En ny resa för ett liv i frihet

February 27th, 2014

Inse, förstå, kämpa, bli friskare, förtränga, falla tillbaka, inse igen, kämpa igen, bli ännu friskare.

Från sjukdom till friskhet vandrar vi längs en vacklande väg, som kan komma ur balans utav några små tryckningar på de rätta trigg-punkterna. Blir vägen felbelastad kommer den så småningom att tippa. Det vi kan göra för att rädda oss från att falla ner i skiten är att gripa tag i kanten och sedan kämpa för att orka dra upp oss själva. Men ibland har vi kommit lite för mycket ur balans eller har inte riktigt samlat på oss den styrkan för att möjligen klara av att stabilisera vägen själva.

När belastningen blivit alldeles för tokig och bördan för tung är det inte mer än rätt att ropa på hjälp. Alternativen är att släppa taget, hålla ut så länge det går  eller faktiskt acceptera situationen, svälja sin stolthet och försöka skaffa hjälp. Släpper vi taget så ger vi upp. Hänger vi kvar så kanske vi klarar oss från fallet ett tag till, men vi kommer inte att orka dra oss upp utan rätt verktyg. Fortsätter vi kämpa så visar vi en vilja att återigen komma till rätta. Tar vi hjälp ger vi oss även större förutsättningar till att faktiskt kunna klättra upp igen från det svajande räcket på sidan av livets vacklande gång.

Efter att vägen har tippat en gång får vi inte glömma bort att balansen fortfarande är viktig. Även om allt verkar se stabilt ut och vi är starkare än innan så måste balansen upprätthållas för att undvika framtida fall.

Det är klart att vi alla kommer ut balans då och då, men små svajningar klarar de flesta av. Problematiken uppstår då belastningen antingen landar fel eller blir alldeles för stor. Fortsätter livet att befinna sig ur balans en längre tid är det inte mer än rätt att söka hjälp. Det är nog den bästa tjänsten man kan göra sig själv. Det indikerar på att man själv faktiskt väljer livet!

Den viktigaste lärdomen som jag hittills vill dela med mig av till alla er som kämpar med ätstörningar är att inte nöja sig halvvägs. “Man kan inte ha bara lite ätstörning“, utan det är friskhet eller sjukdom som man väljer. Vägen är olika lång och olika svajig för alla. Vi har alla olika trigg-punkter och klarar att hålla oss uppe olika länge. Vi upplever alla välmående olika och har olika beteenden samt tankar som upplevs “friska” och “sjuka”. Jag valde, mer eller mindre omedvetet och frivilligt, att inte gå hela vägen. Jag mådde ju så mycket bättre; gladare, sundare, starkare och friare. Detta har dock fått sina konsekvenser och nu vill jag inte annat än att observera det faktum att:

Det är en sak att må bättre och en annan sak att faktiskt bli frisk.

 

Ser fram emot en ny resa med fler erfarenheter och lärdomar. Återigen väljer jag livet och friheten. Fortsätt gärna följa med, så fortsätter jag att dela med mig. :)

Ser fram emot en ny resa med fler erfarenheter och lärdomar. Återigen väljer jag livet och friheten. Fortsätt gärna följa med, så fortsätter jag att dela med mig. :)

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Emma

    Du vill inte ta och berätta lite mer om det? :)

    • soelas

      Absolut! Det ska jag göra framöver. :) Kul att du vill veta!

  • DenAnonyma

    Oj, menar du att du är/har varit inne i en svacka och söker hjälp ännu en gång? :( väldigt starkt av dig fina soelas, kram och lycka till! <3

    • soelas

      Mjo, lite så. Tack kära du! Det kommer att bli superb! <3

  • Angelica

    Åh vad starkt av dig att vara så ärlig mot dig själv och verkligen ta tag i det! Hejar på dig till tusen, stort lycka till! <3

    • soelas

      Tack Angelica för stödet! Jag ser jätte mycket fram emot att komma igång med arbetet mot ätstörningen igen! :) <3

  • Ida

    Du är så jävla bra! Som är ärlig. Och du gör dig själv en stor björntjänst nu! Ett stort tecken på styrka. De stället verkar va de enda som verkligen hjälpt människor att bli friska! Och jag tänker inte heller nöja mig med lite ätstörning. Jag vill bli helt frisk <3

    • soelas

      Tack Ida! Det ska vara jätte spännande att få gå där i behandling. Det verkar vara bra på det de gör! 😀 <3
      Nu ska det vara sista gången, och nu ska ätstörningen bort på riktigt, oavsett vad det krävs! Hälsan först! <3

  • Mikis – mikis.webblogg.se

    Verkligen starkt av dig att inse detta och välja livet och friheten!! Lycka till underbara du! <3

    Jag undrar om jag är helt frisk. Känner mig ju väldigt fri och sådär, som jag berättat om. Har en normal vikt. Men känner mig ju ständigt "tjock", nojar om jag typ käkat chips nån gång eller festat loss. Tänker ur kaloriaspekt, vill äta mindre om jag ätit mer dagen innan. Men det kanske är normalt?

    Men jag räknar ju inte kalorier, jag svälter inte mig själv. Jag äter ju livsmedel jag inte åt förr, äter ofta spontant och "unnar" mig det jag är sugen på. Har ett innehållsrikt och socialt liv och mina tankar upptas inte av mat och vikt. Normalviktig och varit viktstabil sedan i början av hösten.

    Vill göra förändringar i min kost och övergå mer i en vegansk kosthållning, utesluta mejeriprodukter och ägg. Men det är kanske inget jag behöver vara vaksam över. Jag byter ju ut de produkterna mot annat – och kommer äta produkter som innehåller ägg och mejeri ibland…

    Kram på dig! <3

    • soelas

      Tack Mikis!

      Jag tycker att du verkar göra ett helt fantastiskt arbete. Tankarna är ju ett helvete att bli av med, och det tar nog lång tid innan de försvinner helt. Det viktigaste är att man ser till att må bra i övrigt och inte låter tankarna mynna ut i handlingar. Klarar man det så är det ett tecken på styrka – du är stark! Fortsätter du kämpa som du gör nu så är jag övertygad om att du vet när du blir helt frisk! :) <3

      Kramar tillbaka!

  • Elin

    Hej!
    Jag tycker att du verkar som en så oerhört bra tjej med en bra inställning! Du är en stor förebild för mig på flera olika sätt! Jag har haft ätstörningar kombinerat med att jag har träningshetsat under flera års tid. För en tid sedan blev allting värre än det någonsin varit rent psykiskt, och jag bestämde mig därför för första gången att ta tag i det påriktigt. Jag tog kontakt med vården, och sedan jag börjat gå hos dem har allt börjat kännas mycket mycket bättre! Jag mår otroligt mycket bättre och känner inte alls samma psykiska tvång till mat och träning som innan. Men jag tränar fortfarande väldigt mycket och tycker om att äta hälsosam mat, varvat med något onyttigt ibland när jag känner för det. Min behandlare säger att jag har en lång bit kvar innan jag är frisk, och det stämmer säkert, men jag mår verkligen bra i det livet jag lever nu! Just nu vet jag inte om jag vill ändra en massa fler saker i mitt liv, då jag trivs väldigt bra som det är nu! Även om jag kanske inte ur deras perspektiv är helt frisk, så mår jag ju bra, och jag är lycklig! Jag känner inte samma tvång inför mat och träning som jag gjorde innan, men dom delarna är fortfarande stora viktiga delar av mitt liv!

    Mitt mål är inte i första hand att jobba för att gå upp i vikt och sluta träna, mitt mål är att bli sundare och må bra! Jag är inte som alla andra och jag vill inte leva efter någon “standard” modell med vad som är “rätt” eller “fel”. Jag vill kunna lyssna på min kropp och förstå vad den behöver och när! I längden är det det ända hållbara enligt mig. Jag varken kan eller vill äta 7 ggr per dag “bara för att”, men om jag blir hungrig 7 ggr på en dag så vill jag kunna äta då utan att få ångest! och jag vill inte ha intvingade vilodagar “bara för att” heller. Jag vill vila när jag känner att jag inte orkar/vill/hinner träna, och jag vill äta när jag är hungrig.
    Men enligt min behandlare så kan jag inte lita på vad min kropp säger till mig att den orkar eller behöver, men detta har jag oerhört svårt att ta till mig. Jag litar på min kropp och de signaler jag får av den.

    Nu är min fråga, är detta ett sjukt sätt av mig att tänka? Låter det som att mina ätstörningatankar fortfarande styr över mig?

    Jag blir så förvirrad. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra! Känner verkligen att jag är påväg åt rätt håll, men jag är nog inte riktigt frisk än egentligen! Men på samma gång mår jag jämnförelsevis så himla bra nu, att jag inte vet om jag vill göra fler förändringar! Jag kan kanske tillägga att jag väger lite mindre nu än innan ätstörningen började, men jag är inte sjukligt underviktig, även om något extra kilo säkert inte skulle göra skada på min kropp direkt. Jag tränar löpning varje dag i princip, men har börjat dra ner lite på längden på rundorna för att inte slita lika mycket på kroppen. (Men ibland är det så skönt att bara springa tills benen inte orkar mer!) Ett tecken på att min kropp inte mår helt hundra är att jag inte har haft menstruation på mer än ett år..detta är egentligen den mest oroframkallande faktorn för mig, och det som gör att jag inte känner mig helt säker på att jag är helt frisk än.

    Vilka konkreta förändringar gjorde du i ditt liv när du började behandlas för din ätstörning? Blev du tvingad att sluta träna och äta enligt något schema, eller hur gick ni till väga?

    Frisk och fri för mig går inte hand i hand med att äta enligt matschema och behöva tvingas ha vilodagar mot sin vilja. Jag har så oerhört svårt att acceptera det!

    Förlåt för en lång kommentar, och du behöver inte svara om du inte vill, men jag ville bara få ur mig allt någonstans!

    Kramar!!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp