Inget är förbjudet längre

January 1st, 2013

Tre saker som jag absolut inte känt ett behov av att börja äta igen:

  1. Chips
  2. Pommes frites
  3. Läsk

Under julen blev det självfallet julmust, så då bockades det av från listan.

Igår förvånade jag mig själv med att äta chips. Chips, choklad och vin var det som bjöds på under förfesten. Jag tvekade inte särskilt mycket innan, utan jag smakade lite… och… det var gott! Jag har verkligen inte varit sugen på chips på sååå länge, men kanske var det rädslan för att faktiskt tycka om det som höll suget borta? Jag åt mer än bara några chips, jag har återfunnit smaken i chips. Nu kan inget vara förbjudet längre!

 

Tags: , , , , , ,

  • http://Frokenelva.blogg.se Connie

    Upplevde samma sak igår! Har inte vågat testa i rädsla om att käka hela påsen. Men det gjorde jag ju inte, och det var smarrigt! Heja oss

  • http://frokenelva.blogg.se Fröken Elva

    Jag upptäckte samma sak igår. Jag har inte vågat äta chips på länge eftersom jag varit rädd att äta hela påsen på en gång. Men igår tog jag några små nävar under kvällen och var nöjd med det. Det kändes fint! Heja oss!

  • Anonym

    Hej! Jag är en tjej på 17 år som i snart två år haft ätproblem, men det var inte förän i somras som de tog över rejält och jag utvecklade Anorexia. Jag blev inlagd i ungefär en månad där jag gick upp 3 kg och sedan dess har jag inte gått upp något trots att jag går på matschema osv (mycket fusk där dock). Jag känner en stor rädsla för att gå upp i vikt då jag är rätt kort (160) cm och rädd för att bara växa på bredden men inte på längden. Dessutom tycker jag redan att jag ser “normalsmal” ut men jag har dock ett BMI på 16.4. Jag går på kontroller och får “hjälp” en gång i veckan, men tycker inte att det hjälper mig något. Hursomhelst är min fråga till dig: Hur kommer det sig att du får träna? En av mina passioner innan jag hamnade här var att springa och nu har jag haft träningsförbud i Augusti. De har dessutom skrämt upp mig med att mitt hjärta ska sluta stanna att jag knappt vågar gå snabbt. Dock längtar jag efter att få börja träna, men enligt mina läkare är detta helt uteslutet. Vad ska jag göra? Kan man inte träna i processen att bli frisk? Det borde väl nästan ingå i en strävan mot ett normalt liv? Ett liv utan träning känns ju inte normalt. Mitt mål i år är att försöka komma upp till BMIt 17.6. Försöker desperat hitta motivation, men det är svårt i ett samhälle där allting handlar om att gå ner i vikt. Jag är så rädd att jag ska bli “normal” på något sätt. Jag har alltid velat vara bäst och mest extrem på allt. Däribland också på att vara smal. Det känns så fånigt att säga, men jag är rädd för att alla ska glömma detta på något sätt. Och tro att jag är “normal” bara för att jag har gått upp. Hursomhelst har jag många STORA drömmar jag vill uppnå som anorexian har begränsat för mig att uppnå. Så jag är fast besluten om att i år ska jag banne mig kämpa på på något sätt.

    Insåg snabbt att det blev ganska otydligt med vad jag ville få fram i detta medelande, skönt att skriva av sig dock, och jag hoppas att du förstår och vill svara på mina frågor. Även gärna dom som kanske är dolda eller vad man ska säga i medelandet.

    Ett stort tack för din fantastiska blogg. Du är en riktig förebild att se upp till för oss alla. Hitills har jag bara följt bloggare som bloggar om sin väg “ner”. Så en stooor eloge som bloggar om din väg “upp”. TACK och lycka till!!
    Kram!

    • http://Soelas.se Soelas

      Hejsan! Tack för din historia, trots lång kommentar så ska jag försöka svara på så mycket som möjligt i ett inlägg om träning på undervikt framöver. :)
      Uppskattar jätte mycket att du söker dig till min blogg. Hoppas du får den feedback som du önskar. Lycka till du också kämpen <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp