Den största utmaningen på länge!

February 22nd, 2013

Det blev en utmaning, en spontan grej, mer än en näringsdryck och helt normalt!

Ikväll var jag på filmkväll tillsammans med några klasskompisar. Först åt vi middag och sedan hade de laddat upp med chips, ostkrokar, läsk, choklad  och godis. Jag var tyvärr inte sugen på varken middagen eller godiset. Jag kände mig utomordentligt tråkig och funderade ett antal gånger om det var anorexin som inte ville ha. Men så var icke fallet. Jag var bara inte hungrig och sugen! Jag hade verkligen ätit tillräckligt under dagens gång.

Med glädje plockade jag med mig “godisresterna” i en påse. Gratis är gott. Utifall jag vill smaka lite någon kväll framöver.

När jag kom hem fixade jag i ordning ett kvällfika bestående mättande mat:

  • ett ägg
  • en halv burk keso
  • en bägare yoghurt.

Av någon anledning nöjde jag mig inte på detta och beslutade att plocka fram godispåsen för att smaka några chokladbitar..

Godisätande

Nu sitter jag och mumsar i mig den sista biten i påsen och inser vilken enorm utmaning jag nyss, helt spontant har avklarat. Både jag och ätstörningen är nyfikna på hur många kalorier jag lyckats proppa i mig. Jag väljer att avstå ifrån att försöka räkna dom. De orsakar bara ångest. Jag ville inte sluta äta förrän jag var riktigt nöjd och riktigt nöjd blev jag när påsen var slut och magen full.

På ett sätt önskar jag att jag hade kunnat ätit allt detta framför mina vänner – så att de fick se hur denna lilla tjej kan proppa i sig. På ett annat sätt är jag glad över att jag väntade med det tills nu. Nu åt jag endast för att jag själv verkligen ville och jag åt tills jag själv verkligen var nöjd.

Hur normalt är det inte av en student/ungdom att proppa i sig godis en kväll tills de blir rejält mätta? Hur friskt är det inte att bara äta, inte ha någon aning om hur många, eller hur mycket kalorier? Vilken frihet är inte att få äta en mängd godis en fredagskväll utan att kompensera?

Tags: , , , , , , , , , , , ,

  • Maria

    Så mycket “frisk tänk” igår. Är så glad för din skull❤ jag kämpar med att alltid ta en gofika när andra gör det. Tex m familjen el på jobbet. Anorexiaspöket tycker ju alltid det är onödigt o kommer på ursäkter så min strategi är att bara äta utan attöverväga. Jag äter aldrig godis men är egentligen en godisälskare. Det är anorexian som spökar. Min utmaning framöver är det duggjorde igår att äta ngt gott bara för min egen skull, sätta på en film o ta fram godispåsen, och inte göra det bara för att visa andra att jag är frisk. Du är en inspiration! Kram

    • soelas

      Det är verkligen en frihet att kunna göra det. Det är hemskt att behöva vara begränsad pga ett hjärnspöke.
      Börja med att ta en godis, gör det några gånger. Nästa gång kanske du vågar ta två, och framöver kommer du att kunna anta utmaningen att sätta dig med en hel godispåse! 😀 <3
      Kram

  • Magda

    Wow, jättebra gjort vännen! Du är verkligen stark och en stor förebild för mig och många andra! Jag insjuknade själv i anorexi för ungefär ett år sedan och kämpar fortfarande för att komma tillbaka till livet. När jag läste ditt inlägg, kände jag att jag ville berätta en sak. Jag var nämligen på krogen inatt, vilket inte hör till vanligheten, då jag varit livrädd för alkohol (endast sett det som rinnande kalorier), men inatt stod jag öga mot öga med rädslan och beställde in en drink som både innehöll grädde och en hel del socker. Jag drack upp hela och förväntade mig en fruktansvärd ångest, men vet du vad? Jag kände ingenting. Jag tror att förväntansångesten, ofta är större än ångesten i sig.

    Kram!

    • soelas

      Jag har känt precis som dig. Att alkohol är flytande kalorier och att det bara är onödigt. Men när jag väl vågade mig ut på krogen så släppte det. Jag hade kul! Jag umgicks med vänner, träffade nytt folk, fick komplimanger och öste på dansgolvet. Sedan dess upptäckte jag friheten med att få festa och släppa loss. Det fick mig att må bättre i vardagen.
      Jag tror att det ligger något i det du säger. Man ska inte tänka så mycket, bara göra, kommer ångesten så fine! Då har man provat, och nästa gång blir den mindre.
      Kramar, tack för klok kommentar!

  • mallan

    Tycker du är så inspirerande, man blir verkligen glad över att se vilka framsteg du gör! ♥

    Sv; Jag vet innerst inne att jag inte klarar mig utan hjälpen framför allt av dagvården. Sen tycker även en del av mig att jag kanske behöver slutenvård men jag tänker ändå inte välja det i första hand. Vill prova ett tag till på dagvården, även om jag fortfarande inte har motivationen till att bli frisk. Svårt att välja när man inte ser någon utväg ur det, känns liksom inte lönt..

    Kramar fina du ♥

    • soelas

      Tack vännen!
      Jag håller tummarna för att du vågar uppleva liknande framsteg snart. Det är du värd <3

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp