“Jag bryr mig om att må bra”

July 19th, 2015

“[…] hur det går för dig nu med allt? Tänker du fortfarande på kcal och hur ser du på din kropp nu? Tror du man kan bli 100% frisk? […]”
– Linda

Jag är faktiskt väldigt glad över att jag fick dessa frågor just nu. Det hände mig här om dagen. Att jag började vilja. Vilja gå upp i vikt. Eller nödvändigtvis handlade det inte om vikten. Utan jag tyckte att jag var för smal. På både armar och ben. Så nu är jag inte rädd. Inte alls rädd att äta som jag vill. Jag äter mig mätt och belåten. Jag känner mig fri.

Det handlar inte om att jag ska försöka proppa i mig mer mat än jag orkar för att lägga på mig, utan att helt enkelt släppa taget med ett ordentligt matintag som mål och se vart det leder mig. Jag lämnar över det till kroppen att bestämma. Jag vill att den ska må bra. Kanske går jag inte upp något, men får mer energi – och då är ju det bra. Kanske går jag upp lite utan att märka av det – och då är ju det också bra. För jag vill inte längre bry mig om att vara liten. Det fyller ingen gynnsam funktion i mitt liv. Jag bryr mig om att må bra!

Enda sedan jag avslutade min behandling har jag mindre brytt mig om hur mycket jag äter. Jag äter när jag är hungrig och det jag är sugen på och åh så skönt det är att inte vara rädd för att äta lite “för mycket”. Hellre det än att jag bryter ned musklerna som jag ändå försöker bygga upp. Och jag har fattat så mycket som att en liten skillnad i energiintaget sällan förändrar vikten, utan det förändrar energinivåerna i första hand.

Hade du frågat mig för några veckor sedan om man kan bli 100% frisk så hade mitt svar varit övervägande “nej”, i alla fall att jag inte tror att jag skulle kunna bli det. Men nu förstår jag att det handlar om vilket mål man har för sig själv. Är målet att förbli liten och smal, äta restriktivt, ständigt prioritera träning framför andra sociala aktiviteter eller att ha kvar kontrollen över matintaget så “nej”. Men lyckas man göra de förändringar i sin livsstil som hjälper en att värdera andra saker är sin kropp, vikt och ätande så blir mitt svar idag “ja”. Ja, jag tror att det går att bli helt frisk från ätstörningar. Jag tror det eftersom jag känner att jag är på väg dit just nu. Men jag tror också att det är lätt att falla tillbaka om man inte ser efter sig själv ordentligt.

Jag tror att man behöver ta lite distans ibland från de saker som tenderar till att trigga igång ätstört beteende. Ibland är det oftast en ambivalent situation eftersom det ofta är saker vi inte gärna släpper taget om. Kanske är det inte rätt stund att släppa taget om dessa saker, kanske är man inte redo just idag, och ibland är det faktiskt okej. Det är okej att inte bli helt frisk här och nu, men jag tror att det är viktigt att bära med sig att det kommer komma en tid som man blir redo att gå vidare. Och när den tiden kommer – omfamna den och låt den använda sin kraft för att lyfta dig till nya höjder. Längta efter förändringen och var nyfiken på framtiden. Den för mycket gott med sig, vi kan bara inte känna den vid ännu. Vi måste låta tiden göra sitt och lita på att allt kommer att bli precis som det ska i slutändan. :) Det kommer att bli bra!

 

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

  • majaaurora.for.me

    Där gav du mig precis en stor dos hopp och energi, tack! :)

  • z

    Hej fina du! Jag kikar dagligen in på din inspirerande och peppande blogg. Din blogg är en av mina favoritbloggar. Jag har anorexia nervosa så din blogg har varit till stor hjälp. Jag ville skriva till dig och tacka dig för att du tar dig tid att hjälpa andra med ätstörning. Jag har även några frågor till dig som jag verkligen hoppas att du kan svara på då jag har fastnat i mitt tillfrisknande…. Smiley unsure Det är så att jag har gått på dagsjukvård i 10 månader och gått upp vikt till Bmi 19 men jag ska enligt min klinik gå upp till minst bmi 20 för då fungerar både hjärnan och kroppen bättre enligt de. Jag kan idag äta det mesta och äter 5-6 måltider om dagen utan så mycket ångest men anorexin finns fortfarande där och vill kontrollera och styra t.ex. ta mindre, röra på mig, hoppa över något, byta ut något osv. Sötsaker, snabbmat och friterad mat är fortfarande himla jobbiga att äta men den övriga maten går bra. Mättnaden är fortfarande jobbig då den f¨r mig att känna mig stor och att jag gått upp i vikt. Min fråga är blir jag inte friskare än så? är det så man lever när man är frisk från anorexin eller kan man bli helt fri. Jag har mått väldigt dåligt pga de senaste dagarna och kännt mig jätteförvirrad. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli friskare. Snälla du kan inte du berätta lite tydligt vad du gjorde när du var i min fas. Du verkar kommit mycket mycket längre. Hur tog du dig framåt när du var i min fas. Jag har uppehåll från dagsjukvården i en vecka till då det är semester osv så jg kan inte ställa de dessa frågor men jag hoppas verkligen att du kan hjälpa mig. Vad ska jag göra för att minska på anorexia rösten som finns i huvudet och skriker hela tiden? vad ska jag göra för att kunna äta precis allt utan ångest även sötsaker och friterad. Kommer jag fortsätta gå upp i vikt eller är det mycket svårare att gå upp i vikt när man väl nåt normalvikt eller bmi 19? Väldigt tacksam för svar!

    • soelas

      Hej vännen! Det låter som att du har gjort en hel del framsteg i ditt tillfrisknande fram till idag, och mitt svar blir att om du blickar tillbaka och ser hur mycket bättre du mår nu, så kommer du kunna göra desamma om några veckor. Saken är den att man hela tiden gör framsteg, lär sig nytt, kanske mår sämre i perioder för att sedan komma ur dem starkare än innan. Så mitt svar är att det går absolut att bli friskare, speciellt om du har viljan att bli av med alla tankespöken och vill känna dig fri att äta precis allt du vill.

      Det är väldigt individuellt hur man lever när man kallar sig som frisk. Som frisk skulle jag påstå att man kan äta en större mängd sötsaker och annat som anses vara “onyttigt” om man är sugen på det och känna att det är okej, för man vet att man inte kommer att bli tjock av att äta det någon gång ibland. Samt att man inte blir tjock för att man är väldigt mätt. Dessa saker kan man jobba med genom att förstå vad en känsla är och hur det vi tror att vi känner påverkas av våra inlärda tankar osv. :)

      Några saker som har hjälpt mig att släppa sjukdomen är dels genom att börja fokusera mer på andra saker i livet och på något sätt inse vad oerhört meningslöst det är att tillbringa så mycket tid att försöka vara “smal”, väga lite, eller vad annat anorexian får en att sträva efter. Det spelar inte ett skit i det långa livsloppet. Så försök skaffa dig lite perspektiv – det hjälper mig för att inse hur litet ett problem egentligen är.

      Sedan kan det även vara nyttigt att läsa. Gå till bibblan och låna hem några psykologiböcker om livsinspiration. De flesta kan faktiskt lyfta fram väldigt sunda synsätt och hjälpa en förstå sig på sig själv bättre. :)

      Angående vikten kan jag verkligen inte svara på. Jag upplever inte att jag besitter tillräckligt med insyn i din livsstil, kropp och matvanor för att yttra mig om det.

      Hoppas att det kunde vara till någon hjälp. Och slutligen vill jag önska att du kan njuta av din egna tid ifrån vården ett tag. Njut av att bara vara med och ta hand om dig själv. :)

      Kram

  • Jenny

    Jag håller med i det du skriver. Men,, jag vet från egen erfarenhet att man kan “vakna” en dag och bestämma sig för att bli helt fri och känna sig helt fri och hålla det i en längre eller kortare period, för att sedan få små hjärnspöken igen som smyger sig på och som man knappt vill erkänna för sig själv är hjärnspöken. Alltså, man kanske börjar känna sig lite större, börjar känna att man är lite för mätt lite för ofta, eller liknande, också är man plötsligt inte helt fri igen. Jag menar inte att man då faller tillbaka och kraschar (bara fortsätter behålla någon form av kontroll i huvudet i stället för att låta kroppen sköta det själv), inte heller är det meningen att detta ska vara ett negativt inlägg. Men jag tror man kan behöva känna på att våga vara fri ett flertal gånger innan man faktiskt blir det fullt ut. Eftersom du skrev att det var för bara några dagar sedan du fick denna känsla av frihet så skriver jag egentligen detta inlägg för att jag är intresserad av en uppföljning om några veckor: hur det har gått, om du vågat äta, om du fortfarande vågar vara fri och vill bli lite större om dessa förändringar faktiskt händer kroppen.
    Anorexia är ett starkt hjärnspöke och jag beundrar att du inspirerar så många och ger hopp, samtidigt som du kan vara ärlig för de motgångar och rädslor och kontrollbehov som finns. Det är viktigt att veta att man kan bli frisk, men även att vägen dit får ta tid och kräver både steg framåt, tillbaka, framåt igen och stunder då man kanske känner att man står och trampar. Det viktigaste är ju inte att flyga fram, utan mot anorexian handlar det om att aldrig ge upp. Då tror jag att man en vacker dag inser att man är fri, utan att knappt veta när det skedde, för att man inte längre har haft behov av att analysera varken sjukdomen eller “friskheten” dagligen.

    Hehe, blir mer text än jag tänkt mig som vanligt. Hoppas du/ni förstår vad jag menar och fortsätt kämpa, livet är värt det varje gång!

    • soelas

      Hej Jenny! Jag tror att du har helt rätt. Ingen utveckling sker med en spikrak linje uppåt. Bara här om dagen kände jag att jag hade ätit för mycket och kände mig inte lika motiverad. Men sedan kom jag tillbaka på banan och börjar förstå mer om vad som gör att jag kan känna mig fri och vad som får mig att gå tillbaka till ätstörningen lite. Att få sådana insikter är guldvärda inför framtida val. Det som gör att jag hellre fokuserar på det positiva är att om man minns hur det känns att känna sig fri så vet man att man kan komma tillbaka dit även när tiderna blir tuffa. Ibland är inställningen värt så mycket mer än den faktiska handlingen. För utan rätt inställning kommer man nog aldrig till att handla i rätt riktning.

      Jag håller med dig helt och hållet och tror inte en sekund på att det går att flippa på strömbrytaren också lyser ljuset för evigt. Däremot tror jag att det är extremt viktigt att låta ljuset lysa medan det gör det, och inte bara gå runt och tänka “snart blir det mörkt igen”. För det vet vi att det blir – men det behöver man inte lägga något större fokus på.

      Jag tycker att det du skriver är väldigt bra, så jag är glad för din kommentar. Och uppföljningar kommer garanterat allt eftersom. :)

      Kram

      • Jenny

        Du har så mycket insikt och jag har märkt att vi tänker mycket lika. Som du säger, att bli medveten är ett så stort steg i tillfrisknandet, att känna sig själv, veta vad man mår bra och dåligt av och att se farliga beteenden och ändra dem i tid för att man vill för sin egen skull, för att man inte vill må så dåligt igen som när man är på väg ner och på botten. Jag har följt dig i två år i sommar från det att jag var som sämst till att faktiskt älska livet idag och acceptera mig själv, även på sämre dagar. Tack för all inspiration, jag hoppas du skriver många år till! Kram.

        • soelas

          Tack Jenny! Detta var väldigt fint att få höra. Det låter som att du har kommit långt på din resa och jag önskar dig all lycka i framtiden. <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp