Hur orkade man svälta, hur orkade man vara så sjuk?

February 24th, 2013

Hej Soela! Vilken fin blogg du har och vad intressant du skriver.. Många undrar nog just hur ett liv ser ut med anorexi och hur man tänker/handlar i olika situationer. Jag undrar hur man ORKAR hela dagar utan någon mat och vad man äter på en hel dag med denna hemska sjukdom, vilka symtom känner man när man varit utan mat? Vad gör man tex. i en situation då man ska åka o hälsa på mormor o morfar och bli bjuden på mat? Lycka till med allt och kämpa på, du är fantastiskt duktig!!
– Anonym

Tack för fina kommentaren!

Ja, hur orkade man egentligen? Jag förstod det verkligen inte heller till en början. Hur sjutton kan folk gå runt på att äta så lite och träna så överdrivet? Jag är än idag konfunderad över hur en del klarar av det så pass länge…

När man påbörjar en viktnedgång så mår man oftast riktigt bra de första kilona. Kroppen sänder ut endorfin-kickar som får en att må bra och känna lycka. Allt eftersom man fortsätter att dra ned på maten och öka träningen så avtar dessa kickar. Man söker lyckan genom att gå ned ännu mer och mer.. Har man anlag för ätstörningar eller löper risk för psykisk ohälsa utmynnar detta oftast i anorexi.

När man har fått sin anorexi har kroppen förmodligen hamnat i svält. Konsekvenserna av svält är många, både psykiska och fysiska. Det är svårt att hantera anorexins tankar, men det blir ännu svårare att tänka bra utan föda. Äter man för lite så tänker kroppen extra mycket på mat. Är man sjuk i en ätstörning så är äta sällan det man väljer.

När man ska fika hemma hos farmor och farfar uppstår det stora konflikter inombords. Vet man det en tid i förväg så kan man förbereda sig. Förbereda sig genom att äta mindre innan och “spara” sig inför den eventuella godbiten. Men när man väl ska fika så kommer man oftast på något sätt att äta mindre än man förberett sig på ändå. All tid och alla tankar går åt att äta så lite som möjligt. Det är en kamp med sig själv och ätstörningen. Det är inte “en trevlig stund hos farföräldrarna” det är en utmaning, en farhåga och ibland ett helvete att bli bortbjuden.

Från att banta, till att svälta.
Från lycka, till ångest.
Från att fika och umgås med släkten,
till att tillbringa tiden med anorexin och dess sjuka tankar.

Det går inte att orka med ett anorektiskt liv hur länge som helst. Statistiken säger också att ca 20% av de som insjuknar dör som följd av anorexin (Lancet 2000; 355: 721-722). Hälften tillfrisknar helt. 50 % blir trött på att inte orka leva, 50 % tar vägen tillbaka. Jag är trött på att inte orka. Jag vill orka leva, jag vill ha trevligt och fika, jag vill bli en av de två som tillfrisknar helt!

Are you with me?!

 

Tags: , , , , , , , , ,

  • http://www.facebook.com/sofia.olani Sofia Olani

    Du skriver så klokt. Sätter ord på allt och man finner sig själv överallt och blir påmind om att det inte är pålåtsas även om man ofta inbillar sig att “det har gått över för idag åt jag ju..”
    Brukar gå in i din blogg flera gånger i veckan för att påminna mig om att det faktiskt fungerar (inskriven på heldygnsvården) och om vilket liv det är jag vill ha. Det friska livet.
    Du är STARK som klarat av att ta dig dit du är idag.

    • soelas

      Tack så mycket Sofia! Du verkar vara klokare än vad du själv tror också. Jag hoppas att du får tillräckligt med självinsikt och motivation till att hitta din väg tillbaka till livet. Eftersom att du vill ha ett friskt liv, så är det just det du kommer få. Det kommer dock inte gratis. Vägen ned i ätstörningen är ett helvete och lika så kommer vägen därifrån att vara. Men det ÄR värt det! Kampen gör en stark, bara man vågar kämpa emot! <3
      Tack för dina ord, och hoppas på dig med.

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp