Historien med min pojkvän

May 28th, 2012

Hej! som jag har förstått det så har du pojkvän?
Blev du sjuk innan du träffa honom eller när du var tillsammans med honom, hur känner han med din sjukdom? hur drabbar det er?
jag fick min ätstörning ca 1.5år in i vårat förhållande..
lite intressant att veta hur andra har det? =)
S

Hejsan! Ja, det stämmer. Vi började lära känna varandra för två år sedan, innan jag blev sjuk. Det har sedan dess varit känslor och relationer hit och dit med oss. Jag var den som var osäkrast på att jag ville ha ett förhållande.

Förra sommaren var vi på väg in i ett förhållande, samtidigt som jag utvecklade min anorexi som mest. När jag backade ur och “dumpade” honom innan det riktigt blev något stadigt så tog Ana över mitt liv. Jag och min pojkvän hade inte kontakt på flera veckor, jag visste att han blivit riktigt less och sårad så jag lät honom återhämta sig.

Ofta ville jag bli smal så att han skulle få se hur dåligt jag mådde.

Under hösten återupptog vi kontakten som vänner. Under hösten, när jag var som sjukast, så fanns han verkligen vid min sida. Tror nästan inte att det finns så många pojkar i denna värld som försöker vara SÅ förstående som han är. Han verkligen engagerade sig i min sjukdom och jag kunde inte ha behövt honom mer än då. Men jag frågar mig ännu idag om det är pga min sjukdom som jag nu kunde erkänna honom som pojkvän eller om jag faktiskt ville ha honom.

Jag känner att jag verkligen kan säga ALLT till honom. Även om han inte alltid förstår så försöker han, och han är jäkligt klipsk så oftast lyckas han 😉

Det har nog mest drabbat vårat förhållande i att jag känner mig enormt osäker. Osäker på mina känslor, osäker på om jag vill ha honom som pojkvän eller “psykolog”. Jag är osäker över att säga något jag inte menar, eller att han inte får må dåligt inför mig. Jag är rädd över att det har blivit en obalans i vårat förhållande, så att för mycket kretsar kring mig. Han får ju stå ut med en jäkla massa skit, och ha världens tålamod. Vi vandrar ständigt på en skör lina.

Allting blir mycket mer omständigt för att vi ska kunna umgås; jag måste ha orken,  kunna äta bra, få sova bra, rätt mat måste finnas, vi kan inte hitta på att göra vad som helst och mitt humör måste vara stabilt. Det är alltså tålamod och tålamod som krävs, mer och mer lär vi oss hur vi ska hantera allt för att få det att fungera. Och nu med tiden när jag blir friskare så blir det sakta men säkert mycket lättare också :)

Om du vill berätta så vore det intressant att höra din historia också! Puss <3

 

Tags: , , , , , , ,

  • http://www.sofiayit.blogg.se S

    Tack för svar!

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp