Till lunch bjöd jag pojkvännen på mina episka bananplättar med hallonkeso. Det serverades med ett äpple till. Jag tog även fram knäckebröd för jag var rädd att det inte skulle bli tillräckligt. Sedan visade det sig att det var bra mättande. Jag åt till och med MER än vad han gjorde. Han orkade faktiskt inte äta upp (!)

Antagligen har jag början vänja mig med mättnadskänslorna och jag vet att man kan äta mer fast man börjar bli mätt. Jag äter upp, punkt slut! Om det skulle vara så att det blev “lite för mycket” nu så innebär det bara att jag står mig längre på maten. Jag slipper gå runt hungrig, och jag kan med lugn invänta nästa måltid.

Dessutom är det lättare att fördela det där “lilla extra” som krävs för viktuppgång jämnt över dagens måltider, istället för att äta allt extra på kvällen.

Vet faktiskt inte hur många plättar jag åt. Keso tog jag minst lika mycket en gång till. PLUS att jag åt upp matskedarna som var kvar på slutet så jag kunde diska skålen. (onödigt att kasta, meningslöst att spara)

Follow