Följ vinden men låt både rodret och seglen styra

June 29th, 2015

Dessa dagar funderar jag tämligen mycket på beslutsfattande. Det kan vara så lätt när det gäller andra, men så svårt när det angår en själv och sitt eget liv. Jag vill lyfta fram ett stycke ur Profeten (Kahlil Gibran, 2012) skriver gällande förnuft och känsla:

“När er själ färdas över haven, är förnuftet och känslan ert roder och segel.
Om seglen eller rodret går sönder kastas ni omkring på vågorna och driver med vinden eller blir liggande stilla på öppna havet.
Ty om endast förnuftet härskar, är kraften begränsad och den otyglade lidelsen blir till en eld som brinner till sitt eget fördärv.

Låt därför er själ lyfta ert förnuft till känslans höjder och jubla. Och låt den styra era känslor med förnuftets hjälp så att känslorna varje dag förnyas och som Fågel Fenix höjer sig ur sin egen aska.”

Jag tänker mig att förnuftet grundas i våra tidigare erfarenheter och lärdomar samt att känslor är någonting som förändras. Det är inte säkert att samma sak känns bra nu som det gjorde för ett år sedan och kanske har erfarenheterna av de beslut vi en gång tagit även påverkat våra känslor kring dem.

När det kommer till beslutsfattande är det viktigt att inte enbart gå på förnuftet och heller inte enbart känslorna. Det vi tycker att vi borde göra stämmer inte alltid överens med det som känns bra att göra. Lika dant stämmer inte alltid det som känns bra att göra överens med det vi faktiskt borde göra.

Follow your heart, but use your brain.
One tree hill

När vi fattar beslut som kan komma att påverka framtiden i en hög grad är det viktigt att välja sådan som känns bra, men att också tänka vad som kommer gynna oss i längden. Känslorna förändras – kommer det alltid att kännas lika bra? Förmodligen inte, men är det fortfarande ett beslut värt att ta? Vad har jag tagit för liknande beslut tidigare? Varför gjorde jag som jag gjorde? Och hur har det påverkat mig i efterhand? Vill jag göra detta för att det känts bra förut eller för att det känns bra nu?

Jag tror det är viktigt ibland att komma till botten med saken och analysera det från grunden. Vissa påstår att det är farligt att överanalysera, och till viss del kan jag hålla med om det – ibland är det faktiskt bättre att bara köra på och se vart man landar. Men i vissa tillfällen är man kanske risken är för stor för att våga hoppa över stupet och hoppas att man landar bra. Ta då hjälp av dina tidigare erfarenheter, lärdomar, som följt med dig i ryggsäcken som verktyg inför framtida motorstopp. Plocka fram kartan i väskan och kolla: var åkte du tidigare? vad såg du på den vägen? var det en väg du vill besöka igen eller vill du testa någon ny? var vill du komma på kartan? och vilken väg tror du kan leda dig dit?

Ibland behöver man bara ta och stanna upp för att veta i vilken riktning man ska fortsätta i. Att köra runt-runt i rondellen leder oftast så småningom bara till motorstopp eller växelfel. Ta en fika, tanka lite bensin i tanken, prata med en främling eller lätta på trycket någonstans. Det är inte alltid lätt att veta om man ska ta den väg som känns bäst just nu, eller den man tror är bäst i längden. Det optimala är när förnuftet och känslorna samarbetar – för det är det som vi ska sträva efter.

Tags: , , , , , , , , , , , ,

  • Anonym

    Hej! Jag har en liten fråga. Har tidigare haft problem med låg vikt (aldrig varit fokuserad på vikt, snarare handlat om kontroll), vilket jag under ca ett år fått hjälp med. Nu har jag gått upp i vikt och känner mig frisk, har inte kvar samma tänk som jag hade tidigare. Under hela detta året har jag inte tränat, vilket jag nu ska börja med. Känner mig själv lite osäker men inte så orolig då jag fortfarande går hos psykolog så att inget går över styr och jag hamnar i gamla mönster igen. Mitt problem är snarare min familj, nära och kära. Av förklarlig anledning är de oroliga för mig och hur allt det ska gå, men jag är så fruktansvärt trött på att bli betraktad som “sjuk” hela tiden – då kommer jag ju aldrig bli 100 % frisk! Är medveten om att det är lätt att få återfall och är tacksam för att folk omkring mig bryr sig och håller ett vakande öga, samtidigt måste jag få lära mig att själv känna efter och sätta mina gränser och få LITA på mig själv, få lov att känna mig NORMAL. Annars kan jag inte heller må bra fullt ut. Har du känt av något liknande i din egen resa, och hur har du i så fall hanterat det? Hur får man omgivningen att sluta vara skeptisk och ifrågasättande, utan att ta bort den där vanliga, bra omtanken som man behöver? Jättetacksam för svar!

    • soelas

      Hej! Jag är hemskt ledsen att jag inte svarat på din kommentar tidigare – den måste ha kommit bort bland allt annat krafs i inkorgen.

      Jag känner igen mig i din situation, och ens nära och kära kommer vara oroliga, men ibland behöver man få testa sina vingar. Och att man då har familj, vänner och psykolog att luta sig tillbaka på om man skulle falla är en enorm trygghet.

      Om mina föräldrars oro hade fått bestämma hade jag inte flyttat till Stockholm och börjat plugga på KTH efter gymnasiet, vilket visade sig vara det bästa beslutet för mig just då. Jag följde min egen vilja och det gjorde att jag kände mig friare än någonsin. Man brukar ibland säga att “föräldrar vill alltid sina barns bästa, men de vet inte alltid de bästa”.

      Jag tycker att det är viktigt att uppmuntra en till att testa och samtidigt visa att man finns där som stöd om det inte skulle visa sig fungera. Det jag gjorde var inte att försöka ändra min omgivning – för det är faktiskt omöjligt – det enda man kan förändra är hur man förhåller sig till den. Så jag började skita i vad andra tyckte eller tänkte, för de kommer aldrig veta lika mycket om dig själv som du gör. Visst kan det vara bra med andra infallsvinklar ibland, men i slutändan är det du som måste hitta vad som fungerar för dig, oavsett vad andra tror/tycker/tänker. Och det enda sättet att verkligen veta, är att prova sig fram. :)

      Hoppas mitt svar hjälpte, även om det kom en aning för sent.

  • anonym

    Läsvärt inlägg! Fick mig att fundera ytterligare lite på alla “val” kring livet/sjukdomen/framtiden.. Använder citattecken eftersom det så gott som alltid känns som jag inte Väljer, att jag inte kan påverka mig själv när det kommer till sjukdomen och hur jag ska hantera allt.. Men på tal om val, jag har en grej jag verkligen skulle behöva råd om.. Du har ju förmodligen själv upplevt ensamheten man känner när man är mitt inne i sjukdomen. Den ensamheten kan jag ibland känna minskar lite grann av att läsa bloggar som andra sjuka skriver.. Dock så är jag samtidigt så extremt(!!) lättpåverkad på ett negativt sätt (för den friska sidan) av att se och läsa dessa bloggar, de triggar igång sjukdomen även fast det inte är några pro-ana bloggar, jag jämför mig med andra och ångesten bara ökar och ökar. Så jag hamnar liksom i något mellanläge.. ska jag fortsätta läsa om dessa personer för att känna mig liiite mindre ensam om många saker eller ska jag förbjuda mig själv att gå in på dessa bloggar eftersom jag tydligt känner att det drar ner mig samtidigt??
    Av någon anledning så har din blogg dock aldrig påverkat mig negativt, vet inte om det är ditt sätt att formulera dig, sakerna du skriver om eller för du inte lägger upp så mycket bilder osv. Oavsett vilket så finner jag din blogg mer.. neutral(?) på något sätt.. den påverkar mig inte negativt utan känns tom lite trygg ibland på något sätt.
    Åh det här blir ju en hel novell snart, jag är så dålig på att sammanfatta mig kort, haha.. men har du några tips om detta? Vet inte vem jag ska vända mig till angående det här för att kunna få något vettigt svar, det låter ju kanske som ett minimalt problem men faktum är att det påverkar mig väldigt mycket och börjar bli riktigt jobbigt.. du verkar jämt ha kloka tankar så jag tänkte att det kanske kunde vara värt att fråga dig helt enkelt.. ursäkta om det blev lite rörigt skrivet men du får gärna svara om du känner för det!

    • soelas

      Vad fint att höra att min blogg inte har påverkat dig negativt på något sätt – det är ju det sista jag önskar med detta. Om det så skulle bli så hoppas jag att det finns några modiga som vågar uppmärksamma mig om det. :)

      Jag förstår ditt problem. Förut kunde jag sitta och leta olika “ätstörningsbloggar” för att finna inspiration, men när man väl läste dem så började jämförelsen. Har de varit sjukare än mig? Är de smalare än mig? Väger de mindre? Tränar de mer? Hur äter dem? osv. Allt egentligen för att finna en referens till vad som är “normalt”, men kanske bör vi egentligen leta efter det “normala” på bloggar som inte är förknippade med ätstörningar?

      Sedan har jag även förståelse över att det kan vara extra inspirerande att läsa om personer som varit i samma skit som en själv. Det låter som ett litet dilemma och mitt svar på det skulle kort och enkelt vara: läs de bloggar som inspirerar och undvik de som triggar. Kanske lättare sagt än gjort, men för mig hjälper det att inte läsa för mycket av/om ätstörningar. Ju friskare jag blir desto mer avstånd vill jag ta från sjukdomen. Visst är det intressant ibland och givande att dela med sig av sina erfarenheter, men det finns så mycket annat i livet och jag tror att det är hälsosamt att fokusera mer på dem sakerna. Så följ de som inspirerar, kanske även om andra saker än tillfrisknande från ätstörningar?

      • anonym

        Tack så jättemycket för ditt svar! Det är ju precis sådana tankar som spinner i huvudet fastän jag i grunden läser för att tex se om personer lyckas ta sig framåt och bort från ätstörningarna osv. Egentligen tror jag att jag någonstans innerst inne vet om diverse olika bloggar är “okej” för mig att läsa och vilka som egentligen sätter igång triggandet, som med din blogg tex så vet jag att den faktiskt inte skadar mig att läsa utan snarare kanske är givande.
        Jag har ett stort intresse inom ridsport och läser vissa bloggar inom det området också, det får mig oftast på rätt spår igen/skildrar tankarna och gör att jag påminns om vad det faktiskt är som är det viktiga i mitt liv. Det är bara så otroligt lätt att fastna när man väl börjat följa någons blogg där man känner igen sig ibland och det blir svårt att sluta klicka sig in på de sidorna..
        Jaja, jag ska inte skriva hundra sidor nu men ville i alla fall tacka för att du svarade på min (kanske rätt konstiga) fråga!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp