Föräldrar som stöttar?

March 18th, 2012

Ibland tänker man på den omöjliga situationen som man sätter folket i sin närhet i. Visst är det hemskt att ha en ätstörning, men jag vet inte heller om jag skulle vilja vara på den andra sidan. Att se någon man älskar försvinna mer och mer, utan att kunna göra någonting åt det. När jag är den med en ätstörning besitter jag makt. Makten att faktiskt kunna göra någonting åt det.

Att som förälder ha en son eller dotter som svälter sig själv måste kännas som ett av de största misslyckandena i världen. Känslan av att inte lyckas försörja sitt barn med föda – något som är ett av våra starkaste instinkter. (Fåglarna spenderar allt tid att hitta mask åt de nykläckta ungarna, katten och hunden finns så att ungarna kan få mjölk etc.)

Hur ska man då bete sig mot sin unge, om denne nu tackar nej till mat? Idag har man helt enkelt inget annat svar på det än att finnas där. Men hur finns man INTE där? är min fråga. Vad menar man egentligen med att ens nära ska finnas där. Vart då? Hur då?

Det finns så mycket saker de kan säga som förvärrar situationen och så få saker som faktiskt förbättrar den. Jag upplever att jag med makten måste börja prata med mig själv. Jag vet vilka saker jag kan säga som förbättrar situationen. Då anser jag att det är bättre om de som ska finnas där bara inte säger någonting alls om det.

Vilket stöd man behöver varierar ju självklart på hur den ätstördes situation ser ut. Men är man villig själv till förbättring blir man motjobbad av att dem i omgivningen förvärrar allt.
Ge mig inte dåligt samvete för att jag vill stänga ute mina föräldrar. Om de faktiskt hjälpte mig att prata med dem och öppna mig så skulle jag gärna göra det – men det gör det inte. Jag mår sämre, för de kommer inte med något positivt tillbaka.

Som förälder- säg aldrig onödiga kommentarer om mat eller ätstörningen. Tvinga aldrig ert barn till samtal, utan låt denne komma till er. Lägg ALDRIG någon skuld eller negativt på barnet. Prata aldrig om ERA behov av att vara delaktiga, eller höra att det går bra i ett tillfrisknande.
– En sjuk behöver en bra relation med sina nära för att underlätta ett tillfrisknande. Men är inte relationen så bra, så gör den nog mer skada än nytta.

Jag blir djupt depremerad av att prata med mina föräldrar. Antagligen för att dom mår så dåligt själva och jag blir överbelastad av dåligt mående. Därmed försöker jag själv – det går bättre.
Man behöver inte vara på samma sida som sina föräldrar, men det hade underlättat om man läste samma bok i alla fall…

Tags: , , , , ,

  • flickanochhavet

    Att uppmuntran gör betydligt mer skillnad än tvång och kritik är väl något som är självklart för många, men svårare att tillämpa. Speciellt vid tillfrisknande från en ätstörning då uppmuntran också kan leda till felaktiga tankar. “Vad bra att du tar sådär mycket smör älskling!” är kanske inte världens mest passande kommentar. Kanske då hellre ” det är trevligt att se att du vågar testa på allt och ta ansvar”. Det peppar. Modeller peppar också. Att se normala människor med normala vanor.

  • Pingback: I Choose Life | Soelas.se()

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp