Det är sjukt att vilja vara sjuk

November 19th, 2012

Det glädjer mig att få höra vilken tillit jag har hos många av er läsare. Det är något som jag värderar och uppskattar högt!

På senaste tiden har jag fått en del kommentarer från personer där ätstörningen nyss börjat uppenbara sig. I en del fall ligger det andra sjukdomar som grund (ångest, depression, matbesvär pga fysiska problem osv), och då kan det ju vara svårt att skilja dessa sjukdomar ifrån just en ätstörnings-diagnos.

Det finns ett antal kriterier som måste uppfyllas för att man ska få en diagnos ställd. Men observera nu att bara för att man inte har en diagnos på papper, så betyder det inte att man inte är sjuk. Den mentala ohälsan och livet kring maten, träning, kompensation osv är det som orsakar lidelsen. Det är beteende som man inte ska behöva leva med. Så även om man inte har samtliga “beteenden” för att få en ställd diagnos, så kan man fortfarande lida av sjukdomen.

Ett problem för mig är just det att jag vill inte vara normal.. Jag vill vara lite smalare.. lite bättre.
Känns som att om jag går upp och blir normalviktig igen så blir jag bara en i mängden igen. Känns som att jag vill höra att det är allvarligt så jag vet att det var på riktigt. det är fan sjukt.. så himla kluven
Soelas (29/9/11)

Som ni ser så skrev jag det där i slutet av september förra året. Det var ca två månader innan jag fick behandling och därefter nådde min botten vikt.

Jag ville bli sjuk, men jag ville inte ha sjukdomen i sig, jag ville bara att det skulle bli mitt rop på hjälp. Jag mådde inte bra, och i min perfekta värld så fann jag ingen anledning att må dåligt. Ätstörningen kunde bli ett bevis på det. Men så DUM att man inte kunde tro på att man även måste ta konsekvenserna av den.

När man väl börjat gå ner i vikt, när ätstörningen väl började uppmärksammas – så kändes det bara dumt att vända och bli frisk. “Ska jag vara sjuk så ska jag vara det på riktigt också!”. Det ÄR sjukt att tänka att man vill bli sjuk. Det är ett bevis på att man inte mår bra, och att man samtidigt inte vågar tillåta sig själv att göra det.

Så till er som följer min blogg och känner en vilja att fortsätta i en viktnedgång. Ni som väljer att närma er ätstörningens-helvete, eller kanske redan börjat fastna där – fråga er själva vad ni verkligen vill. För när det kommer till ätstörningen så spelar den egna viljan en gigantisk roll:

  • VILL du vandra den här vägen som jag och så många andra avråder er ifrån?
  • VILL du testa dina gränser och på vägen förlora vänskap, tillit, dagar, år, tid och glädje av ditt liv?
  • Eller vill du egentligen uppmärksammas, få hjälp och bara må bra i livet?

Självklart finns det fördelar med ätstörningen också, annars hade man inte lockats av den. Men bevisligen är nackdelarna fler, för annars skulle man inte vilja bli fri ifrån den. (Om ni önskar så kan jag skriva ett annat inlägg med fördelar/nackdelar framöver)

Tags: , , , , , , , , , , , ,

  • http://ungefaer.blogg.se/ emma

    RIKTIGT bra inlägg!!!

  • http://Www.thejen.blogg.se Jen

    Du är grym!!!

  • http://underligaste.blogg.se josss.

    bra skrivet! jag tar det som ett “svar” på min långa och krångliga kommentar i förra inlägget. tack!

  • http://skillnaden.blogg.se Sagobarn

    För ett tag sedan kom jag fram till något liknande själv, när jag funderade över varför jag överhuvudtaget slutade äta. Visst började det redan innan med att jag var missnöjd, skar ner lite på maten och så vidare. Men att jag slutade äta var inget försök till radikal bantning, det var mitt sätt att uttrycka att jag mådde dåligt. Precis som du skriver så verkade jag ha ett ganska perfekt liv. Jag var tjejen som alltid var glad, som gjorde ALLT och höll på med enormt många projekt och saker samtidigt. Som alltid verkade ha energi och förtryckte alla negativa tankar. Och jag tror att jag helt enkelt inte visste hur man mår dåligt, eller hur man visar att man mår dåligt. Då var jag inte medveten om det, för samtidigt använde jag det som ett sätt att slippa hantera känslor osv. Men jag märker det nu också. Att jag är rädd för att börja kämpa på riktigt och äta normalt, för att jag fortfarande inte vet hur man gör när man uttrycker negativa känslor.

  • N

    Förstår hur du menar. Man är väl väldigt medveten i början. Jag kräktes självmant två gånger i förra veckan, har aldrig gjort det innan och ska försöka att inte fastna i det. Det är väl nu man ska ta beslutet att inte gå den vägen.

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp