Det som gör psykiatrivården dålig…

March 17th, 2014

Den svenska psykiatrivården har länge blivit utsatt för kritik. Med ett ökat antal mentalt sjuka och indragna vårdresurser blir det svårt för psykiatrin att förbättras. Det handlar sällan om behandlarnas kunskaper i sig, eller dess bemötande, utan det som påverkar deras arbete är främst de administrativa uppgifterna. Nu har jag inte själv arbetat inom vården, men jag har ett grepp om hur organisationer fungerar och jag har personligen behandlats inom psykiatrivård ett tag.

Min behandling har haft ett bra upplägg med rimliga målsättningar. Jag hade även turen att personlighetsmässigt klicka med min behandlare. Egentligen fanns alla förutsättningar till att ta itu med anorexian på bara några månader, men när möten med behandlaren blev inställda gång på gång så drogs tiden ut. När man är sjuk är man väldigt beroende av den där uppföljningen varje vecka. Annars smyger tankarna in på andra spår och motivationen till att jobba försummas i sjukdomen. Utan kontinuitet i behandlingen blir det mycket svårare att hålla sig på banan.

Det är ungefär som att en läkare har skrivit ut medicin på recept veckovis och ibland när du ska hämta ut ditt veckliga recept på Apoteket så har de “tillfälligt slut”. De kanske får in din medicin om någon dag istället.. och då blir du tvungen att gå några dagar extra utan medicinen – hur ska det göra dig friskare? Okej, en gång kanske det inte är hela världen om receptet inte finns för uthämtning en vecka, men när den visar sig vara “tillfälligt slut” upprepade antal gånger så påverkar det ens tillfriskningsprocess ganska rejält. Att flera gånger bli tvungen att skjuta på sin medicinering förlänger garanterat tiden det tar för en att bli frisk.

Under min behandlingsperiod på länsät i Gävle var planen att få träffa en behandlare en gång i veckan, där vi bland annat stämde av med matdagbok, vikt och dylikt. Men det hände ofta att jag fick ett sms om att “tyvärr sjukskriven”, “måste flytta tiden”, “borta pga privata angelägenheter”, “borta på fortbildning” och en gång fick jag inte veta om att min behandlare inte skulle dyka upp förrän jag suttit och väntat i över 30 min… sedan kom även semester i flera veckor.

Visst är behandlarna också människor och de gör ju sitt bästa. Jobbet är slitsamt för dem också, och som sjuk i anorexia vill man verkligen inte vara en belastning för någon. Nu i efterhand är det lättare att lägga över en viss skuld på vården över att min behandling blev så extremt utdragen. Visst kan man inte förhindra att sjukdomar trillar in, och naturligtvis ska de få åka på fortutbildningar, men om det går ut över “min” behandlingstid så bör den ersättas i någon form. Ett sjukdomsfall kan vara svårt att veta i förväg, men går det att finna en ersättare eller dylikt så är väl det bättre än att gå förlust om sin behandlingstid. Det är här som de administrativa kan spela en avgörande roll.

sms

Jag har sedan nyårsskiftet träffat en kurator på ungdomsmottagningen. Personligen trivs jag jätte bra att prata med henne, men idag fick jag ett sms om att hon återigen är hemma med sjuka barn. Detta är nog den femte gången som vårt möte ställs in under två månaders tid. Detta påminde mig om alla sms om inställda möten man sett fram emot. Det är inte konstigt att det tar tid att bli frisk, när man inte får behandlingstiden som förväntas.

Att psykiatrivården i Sverige är dålig beror mindre på inkompetens hos behandlarna och mer på den icke-kontinuerliga behandlingen som ges. Det går inte att bli frisk om man hela tiden blir tvungen att skjuta på att ta sin medicin!

Tags: , , , , , , , , , , , , ,

  • Linnea

    PSYKVÅRDEN ÄR ETT SKÄMT! Jag bloggar om just psykvården, har legat inlagd nu i 7 veckor och det är verkligen ett helvete. Psykvården är verkligen under all kritik… Usch.
    linneaelisabet.blogg.se

    • soelas

      Det kan vara bra att inte döma all vård utefter ett fåtal erfarenheter. Så klart att det finns bättre och sämre ställen, sedan handlar det även om att få en behandling som passar en själv.

      Viktigt att ha i åtanke är att man ser på sin behandling mycket annorlunda när man väl är i den och när man tagit sig till andra sidan. Jag tvivlar inte på att du upplever den som hemsk, utan vill bara poängtera att det kan se bättre ut ur andra perspektiv.

      Kämpa på vännen! <3

  • Fanny Åberg

    Jag håller med Linnea. Den är hemsk. Det handlar mycket om okunskap och brist på förståelse och empati.

    • soelas

      Jo, det är sant… Men efter en lång tid med min egen ätstörning förstår jag mig ännu inte på den. Jag har även själv svårt att veta vad som är rätt och fel att säga till andra personer som är sjuka. Trots att jag själv alltså varit/är sjuk så har upplever jag en okunskap om sjukdomen. Då är det värt att tänka “hur sjutton ska någon som INTE varit sjuk förstå?”.

      Jag vill aldrig ställa krav på att någon ska förstå sig på denna sjukdom, när jag inte kan göra det själv. Däremot är det rätt att ställa kravet på att de ska försöka förstå och visa empati. Mer än så kan man nog inte göra.. ibland blir det fel, men ibland även helt rätt. Behandlare är också människor.

      • Fanny Åberg

        Ja, men då ska de häller inte uttala sig. De kan åtminstone undvika att kränka patienter. Har inte träffat på någon som kan något om Anorexia, förutom psykologen jag har nu.

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp