“Jag behöver gå upp 1 kg”

January 29th, 2014

Hur går det för dig nu med maten, är du normalviktig och har vanlig mens?
Jonna

Det är inga större problem för mig att äta – jag äter allt! Det som kan bli problematiskt är just regelbundenheten i mina måltider. Ibland äter jag mindre och ibland äter jag väldigt mycket mer. Mina portioner är mycket större än tidigare och jag har stor matlust. Jag ogillar dock att äta när jag inte är hungrig, vilket kanske är ganska naturligt ändå (?), men när jag väl är hungrig äter jag mig fullt nöjd oavsett kalorier.

Jag undviker gärna att tala om vikt och dylikt på bloggen eftersom att jag vet att det finns en tendes hos personen mer ätstörningar att jämföra sig. Varför väger hon så mycket/lite? Är jag inte tillräckligt smal? Varför måste jag ha ett högre BMI? osv. Jag tror att vi måste sluta jämföra oss så mycket med varandra, för vi är olika och har olika kroppar. Vi måste lära oss hur just vår kropp fungerar och mår bra. Det är dock ingen hemlighet att jag är liten i storleken.

Min mamma har aldrig vägt över 50 kg under hennes “yngre” dagar, och hon då har hon inte försökt att manipulera sin vikt på något sätt. Hon och jag är i samma storlek, så det faller mig naturligt att vara liten. Enligt BMI-skalan ligger jag ca 1 kg under “normalvikt”, men för min egen hälsas skull så jobbar jag för att gå upp det kilogrammet just nu, vilket jag närmar mig. 😉

Menstruationen har ju kommit och gått lite för mig under mitt tillfrisknande, men i somras kom den för att stanna. :) Den beror ju snarare på kroppens fettprocent än placering på BMI-skalan. En idrottare med högt BMI kan ju fortfarande ha för låg fettprocent för att ha en fungerande mens.

 

bmi 18

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

  • http://www.thisishowitworks.blogg.se/ Flickanochhavet

    Det är SVÅRT SVÅRT SVÅRT att gå upp då man tränar. JAg kan själv förvånas över hur jag kan smälla i mig en halv burk jordnötssmör (sevans osockrade med sked direkt ur burken, omnomnom) och äta normalportioner och varken känna mig illamående mätt eller gå upp i vikt! Dock kan det säkert vara bra för flera, och då man tränar hårt måste man, till skillnad från folk som inte tränar alls, äta mer än vad man känner för ibland (ex. mellis direkt efter träning, trots att man inte är hungrig)

    Jag tror det är lite knepigt däremot, att man lurar sig själv att äta onyttigheter istället för bra mat för ofta; ex för mycket transfetter och salt(läs pizza, hamburgare o annan snabbmat) är inte bra för någon, inte ens den som tränar (trots att det inte syns på vikten, och att en som tränar kanske har mer prestationsnytta av att äta skräpmat med snabba kolhydrater då och då)

    Ibland får man såna sjuka cravings, typ som mina jordnötssmörsessioner, men då är det bra att sätta sig ner och fundera varför. Ex. kan det vara att man ätit lite för lite under veckan. Mina jordnötssmörscravings kommer kanske en gång varannan vecka, och då ryker en halv till en burk på en gång, men jag vet med mig att de extra fetterna bara är bra för mig, eftersom mina cravings ofta kommer veckor då jag ätit mindre mängd fet mat. Har jag cravings äter jag inte heller omedvetet, just eftersom det då bara antagligen leder till mer cravings. Man ska tänka på vad man gör och varför, då mår man bättre tror jag 😀

    Så hur ska man då gå upp i vikt? Som stilla sittande tror jag det är enklare, men annars: om kroppen fungerar, varför försöka? Så länge man vet med sig att man är sund, och har en bra livsstil är det ingen fara (men då ska man se till att man inte lurar sig själv)

    Efter min 150g jordnötssmörsätning (som jag verkligen var värd eftersom jag nästan inte ätit godis och kakor sedan julen) ska jag mätt i magen gå och yoga lite och känna efter hur glad min kropp blev av allt det goda!

    Ät mer jordnötssmör världen! <3

    http://www.thisishowitworks.blogg.se

    • soelas

      Hehe, tack för denna underhållande läsningen!

      Jag vill instämma i det du säger. Det händer ibland att man äter lite mindre av någonting (inte medvetet) och då kommer suget ikapp en lite senare. Då är det viktigt att man vågar lyssna på kroppen och faktiskt äta det man är sugen på – i den mängd man vill. Det är ju så man fyller på igen! Ingen kropp fungerar fullt ut utan påfyllda reserver.

      Intressant att du nämner jordnötssmör just nu faktiskt.. Jag åt nämligen en massa sådant igår kväll, och då brukar jag inte äta det särskilt ofta. Men kände lite som dig – att jag kunde äta halva burken! ^^ hihi

      Kram! <3

  • Lina

    Får jag bara fråga vilket bmi du hade när du började träna igen? Jag har för tillfället 14.3 och förstår att jag INTE ska träna nu, men jag har för mig att du började rätt tidigt ändå? Saken är att jag tvångstränade ända till strax över BMI 15, men tror fortfarande inte att det är vettigt för mig att börja när jag kommer upp till det.. Var det svårt att identifiera “dåliga” tankar i början av träningen såsom tvång, förbränning osv?

    • soelas

      Hejsan! Det är jätte bra att du frågar detta. Vid BMI 14-15 var det även självklart för mig att det inte var på fråga om träning. Kroppen var död och orklös, men visst förekom det att man i ångestfulla situationer bestämde sig för att att försöka träna bort det.. men nog visste jag att ett par framtvingade armhävningar eller situps inte skulle göra mig någon nytta. När jag kom över BMI 15 och åt bra blev det mer aktuellt med promenader och dylikt, men även här fanns det ofta kaloriförbränning i baktankarna.

      Jag började träna vid BMI 17, och ja, det är rätt så tidigt, men då hade kroppen gett flera tecken på att den mådde bra. Dock fanns det fortfarande tankar kring förbränning, som delvis följer med mig än idag. Det viktiga är att man kan ta denna medvetenhet och vända den till någonting positivt för en själv. Istället för att tänka “nu förbränner jag så mycket, så nu kan jag gå ned i vikt” så tänker man “okej, nu har jag förbränt en del, nu är det viktigt att jag äter ikapp det också”. :)

      Cheerleadingen tränar jag för att det verkligen är roligt, och inte för att förbränna. Det är viktigt att den träning man utför, när kroppen väl mår tillräckligt bra för att klara av den, inte är i kompensationssyfte.

      Enligt vården kan man förrän efter BMI 17 börja återgå till ett normalt rörelsemönster, och då stegvis, under förutsättningar att en viktuppgång bibehålls.

    • Emma

      Sjukgymnasten jag går hos för tillfället säger att, generellt sett, är det BMI 18 som gäller :) Sen så måste huvudet hänga med också, man ska träna av rätt anledning!

      • soelas

        Det låter vettigt! Det är ju så klart individuellt, men det är lätt att kroppen slits ned istället för bryts upp om den är för underviktig.
        Just det där med “rätt anledning” är framför allt viktigt! Glädje!

  • Becka

    Hej! Ville bara säga till Flickanochhavet att det är högst individuellt om man går upp eller inte. vissa har lättare för att gå upp än andra. jag vågar inte äta jordnötssmör för jag är rädd att jag kommer rusa upp i vikt. Jag upplever det som att jag har lätt för att gå upp i vikt; om det gått en vecka då jag fuskat lite med maten går jag ända upp! Varför är det så? Jag är avis på dig som kan – och vågar!- äta jordnötssmör! Hur ska jag våga? det är ju det bästa som finns! Men jag tror inte jag förtjänar det…
    Oj, det här blev en flummig kommentar…
    Soela, kan inte du skriva om hur man ska VÅGA prova läskig mat, sluta smygträna etc? Skulle bli jätteglad om du gjorde det!
    Och när du lägger upp matdagar, kan du inte skriva hur mycket du rör dig och om det är en hungrig/mätt dag?
    Kram till alla!

    • http://www.thisishowitworks.blogg.se/ Flickanochhavet

      Klart att det är väldigt individuellt! Allt handlar ju om hur stor man är, hur mycket man rör sig och vad man äter i övrigt! Och jag kan inte precis säga att jag skulle tycka det är speciellt hälsosamt av mig att smälla i mig en halv burk på en gång heller, men i och med att jag inte käkar godis och choklad o sånt i övrigt (gillar inte sötsaker) så är det inget farligt. Äter väldigt, väldigt mycket för att vara så liten, oftast 6 mål per dag, eftersom jag tränar nästan varje dag (löpning är min stora hobby och passion) Trots det så ryms det en hel del jordnötssmör med, och då orkar man träna bättre också. Det är inte klokt hur ordentligt med bra mat kan ge energi!

      Jag känner många människor som mår illa bvid bara tanken att äta så mycket jordnötssmör, så kanske handlar det inte så mycket om att våga, utan snarare att lyssna på sig själv och fundera efter! Lite som när man var liten: har du ätit bra vanlig mat under dagen är det bara att köra på och käka jordnötssmör (förutsatt att det inte händer varje dag). Då vet du att kroppen redan fått i sig alla vitaminer den behöver, och du behöver inte vara rädd att “överäta” (du är ju mätt och belåten från den mat du ätit under dagen)

      Jordnötssmör är dessutom bra, om du jämför med ex. chips och godis! Om du väljer en osötad version utan tillsatsämnen (ex. sevan) så får du i dig massor av goda omättade fetter, en hel del järn och B3 vitamin! det du, det är mumma för själen! Att kombinera nytta och nöje! Ät det på gröten till frukost, vettja 😀

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp