Det sjuka – “jag måste vara smal”

July 28th, 2013

Fäll alla bordsben och bli av med skiten” skrev jag tidigare i våras. Det finns olika grundläggande beteenden som håller sjukdomen kvar. Anorexin har matkontrollen, kompensationen, det sociala och kroppsuppfattningen som fyra bordsben. För att bli 100% frisk behöver man övervinna ätstörningen för alla ben. Vi alla bekämpar dessa faktorer i olika takt och olika ordning. Som ni säkerligen har märkt så har jag övervunnit den större delen, men jag har kroppsuppfattningen kvar. Jag vill inte kalla mig helt frisk eftersom att en sådan stor del av sjukdomen fortfarande finns kvar: jag måste vara smal.

När det kommer till mat, träning och det sociala livet har jag kommit långt. Det har trots allt gått två år sedan mitt insjuknande i anorexian, jag har många erfarenheter i ryggsäcken och de flesta har jag varit villig att lära mig något av. Kunskapen om ätande och inställningen till livet har förbättrats på sina höjder, och detta gör jag mitt bästa för att sprida vidare till de som inte fällt dessa ben än.

Ibland funderar jag på om det går att bli helt frisk. Det är så många tankar och beteenden som måste förändras och bearbetas. Men blickar man tillbaka och kollar hur tänkte i en situation för några månader sedan och jämför med en liknande situation idag så ser man i bästa fall en utveckling. Framsteg går att göra varje dag. Det behöver inte vara de mest avancerade eller allt på en gång. Det behöver inte vara de jobbigaste fighterna och allt behöver inte vara perfekt. Med många små steg tar man sig framåt också – det tar bara mer eller mindre lång tid.

Jag beundrar de som bekämpat tvånget att vara smal. Det är någonting som jag upplever vara svårast. Så länge jag förstår att jag är snygg och smal så mår jag bra. Dock innebär detta att de dagar som ångesten är där och påstår något annat får man sig ett slag under bältet. Utseende är inte allt. Bara för att man är smal är man inte lyckligare. Detta är någonting som jag kommer försöka skriva lite mer om framöver. Eftersom det finns många personer som fällt benet om kroppsuppfattningen, så kan jag gott och väl tro att andra också kan göra det inom sin tid.

IMG_0617red

 

Å ena sidan handlar det om att kunna äta, träna och må bra i sin kropp, på ett sätt som inte är skadligt. Jag känner mig snygg när jag tränar, äter som jag vill och jag känner mig nöjd med livet. Är det osunt? Är det sjukt? Är det ändå okej att vilja vara smal? Detta är en balansgång. Snart hittas balansen.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • GT

    Tack för ett inlägg som jag ser som ett bra svar på min kommentar under föregående! Sen ska jag ärligt erkänna att jag själv knappast undkommit VILJAN att vara smal. Jag har dock insett att min kropp inte är skapad för att se ut såsom dagens ideal upplever “smalt”, hur jag än äter och tränar/lever.

    Att du känner dig snygg när du tränar, äter som jag vill och är nöjd med livet är hur sunt som helst. Men att vilja se ut på ett sätt som begränsar några av de delarna är däremot sjukt. Du kanske har tur med balansen och kan få både och? :-) (obs! jag tror dock att det är viktigt att du även i framtiden funderar på sakerna du skriver om ovan – och är på vakt kring din egen kroppsuppfattning…)

    • soelas

      Tack själv för att du lyfte frågan och ifrågasatt. :)

      Det finns många dilemman med ätstörningar och ibland är det ju svårt att se till sitt eget beteende med en rättvis bedömning. Det är bra att få sitt beteende ifrågasatt emellanåt, det tvingar en till att tänka till en extra gång. Det är ju så pass lätt att ätstörningen gömmer sig och blind nog faller man för dess lögner. Alla frågor och alla “gömhål” är värda att lyfta fram för att medvetenhetsgöra en.

      Så länge man är medveten om beteendet kan man göra förändring. :) Du verkar vara klok och jag uppskattar verkligen dina kommentarer. Tack för att du delar med dina åsikter och inspirerar!
      Kramar

  • Angelica

    Åh vad bra inlägg! :]

    Jag har faktiskt också tänkt en del på det där. En läkare sa till mig en gång att det inte finns något fel med att vilja vara smal och hälsosam så länge man har en realistisk bild av vad en hälsosam och smal kropp ser ut som och så länge man håller det på en sund nivå. Som du skriver, balans är nog det viktigaste. Även friska människor har ju ideal och även friska människor bryr sig om sina kroppar utan att det spårar ur så jag tror nog ändå inte att det nödvändigtvis måste vara ett sjukt beteende. När jag utgår från mig själv så har jag alltid velat vara smal -även innan jag blev sjuk bara att då var inte den viljan viktigare än livet och jag hade fortfarande en normal kroppsuppfattning. Jo, det där med balansen är viktigt alltså… Men svår! :/

    oopsie.blogg.se

    • soelas

      Tusen tack för din kommentar! Det där hjälper en nog mycket med att lita på sitt eget omdöme. Ibland kan det behövas ifrågasättas, eftersom det är lätt att den förvridna kroppsuppfattningen har trätt fram. Men ibland behöver man bara lita på sig själv och tro att man vet vad man själv mår bäst av.

      Du har just bidragit med insikt! Fantastiskt! Tack för att du delar med dig.

      Nog kan vi finna en balans! 😀
      Kramar

  • Julia

    Att vilja vara smal behöver inte vara en sjukdomstanke, som du skriver så är det klart att man ska trivas med sin kropp! Jag försöker tänka som så att jag får helt enkelt se ut så som jag gör när jag mår bra och inte kompromissar med mig själv. Jag har väldigt stark karaktär och när jag håller mig till den så tycker jag så himla bra om mig själv. Det är en kick som ingen viktnedgång kan mäta sig med! Så att inte gå ifrån den jag är, det är vad jag använder för att klara av balansgången. Det är liksom inte jag att ta minst portioner för att sedan ha blodsocker i golvet och blir otrevlig mot allt och alla. På samma sätt är det ju inte jag att äta en chokladkaka om dagen eller att bara ligga på soffan!
    http://www.juelia.devote.se

    • soelas

      Mycket bra skrivet. Jag tror att du har mycket rätt där! Det viktigaste är ju trots allt att kunna vara en person som man mår bra av att vara, både fysiskt och psykiskt.
      Du är inspirerande, tack för din kommentar Julia! :)
      Kram

  • Mikis – mikis.webblogg.se

    “Jag beundrar de som bekämpat tvånget att vara smal”. Vad är smal för dig? Är man tjock om man är normalviktig, inte längre smal? Kramis!

    • soelas

      Hej vännen! Jag förstår att det kan vara lätt att tolka det som så. För anorexin är det inte tillräckligt smal att vara normalviktig, men det är naturligtvis så att man fortfarande är smal på normalvikt också! Det som är smalt för ätstörningen är knappast det som är sunt. Kämpar man sig upp på en normalvikt med måtta så hoppas jag att man inser att man fortfarande kan vara smal. Det är ett relativt begrepp och egentligen är det nog dumt att ens dela in oss i “smala” och “tjocka”.
      Som jag skrev så “beundrar jag de som bekämpat TVÅNGET att vara smal” och inte det som “slutat vara smal”. :)
      Tack för att du ger mig en chans att förklara mig. Ordvalet är inte klockrent alla gånger.
      Kramar!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp