“Jag har en ätstörning”

December 3rd, 2013

Hej Sofie, jag har precis blivit diagnoserad med en ätstörning och känner mig otroligt vilsen men även otroligt taggad på att kämpa (mycket tack vare dig)
Jag undrar hur du berättade för dina vänner? Hur du la fram det? Är väldigt nervös över detta!
Tack för en underbar blogg!
Kram
Elle

När ätstörningen är något nytt är den som mest skrämmande. Vad innebär det egentligen? Hur sjuk är jag? Är det allvarligt? Vad ska jag göra?! I all denna förvirring är det bra att ha så mycket stöd som möjligt från omgivningen. Förvända dig dock inte att alla kommer att förstå, snarare tvärtom, det kommer kännas som att ingen riktigt förstår, men det gör dem. De flesta förstår mer än man tror och ibland är det en själv som är blind för verkligheten. Avvägningen över hur mycket man ska lita på de runt om kring sig eller sig själv är svår. Man måste hitta svaret på frågan; vad är friskt för mig?

Jag hade vänner i klassen som mer eller mindre förstod vad som hade skett. De såg ju att jag hade rasat i vikt under sommaren, och en del kommenterade det. Till en början lyfte man kanske inte fram det som “Jag har en ätstörning” utan det blev snarare en underförstådd mening när man berättade att man åt för lite osv. Även om det anorektiska beteendet var uppenbart (för mig) så var det inte alla som drog slutsatsen att man var sjuk. De som gjorde det, och faktiskt frågade, kunde jag besvara med sanningen. Jag behövde bekräftelsen på att jag såg sjuk ut, för att jag skulle vilja bli frisk. Sjukt!

Det är alltid bra att börja med några enstaka och trovärdiga vänner, eller kanske någon som har varit i en liknande situation själv. Berätta dock för din skull och förvänta dig inte något särskild reaktion tillbaka – hur skulle du vetat hur du ska reagera om du varit i deras sits? Vännerna bryr sig, men vet sällan hur de ska hjälpa. Berätta för dem vad som hjälper eller triggar, försök ge dem lite hintar för att få ökad förståelse. Jag skulle dock inte klandra en vän för att inte orka lägga ned all den tid och energi på att hjälpa mig som sjuk, men däremot kan jag uppskatta något enormt de vänner som faktiskt visade intresse och försökte!

Det viktigaste är att du känner dig bekväm. Det ska inte bli en ångestfaktor att ha informerat närstående om din sjukdom. Det ska vara en lättnad! Det behöver inte komma som en bomb över dem, utan kanske börja med en del hintar. För mig kunde en konversation med en vän se ut ungefär såhär:

Vännen – “Du har blivit väldigt mager!”
Jag – “Mjo, kanske lite för mager..”
Vännen – “Tjaa, du har ju alltid varit liten men..”
Jag – “Jovisst, men just nu kanske man inte ligger på en hälsosam vikt, har ju träningsförbud osv.”
Vännen“Stackare, har du typ fått anorexia eller så?? :/  Kan jag hjälpa på något sätt?”

Som sagt, man behöver inte lägga en laddad bomb med “Jag har en ätstörning”, utan det går att berätta med en undermening. Ibland kan det vara bra också att leda dem in på den slutsatsen själva och inte bara lägga fram alla kort på borden samtidigt. =)

Stort LYCKA TILL Elle!
Jag hoppas att du lyckas lägga fram det på ett sätt som du känner dig trygg med.
Vänner är ju väldigt viktigt att ha för att må bra, men alla behöver inte veta allt.
Bara dem du vill dela med dig till och det du vill berätta.

KRAM!

Tags: , , , , , , , , , , ,

  • Guest

    Hej
    Jag hittade din blogg av en ren slump och tyckte den var helt otroligt bra och hjälpsam.
    Jag har inte haft anorexia men jag har däremot haft fetma och gått igenom en sån gastricbypas operation och nu blivit smal och fin och är jättenöjd med mig själv men oron kommer ständigt kan jag äter det där eller inte? kommer jag bli tjock igen om jag äter det där?
    Så genom att läsa dina inlägg och faktiskt förstå att mycket mat som anses vara onyttigt inte alltid är det och att man måste få unna sig saker och leva känns otroligt bra.
    Tack det hjälper att läsa det du skriver, jag har ju trotts allt haft en sorts ätstörning jag med och att ha fetma och anorexia är så lika varan fast ändå inte.

    • soelas

      Hej!
      Tack kära du! Det glädjer mig att läsa att min blogg även når ut och kan hjälpa andra än de som haft anorexia. Allt handlar ju egentligen om att hitta en balans mellan mat och livet som får en att må bra.
      Hoppas att du mår bra nu vännen! :) <3

Hälsa Toppbloggare BMI Test - räkna ut BMI Follow on Bloglovin Hälsa bloggar Hälsa Blogglista.se PageRank
wordpress blog stats

Upphovsrätt 2012 Soelas | Alla rättigheter reserverade. Designad av Josasp