroner och stekt falukorv som en riktigt god fetaost sallad. Eller variera chokladätandet med bars, naturgodis och vanligt “onyttigt” j*kla godis!  Kanske mår vi egentligen bäst av att äta båda? Jag ser ingen anledning till att uppmuntra tonåringar till att byta ut sitt lördagsgodis till frukt och kesella och festkvällen till ett gympass. Om det är dit samhället är på väg så blir detta min reservation. Jag ställer min inte bakom den synen på en hälsosam livsstil!

 

pasta

En middag och en annan lunch.

 

När Frida slutat skolan för dagen..

October 3rd, 2013

Fridas skoldag har varit lång. Hon är riktigt trött när hon kommer hem. Trött och hungrig! Det första hon gör är att kasta väskan i hallen och sedan rusa ut till altanen där delar av hennes familj redan sitter och fikar. Det slinker ner två glas saft, en kanelbulle och en av hennes favorit ballerinakakor. Vanligtvis brukar Frida äta en till två mackor efter skolan, men ibland när farsan kommer hem först så åker go’fikat fram på bordet – det tackar hon inte nej till! Speciellt inte efter en lång och tröttsam skoldag som denna.

Nu känner Frida sig på lite bättre humör och det finns en chans att hon plockar fram läxorna efter alla fikat färdigt. Efter en social fikapaus, med ny energi i kroppen och lite gott till själen, klarar hon av att hålla fokuset uppe någon timma till. Frida varvar studerandet med sociala medier.

Efter några timmar blir det dags för middag och Frida känner att det ska bli riktigt gott med riktig mat i magen. Om hon inte känner sig allt för trött följer hon med hennes mamma på ett friskis&svettis pass efteråt. Det skulle vara en skön avkoppling från pluggandet! =)

IMG_0579red

Frida är frisk från ätstörningar. I hennes liv är det inga konstigheter att äta mat när hon är hungrig eller har slut på energi. Tankarna kretsar inte kring hur maten påverkar hennes utseende, utan det är en naturlig gest som behövs för att hon ska må bra. Till skillnad ifrån Ofelias eftermiddag har Frida ork till att utföra handlingar istället för att “dö” under täcket. Ofelia tampas hela tiden med ätstörningstankarna medan Frida går på känslan, det sunda förnuftet och lever livet.

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Man blir less på ångest

March 10th, 2013

Ångest över att äta, ångest över att träna, ångest över att inte träna, ångest över att räkna, ångest över att väga… ångest över hur man ser ut, ångest över hur man plågar både sig själv och andra. Ångest över att prestera och ångest för att leva.

Ätstörningen gav en ångest för i stort sett allting. Till en början insåg man inte hur mycket svälten påverkade ens tankesätt. Alla tankar blev värre, svårare att hantera och ju längre man svalt desto mindre orkade man kämpa emot dem.

Ångest är normalt att ha. Alla människor får ångest emellanåt. Men att ha ångest över så mycket, så många saker och sådana osunda tankar är inte normalt. Det är sjukt. Det är outhärdligt i längden.

Efter ett och ett halvt år med ångest är jag trött på den! Inte bara ångesten över mat och motion utan ALL ångest. Jag sitter just nu med tentaångest och övrig prestationsångest, och känner att det får bli slut med dettaJag upprepar igen; jag är less på ångest! Den gör ingen nytta. Ångesten får en att tvivla på sig själv, må dåligt och inte kunna uppskatta vilka möjligheter som faktiskt finns. Ångesten fokuserar endast på det som kan bli dåligt och det är där som jag ska säga ifrån!

 

De bakomliggande orsakerna

February 19th, 2013

Så många förväntningar på idag… känner du ibland lusten att svälta för att slippa alla känslor/ förväntningar? Periodvis använder jag svält för att slippa tänka och oroa mig. Har du också haft det så?
Det jag är ute efter är de bakomliggande orsakerna till din anorexi… Jag undrar om du vill ta upp det i din blogg…
Kram och glad valentin :)
– Anonym

Förväntningar, krav  och prestationer. De är faktorer som inte allt för sällan ligger bakom en ätstörning. Förväntningar på livet, krav på sig själv och prestationer i skola, fritidsintressen, sport och hemmet.

Jag ser ibland min anorexi som en utbrändhet. Jag blev utbränd på mina egna ambitioner men samtidigt var det dessa som också gjorde mig friskare. Min extrema vilja till att bli bättre än många andra i livet, visa alla hur högt jag kunde nå och sedan leva ett liv i lyx.

De bakomliggande orsakerna är fler än höga ambitioner och krav. Varför man får just en ätstörning är oerhört kontroversiellt och det finns så många faktorer som tillsammans har bidragit till sjukdomen.

  • Höga ambitioner i skolan
  • Duktig dansare
  • Smal midja
  • Uppmärksamhet
  • Kontroll
  • Vara duktig på något
  • Att få bli vördad om
  • Ärftlighet
  • Bantning
  • Nyfikenhet
  • Förhållande
  • Låg självkänsla (men högt självförtroende)
  • Endorfinkickar
  • Kul med siffror och att räkna
  • Brist på annat intresse under sommarlovet 2011
  • Depression
  • Självförstörelse
  • Få vara “liten” igen utan alla krav (som jag själv hade)
  • Ett rop på hjälp
  • Missnöjdhet med livet

Idag känner jag ibland lust att svälta. Oftast är det när saker och ting går åt h*lvete för en, eller när man inte orkar med sig själv och allt man vill göra. Svälten lockar även de dagar som jag ätit mer än jag brukar, men det är ångesten som talar. Ångesten lyssnar jag sällan på. De allra flesta gångerna som jag känner för att falla tillbaka är de gånger som jag undermedvetet har ätit för lite – det är då jag blir trött och inte orkar med!

Idag är jag starkare än innan och jag vågar satsa på mig själv på riktigt. Inte pressa mig själv, utan tillåta mig att både göra misstag och framsteg. Det är viktigt att jag får utvecklas och därför har jag fortfarande höga ambitioner, men det ser jag inte som något negativt. Nu vågar jag hantera felsteg och jag en hel del av dem i bagaget också. Det är fascinerande över hur mycket jag har förändrats som människa genom anorexin, jag har blivit starkare, mer insiktsfull, gladare och ödmjukare som person. Jag uppskattar små saker mer och jag vet vad jag värderar i livet. Alla har rätt att få uppskatta livet, alla har rätt att få göra det som får dem att må bra av! Ingen svält hjälper en att uppnå ens ambitioner, ingen ätstörning gör en gladare!

Tags: , , , , , , , , , ,

Julchoklad hela julen!

December 17th, 2012

Jag tror jag dog! Igår måste jag ha varit en snäll tjej för helt oförberett och slumpmässigt fick jag fina saker:

  1. Min moster kom med en rosa ros, en cd-skiva och en liten julklapp till uppvisningen
  2. Familjen som jag jobbar hos gav mig 750 gram julpraliner!

Ni kan jämföra med storleken på min mobil. Vad tror ni? Räcker det hela julen?


De tyckte kanske att jag behövde äta upp mig.

Helt seriöst. Anorexin hade nog skrikit av panik och hittat på en massa olika lögner om hur fet man är och hur vidrigt det är. Men jag blev överlycklig! Ingen panik, bara ren glädje.

Jag älskar choklad nu för tiden, och att få något så juligt och fint av någon uppskattas verkligen hos mig! Jag tror det är den mest symboliska julklappen som jag kommer ha fått i jul. MUMS!

Presenter är det bästa jag vet! Förmodligen för att vi slutade väldigt tidigt med det i min familj.

Tags: , , , , , , , ,

Lördagsmys

September 22nd, 2012

Filmen ska lämna ett leende på läpparna. Nu ska jag bara fundera ut något gott kvällssnax att äta till 😉

Någon mer som har sett filmen?

Här kan filmen köpas: The Dictator

Information om filmen:
Skaparna av Bruno och Borat är tillbaka med en ny sjuk komedi: The Dictator. Den handlar om hur den excentriske diktatorn Aladeen, hamnar i New York och tvingas leva bland vanligt folk. Klockren rulle som nu släpps på DVD och Blu-ray – ett givet tillskott till filmsamlingen!

Tags: , , ,

Över ett år sedan riktig mens

July 27th, 2012

Har du haft mens hela tiden förresten? Min försvann vid 47kg.. :(
e

Bra fråga! Ni kan läsa mina tidigare blogginlägg om min mens .

Jag tappade den helt för ganska precis ett år sedan. Vid bmi 17 hade jag min sista lilla blödning. Då hade jag inte haft någon riklig mens under hela sommarlovet.

När jag började bryta svälten så kom det även en liten blödning. Då vägde jag som minst, och det blev aldrig någon mens.

Förra månaden, när jag tillbringade en vecka själv i Sthlm så kom det blod igen. Denna gången var det inte bara någon liten blödning, utan min första riktiga mensperiod på över ett år! Både jag och mina behandlare tyckte att det var på tok för tidigt för att återfå mensen.

När jag sedan gick ned ett kilo i vikt så “hoppades” min behandlare nästan på att jag inte får mens igen, för att det vore riktigt konstigt i sådana fall. Nu har det gått fyra veckor sedan sist, men jag har inte sett till någon mens än. Antagligen får jag ta mitt straff av att jag gick ned lite..

Kort svar: Nej, jag har inte haft mens hela tiden. Den försvann över ett år sedan, och sen har jag haft någon enstaka blödning, en mensperiod som nu är borta igen.

Jag höll på att svimma av blodförlust

July 4th, 2012

… lite överdrivet, men nästan!

Jag kan vara klantig ibland också. Jag skulle klippa jordgubbar och ha i filen. Problemet var att jordgubbarna var frysta, så det gick inte lika lätt. Dvs, saxen lämnade ett jack i handen där min jordgubbssaft började rinna ut. Själv var jag lugn, mest förbannad över att jag måsta leta fram plåster. 

När jag stod med handen över handfatet så fylldes hela handen med blod. Galet vad man kan blöda! Då började det svartna lite för mig. Jag hade ju inte ens fått äta frukosten. Men det gick över så fort jag la mig ner. Annars hade jag nog svimmat! 😮

Tycker synd om min hand idag, men samtidigt tycker jag det är lite kul och spännande 😀 haha

Tags: , , ,

Smörgåstårta!.. igen

June 17th, 2012

Någonting som tillhör studenten måste ju vara smörgåstårta. Det är ju riktigt riktigt gott dessutom. Fast egentligen har jag bara smakat av min egna smörgåstårta, men den är god! 😀 Hemma äter man smörgåstårta, hos andra blir man bjuden på smörgåstårta, sedan hemma ska man äta det igen.

Jag tror inte att det är en maträtt som anorexin föredrar, men min smörgåstårta är utan majonäs och grädde. Den består främst utav creme fraiche och det känns i alla fall bättre. Om inte bättre så tror jag mig tamejfan att det är godare!

Idag ska jag försöka återskapa en balans inom ätandet efter studentens oregelbundenhet. Jag avnjuter två bitar av min smörgåstårta till lunch och förstår inte meningen att vara “rädd” för maten. Jag kommer på mig själv att äta “farliga” saker utan ångest. Det är en enorm lättnad som underlättar. Jag blir glad och stolt över mig själv. 😀

Tags: , ,

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp