De jobbar även med ångesten

May 27th, 2014

Som det tidigare har framgått verkar det som att behandlingen på SCÄ lägger ett väldigt stort fokus på maten och vikten. Det verkar som att många har upplevt/upplever det som så, och även jag själv.

Hittills har jag endast haft två behandlingsmöten med min behandlare och idag hade jag första mötet med läkaren. Det är fortfarande tidigt att dra några slutsatser om kvaliteten på behandlingen, men jag har lyckats få en större inblick i hur upplägget ser ut.

IMG_2446

På SCÄ ser man inte på ätstörningen som en psykologisk sjukdom, där tror man att det finns åtta faktorer som ligger till grund för ätstörningens utlösande (se ovan). Dessa åtta faktorer är ingenting man jobbar med i början av behandlingen. Först jobbar man med maten och vikten, för att bryta “svälten”. Efter det ges eventuellt remiss till psykologsamtal eller dagvården, där man jobbar med de bakomliggande faktorerna som t.ex. självkänsla.

Detta lät ju rätt så absurt när min behandlare först berättade det. Fungerar det verkligen att skippa den psykologiska biten i behandlingen till en början? “Ja”, svarade hon. Sedan fick jag det förklarat för mig av läkaren att det är oundvikligt att jobba med ångesten också, men att det är inte i den änden som man börjar i, utan som sagt, de börjar med maten och vikten, för att sedan utifrån det börja tala om ångest.

Nu kändes det hela mycket mer begripligt.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Lunaselina

    Jag har inte gått i någon ätstörningsbehandling och hade nog också tyckt det lät konstigt att fokusera på vikten innan jag blev frisk. Men i efterhand känns det faktiskt fullkomligt uppenbart: det var först när jag började öka i vikt som kontrollbehov, ångest och tvång släppte tillräckligt mycket för att jag aktivt skulle kunna jobba mot sjukdomen. Mao: många av de jobbiga känslorna var helt kopplade till svälten och inte rena psykologiska problem. Givetvis måste de hanteras och bearbetas på fler sätt, men vikten är faktiskt viktig…

    • soelas

      Det låter väldigt logiskt som du säger. Mycket utav ångesten och kontrollbehoven blir värre utav en undervikt.

  • Rebecka

    Grejen är ju hur pass underviktig man är. Personligen tycker inte jag att 2 kg gör varken från eller till för tankarna när man redan är uppåt en BMI 18, men det kan ju vara olika förstås.

    • soelas

      Där tänker jag nog ganska lika som dig. Frågan är om det kanske gör en skillnad ändå? Om vi jämför hur man mår på BMI 16 och 18? Det är skillnad, så varför skulle det inte kunna vara skillnad på BMI 18 och 20 då också? Rent psykologiskt sätt handlar det nog mest om vilken näringsintag man har. Ligger man på gränsen och slarvar lite så är man betydligt känsligare än om man har en liten buffert och är betydligt stabilare.

      • Rebecka

        Mellan BMI 16 och 18 skiljer det sig dock ca 6 kilo vilket är lite skillnad, det är ju tredubbelt så mycket som 2 kilo. Haha, känns som vi är helt sifferbesatta här 😛 Vilket vi kanske är (?). Oh well, jag ska väl inte uttala mig för mycket här kanske eftersom jag hade problem med just den här sista vikt-biten och inte klarade av den och (därför?) inte är helt 100% frisk och fri. Det svåra är ju när man väl är på en så pass “hög” (haha, bullshit) vikt att fortsätta försöka äta bra och inte låta ångesten styra en. Men det går, det finns ju levande bevis på det också :)

        • soelas

          Hur många kilogram det är beror ju även på personens längd – eller hur?
          Och visst kan det vara så att man är lite för sifferbesatt. Det är oftast den sista biten som är svårast, för det är kanske det sista steget – är man redo att verkligen lämna undervikten? Kanske är det en trygghet att fortfarande ligga i underkant – kanske kan ana hålla sig fast i en på något hörn, även om man lever ett “normalt” liv då?

          Visst finns det personer som har sin “kärnvikt” strax under BMI-gränsen, och det brukar i sådana fall märkas när man jobbar för en viktuppgång. :)

  • disqus_g7t0ti64sL

    Jag tycker att de omdömen som getts om SCÄ’s behandling är missvisande, SCÄ har hjälpt mig enormt. Givetvis beror det på vilken behandlingsform och kontaktperson man får, men jag tycker inte att du ska lyssna för mycket på de negativa kommentarerna, utan skapa dig en egen uppfattning. Många av de som kommenterat verkar inte vara positivt inställda till att genomgå en behandling och faktiskt släppa ätstörningen, kanske är de minderåriga och har känt sig tvingade till behandling. Har man den inställningen är det mycket svårare att tillgodogöra sig behandlingen, då det faktiskt gäller att själv göra de förändringar som krävs och förstå att man gör det för sin egen skull.
    Själv har jag gått den intervallbaserade dagvårdsbehandlingen Idun, den bygger på att man är motiverat och på eget ansvar. tar man inte sitt ansvar, tar åt sig och försöker handla enligt behandlingens rekommendationer, använder sig av och litar på sin terapeut, får man inte ut så mycket av behandlingen. Självklart är maten en central del, främst i början, men man jobbar väldigt mycket med det psykiska. Jag rekommenderar verkligen behandlingen till alla med ätstörningsproblem.
    Vid en ätstörning, framför allt anorexi, är maten och vikten självklart centrala faktorer som inte kan sättas i andra hand.
    Lita på behandlarna och läkarna som du får träffa, de vet vad de talar om och vill hjälpa dig! Huvudsaken är att du själv vill, våga prova! Att “förlora” undervikten kommer ge dig så mycket vinster tillbaka, var inte för otålig. Lycka till, massa kramar, alla kan bli friska!

    • soelas

      Tusen tack för din kommentar. Jag tror att många kan dra nytta av att höra detta! Som du säger känns det som att mycket bygger på att man är motiverad, är man inte det så fungerar naturligtvis inte behandlingen riktigt på samma sätt. Men gör man som de säger och litar på att de kommer att ge en det stöd som behövs så är det nog inte helt åt helvete ändå.
      Sedan är det ju så sant som sagt, att vi är alla olika, med olika ätstörningar och får olika behandlare. Det är inte säkert att det alltid går hem.. och det är även viktigt att man som behandlare är flexibel och kan anpassa sig till varje patients enskilda behov. Men man måste ge det en chans och våga försöka!

      Tusen tack vännen, all lycka till dig med!

  • joanna halvardsson

    hej tänkte fråga om du vil göra ett länkbyte?:) kram

  • Pingback: Blue Coaster33()

  • Pingback: uk online casinos()

  • Pingback: tv packages()

  • Pingback: stop parking()

  • Pingback: lan hurtige penge nu()

  • Pingback: xnxx()

  • Pingback: laane penge()

  • Pingback: car parking()

  • Pingback: penge laan nu()

  • Pingback: alkaline water machine()

  • Pingback: water ionizer pay plan loans()

  • Pingback: pay day loans()

  • Pingback: alkaline water brands()

  • Pingback: electricians orlando()

  • Pingback: plumbing in a bathroom sink drain()

  • Pingback: house blue()

  • Pingback: m platten electrician()

  • Pingback: electricians tool pouch klein()

  • Pingback: pennsylvania energy choices()

  • Pingback: water ionizer payment plan()

  • Pingback: alkaline water()

  • Pingback: alkaline water()

  • Pingback: car insurance()

  • Pingback: learn more()

  • Pingback: water ionizer()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp